torsdag 15 oktober 2026

Vi blir inte yngre och det gäller att planera för det




Vi lever dubbelliv, så är det. Vi flänger mellan radhuset (utan trädgård) och våningen i stan. Vi flyttar inte för att vi inte trivs... men... när månadskostnaden för alla P-avgifter börjar närma sig 2500 kronor i månaden får det vara nog. DET kan vi ha till att amortera på något eget. Våningen ligger också på andra våningen och det utan hiss... Vi blir inte yngre, så är det... Det gäller att förekomma ålderdomen och planera för att det ska fungera.

Våningen i stan är jättefin... fiskbensparkett och en matsal på 30 kvadrat, ett rum där vi har tv och soffa som är ännu större. Bänkskivor i fönstren är 30 cm djupa och i vit marmor och fönster i fyra väderstreck. Ni fattar... en jättefin våning i stan som vi nu är färdiga med. Vi kommer i två veckor till säga att det är vårt hem... men när möblerna flyttas... då är radhuset (utan trädgård) vårt hem och vi har gjort slut med våningen i stan.





Julia mår inte bra i det där med att flytta. Hon är orolig och visar med hela sin uppenbarelse att hon inte förstår vad som händer. Så... idag är jag hemma med henne medan T är i radhuset (utan trädgård) och fixar. En vägg ska flyttas så att vi får in en fullstor frys och en fullstor kyl bredvid varandra. HUR ska jag annars få plats med alla godsaker.

Julia kan nu ligga och vila utan att det sågas eller rivs vägg. Hon ligger i köket och har koll på vad jag pysslar med... typ fixar matlådor och tvättar. Lugnt och skönt för en dobermanntant.





Nu fortsätter kvällen med att fixa en fruktsallad till frukosten i morgon


Må gott

I´ll be back




 



söndag 4 oktober 2026

Kartong-körar-dagen

 

I torsdags fick vi nycklarna till vårt lilla radhus UTAN trädgård. Efter jobbet for T och jag dit med första lasset kartonger. Nu fick även Julia vara med och inspektera. Hon har ännu inte förstått att det är här hon ska bo.

I morse kom sonen och hans familj samt två vänner till oss för att idag... stora "kartong-körar-dagen" stod för dörren. Fem fulla släpkärror blev det som gick till vårt nya hem och jag är innerligt tacksam för hjälpen vi fick idag. Tror Kickis stegräknare visade att hon gått 55 våningar i trappor och runt 19 400 steg. Det kallar jag ett redigt träningspass OCH det med kartonger i famnen. Imponerande. 



Andra vändan, blev jag kvar hemma i lägenheten med Julia och barnen. Julia passade på att sova och N och V lekte i den nästan tomma hallen. V har förresten släppt taget och kan gå, men det går fortfarande snabbare att krypa.






Hittade ett gammalt fotografi när jag packade. Det är på mig och min lillasyster. Tror det är när vi bodde i Sjöbo i Skåne. Det var där vi hade två katter...och framför radion ligger den ena. 


Nu fortsätter kvällen med att tvätta och fixa lite mat.

Ännu en gång... innerligt tack för hjälpen idag. Ni är guld värda.


Må gott

I´ll be back



söndag 27 september 2026

Att somna till körsång där de sjunger Jailhous rock


Söndag... och en jättefin dag. Aningen trötta är vi allt. Detta då det var lite svårt att sova igår. Andra gången på 10 år (som vi bott i våningen) var det fest i lägenheten som gränsar till vårt sovrum. Det är nu ett ungt par som har den... och igår... började de spela kl. 16.00 och höll på till sena natten. T somnade till körsång där det vrålades till Jailhous rock, Ni vet den som Elvis rockade loss till 1957. Jag lovar, de som bor i lägenheten bredvid... deras föräldrar var INTE födda då. Själv var jag vaken en stund till, men somnade när de gick över till lite nyar låtar, typ Sommaren är kort. Thomas Ledin gör den betydligt bättre än kören i lägenheten bredvid.

I morse for vi en sväng till Paradiset. Med oss hade vi nya åror och annat som hör till ön. Såg att en aningen sen solros är på gång. Synd att jag inte får se färgen, men jag misstänker att det är en röd solros.







Vi hittade lite tomater som vi kunde skörda. Vi klippte ner tomatplantorna och slängde de i en hög. I den högen mognar det och jag misstycker inte. Nu fick en låda tomater i olika mognadsstadier bli med hem. 




 

Nu dags för lite sen lunch.


Må gott

I´ll be back



torsdag 24 september 2026

Det är en sommarstuga, på riktigt



I tisdags efter jobbet for vi till Paradiset och stängde vår ö för detta år. Vi kom dit i strålande sol och platt vatten och åkte hem i mörker. Allt var så skärande vackert att jag inte ville åka hem. Det är så himla sällan sjön är så här platt och jag ville ta tillvara på den stunden.

Nu har vi tagit hem allt. Finns inte ens en lite chokladbit kvar. Trädgårdsmöblerna inställda eller inslagna i presenning och inga växter kvar i krukorna. Det är vemodigt men nödvändigt. Huset är ju inte vinterbonat och vi har ingen annan värme än gasolkaminen. Det är en sommarstuga på riktigt.



Kärleksörten blommar, även om den för en tynande tillvaro. Annat var det när vi hade Åke som kissade på den så fort han kunde... Då var örten en riktig praktväxt. Så... lite kiss på den så händer det grejer. Ska komma ihåg det till nästa år. Det får bli T;s uppgift.





Solen strålade mot oss och vi satt ett tag i västerläge och åt en banan. Både T och jag hummade över hur sällan sjön är platt.



Bordet vi gjorde förra året är så tungt och stort att vi inte kan få in det i huset. Precis som förra vintern får det stå kvar utomhus, väl inslaget i presenning 




Vi for hem i mörker och när vi gick genom skogen till bilen, var det svart.


 

Nu väntar en kartong att packas.

Må gott

I´ll be back



lördag 19 september 2026

Wellpappskartonger luktar inte hallontårta


Det blev inget Paradis i helgen. Regn och blåst stoppade oss och om jag ska vara ärlig, så vill jag inte åka över sjön i detta väder. MEN, vi var där i torsdags och plockade av de sista tomaterna och tömde kylen och frysen. Nu är det inte mycket kvar att fixa med inför kung Bores årstid. Vi ska ställa undan utemöblerna och ta upp båten. Det fixar vi på några timmar.

I vecka kom sonen och hans familj på besök. N hade fullt upp med att kolla i kartonger som vi packat och i ärlighetens namn... wellpappskartonger luktar inte hallontårta, fyyyyyyyyattan vad de stinker och så till den vida grad att vi måste vädra när vi kommer hem.







V är en snabb rackare... Fick en bild av F när han på ett litet kick, krupit från köket och klättrat upp i leksakslådan. Nöjd och glad.



 

Nu dags att äta middag och efter det... packa 


Må gott

I´ll be back





söndag 13 september 2026

Ibland är ena halvan inne när andra halvan är ute

 
I fredags, efter jobbet for vi till Paradiset för att vara där ett dygn. Hemma, lever vi kartongliv, röjer, packar och muttrar över "vad mycket vi dragig på oss". Paradiset håller vi samtidigt på att stänga. Om några veckor ska båten tas upp och parkeras på logen och då måste allt vara fixat där ute. Så... aningen rörigt på två håll.

Men vi njuter också... Vi plockar tomater och tar med hem och lägger i fönstret i söderläge. De hinner inte mogna innan vi måste riva upp plantorna ur krukorna och ställa undan dem.





Vi äter gott och Julia går mellan inne och ute... Ibland är halva hon inne och andra halvan ute... Himla trevlig sätt att spendera en lördag.





Igår eftermiddag åkte vi hem. Vi har ju liksom en del (läs jättemycket) hemma att fixa med. Ett fix, ett himla trevligt fix var lunch idag hos mina föräldrar. T och mamma och pappa åt lutfisk... Vi håller på att tömma frysen och den tar rätt stor plats. Så... nu så här i september blev det lutfisk. Jag åt torskrygg. Har inte lärt mig uppskatta den lutade fisken.


Nu fortsätter vi söndagen med att packa.

Må gott

I´ll be back


söndag 6 september 2026

Klockrankan blommar och vi lever kartongliv


I fredags hade vi vilda planer på att åka till Paradiset... så... efter jobbet fixade vi med lite här hemma för att vänta ut regnet. T och jag kollade alla väderapparna OCH Regnradar och vid 17.30 skulle det enligt apparna sluta regna och Regnradar visade att det INTE skulle regna mer. Vi packade in allt i bilen och styrde bilen några mil söderut... Jisses vad det regnade... och när vi kom fram till platsen där vi har vår brygga, vräkte det ned så mycket att vi inte såg handen framför oss. MEN apparna visade sol och Regnradar visade inget regn alls. Det stämde inte. Vi satt i bilen i nästan en timme och väntade men gav upp och åkte hem. Det är himla olustigt att åka över sjön när det vräker ner och blåser småspik. Allt blir blött och jag blir sur. Så... vi åkte hem och åt varna mackor och tittade på regnet som vräkte ner utanför fönstret... MEN apparna visade fin och Regnradar visade att det inte skulle regna.

Igår, lördag förtidsröstade vi och sedan åkte vi till Paradiset... Strålande sol och just när vi satte oss i båten öppnade sig himlen. Jisses vad det regnade och himlars vad blöta vi var när vi äntrade bryggan på ön. Sedan kom solen igen... cirkus i väderleken.




Klockrankan blommar och jag som trodde att den inte skulle överleva blåsten på ön. Det gjorde den och ingen är gladare än jag. Stora fina blommor  och mer kommer det.





Vi har ätit gott... 





Vi har plockat tomater och snacksgurka. Aningen stor för att vara snacksgurka men det gör inget. Mer att äta.


 

Nu har vi kommit hem till kaos. Vi lever kartongliv. För några månader sedan bestämde vi oss för att flytta till ett radhus i vår stad. Ett radhus utan trädgård och med garage bredvid vårt lilla hus. Just ett sådant hus som vi pratat om dök upp och vi slog till, så om en månad får vi nyckeln. Det är en del att göra med huset (invändigt) innan det blir som vi vill ha det, men det löser vi med tiden. Vi kommer bo in oss innan vi börjar fixa.



Dags att packa en kartong.


Må gott

I´ll be back