måndag 19 februari 2018

Vi bor granne med ett riktigt SVIN.



För snart två år sedan flyttade vi från vårt lilla "plupphus" till en större våning på stan... Eller rättare sagt på Öster i vår stad och för ca ett år sedan fick vi nya grannar under oss. Inte för att vi umgås med grannarna... jag är av den sorten som helst vill vara lite för mig själv när det gäller grannar. Har gjort misstaget en gång och det blev aningen för mycket granne som ringde på dörren i tid och otid. Orkar inte det just nu... så därför ligger vi lågt med att "leka med grannarna".
Men... åter till de nya grannarna... Innerligt trevliga men en av den är ett RIKTIGT SVIN.
Savannah och Julia kan inte begripa vad som ibland skriker på gården, men de är nöjda för SVINET sprider godsaker omkring sig... typ en och annan gurkbit och morotsskiva kan skvallra om att SVINET haft vägarna förbi på gården.

SVINET... för det är det... Ett riktigt svin är en liten (läs börjar bli ganska stor) grisflicka vid namn Bacon... När jag möter henne i trappen eller på gården, utan flickorna så klart... tittar hon på mig med skeptiska ögonkast, grymtar lite och ignorerar mig toooooootalt. Jorå... ett riktigt svin är hon och när hennes husse och matte jobbar då går hon på hunddagis. I love it. På hunddagiset är det Bacon som bestämmer och det är bara för vovvarna att rätta sig i ledet.



 



Idag har jag inte sett Bacon... men jag har sett ett annat svin... Ett tvåbent med en skrikig hund i slutet av ett 15 meters flexikoppel... Det borde vara "körkort" på att få använda flexikoppel. 
Den tvåbenta fräste åt mig, som förövrigt har ett 1,80 meters koppel, att jag hade en otäck hund... typ Julia... som var tyst. Det var hans hund som vrålade inte min... Börjar bli aningen trött på det. Tvåbenta svin som inte förstår att dra in sin hund vid hundmöten.
"Störst hund vinner" kontrade jag med och för en gångs skull var Julia exemplarisk i kopplet som hängde slakt mellan oss. Julia är fortfarande "virvelvinden" när kopplet åker på. Vi jobbar på det.




Nu dags att stänga av datorn och göra något annat.

Må gott



1 kommentar:

  1. Bonjour,

    Wouahou !! Je suis perplexe devant vos magnifiques clichés !
    Je connais une personne qui a comme animal domestique un cochon qui paraît-il est extrêmement gentil et obéissant. Il regarde la télé avec elle sur le canapé !

    Les fleurs sont sont sublimes et sont une belle note d'optimisme...

    Gros bisous 🌸

    SvaraRadera

Kul att Du har lust att skriva några ord...