tisdag 6 december 2016

Vi pratar om livets viktigheter och barnuppfostran.




Idag sken solen när jag var hem på lunchen... Det kändes som om jag vunnit lite njutning när jag gick med Savannah i parken och jag kunde inte låta bli att gå och småprata med vår bruna Prinsessa. Å vet Ni... jag är nästan övertygad om att hon pratar med mig ibland.
Idag hade vi ett samtal om livets viktigheter och barnuppfostran... jorå... Savannahs ögonbryn poppade upp och ner och jag kunde riktigt se hur hon tänkte för att formulera ett moget och övervägt svar. Svaret yttrade sig mest i en vänlig buff med nosen mot min svarta kappa... som numera är "nos-buff-fläckad" av Prinsessans svar. Jorå...nu vet jag precis vad hon tycker om livets viktigheter och barnuppfostran.

Annars är väl inte Savannah den som lägger sig i det där med inredning och val av skor och underkläder... så när det gäller att pynta till jul och sådant... DET får jag ha för mig själv. Är tacksam för det.






Årets julgrupp blev förresten djupt purpurfärgade- och rosa orkidéer... Hade tänkt amaryllisar... med de blommar över så rackarns fort och de som känner mig vet hur svag jag är för orkidéer. 




Nu har vi en tisdagskväll att göra... även det är viktigheter.

Må gott



lördag 3 december 2016

Något visst med lördagar




Jag älskar lördagar... att starta dagen långsamt och med dagens bästa måltid samtidigt som det på radion är "ring så spelar vi"... och sedan vi flyttade tillbaka till stan... dagsfärskt bröd från bageriet runt hörnet. 

I morgon är det söndag och det är inte riktigt som lördag även om den är långsam och ledig. Det är ändå något visst med lördagar.





Även det där med ägg, är det något visst med. Färska från Katja och kokta så gula är smetig och en liten klick kaviar. Jorå... viktigt det här.





Savannah har gått in i någon form av löpningens "svårmodighet"... Hon går runt och drar djupa suckar och om hon hade haft lugg... skulle hon tittat på oss under den.
Hon är kelen men det är på hennes villkor... Det går inte att göra som med Bönan... krypa ner och lägga sig under samma filt... Nåväj... då går vår lilla Prinsessa och lägger sig med en djup suck på hallmattan. Inte ens maten passar just nu... Då förstår Ni hur illa det är...

 


Nu fortsätter vi lördagen med lussekatter och glögg.

Må gott




fredag 2 december 2016

Äntligen en förklaring på SurTants beteende




Savannah har varit jättekonstig den senaste veckan...
Hon som älskar alla har blivit en riktig surtant... på sant... Hon har till och med fått för sig att det är ok att skälla på andra hundar och jag har fått plocka ner henne och till och med sagt till henne att lägga sig när hon "fulat" mot andra. DET är tufft mot denna lilla "följare" som älskar alla.
Hon har senaste dagarna inte haft någon matlust och mest sovit... och flera nätter i rad har hon väckt oss (läs T då jag sovit som klubbad) för att göra toalett mitt i natten.
JAMEN-NU-VET-JAG-VAD-DET-ÄR... Vår lilla Prinsessa har börjat löpa. Såg det i morse och vips... på bumsen förstod jag vad hon hållit på med de senaste veckorna.
Så... nu har vi rullat undan mattan i hallen och lagt dit en tvättbar matta och vi har större förståelse för hennes surighet... T mumlade något om att hon är rätt lik mig... DET kommer han få äta upp.






Annars är det mest som vanligt i december... Jag jular...och julmusiken är ett måste...Jag äter på tok för mycket choklad och funderar vilt på att spetsa glöggen med whisky, så som min morfar lärde mig var det bästa glöggen.
Glöggen vi själva satt efter urgammalt recept, är inte klar än så det får nog bli den spetsade varianten om det ska bli något i helgen.


   



Vad gäller det där med att tiden läker alla sår... Det stämmer inte... Såren och ärren finns... de blir lite diffusa för att rivas upp med smärta och sorg... 
Vi pratar fortfarande om Snyggingen och Bönan som om de finns i vår närhet... Våra första dobermann... de som höll på att ta knäcken på oss då de var superdominanta individer... men vänliga...

Nu har vi Bönans barn, Savannah liggande i samma bädd som sin mamma och Bönans barnbarn flyttar snart hit... De är våra nya fyrbenta vänner... och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket ömhet för en ny hund...men det gör jag... och idag när Savannah trasslade sig upp med överkroppen i mitt knä... böjde ner huvudet och lutade det mot mitt bröst, höll mitt hjärta på att svämma över... 





Nu fortsätter kvällen i ensamhet... eller ensam och ensam... Jag har TantKarin och Savannah hemma... T är på julbord och jag misstänker att det kan bli sent ikväll...

Själv ska jag koppla upp Prinsessan Savannah för en toalettvända... sedan blir det nog någon film att tokglo på.

Må gott



söndag 27 november 2016

1:a advent och 18-hålsrunda.







Strålande väder även om nordan blåser bitande kallt. Vi packade in Savannah i bilen och körde mot den nedlagda 18-hålsbanan där det inte längre går att se någon välklippt golfbana. Där växter gräset högt och tjockt... Så himla fint för liten dobermanntant att springa på.
Som sagt... vi vågar ännu inte släppa henne helt lös... hon har ju inte bott så länge hos oss än och vem vet... Ett väldoftande vildsvin eller ett ljuvlig litet rådjur kanske gör att hon drar och inte lyssnar på "kom". Så det får bli lite mer inkallsträning innan vi vågar. Måste säga att hon är duktig så jag tror inte det är lång tid kvar. Nästa vända med inkallsträning ska jag allt spetsa till det och då är det köttbullar som gäller. Jag ska vara den mest fantastiska människa på jorden... Så himla fantastisk att vildsvin och rådjur står sig slätt.




 


Som hon sprang... Hon var inte still en sekund och jag ger mig katten på att hon sprang och småskrattade och ibland var det bara en glad svanstipp vi såg.


 
 
 



Även den där T fick springa... och jag måste ändå tillstå att jag har nog bättre inkall på Savannah än på honom. Han lockas inte av en liten hundgodis... Får jobba lite på det där.




Nu har jag lite lussekatter att grädda.

Må gott




lördag 26 november 2016

Tränat inkall på en nedlagd 18-hålsbana





Jamen-vad-hände...I morgon är det 1:a advent och jag som inte är klar med sommaren.. Min hjärna har inte hängt med i hösten vilket innebär att vintern är lika främmande som en kolibri i nordpolen. Japp... så är det. Det blev liksom en mindre chock att vi redan är inne i juletider, även om jag förra helgen smög in julblommor så kraschlandade 1:a advent i mitt knä med ett kabrak.






Idag har Savannah fått springa av sig på en stor nedlagd 18-hålsbana...hon misstyckte inte. Håller på att träna inkall på fröken. Vi litar inte riktigt på henne än... så himla många goa dofter att spåra på och så mycket saker att upptäcka, därav 15 meter lina. Men snart är vi där... att inkallet sitter som en smäck... och då får fröken slippa koppel/lina på sådana här promenader.


 
 
 



Byrån är klar... färgglatt svart och jag är supernöjd. Behövde bara några år att tänka innan jag vågade ta beslutet.
Det blev en ny matsalsmatta också. Även den fick värka fram. Den första som kom hem på prov, är nog den vackraste matta jag över huvud taget sett... En djup färg som gick mellan "jade och turkos". Vi rullade ut den och jag sa direkt att DEN mattan vill jag inte ha. Den tog över hela våningen och allt annat blev fel. Men så fantastiskt vacker matta...det gjorde lite ont i hjärtat att sända tillbaka den. Sagt och gjort... den åkte tillbaka och sedan kom en färgglatt grå/svart ullmatta... nästan som kol. Ni vet... inte grå men heller inte svart. Ca 15 mm tjock och 250 x 350 cm stor/liten...beror på hur man ser det... Den är så tilltagen att stolarnas bakben inte fastnar i kanten när man satt sig och ska skjuta in stolen. Ljudet i rummet blev dämpat och väldigt behagligt.



 
 


Nu väntar lite fika att bli avnjutet. Hallongrottor, lussekatter och en stor kopp choklad.

Må gott





söndag 20 november 2016

Färgglatt svart är aldrig fel.





Vi har haft nattgäst... 13 kg kärlek... svårt att låta bli att nypa honom i läppen och han misstycker inte.
Sonen och F var på kalas och behövde "barnvakt". Isses... fattar inte att de orkar... När klockan är tidig kväll ligger jag som en strandad sjöko i fåtöljen och halvsover... och när det blir "rast" i någon film jag sovit mig in halvvägs i ... då kravlar jag mig till duschen och efter den lallar jag in och tar ett djupdyk i säng. Jag håller på att gå i ide... så är det.






Håller också på att förbereda för advent... Det är ju en vecka kvar, så än så länge är det "big no, no" för ljusstakar och stjärnor... men blommor är Ok... hade en amaryllis i somras så varför inte en liten grön "en" och några hyacinter så här helgen innan advent.


 
 



För massor av år sedan köpte jag en skänk... En jättefin ådrad skänk, där någon (inte jag) börjat skrapa bort ådringen på ena sidan... Den skänken slipade jag (läs min pappa) ner och strök lack på... Den har varit fin i alla och den har flyttat med mig vart jag än har flyttat... 
Jag har i flera år gått och funderat på att måla skänken svart och nämnde det för T häromdagen, när han låg i värsta feberyran... Idag (feberfri och ska jobba i morgon) skred han till verket och slipade lite... och har nu strukit första lagret svart. Jorå... färgglatt värre. Det blir nog bra det här.


 


Nu ska jag gå och fingra lite på skänken och se om det går att måla ett lagar till... Misstänker att det inte gör det utan får vänta tills i morgon.

Må gott




torsdag 17 november 2016

När sjukdom ruckar rutinerna




Skitvecka... I måndags runt lunch kroknade T och har legat hemma sedan dess... och Ni vet det där med en sjuk man... JAPP... allt stämmer, jag lovar, för jisses vaaaaaaaaaaad sjuk han äääääääääär. Ont i huvudet, snorig, hostig och feber... jomensåatt.
TantKarin vårdar honom som om han höll på att avlida... Savannah däremot kan INTE förstå vad hennes nya husse håller på med... Hemma så här en vardag och stör hennes rutiner. För nu är det allt så... hon har fått rutiner som "gud-nåde-den-som-ruckar-på-hennes-rutiner". 
Missade en rutin häromdagen och hon ställde inte upp på att göra en förändring. Noväj alls.





Nu är det dags att se till att den där sjuke få något att dricka... Har hört att honungsvatten ska vara bra... så det få det bli.

Må gott

söndag 13 november 2016

Röda rosetter är inte alltid rätt







Idag är det alla fäders dag och jag vill passa på och säga GRATTIS.
Tyvärr kunde inte min pappa firas idag då det smugit sig på krasslighet, men förhoppningsvis kan vi träffas i veckan.






Vi tog lite sovmorgon i morse och jag "var väl sist upp" av oss alla. T, Savannah och Bill (som vi var hundvakt åt under ett dygn) gick upp först för att gå ut på första morgonpromenaden... När jag kravlat mig ur sängen och kommer ut i köket möts jag av detta... Bill med horn... Där bröt jag ihop... och Savannah kunde inte förstå vad som hänt "hennes Bill"... Något hade liksom vuxit ut ur huvudet.
Bill var väl inte jättelycklig och jag misstänker att det är rosetterna som gör honom aningen nedstämd. Han passar inte i röda rosetter.


 
 


Nu har sonen och F varit här och ätit en sen lunch och farit vidare för att gratulera sonens far... Farsdagspaketet ligger på skänken i matsalen och väntar tills min pappa är på benen igen. 




Nu fortsätter vi söndagen med viktigheter... typ läsa lite tidning.

Må gott



lördag 12 november 2016

Hemmet sanerat från Pokemon





Igår kom våra "gamla grannar"... dem vi tidigare delade parhuset med. Kvällen gick i mattema, vilket inte alls är ovanligt ihop med dem...och vi körde "Taccokväll" med allt vad det innebär. Så himla kul att träffa dem och kvällen bara försvann. Samtalen gick mellan valet i USA och djupheter som längden på gardiner, Pokemon och groggkärror. Kanske inte just i den ordningen då USA:s nya president hamnade mitt i Pokemonröran och längden på en gardin.







Våra förra grannars son L, upptäckte att vi hade två Pokemon i vårt storarum varav ett stod på rumsbordet... Inte OK om jag får säga mitt... Dessa varelser har jag inte släppt in i vårt hem och nu kan jag förstå varför Savannah mullrar djupt i strupen rätt vad det är... Fast T säger att det beror på att Fru Eks (hon som bor i trappuppgången mitt emot oss och som är minst 120 år) hemtjänst kommer vid 02.00 på natten och att tidningsbudet kommer vid 4-tiden... Jag är dock övertygad om att det är Pokemon som ställt till det... 
Nu är vi sanerade från dessa monster... Pokemon alltså... För L fixade det åt oss. Innerligt tack för det. Du är välkommen tillbaka för att kolla att de inte har kommit in fler.



 


Nu fortsätter vi lördagen med melodikryss och en stor latte.

Må gott.