torsdag 30 juni 2016

Äran att få se mig i underkläder hamnar på Pierre



Alla kartonger har vi packat upp... och inget fönster är utan gardiner. Har ännu inte fått upp alla tavlor, och det kan ta tid.
Vi har fått p-plats på gården och vi tycker att lägenhetslivet är toppen.
Ingen gräsmatta att klippa.
Ingen häck att rensa.
Inget staket att måla.
Inga måsten annat än det vi själva tycker är värt att "måsta".

Vi kan åka till Paradiset utan att känna en tyngd över axlarna för att huset hemma kräver sitt. Det är bra.

Min rygg är dock inte så bra och på onsdag ska jag till en naprapat för att se vad han kan göra.
Ont som attan. Det började med en dykning på huvud och en släng av hjärnskakning. Efter det har min nacke varit öm och nu har det "krupit" ner i ryggen och håller på att vandra neråt i benen. Så... på onsdag är det Pierre som ska få den äran att se mig i underkläderna. DET är inte alla som får. 



 
 


Annars... fyndar jag massor på rean... Det kan väl hända att det slinker med prylar som inte är röd prislapp på... typ lampskärmar.

Må gott



onsdag 29 juni 2016

"Alla borde ha en mes"




Jag försöker tänka positivt... men det är inte så himla lätt när ryggen fortfarande är HELT körd och jag inte vet hur jag ska göra för att det inte ska göra ont... för det gör det... ont alltså. 
Igår tog jag mig en kvällstur till Maria J... en fantastisk kvinna som pulserar av liv och är snäppet mer lösningsfokuserad än jag är.
Igår var jag ute och klappade på hennes hästar... DET är stora djur det och jag tycker allt att de är aningen läskiga. Kan inte låta bli att fascineras av dem. De är lite som dobermanns fast lite större... 



 
 



Jag klappade lite på "mesen"... som Maria J,s siameskatt kallas...
- Alla borde ha en mes, sade Maria J och hällde upp kaffe och serverade en bakelse.
Den lilla tunna katten gjorde mitt hjärta varmt... hennes päls mjuk som siden, hennes öron stora som på en elefant och hennes stämband kunde få vem som helst att haja till när hon "mjaoade".
Jag lovar... stämbanden är hennes största kroppsdel.




Jag åkte hem med en stort fång nyplockade rabarber... - Mjälla och fantastiskt goda, sa Maria J och vinkade av mig på trappen...




Idag har jag haft en shoppingdate med Maria J... Vi tycker olika om allt. Hon gillar skarpa, klara färger och mycket mönster... Jag gillar dova toner och ytterst försiktigt med mönster.
Hon gillar melonglass och jag hasselnötsglass...Hon gillar små pigga bilar... jag gillar stora bilar med mycket motor...
Det är spännande att ha Maria J som vän... allt kan hända och det är kul.

Nu är det tid för mig att lägga en varm vetekudde på ryggen...

Må gott




måndag 27 juni 2016

Att få springa med de sina...




Igår när jag satt och kikade på midsommarbilderna, såg jag att jag tagit en bild på bullarnas framfart. Den bilden kände jag igen. Jag hade liksom tagit den bilden många år tidigare fast med dobermanns.



Det är något visst med att se hundar av samma ras rusa av sig. De pratar samma språk "utan brytning". Det uppstår inga missförstånd och rörelsemönstret är detsamma. De har samma styrka och man behöver inte vara rädd för att den större, av misstag ska göra den mindre illa.

När ett gäng dobermann springer är det oftast helt tyst... det vi kan höra är dundret av tassarna och de snabba "klara" andetagen. Ibland kan någon skälla till för att "få igång" de andra. Det är en njutning för ögat och själen att se dem.





När små frallor springer... är det inte lika tyst... Det frustas, flåsas, grymtas och bjäbbas. De rumlar runt och alla som ser det kan inte låta bli att dra på mungiporna och det slutar ofta med att man skrattar högt å de små "träsktrollen" som Katja säger.






Nu är huset tyst. Inga hundtassar går över golvet och TantKarin ligger och sover, annars är hon rätt bra på att "klampa" över golvet.
Jag har en latte att fixa och ett hår att tona. Som vanligt kommer det bli på tok för rött.

Må gott



söndag 26 juni 2016

Försök till summering




Hur summerar man (läs jag) en fantastisk midsommarhelg... Misstänker att hur jag än gör, kommer jag inte göra det rättvisa.
Besök från Norge... besök av mina föräldrar och besök av sonen och F. Ett fantastiskt väder... jamen va... HUR kommer det sig. Det har inte hänt på många år att midsommaraftonens kväll har ägnats åt att bada i sjön och detsamma på midsommardagen.
Vi har haft "Bullfest" där tre frallor haft huvudrollen... samt MiniBönan (Savanna) har gått i "mammas fotspår". Alla platser där Bönan har legat och njutit har Mini lagt sig på... Kanske för att doften efter mamman finns kvar. Det sägs så... att en doft ligger kvar i ca tre år.



 
 
 


Är det Bullfest så är det... Blondie, Matilda och Bill

 
 
 


Mini fick vi dra ur vattnet...

 
 


Ibland förflyttades Bullfesten till vattnet.

 



Så var det de där med humlor i utesoffan... Vet inte vem som brummade högst... humlorna eller liten Bill.

 
 
 
 
 
 
 
 
 


Regnet kommit... gästerna har åkt och vi är hemma i stan.

Nu fortsätter vi sista dagen på denna midsommarhelg med en bok... en film...en middag.

Må gott.

torsdag 23 juni 2016

När det "brummar i rumpan"




Vi har spenderat ett dygn i Paradiset... Även om det varit molnigt, till och från ska jag väl tillägga, har det varit varmt och så himla härligt. Lallade runt i "muminshorts" och bikiniöverdel utan att frysa det minsta. Försökte att låta bli att plocka sten då min rygg fortfarande är "ond"... Det gick så där kan jag säga... en och annan sten åkte upp och vi kunde inte låta bli att plocka rätt lite av kajen som rasat.

Så... hittade jag T med huvudet i hålet i soffan. 
- Vad gör Du? frågade jag.
- Kollar. Fick jag till svar.
- På vad då? fortsatte jag.
- Humlornas bo, hörde jag långt ner i soffhålet.

Till saken hör att, vid tallens stam som soffan är byggd runt , finns ett smalt hål där vi sett att humlor flyger in... och igår kväll när vi satt på soffan och löste korsord hörde vi hur det "brummade i rumpan". Kan förtydliga att det INTE var någon av oss som "släppte väder" utan det var ett gäng humlor som levde rövare där i soffan.

- Killgrej, mumlade jag. 
För så är det... jag kan för mitt liv inte se en flicka/tjej/kvinna frivilligt sticka ner huvudet i ett soffhål för att "kolla på humlornas bo".






Vattennivån... ännu lägre.
Vet i katten hur det ska gå i sommar... Blir svårt att ta sig ut med båt... och gå är inte att tänka på. Vi får i alla fall ta upp båten och laga alla "gropar" som blir i botten. Det är många stenar och grund vi stöter i.


 
 



Vi hittade ett annat bo som inte är lika välkommet som humlornas.
I en av fågelholkarna har de små rackarna byggt en bo... DET vill vi inte ha där... eller rättare sagt, vi vill inte ha något getingbo alls i Paradiset.
Jag tillhör en av de där personerna som är hyperallergisk mot getingstick och som alltid bär med mig en EpiPen... en sådan där "automatisk injektionspenna med en engångsdos adrenalin (epinefrin) och används som akutbehandling vid en anafylaktisk chock. Epipen är ett receptbelagt läkemedel" .


 
 


Nu är getingboet ett minne blott... Vi har åkt hem och förbereder en midsommar.

Må gott