söndag 28 oktober 2018

Har hört snön falla...




Igår packade vi in oss i bilen, T, flickorna och jag för att åka ca 20 mil sydväst för att hälsa på T;s familj. Det är inte "bara" att göra det.
Vädret ska stämma så flickorna inte fryser när de är i bilen. Det finns allergi i familjen så flickorna kan tyvärr inte bli med in. Det bästa är när vi kan åka och sitta i trädgården på baksidan och flickorna kan vara med ute, men det är inte alltid det går att göra så.
Igår gick det inte, så flickorna fick var sin "springa-bredvid-cykel-tur" när vi kom fram och sedan fick de ligga i bilen under varsin filt och sova. Det är de bra på... springa och sova, dock inte samtidigt.

T och jag hade köpt med lite att bygga med för barnen... något som engagerade hela sällskapet.


 
 
 
 


Vi byggde, åt, skrattade och hade djupa allvarliga samtal...
Vi åt både mat och efterrätt, allt himmelskt gott...lax i ugn och tårta från konditori Nordpolen.
En fin dag där första snön kom... Vi öppnade altandörren och kunde höra snön falla på kastanjelöven. 




När mörkret föll, packade vi in oss igen för att åka hem... Innerligt tack för en fin dag. 


Idag har vi varit aningen "klockvilla". Tiden är inte som den ska, vi har gått in i vintertid igen och för mig tar det flera dagar innan min kropp vant sig. Kan inte fatta vilken idiot det var som kom på att vi ska ha sommar tid och vinter tid... Korkat. Jag lider ca två veckor om året av det här med att vrida fram och åter klockan... Sover dåligt och får huvudvärk.

TantKarin har idag hittat en öppen kista som passade henne ypperligt att ta som sin. För så är det... allt i våningen är hennes och vi har det på lån... så även flickornas filtar är TantKarins.


 


Snart är det dags att duscha flickorna. Klorna nyklippta och så fort de kommer hem från sin springtur med T på den nedlagda golfbanan ska de ställas i duschen. Deras bäddar är rena och de har lite tinat malet kött ligger och väntar som kvällsmat.


Må som GODIS...jättegott.




lördag 20 oktober 2018

Har botaniserat bland fönster och dörrar




Idag for vi till ett ställe vi såg förra lördagen, men som hade stängt då vi åkte förbi. Klassisk Byggnadsvård... en dröm för människor som renoverar hus och som inte vill att allt ska vara nytt. Med andra ord... en dröm för mig.
Jag förklarade för Steve, mannen som visste var varenda dörr eller fönster stod i den stora byggnaden, problemet med att T och jag pratat olika språk angående det där med fönsters storlek.
Steve log med HELA ansiktet och visste precis vad jag menade. Jag hade ritat fönstrets storlek som jag skulle titta ut genom, T tolkade det som om karmen var med i den uppritade rutan. Jättekorkat för jag tittar väl INTE ut genom en karm... den ligger ju utanför rutan. Steve hade svårt att hålla sig från att skratta högt och uppenbarligen hade han varit med om liknande historier tidigare. 
Steve hade en fantastisk ordning bland alla dörrar och fönster. Allt var märkt med storlek och hur många som fanns av samma sort. Dit kommer jag åka fler gånger.
Vi köpte dock inget idag... men till våren kommer det bli både det ena och andra.



 
 
 
 


Efter vår tripp till Steves butik, fick flickorna springa bredvid cykeln. Åtta kilometer blev rundan. Savannah tog rundan på 24 minuter och toppade med en hastighet på ca 32 kilometer/h. Julia var aningen långsammare... Hon tog rundan på 31 minuter och toppade med en hastighet på ca 25 kilometer/h. 
Löptikar ska ju löpa och det fick de.




Nu fortsätter vi lördagen med en påse godis och ryggläge i soffan. Det blir bra.

Må gott




Löptik och nästan löptik



Det här med löptikar är banne mig inte kul... så är det. 
Vi har dock "tur" som har två donnor som nästan synkat ihop sina löp. När den ena (läs Julia) börjar droppa blod, stressar det på den andra (läs Savannah) till den vida grad att några veckor senare är hon igång.

Julia gick in i sitt löp i veckan och jisses vad vi får veta det. Vi kan ta denna natten som exempel.

Kl. 00.31.
Löptik - Kiiiiiiiiiiiiiiissnödig NU.
Människa - Går ut med den ursnygga som uppenbarligen behöver ut och "pudra näsan".

Kl. 01.45. 
Nästan löptik - SUCK...SUUUUUUCK... Hör Ni inte att jag suckar.
Människa - Svårt att ignorera.

Kl. 02.30.
Löptik - Kissnödig... KISSNÖDIG NU.
Nästan Löptik. HÅLL KÄFTEN.
Löptik. KIIIIIIIIISSNÖDIG (ylar)
Människa - Dead man walking.

Kl. 06.30. 
Löptik - Jag har tråkigt och går vi inte upp nu väcker jag heeeeeeeela huset.
Nästan Löptik - Jag är också vaken och har skittråkigt.


Jag gick upp med flickorna och T ligger kvar och sover bort zombiestadiet.
Gissa vad de två divorna gör när vi går upp... De traskar raka vägen till sina bäddar i köket och där drösade de ner och vägrar gå upp.



 



Har lyssnat på Lisa Syrens mjuka röst på radion med önskemusik. Det är en klar vinst och nu har det gått över till "Ring så spelar vi" med Pernilla. Även det en trevlig start på lördagen.
Nu ska jag ta tag i frukostförberedelserna så får vi se när T vaknar till.
Flickorna kommer nog sova länge... de har ju haft "nattpasset".

Må gott






torsdag 18 oktober 2018

Sommaren 2018 är förbi



Nu kan jag inte förneka hösten längre... det går inte. Jag har verkligen försökt, men nu ser jag inte gräset längre när jag lallar runt med flickorna i parken på lunchrasten. Fast även om jag varit i den totala förnekelsen så har jag ändå njutit av dagens lunchpromenad... Luften hög och fortfarande ganska varm... solen tittar fram och det doftar höst. Det kanske är tid för mig att inse att sommaren 2018 ligger bakom mig nu.





Idag när jag satt på jobbet slog det halsonda till... POFF... den kom på 30 sekunder och jag har då banne mig inte bjudit in det. Måste försöka bli av med det så fort jag kan... inbillar mig att jag på något vis kan påverka detta... vän av ordning fnyser och säger att förkylningsstormar måste värka ut... MEN... har jag tur kanske jag i morgon inte känner av det längre.
Känner mig dock aningen suddig och grå... Diffus kan man säga.




Lite varmt att dricka med honung och ingefära i... så får det bli.

Må gott





söndag 14 oktober 2018

Britt-sommar och Jackson och hans människa tvåa i Kickbike-SM.




Idag har vår lilla stad visat sig från sin bästa sida...
Klarblå himmel och varmt som om det vore sommar... Britt-sommar när den är som bäst.


 
 
 
 



På eftermiddagen kom Jackson och hans människa...och Ni anar inte hur stolta vi är över dem. Igår tog de en silverplats i Kickbike-SM. Jamen va... Liten Jackson tvåa i SM. Å sprang han sig inte trött igår, då fick han göra det med flickorna idag.
Efter en "geggig-lasagne" åkte vi till grusgropen och lät hundarna får springa av sig all energi...


 
 
 


Nu ligger flickorna nyduschade och mätta i sina bäddar och jag tänker ta lite glass...

Må gott




lördag 13 oktober 2018

Har sett Paradiset på håll



I morse frågade T om jag ville åka och se Paradiset från naturreservatet som ligger öster om vår sjö, och så blev det...
Runt 13-tiden packade vi in flickorna i bilen och åkte på slingrande vägar och landade ca 100 meter över havet på östra sidans strand vid vår sjö.
Vi gick in i skogen... följde stigen med en höjning på ca 45 meter till över havet. Vi gick oss svettiga. Oktober och 20 grader varmt.







Bilderna gör inte lutningen rättvisa... Mjölksyran kom som ett brev på posten och vi blev flåsiga alla fyra...
Skogen, på gränsen till Tiveden var mörk och trolsk och jag väntade bara på att John Bauers Tuvstarr skulle sitta på en sten och tyst beskåda oss när vi gick förbi.


 
 
 


Vi fick vår belöning...
Långt där borta ligger vårt Paradis...




Ser Ni... där... vid pilen.



Vägen tillbaka till bilen gick aningen fortare... Nerförsbacke heeeeeeeela vägen




Nu ligger flickorna nyduschade och mätta i sina bäddar och jag ska villigt erkänna, jag kommer ha träningsvärk i lår och rumpa i morgon.

Må gott