Bara sex månader kvar tills Paradiset öppnas igen

Lördag och hösten har visat sig från sin bästa sida. strålande sol och nästan vindstilla. Vi packade in Julia i hundburen i bilen och for till Paradisets strand för att ta trekilometersrundan för att avsluta med fika innan vi åkte hem igen.

Julia fick springa med 15 meter lång spårlina. För mycket godsaker som rör sig i skogen för att våga släppa henne helt fri. Hon misstycker dock inte. Vi kunde se i hennes ögon vad lycklig hon var.

Vid bryggan i sommarstugeområdet var svanarna. När de var vid ön hade de två ungar, nu saknas en. De visade ingen rädsla över att jag stod några meter från dem.

Långt där ute ligger Paradiset och om sex månader öppnar vi upp igen. Om sex månader städar vi och fyller kylskåpet där ute. Vi har bara en vinter att först ta oss igenom.

Nu har vi kommit hem. T är och tvättar min bil och jag har vilda planer på att börja med middagen.

Må gott

I´ll be back

Paradiset från öster och 79 meter uppifrån

På förmiddagen for vi till Paradisets östra strand... Fast den kallas för Södra land. Utmed höjden, som reser sig nästan lodrätt 79 meter över sjön, som för övrigt ligger 100 meter över havet, går en väg jäms med vattnet... Där den vägen slutar ligger en öppen plats som vi ser från ön. På den platsen ville jag stå och se hur ön ser ut därifrån. Så fick det bli... vi åkte dit.

En jättefin plats, men vad jag inte kan förstå är... OM Du åker dit och campar ett dygn, varför städar Du inte efter Dig? Det låg allt möjligt där i gräset. Kastruller, trasiga bord och fimpar.

Efter det ville jag se Paradiset från höjden... Vi åkte vidare till Jaktstugan på Jätteberget. Parkerade och promenerade till toppen. Nu var vi 79 meter över sjön och 179 meter över havet.

Som alltid tar utsikten andan ur oss. Vi står bara och hummar över hur himla vackert det är och vad som slår mig är ljudet. Där uppe är ljudet kompakt och direkt. Svårt att förklara men det är ett fantastiskt ljud som jag aldrig hört någon annanstans.

Från Jaktstugan ser vi ända till Kilsbergen. Jag har missat att det kommit upp en skog av vindsnurror där.

Självklart skulle vi fika. Nere vid vattnet var det kallt och blåsigt. 79 meter högre upp, sken solen och det var varmt och vindstilla.

 

Nu är vi hemma, har ätit och hunnit med en sväng till sonen och hans familj. Dags att se en film och äta lite godis.

Må gott

I´ll be back

Skinnfri Kurva

Ännu en vecka har gått och det gäller att ta tillvara på varje dag...dock aningen för långt kvar till våren (läs på tok för himla jättelångt till våren). När solen skiner blir jag både sorgsen och glad... Sorgsen över att vi inte kan åka till ön när vädret är så fint och glad över att det är ljust. Lite ambivalent där.

I söndags förra veckan kom N med sina föräldrar på middag. Idag ligger den lilla prinsessan och hennes mamma sjuka. Redigt förkylda sa sonen. Hoppas att de kryar på sig himla jättesnart. 

Jag har under en tid "gnällt" lite över att inga orkidéer blommar. Det gnället kan jag sluta med. Har ett gäng orkidéer som "står i karantän" och nu är det nio av dem som börjar skjuta knopp, så lagom till jul eller straxt efter kommer de blomma.

Så har vi tagit tag i "Kurvan", stolen som är en föregångare till Laminon. Fårskinnet var aningen för slitet för att det skulle vara snygg, så nu är skinnet bortplockat och lika så linneväven. Nytt fårskinn har vi ligger här hemma, men linneväven ska vi beställa från en tapetserare. Den linneväv som satt, har suttit i över 65 år. Fårskinnet bytte jag för 36 år sedan då originalet var väldigt slitet och full i smuts som inte gick att få bort.

Nu fortsätter vi lördagen med att fixa lite fika.

Må gott

I´ll be back