måndag 18 februari 2019

Det mumlar i tratten




I morse lämnade vi in Savannah till veterinären för att kastrera henne. Fastän hon fått medicin som skulle ta bort hennes mjölkproduktion och skendräktighet, så var hon kvar i tillståndet med svårmod och mjölk.
Kl. 07.30 tog de emot vår lilla bruna prinsessa och kl. 12.00 hämtade jag henne. Kan ju säga så här... hon gillar inte "trattlivet" utan ligger och mumlar (läs pratar högt) i tratten. TantKarin kan inte låta bli att inspektera och det gör hon gång på gång. Tror inte hon vet om hon ska vårda eller dissa.
Julia däremot har beslutat sig för att vakta över Savannah. Hon ligger så ingen kan komma fram till "trattmumlaren" utan att kliva över henne och går ibland fram för att dutta lite på henne.






Med andra ord... det blir inte mycket party i detta hus idag. Savannah är hög som ett hus av smärtstillande och vi andra vårdar.

Må gott



söndag 17 februari 2019

Svårt att välja tapet




Det där med ett snyggt "kapprum"... Det har inte vi.
När man kliver in hos oss, uppleves det som att kliva in i något trångt och stökig... och så är det. När vi sålde "plupphuset" och flyttade till våningen i stan sa jag till T att jag INTE gillade tapeten i kapprummet men att jag skulle försöka förlika mig med den. DET GÅR INTE.
Jag tycker ruskigt illa om den OCH om hatthyllor. 
T har förmåga att lägga beslag på hatthyllan med sina jackor, tröjor och mössor. Det får han "äta upp" i stort sett någon gång i veckan... Nu har han lovat bot och bättring och kommer hänga in sina saker i garderoben bredvid.

I alla fall... igår åkte vi ut för att titta på ny tapet och det finns så himla mycket fint... OCH FULT. Då vi har två hundar måste tapeten klara av att bli avtorkad och det får inte synas fläckar direkt. Jag har en önskan om en "mild" tapet med mönster som fungerar ihop med kökets färger... Jag har även en önskan om att slippa hatthyllan... Den striden har jag dock inte tagit med T än.

När man tagit sig förbi det lilla kapprummet öppnar sig våningen med en stor hall på ca 25 kvadrat. DEN tänker vi inte tapetsera. Den är vitmålad och jag är jättenöjd med det.



 
 



Just nu går jag här hemma och försöker finna saker att må bra av. Jag har en molande huvudvärk och upplever världen som dyster och full av elakheter. Jag lyssnar inte längre på nyheterna, jag orkar inte med allt krig och elände. Min själ är för skör för att ta emot mer nu. Jag stänger ner nyhetsflödet för att vila.


 
 


Lite choklad på det...

Må gott




lördag 16 februari 2019

Det är inte OK




Det här med bloggar och Face book är ett spännande fenomen. 
Jag som inte har Fb "finns inte" och jag kan få kommentarer som att "hur ska man få tag i Dig då". Eniro och telefonen finns. Jag har mejl och det går att komma upp och hälsa på.

Jag brukar roa mig med att besöka andras bloggar och några blir jag glad och inspirerad av att läsa och njuta av fina-roliga-spännande bilder, men jag ser att några "lånar" bilder av andra utan lov. Angående det finns det lagar som tydligt styr vad man får eller inte.

Härom dagen var jag och läste en på en blogg som är jämfört med min blogg JÄTTESTOR och jag blev innerligt ledsen, så den kommer jag INTE besöka igen.
Personen som bloggar där hade "lånat" bilder och jag ska inte säga att det var olovandes eller inte för det vet jag inte... men hen kommenterade hur fula vissa saker i inredningen var. DET är inte OK. Även om man visar sitt hem offentligt behöver inte andra skriva i sina bloggar hur fula sakerna är och visa "lånade" bilder från andras hemsidor. Det är på gränsen till nättroll och mobbing. 
Tycker någon att sakerna jag visar i min blogg är fula... kommentera det i MIN blogg. "Låna" inte bilderna och gör Er roliga i Era egna bloggar på min bekostnad. Det är under all kritik och så lågt det bara kan vara. Det är en ynnest att få se andra människors hem och liv. Att få läsa andra människors tankar och åsikter... Var rädd om det och vårda det med respekt.

Så... nu fick jag det sagt.

Annars... Vi lever... solen skiner och flickorna har legat på solstrimman idag.



 


Lite mat på det.


Må gott




onsdag 13 februari 2019

SPORT-knappen gör inte Kanelsnäckan till en Koenigsegg




T bytte bil för snart ett år sedan och det har väl inte undgått någon att jag tycker det är lite "meckligt" att köra hans lilla "Kanelsnäcka".
Den är innerligt söt och himla "trevlig" säger T och jag är helt övertygad om att han har rätt.






Härom dagen när jag körde den lilla "trevliga" bilen fick jag se en liten knapp jag inte sett tidigare. Kanske inte så konstigt då det är sällan jag sitter i "trevligheten".
SPORT, stod det på knappen och jag pillade lite på den men vågade inte trycka in den då man aldrig vet vad som händer i en bil med "moraklocka".

I helgen skulle T och jag åka till köpcentret en liten bit utanför vår lilla stad och T föreslog att vi skulle ta "den trevliga". Sagt och gjort... och när vi sitter där, jag i passagerarsätet, frågar jag T vad SPORT-knappen fyller för funktion.
"Ingen aning" svara T.
Jag gräver i handskfacket och får fram instruktionsboken och där står att läsa...





Det måste vi prova säger T och trycker in SPORT-knappen och trampar lite mer på gasen för att se vad de 70 pigga hästarna kan göra med knappen intryckt...

Kan säga så här... Vi märkte ingen skillnad... Den varken blev "spontanare på gaspedalsrörelser" eller reagerade direktare i styrningen och inte katten lät motorn som en V8 vid motorbromsning. SPORT-knappen  förvandlade inte heller bilen till en röd Koenigsegg. Är allt aningen besviken.


Må gott



söndag 10 februari 2019

Världens bästa flytta-hemifrån-present




När jag flyttade hemifrån fick jag av mina föräldrar en gjutjärnsgryta och den används flera gånger i veckan. Världens bästa flytta-hemifrån-present och när sonen flyttade hemifrån fick även han en sådan toppgryta.
Några år senare fick jag ärva en ännu större oval gjutjärnsgryta efter min morfar och mormor. Den tar jag till när vi är riktigt många då den rymmer sex liter. I Paradiset står en oval som rymmer fyra liter och när T och jag flyttade ihop visade det sig att även han hade en.

I ärlighetens namn... Det finns ingen bättre gryta.


 



Nu står min flytta-hemifrån-present och puttrar på spisen.
Köttgryta i rödvinssås står på menyn.


Må gott



lördag 9 februari 2019

Vad gör julgransfoten i bilen?




Det är inte ofta jag kör T;s bil. Jag tycker det är lite "meckligt" att hoppa mellan bilarna med olika knappar, storlek och framförallt... T;s lilla "kanelsnäcka" har manuell växellåda och min bil har automat. Inte för att jag inte kan köra med manuell, men då jag de senaste åren kört automat har jag blivit lite "lat".
Igår tillhör dock ett undantag... jag körde T;s bil och döm om min förvåning när jag öppnade bildörren och hoppar in... där på golvet har T parkerat vår julgransfot. Jättespännande ställe att förvara den på. Måste höra varför den inte står på vinden med de övriga julsakerna utan han kör runt med den varje dag.





Idag har vi åkt min bil. Det är den som vi har hundburen i och idag for vi till mina föräldrar och åt lunch/middag. Jag vet inte riktigt om det är lunch eller middag när man äter kl. 14.00. Väldans gott var det i alla fall... Slottsstek i massor av god sås och en "tårta så söt" till efterrätt.

Nu väntar resten av lördagen. Den är ju inte riktigt färdig än.

Må gott












söndag 3 februari 2019

När en Tant hänger orörlig i Kurvan kan hon tas för död.





Vi vaknade till snö. Under natten har det snöat ordentligt och jag är innerligt glad för att slippa skotta. 
Flickorna är snabbt in efter de gjort toalett och liten Bill han tvärvänder när han gjort sitt och går mot huset. Jag förstår dem.





TantKarin har legat hela dagen i "Kurvan" och där ligger hon fortfarande. Ett tag var jag rädd för att hon gått till de "sälla jaktmarkerna" då hon inte rört på sig under flera timmar... Så... med andan i halsen gick jag fram och "petade" lite på henne. Hon är i allra högsta grad livs levande kan jag meddela.
Om en  månad fyller hon 16 år och hon har endast två tänder kvar... men väldigt mycket levande och är den som bestämmer i detta hem.





Vi fick lite sol framåt lunch... DET var efterlängtat.
Jag blir som ett litet barn och springer runt för att fånga ljuset i kameran... Kan ju inte påstå att vi är bortskämde med solljus under vinterhalvåret så det gäller att passa på.


 


Liten Bill blir bara vitare och vitare i "näbben". Inte av ålder utan på grund av att han fick "svamp" i huden och när pälsen kom tillbaka... var den vit. 
Nu har lite "sötnos" åkt hem till sonen och F som varit i stora huvudstaden och roat sig och han är redan saknad.



 


Nu lite godis och hänga framför tv;n.

Må gott




lördag 2 februari 2019

Ett Paradis inbäddat i snö





Idag har jag inte varit utanför dörren... Jag klarar inte av den här råa kylan och det är jättetrist när det finns massor av kuligheter att roa sig med i snön.
T packade in flickorna och mötte Jackson och hans människa vid Paradisets strand. De pulsade lite över fyra kilometer i snö för att titta till Paradiset.
Allt såg fint ut och ingen storm har förstört något. Jag får glädjas åt de mobilbilder T tog på promenaden.


 
 



Nästa gång hoppas jag att luften är lite "torrare" så jag kan bli med.
Fast... jag har inte haft tråkigt alls... Jag och Bill har varit hemma... Bill har sovit och jag har bakat. Det är också en bra syssla när det är kallt ute.


Må gott







söndag 27 januari 2019

Trött söndag




Vi är aningen trötta idag... Igår hade vi både middagsgäster och liten Bill på besök. Bill kom när sonen och F var på bio, för inte kan väl en liten frallapojke vara ensam när hans människor är och roar sig. Det går inte alls... och vi är inte ledsna för det... 11 kg kärlek som värmer i kylan är en ynnest att få i knät.



 


Söndagen blir nog en "tidigt-i-säng-söndag". Känns så just nu. Fast, det kan ju vara något som håller mig kvar uppe, typ en film jag inte sett. Chansen/risken, hur man nu ser det är ju inte så stor då det är mest repriser som går... och det ska mycket till om jag ska hålla mig uppe för en repris, då ska den vara riktigt bra.

Nu middag.


Må gott



lördag 26 januari 2019

Tillökning i skogarderoben





Det där med skor... Jag säger det ännu en gång... Det finns ingen gräns för hur många skor en kvinna får äga. Det låter bortskämt och det är det. MEN... jag älskar skor och jag kan avstå från mycket för ett par skor.
Jag har en dröm att någon gång i framtiden få äga ett par äkta CL med röd sula, men det finns en gräns även för mig för hur mycket en sko får kosta.

Har dock "råkat" köpa två par skor i veckan. Lätt hänt när det bara var ett par "klick" som behövdes. Nu har de kommit och jag är jättenöjd.
T tyckte de är fina men jag hörde honom mumla "undrar när hon ska använda dem"... Det ignorerade jag... för jag behöver inte använda dem alls... de står i skogarderoben och jag njuter av att de står där. Katja på jobbet fnissade och frågade "hur det fungerar att gå i Paradiset och plocka sten med sådana skor på fötterna". OM jag skulle få för mig att sätta dessa på fötterna i Paradiset, då sitter jag still och tittar när andra plockar sten. Så får det bli.



 
 
 
 
¨

Å för att svara på frågan om jag kan gå i sådana här skor... Jajamän... det kan jag. Har legat i hårdträning sedan jag var 14 år. 

Nu dags att börja fixa med maten... Vi får gäster.

Må gott