söndag 29 november 2020

1:a advent och blodpudding i spåren



En kylig 1:a advent. Frostigt och "småflingade" i luften, 
Vi for till Paradisets strand och jag var lite orolig för att vindarna skulle fällt något träd. Det verkar som om träden står där de ska.




Med oss var Kahlo och hans människor. Gäller att träna på att gå fint i koppel med en 10 månaders slyngel. Fast... det var nog mest människorna som behövde träna, Kahlo behövde bara få veta hur han ska göra för att göra rätt. Svårt när människor inte pratar hundspråk.


Sedan fick Kahlo spåra för första gången... Blodpudding fungerade superbra för en liten kille att träna på. Två korta spår var vad han mäktade med. Nästa gång blir spåren lite längre.



Julia fick också ett par spår. Även hennes ska bli längre nästa gång, mycket längre.

Vi tog en utomhus ståfika... varmt att dricka, lussekatter och "havreknäck", det sistnämnde en riktig sockerchock. 



Nu har vi tänt första ljuset i advent... Ännu en dag närmare sommaren.



 

Må gott


I´ll be back.



lördag 28 november 2020

Världen full av frostiga kristaller




I veckan visade sig solen och snabbt som attan kom dimman. 





Idag vaknade vi och hela vår värld var full i frostiga kristaller. Det är vackert men känns ändå aningen sorgligt. Skirt, vitt och kallt. Himla långt kvar till sommaren, men ändå en dag närmare.





I förmiddags fick Julia springa med Kahlo. Hon en "mogen" tjej på 4 år och han en slyngel som fortfarande springer "valpigt". Han fick sig några åthutningar, men var lycklig kille ändå.



 

Nu är vi hemma och maten står och puttrar på spisen. Jag har "julat" i fönstren och i högtalarna hörs julmusik. Ska snart sätta mig och "klicka hem julklapparna".

Må gott

I´ll be back.




söndag 22 november 2020

Våt vovve doftar inte pepparkaka.




Idag kom solen åter och det kändes som om livet blev lite lättare. Gick och lade mig tidigt igår och tog sovmorgon i morse... nästan 11 timmars obruten sömn och jag skulle i ärlighetens namn kunna sovit lite till. 
Kanske är så att jag varit en björn i tidigare liv. Gå i ide för att sova bort den här mörka tiden och kliva ut i solljuset till våren smal och vrålhungrig. Så är det nog.





Nu har jag tänt ljus i hela våningen och T är iväg för att städa min bil. Det luktade inte pepparkaka i den. Våt vovve har suttit där och det luktar INTE gott.
Efter att jag tappade smak och lukt då jag var sjuk i covid... har jag fått tillbaka både och... dock i någon tvistad variant. Allt luktar/doftar jättestarkt och jag skulle lätt kunna jobba som parfymör och tillverka de mest ljuvliga parfymerna. Även smakerna är skarpa och det är som om mina smaklökar är överkänsliga... och jag kan ännu inte äta salt mat då det i min mun upplevs som JÄTTESALT.






 Nu har jag en hög med stryktvätt att ta hand om.


Må gott



lördag 21 november 2020

En fikadag




Idag har det varit mörkt och regnat heeeeeeeeela dagen och i morse for vi fyra mil norrut för att hälsa på mina föräldrar. Där var det till snöblandat regn och molen gick hela vägen ner i marken. Jorå... det gjorde ju inte världen vänligare precis.



Julia har fått springa på fotbollsplanen som ligger vid sjön och för er som undrar om vi inte har "inkall" på fröken utan måste ha långlina... Vi följer kommunstadgarna. "Hundar ska vara kopplade i tätbebyggt område" och så är det här...syns bara inte på bilden.



Så vad gör man när det är en heldag i mörker... självklart fikar vi, flera gånger.



 

Nu är vi åter hemma och lite mer fika kommer det allt bli. 


Må gott



fredag 20 november 2020

Små stunder av glädje för att inte gå under, sönder och samman



Idag kom det en elev och stannade i dörröppningen...(dörren som för det mesta står öppen när jag är på rummet). 
"Får jag komma in", frågade hon försiktigt. 
"Självklart" sa jag. Hon tog ett kliv över tröskeln och stannade så hälarna nuddade den tröskel hon just klivit över.
"Vet Du", fortsatte hon... "jag är skittrött på Covid" sa hon med uppgiven röst.
"Vet Du", svarade jag... "det är jag med".
"Bra", sa hon och vände på klacken och gick över tröskeln och ut i korridoren.

Så är det... vi börjar alla bli trötta på den här Covid 19 som ingen bjudit in utan som tagit över en hel värld utan inbjudan.
Det gäller att hålla ut och hitta små stunder av glädje för att inte gå under, sönder och samman.

Härom dagen var det en stund av glädje för Julia och Jackson. ÄNTLIGEN har Julia gått ur "snyggstadiet" och kan träffa andra hundar igen.



En annan glädje är årets första inköp av amaryllislök. Det nästan syns hur den växer.



Jag blir glad över att T tog sig tid och hjälpte mig att putsa kopparkrukan amaryllisen står i. Även om den är bucklig (krukan alltså) är den fin och nu även blank.



Idag har jag kunnat hänga ut tvätten på balkongen... DET är lyx i november.






T har packat in Julia i "mexicanaren" för att låta henne springa på den nedlagda golfbanan och på vägen hem, tar han med PanPizza med mozzarellainbakade kanter. DET... är njutning.




 

Det gäller bara att försöka se de små sakerna som vi tidigare tagit förgivet som njutning och stunder av glädje. Himla svårt när vi haft vardagar med massor av lyxglädje att nu se det lilla som värdefullt.


Må gott

I´ll be back.




lördag 14 november 2020

Solen gör att livet känns lite mjukare




Ska villigt erkänna... jag är aningen låg. Det här mörkret knäcker den mest positiva människa och så är det... jag är en positiv själ men håller nu på att krokna. Novembermörkret och Covid 19 är banne mig inget att hurra över och det gör jag "verkligen inte". 
Fast... idag... då kom solen in genom fönstret och jag märkte hur jag sträckte på ryggen och det kändes aningen mjukare runt mig. Såg även dammlagret som lägger sig på möblerna lika snabbt som en svala flyger. T tog snabbt tag i det... dammet alltså, så nu slipper jag fundera på om jag ska skriva lite roliga kommentarer i dammet eller inte.



 

Nu tänker jag ta tag i högen med stryktvätt.


Må gott




söndag 8 november 2020

Smörgåstårta till fars-dag.


I förmiddags packade vi in oss i bilen och styrde färden fyra mil norrut för att fira pappa på fars-dag. Med oss hade vi smörgåstårta, fikabröd och paket. Helt ärligt... jag skulle kunna äta smörgåstårta alla dagar i veckan. Denna fars-dags-tårta innehöll tonfiskröra i understa lagret och ägg- och kaviarröra i mellanlagret och toppingen var räkor, brieost, ägg, tomat, gurka, citron, vindruvor och rom. 



 

Det blev en pyttebit över som jag misstänker mamma och pappa delar på ikväll... om de inte redan gjort det.


Nu en bit choklad och någon film.


Må gott



lördag 7 november 2020

Det är tudelat...



När vi bodde i plupphuset hade jag en runda på ca 5 kom (den korta) och på 9 km (den långa) som jag ofta gick med Snyggingen och Bönan. Kan sakna att gå där. 
Idag fick Julia bli med på den rundan.

Sedan hennes vapendragare Savannah fick somna in (ett vänligare sätt att säga, dö) har Julia blivit mer nära oss. Mer lyhörd för vad vi vill och mer bunden vid oss. Det är både kul och sorgset då vi varje dag saknar Savannah men är glada över den kontakt vi fått med Julia.
Julia har just gått ur sitt löp och den hormonpåverkan som det innebär håller på att släppa sitt grepp om "the Divine".



 

I morgon väntar nya äventyr... Typ... fars-dag.


Må gott