söndag 19 februari 2017

När livet är "50 nyanser av grått"




Igår var min dag svart... eller svart-vit... eller som Katja skrev på sms... "50 nyanser av grått". TantKarin vek inte från min sida... eller rättare sagt, hon och Bill (som kom på besök) körde växelverkan med kärlek och omvårdnad. 
Savannah hade fullt upp med att vara svårmodig och lägga beslag på T. Själv höll jag mig i loveseaten och försökte hitta en bra sitt/ligg-ställning med nackkrage på... OCH varm vetekudde där det var som värst. 


 




Idag har livet lättat lite... efter preparering av värktabletter, värme och att röra mig långsamt, har jag återfått färgen och kunnat skratta.
Lyckades även bjuda mina föräldrar, sonen och F på sen lunch. Jag behövde det... få skratta och slippa tänka på nacken. Men jag håller den varm... nacken alltså... 




Nu har de åkt... och liten Bill följde med... Han kom... han busade...han åt... han sov... Livet på en pinne för en liten frallapojke i sina bästa år... typ snart två.


 
 
 
 
 



Nähä... en Alvedon eller två och stödkrage på det här... så håller jag nog kvällen ut för i morgon är det jobbdag.

Må gott








lördag 18 februari 2017

En aning dämpad JAG




I början på maj förra året ramlade jag så illa att jag fick hjärnskakning och jag gick med "hela havet stormar" under hela sommaren och en bit in på hösten...Sedan dess har jag till och från haft ont i nacken och huvudet... och nu är det till. 
Jag brukar inte beklaga mig när jag har ont... men det här gör så ont att jag har svårt att vara glad, vänlig och tillmötesgående... med andra ord... jag är inte på topp. Det tråkiga är att när det är så här, är det mycket jag får stå tillbaka med för att istället lalla runt här hemma med en varm vetekudde runt nacken och jag vet inte riktigt hur jag ska sitta - ligga - stå för att det inte ska göra ont. MEN... i morgon kanske det är bättre och jag är på topp igen.





Vi har i alla fall startat dagen med dagens bästa måltid... frukosten och ett försenat melodikryss... T är ute med Savannah och jag... som sagt... lallar runt här hemma med en varm vetekudde som min bästa vän och försöker tänka positivt samtidigt som jag äter glass.


 
 
 


Nu fortsätter vår lördag med en aningen dämpad JAG proppfull med glass.


Må gott






onsdag 15 februari 2017

Färgglatt värre




Idag fick jag "skäll" för att jag bloggar för sällan. Det får jag väl råda bot på och här är jag nu, mitt i veckan.

Som jag tidigare berättat letar vi soffa... och vi (läs jag) hittar massor av fantastiskt fina turkosa och blå soffor som jag skulle köpa om jag hade obegränsat med pengar... För de färgerna drar liksom med sig att vi måste göra om i hela vårt hem. För så är det... färg är otroligt viktigt för mig... rätt färg måste det vara. Jag har under många år undervisat i bland annat färglära... hur färger ska blandas för att få rätt nyanser... och hur de påverkar oss och hur vi kan påverka med färger. Otroligt stort inom reklambranschen... en bransch jag verkligen älskar.
Nu har vi äntligen hittat DEN soffan... men i fel färg. Så... när vi orkar och får tid ska vi åka till stora hufudstaden och titta på den live... och välja något ytterst färgglatt tyg...typ "mullvad" (grå-brun). Denna gången ska vi inte ha skinnsoffa... det lutar åt sammet... Himla bra när man som vi har en perserkatt. Jomensåatt... det blir att rolla härligheten varje dag.






När det gäller färger här hemma är det nog rätt återhållsamt på den fronten... både vad gäller kläder och inredning. Visst har vi färg... men inte som "sticker ut" eller tar plats. Jag kan gå loss på sängkläderna och mitt eget hår, naglarna och läppstift... äm... och på skorna förstås och jag kan reta mig fördärvad på fel nyans av vitt...grått...blått...rött.


 


Nu vänner... kör vi en onsdagskväll med varm choklad, ett berg av färskt bröd och något bra på tv... typ Dexter.


Må gott




söndag 12 februari 2017

"Splattermord" vid diskbänken




Att kärna ur ett granatäpple går inte utan att det liknar ett "splattermord" vid diskbänken är en omöjlighet och då ska Ni veta att vi gör efter alla konstens regler... Du kommer inte undan utan några "blodstänk" även om det sägs att det går... Vi fixar det inte... Men det är det värt för himlars vad gott det är med moget granatäpple i fruktsalladen.


  



Idag har vi haft sol i vår del av landet och Savannah är som sin mamma Bönan... hittar minsta solstrimma att ligga på och förflyttar sig allteftersom solen rör sig på himlavalvet. Just nu ligger hon och småpratar i sin bädd... Hon har sprungit 12 km på morgonen och vi hoppades att svårmodet skulle dämpas... ICKE... nu har fröken troligen träningsvärk också och det är nog det hon ligger och mumlar om långt ner i fleecen.

Som sagt... En skendräktig tik ska motioneras mycket, dras ner på maten och ha annat att tänka på än att bädda och bära runt på saker... ha koll på juvren så hon inte börjar producera mjölk, vilket hon skulle kunna då hon haft kull tidigare... Allt detta gör vi... men hennes svårmodiga sinne kan vi inte göra något åt... Vi tjatar inte... säger inte till henne att göra saker i onödan då vi vet att kommandot kan falla platt... Kärlek... värme,,, motion... förståelse... mat i lagom mängd för situationen... jahapp... Plättlätt.




Nu är det dags att tänka på mitt välmående och jag behöver mycket mat.
Idag står rotmos och högrev på matsedeln.

Hörde förresten något på radion häromdagen om hur mycket man ska äta för att må bra...

Ät frukost som en kung.
Ät lunch som en prins.
Ät middag som en fattig


Må gott




lördag 11 februari 2017

Inte min dag...




Jag försöker verkligen tänka positivt... men det går banne mig åt skogen... Jag försöker ha tålamod... och det går även det åt pipsvängen... Just nu går jag mest runt och fräser åt minsta lilla motgång och det ska gudarna veta... motgångarna är något som just nu bara drabbar mig. Precis som skitväder, hål på strumpan och ett datorhaveri... Det sistnämnda hade jag just en drabbning med... Jag försökte under ca 30 minuter starta och omstarta datorn... Tror Ni det gick... nopp... inte.
Jag stänger av allt och går fräsande ut ur arbetsrummet/gästrummet/pigkammaren och jag är INTE glad när T kommer innanför dörren. För detta fenomen är hans fel... så är det.
Det är han som senast hade datorn... förresten... det är han som haft den under hela veckan... inte jag. Så detta är hans fel. Jajamän.
T... den tålmodiga... sätter sig vid datorn... startar den och VIPS så fungerar allt som om den vore sprillans ny... Vilket den inte är

Så var det de där med tänka positivt... Jag är ingen vårmänniska... Februari, mars och april är inte mina favoriter... Skitigt, blött och luktar illa...men... jag försöker få in lite ljus i livet...jag verkligen jobbar på det. Ljuset i tunneln...som förhoppningsvis inte är ett tåg.







Vi fortsätter med att preparera oss med fett och kolhydrater... Måste säga att det går riktigt bra.


 
 
 



Vår lilla fröken Savannah har en parning inbokad och ska åka med sin ägare till främmande land och träffa en stilig herre vid nästa löp... Något jag misstänker Savannah i dagsläget inte alls vill (men då är hon inte i löp heller)... Hon är skendräktig och svårmodig som tusan... Inget annat än T passar... om det inte har med mat att göra förstås... då passar allt... även TantKarins torrfoder... Det får vi ställa långt bort för annars försvinner det i en farlig fart. Det bara skramlar till i skålen sedan är det "bara slut kvar".


 


Nu dags att börja med maten... Sonen och 13 kg kärlek kommer förbi... F jobbar så till henne skickar jag med en matlåda.


Må gott





söndag 5 februari 2017

Fett och kolhydrater är gott





Jamen hur ska vi stå ut... Vi lever i ett totalt mörker och denna helgen har inte solen visat sig alls... Jag försöker verkligen peppa med bra musik och gott att äta... och jag ska villigt erkänna att vi fikar oss genom mörkret... Sockerchockar oss ordentligt med ett visst inslag av fett... Fett och kolhydrater är jättegott och gärna samtidigt.
Jag får ta tag i de där mjuka kanterna så fort mörkret skingrat sig och min blek-feta-kropp ser dagens ljus... för då måste jag... Även om jag inte är stor eller väger mycket... så har jag mjuka partier som behöver punktbantas... hur katten det nu ska gå till...



 
 
 
 
 
 



Nu... dags för middag... det är bra för jag är hungrig och en hungrig kvinna är inte att leka med.


Må gott




lördag 4 februari 2017

"Den intellektuella dimensionen i politiken har försvunnit"





Nu är jag där igen... Jag orkar inte allt medieutbud och allt elakt i världen... Jag orkar inte längre sjuka människors impulsstyrda handlingar och beslut... och jag säger som en fd svensk statsminister (G. Persson) sa häromdagen... "Den intellektuella dimensionen i politiken har försvunnit"

Det är första gången i mitt liv jag är rädd för fascismens utbredning... För så är det... Den politik som breder ut sig... är ren och skär FASCISM...

Massrörelse
Elitstyre
Individen underställd statens behov
Positiv syn på våld som ett medel att uppnå målet
Personligt politiskt ledarskap


Jag är rädd för den kvinnosyn som vissa politiska ledare har, där de bland annat försöker ta ifrån kvinnans rätt till sin egen kropp... 
Jag högaktar starka modiga kvinnor och män som vågar stå emot och säga ifrån... En sådan modig kvinna är Isabella Lövin, som jag inte ens lagt märke till tidigare...henne beundrar jag för det hon gjorde häromdagen... Go girl... 

Så... i min värld stänger jag av nyheterna för ett tag framöver... Det blir inte bättre i världen av det... men jag orkar inte längre.
Vi började idag... med att låta inga  nyheter nuddat mitt öra... inga nyheter har gjort min själ illa berörd... inga nyheter har fått mig illa till mods idag...
Idag har vi löst melodikrysset och kollat på soffor... ätit gott och gått långsamt genom dagen.







I kväll tänker vi titta på något vänligare... Typ Dexter... en massmördare som städar undan elaka människor på det mest grymma sätt... Jorå... det kanske är det som behövs.


Må gott










lördag 28 januari 2017

Du får vad Du betalar för




För exakt 10 år sedan målade vi övervåningen i etagelägenheten vi bodde. 60 kvadratmeter golvyta och 5,5 meter i takhöjd... Det krävdes byggnadsställning och många liter färg.


  
 



Soffan var rätt ny och jag hade övertalat T att åka 100 mil för att köpa den... Soffbordet fick jag ta över från mina föräldrar när jag flyttade hemifrån... Ett teakbord som de köpte samtidigt med Laminofåtöljen som även den landade i mitt hem... fårskinnet slitet och i stort behov av att bli utbytt... vilket jag också gjorde.






Soffan, borden och fåtöljen finns fortfarande kvar... men nu börjar soffan ge sig... För så är det... Du får vad Du betalar för... Bordet och fåtöljen mina föräldrar köpte var redan då inte de billigaste möblerna... och de håller än i dag snart 60 år senare... Soffan... som vi åkte 100 mil för var inte så farligt dyr och vi slog till... Den är nu så sliten att vi måste köpa ny...den håller på att ge upp i skinnet och på vissa ställen är det snart inget skinn alls... Den är inte ens vackert sliten... utan "sjavig"... Ni förstår säkert vad jag menar... Ful... trasig...kass...inte värd att ens skänka bort. Så... nu är det stora projektet att hitta en ny soffa... DET är inte det lättaste. Hittade en fining på nätet... i runda slängar nästan 100 000 kronor... INTE försvarbart sa T.




Nu har jag en lördagskväll att ta tag i...


Må gott



fredag 27 januari 2017

Frukt är inte godis





Jamen jag håller på att tappa lite gnista... fortfarande aningen svart-vit och diffus, trött och smågrinig. Jorå... så är det.

Vi försöker efter julens verkliga frossa i godsaker, tänka på vad vi äter och det är banne mig inte lätt när godissuget sätter i... och jag lovar... FRUKT ÄR INTE GODIS. Noväj att det är.
Även om frukt, bär och nötter är gott... så stillar det inte mitt godisbegär. Ibland måste jag bara ha en chokladbit eller en balja glass.




 


Nu kör vi fredag med ostdränkt pizza och en chokladbit.

Må gott