Idag har jag fått på mig ansiktet

Förra fredagen vaknade jag och hade "hela havet stormar". Då jag har problem med kristallerna, så var det bara att ligga kvar i sängen. Min första sjukdag på nästan 15 år, jag var kränkt. Har lyckats pricka in sjukdagar på ledig tid, men inte denna gång.

På lördagen var jag lite snurrig och på söndagen osnurrig... Så... i måndags gick jag till jobbet. När jag klev utanför dörren för att gå till bilen, slog pollenallergin till... JÄÄÄÄÄÄÄÄÄKLAR vilken fart. Jag satte mig i bilen, där jag har pollenfilter och det försvann... Skönt.

När jag kommer till jobbet, slår det till igen. Nu är min röst som efter en redig konsert och massor med whisky. Efter lunch ska jag på möte i en stad nära oss... Sätter mig i bilen och rösten blir normal... kliver ur och rösten är kass. Ber tusen gånger om ursäkt för min röst och de nickar förstående. Flera av dem har drabbats av samma sak. Så här går tisdagen och onsdagen... och i onsdags vid 15.30 börjar jag även låta tjock i näsan... men allt försvinner och blir bra när jag sitter i bilen eller är hemma i det rum där vi har luftrenare. Sonen med familj kommer på middag och jag är lite tjock i näsan och hes... men jag mår bra.

När de åker... slår något till mig med en bulldozer i huvudet... Feber, hosta, utslag, magen rasar och en fruktansvärd huvudvärk... På torsdag morgon är det ännu en gång "hela havet stormar" fast med näsblod...Nu kan jag inte åka till jobbet varken torsdag eller fredag... Jag har tappat smak och lukt... T insjuknar också och där ligger vi och fattar inte vad som hände... Jag går från pollenallergi till troligtvis Covid på fem sekunder. 

Idag har jag "fått på mig ansiktet" som sonen sa när han var liten, men inte katten mår jag bra. Är dock på benen men det är inte mer...får bli hemma i morgon också.

Håller på att träna på att äta... Inget, med betoning på INGET smakar som det ska. Vatten smakar som om någon har hällt i lera, potatis är skitäckligt och choklad är vidrigt. Ost som jag normalt älskar smakar fruktansvärt... Det som nästan smakar som det ska, är apelsiner... men det är inte några goda apelsiner.

T är aningen piggare än jag... han lagar mat och gör sitt bästa för att jag ska gilla den. Vanligen är det jättegott... men nu kan jag lika gärna vara utan.

 

Nu... dags att sova lite middag

Må gott

I´ll be back

Varmt i kalsongen

Nu är jag igång med plantering av tomatfrön. ÄNTLIGEN... De frön jag fick i jorden förra veckan har börjat titta upp och jag vet inte hur många gånger om dagen jag springer och tittar på dem. Jättekorkat då det faktiskt inte går att se dem växa, men jag njuter av att vara igång. Kanske är de det som gör att jag tittar på "slow-växande-frön"

Så har vi haft Bill här sedan i onsdags. Sonen med familj har varit till Sälen och åkt skidor. Enligt sonen var det endast snö i backen, men han misstyckte inte. 

Bill... som är en lite herre som gärna "pinkar revir" får ha skydd på sig när han är här... På ön har han inte samma behov. Himla konstigt... men så är det. Bill misstycker dock inte. Rätt varmt i "kalsongen" skulle jag tro. Bill gillar när det är sol och varmt.

Nu är Billsan återbördad till sin "riktiga familj" som kom hem idag. N var lycklig tjej. Dagen till ära ljusrosa nagellack och hemkommen till fint vårväder och en studsmatta. Kan det bli bättre?!

 Dags att plantera lite mer frön.

Må gott

I´ll be back.

Ett mord har skett på vår gård

Igår kom N och Bill till oss. Sonen och F skulle en snabb sväng till stora Hufvudstaden. Att ha en liten 3,5 åring utan sina föräldrar med är jättespännande. Hon är väluppfostrad och en lite arbetsmyra som vill vara med och göra saker. Så... lördagen var fylld av äventyr. Vi handlade ägg i äggboden, handlade andra bra grejer på ett stort köpcenter i vår närhet och köpte lördagsgodis. Vi lagade pannkakor, läste bok, ritade, tittade på "Lilla spöket Laban" och "Pippi Långstrump" och då var det dags att ta tag i lördagsgodiset. 

Dinosaurier är jättespännande och N;s pappas gamla böcker kommer väl till användning. Vilken tur att jag sparat dem. Nu står det på en plats i hyllan som är lätt för N att komma åt och plocka ner. 

På eftermiddagen kom sonen och F och hämtade N och Bill. När vi blev ensamma åt vi "hämtmat" och landade framför tv. Ska tillägga att vi sov himla gott före kl. 22.

I morse, när T skulle åka iväg för att fixa lite med min bil höll duvhöken på att äta från en slagen duva. Alltså, rent krasst... ett mord har skett på vår gård.... Duvhöken brydde sig inte ett smack om att T stod fyra meter från den, utan den hade fullt upp med att äta. Lite lik mig där... Har jag mat på tallriken, så inte katten avbryter jag för något då... jag äter ju.

Vid lunch for vi till Paradisets strand för att gå en vända. Det blev en annorlunda vända. Någon hade hällt ett stort lass grus på vägen där vi har "vår brygga" så det gick inte att köra hela vägen fram... Sista vägbiten är privat, men inte katten häller man ett lass grus på någons väg även om man håller på att gräva för vatten och avlopp. Övergår mitt förstånd.

Nu är vi hemkomna och har ätit. Julia är duschad och ligger nerbäddad under fleecen.

Jag har bestämt mig för att inte se några nyheter... Jag orkar inte längre med elakheter och män med på tok för mycket makt. Om alla bestämmer sig för att vara vänliga, snälla och rättvisa är jag övertygad om att vår värld skulle vara en mycket vänligare plats att vara på. Om vi alla kunde se att alla människor har lika värde oavsett kön, religion, ekonomi och hudfärg skulle vår värld vara betydligt trevligare. Just nu är jag rädd... och jag tror inte att jag är ensam om det.

Jag skrev för ett tag sedan och citerade miss Li. Jag gör det igen... Tack miss Li... Du sätter ord på det jag känner i låten "Hälsa Gud"

"Kan du hälsa Gud att jag behöver lite framtidstro
Någonting som ger mitt arma hjärta lite lugn och ro
Sorry om jag stör men världen är ju helt jäkla körd
Jag bjussar på en öl om
Du kan hälsa Gud att vi behöver bara lite hopp
Lite mindre krig och svält och fattigdom och hat och sånt
Varför är man här om livet är en enda misär
Ja kan du hälsa Gud det här" (miss Li 2024)

Må gott

I´ll be back

 

En "kontaminasammanblandning" av många fina människor

Igår hade jag lite förskola. Det funkade toppenbra då jag jobbar inom skolans värld och vecka 8 har sportlov. Både N och Bill var här några timmar och det var innerligt roligt. N tränar på att hitta på saker och igår fick jag veta att när hon var liten hade hon aldrig bilbälte på sig. Hon åkte i skuffen. Jorå... Berättade för sonen och tillika så N;s pappa. Han blev aningen full i skratt.

N hade fullt upp när hon kom. Mata Bill hörde till en av uppgifterna.

Rita och klistra in klistermärken i den begagnade boken som hon fått av T;s brorsdotter. En mycket uppskattad syssla.

Smaka på det nybakade brödet. Rågkrosslimpa med sirap.

Göra honungsglass. "Nu är jag stark som Bamse" konstaterade hon efter att hon smakat på honungen.

Sedan hittade hon ett måttband och då var hon tvungen att mäta hur hög dörröppningen till köket är. 

Så kom T hem från jobbet och dinosaurieböckerna åkte fram. De hade djupa samtal om de olika dinosaurierna och vilken som var farligast.  

Så märkte jag något jag inte sett förut. Min mamma har sedan N föddes sagt att N har "min mun" och jag har haft himla svårt att se att hon är lik vår sida av släkten över huvud taget. Har hela tiden sett N;s mammas sida. Igår såg jag att hon även har massor av likhet med sin pappa (min son) och min systers döttrar. Kan även se att hon har likhet med sin pappas farmor. Hon som sonen tyckte det var roligt att vi sjöng om i juletid. O Helga natt... Farmor hette Helga. N är en liten "kontaminasammanblandning" av många fina människor och hon är mitt barnbarn. Jag är innerligt glad att få vara en del av hennes liv och nu är det dags att åka till förskolan och hämta henne igen. 

 

Först en sväng med Julia i parken

Må gott

I´ll be back.

Hon tränar mimik och motorik

Idag kom sonen, N och Bill på lunch. F var på annat håll och roade sig. Pannkaka var beställningen, så det fick det bli. Pannkaka med knaperstekt bacon att toppa med för den som ville. N ville det.

Så var det de där med mimik och motorik. N tränar för fullt på att blunda och lukta samtidigt. Det går så där. Hon blundar, men när hon luktar, så öppnar hon ögonen. Det är en tidsfråga innan hon fixar båda sakerna samtidigt. Att blinka med ett öga går bra... men aningen lite svårare med det andra... men det går.

Så skulle det läsas i dinosaurieboken. Världsatlasen för barn gick bra ett tag, men när vi kom en bit i den sa N att "nu tycker jag det är läskigt", så då bytte vi till den uppenbarligen mindre läskiga dinosaurieboken.

Efter lunchen for sonen, N och Bill hem och T och jag åkte till Paradisets strand. Nu är "vår väg" uppgrävd för vatten och avlopp så vi fick parkera bilen och gå. Det var aningen bökigt ska jag villigt erkänna. 

Bävern struntar uppenbarligen i att det grävs ett par hundra meter från "hans projekt". Trädet har en ordentlig midja och det behövs inte så mycket innan det rasar... Undrar om bävern har en plan för hur trädet ska fraktas till hyddan?

Vi avslutade (som vanligt) med att ställa oss längst ut på bryggan och kika ut mot Paradiset. Som vi längtar... Vi har planer för ett projekt som vi förhoppningsvis kan påbörja i vår. Men... det är ett tag kvar innan båten kommer i sjön.

Nu har vi kommit hem och T åkte iväg för att tvätta av min bil. Jisses vad skitig den är. Varje gång jag skrapade rutorna blev kappen grå på framsidan. Det ska bli ändring på det.

Må gott

I´ll be back

 

Dobermann, en fantastisk hund att ha vid sin sida

 

I morse fick jag ett sms... Där fick vi veta att en fin liten dobermannpojke natten till lördag dog i DCM. Samma sjukdom som vår Savannah avled av. Det gör mig innerligt ledsen. 

Vi har innan Julia haft fyra dobermann. En fantastisk hund att få ha vid sin sida... Hundarnas Ferrari, snygga, snabba och svårkörda. Jag kan dock inte föreställa mig att ha en annan hund och vår Julia börjar bli till åren. 8,5 år... och en mogen dam. Aningen trött och sover mer än en unghund, men snygg och när hon får möjlighet, så är hon himla snabb. Hon vet vad som gäller men vissa dagar väljer hon om hon ska lyda direkt eller inte. Då får hon bannor, hon suckar och går och lägger sig. 

Fast... här om dagen fick T lite "fräsande" från mig. På en nytvättad matta sågs tydliga spår av Julia. Så blir det när man inte torkar skitiga tassar.

Lite njutning har vi allt... Nu har jag börjat samla på mig saker som ska med till Paradiset när vi öppnar det för i år. Dock någon månad kvar, men samlandet har börjat och det njuter jag av.

Nu fortsätter vi lördagen med lite gott att äta. T står just nu vid spisen och jag misstycker inte.

Må gott

I´ll be back.