Idag, för sju år sedan, åkte vi och hämtade vår SnyggÅke. Det där med namn var svårt. Skulle ligga bra i munnen... och familjen skulle vara överens.
Många namn kom upp... men Åke var det som vi fastnade för... och så fick det bli.
Smeknamnet Snyggingen... var en utställningsdomare som myntade. En domare som blev helt betagen i vår "svarta best" och som gav honom rosa CK-rosett. SnyggÅkes pappa Valdo har även han gått under smeknamn, men då var det SnyggLars. Jojo... han... vår Snygging hade lite att brås på.
Pappa Valdo är "still going strong" och är i dagarna 11 år... och även om dikena blivit aningen bredare och det är svårt att ta sig över och rådjuren springer MYCKET snabbare nu är för några år sedan... så hänger han med.
Snyggingen vilar i Paradiset. Han är på den plats på jorden han trivdes bäst på. Där han kunde springa utan koppel hela dagarna. Bada när han ville och vandra mellan sol och skugga.
Känns vemodigt... han saknas oss mycket.
Å tänk vad sju år går fort...
Må gott
Kramar till dig!
SvaraRaderaEva
Nämen ooohh lille gullefjun Åke❤ Så underbart gullig❤❤blir helt salig... Titta bara på bilden där han sitter och pratar med sonen(?)...Oooh...
SvaraRaderaHärligt att Valdo hänger med än, har sett honom i verkligheten och WOW!
Tröstkramar från ett grått Skåneland❤
Den bilden är från när vi var och hämtade "gullefjunet" hos uppfödaren och sonen som är med på bilden hade ett långt samtal med Åke och så fortsatte det.
RaderaJorå... pappa Valdo hänger allt med. :-) Aningen stel och lite tyngre, men fortfarande stilig.
*KRAMAR tillbaka*