söndag 20 januari 2019

Strumpor att älska

¨



Söndag och vi bestämde att inte stressa... inga måsten... Den enda tid vi hade att passa var när sonen skulle komma förbi innan matchen och äta och lämna Bill. F har ännu inte kommit hem så jag fick rå om sonen två dagar i rad. En lyx.

På förmiddagen blev det att springa för flickorna på den nedlagda golfbanan. Det blev inte så himla mycket spring då skarsnön slet hårt på deras tassar... Men några dobermannvarv blev det allt och det verkligen syns hur de springer och skrattar.



 


Sonen kom... åt...vilade... lämnade Bill och stack på match.

Jag blev så himla lycklig när jag fick se vilka strumpor han satt på sig för att slippa frysa. Min mamma stickar strumpor i alla möjliga färger och dessa föräras vi vid högtidliga tillfällen. Ibland har hon gått bananas och strumpornas färger innehåller hela regnbågens spektra... Sådana strumpor kan jag bara  älska och varje gång jag sätter på mig någon av mina blir jag lika glad... Till sonen (hennes barnbarn) var hon aningen återhållsam med endast turkosblå. Sonen är nöjd och varm om fötterna.





Just nu... doftar våningen av nybakat bröd och både flickorna och Bill ligger i djupaste sömn och sover på maten.
Sonen spelar match och jag håller allt tummar för att de vinner.


 
 



Dags för mig att hänga lite tvätt...


Må gott




lördag 19 januari 2019

Gör min kropp mjukare




Jag jobbar på en skola där eleverna bland annat läser chokladkurser och då är det svårt att låta bli att köpa det eleverna tillverkar. Så igår, innan jag "tog fredag" stack jag ner till skolans lilla butik och köpte mig både det ena och det andra... mest chokladpraliner. Himmelskt goda praliner...
Jag får dock passa mig då de av någon konstig anledning gör att min kropp blir mjukare än den redan är.



 
 


Inte nog med att vi njutit av chokladpraliner, igår kom 11 kilo kärlek... Bill för att sova över och idag kom sonen för att hämta honom. F är och roar sig med sina tjejkompisar så Bill och A lever "gräsänklingsliv". Passade på att bjuda sonen på någon form av lunch/middag (lasagne och rårivna morötter) när han kom för att hämta kärleken, som förövrigt var så trött att han lade ner hela läppen i sonens ena hand och somnade sittandes. Himla jobbigt att vara här.




Nu har de åkt hem för att göra "killgrejor". Misstänker att de ligger och jäser i soffan, äter något gott och somnar tidigt.

Själv har jag en ny mobil att installera... det är viktiga grejor det. Den gamla mobilen håller inte laddningen utan är snart inte mobil längre då den hela tiden måste ligga på laddning.


Må gott





söndag 13 januari 2019

Hopp om våren.





Vi bor i ett hus som är byggt tidigt 1930-tal, men vi delar innergård med en salig blandning av hus. Alla byggda i olika årtionden och fyllda av människor i olika åldrar.
Gården rakt över oss, bor en pappa och hans dotter. Dottern är himla rädd för hundar, men hon jobbar på att lära sig klappa Bill... En harmlös och innerligt kärleksfull frallapojke är bra för små hundrädda flickor.
Pappan och hans dotter utnyttjar gården till max. Fina soliga och varma mornar kan de sitta där och äta frukost och på kvällen efter jobbet hänger de där ute och äter middagen.
Nu har jag sett att den lilla flickan har gjort fågelmatare som hon med hjälp av pappan hängt upp i ett av träden på gården. Kreativt till tusen.


 
 



Idag har det blivit en "mest innedag". Har fixat med tvätt och blommor. Har dock varit ute en gång idag och det var för att åka en vända till ett stort köpcentra för att köpa en ny batteriladdare då den gamla gjort sitt. En batteriladdare är ett måste om man ska ladda batterier.
Ett säkert vårtecken om något... ladda solcellsanläggningens batterier.
Vi kan inte ha batterierna stå kvar i Paradiset under vintern. De får inte utsättas för minusgrader och då huset inte är uppvärmt så är det bara att plocka hem dem.
Nu står de i hallen och blir laddade första gången i år... nästa gång är just innan vi tar med dem till Paradiset. 


 


Det sista på julen står just nu i all sin prakt på köksbordet. En tidsfråga innan amaryllisen vissnar och jag byter ut den mot tulpaner. Även det ett vårtecken. 


 
 


Nu... dags att börja med maten...


Må gott




lördag 12 januari 2019

Idag köpte vi en halv kaffebryggare.




Det är inte så länge sedan jag lärde mig dricka kaffe... eller rättare sagt espresso med varm mjölk, alltså en latte.
Jag har försökt lära mig dricka kaffe enbart svart, det går inte... Finns ingen chans i världen att jag klarar det. Det smakar på tok för mycket kaffe för att jag ska tycka att det är gott.

Hemma har vi en enkel espressobryggare som vi ställer på spisen och en vanlig kaffebryggare. I Paradiset har vi även där en enkel espressobryggare, men där kokar vi kaffet om vi får många gäster.
Att koka kaffe är ett himla passande och kallt vatten ska hällas i så sumpen lägger sig på botten och jag börjar bli innerligt trött på att torka spisen då kaffet kokar över. Skulle väl kunna passa kaffepannan bättre, men när vi har gäster så ligger inte den prioriteten högst på listan.







Så... nu har jag tänkt att vi även ska brygga kaffe i Paradiset. Nu undrar säkert vän av ordning, varför vi inte köper en bryggare och brygger... men har man som vi en solcellsanläggning är elen hårdvaluta och vi försöker att inte använda för mycket... så... jag tänker brygga direkt i en snygg "hällvänlig" och varmhållande termos.
Idag införskaffades en "halv kaffebryggare" till Paradiset, hållaren för kaffefiltret som ska sättas på termosen. Nu ska jag bara hitta en termos som håller måttet.


 




Nu har jag ett gäng Polly som ligger och väntar på att bli uppätna och en bok att läsa några kapitel i.


Må gott.




söndag 6 januari 2019

Efterdyningar som kan ta veckor




Sista dagen på denna julledighet varav jag legat för ankar i en vecka i vinterkräksjukan. Idag trotsade vi allt vad sjukdom heter och for på fika till mina föräldrar. Kan dock upplysa att jag inte är av den smittsamma sorten längre utan drar med efterdyningar och kommer göra så några veckor enligt doktorn.
För massor med år sedan... typ 1986 var jag i ett annat land än vårt och åkte på en redig sväng av matförgiftning vilket resulterade i många vändor till infektionskliniken på sjukhuset och många kilon av mig lättare. Det innebär att mina tarmar kommer alltid vara aningen skörare än vad som är normalt och vid en magsjuka tar det lite längre tid för mig att repa mig. MEN jag är smittfri, fast har ont i magen och svårt att äta.

Som sagt... vi avslutade denna ledighet med gofika hos mina föräldrar. Innerligt gott och med många skratt. Jag behövde det. Tack snälla för att vi fick komma.



 
 


Nu har vi kommit hem och flickorna ligger nyduschade, mätta och nerbäddade i sina rena bäddar och sover ljudligt. Någon form av njutningsfullt mummel hörs långt ner i fleecen och det rycker lätt i öronen.
Vi ska äta kycklinggryta och efter det... inget annat än vila, för nu börjar det nya arbetsåret och det med full kraft.

Må gott


lördag 5 januari 2019

Jag misstänker att vi är idiotförklarade




För snart 12 år sedan fick vi ynnesten att köpa en liten Tant... Snow Maiden´s Apollonia och hon var då redan fyra år och hade några kullar bakom sig. Vi döpte om henne till Karin.

Att köpa en katt innebär inte att Du ÄGER den. 
Att köpa en katt innebär många års ansvar.

I mars fyller vår lilla TantKarin 16 år och det är hon som äger oss, men det är fortfarande vi som har ansvaret för att hon ska må bra.








Vi har fått många frågor hur det går att ta in vuxna hundar där det redan finns en befintlig familjemedlem typ katt... och där finns det inga marginaler.
TantKarin väger inte mycket och hon har inte många tänder kvar... men hon ha vassa klor och blir hon trängd tvekar hon inte att använda dem och då satsar hon mot ögonen på sin antagonist. 
En vuxen dobermann skulle lätt kunna sätta käften över hennes rygg och snabbt knäcka den så här gäller det att visa vem som bestämmer och det är INTE hunden.

Vår lilla Tant är inte rädd för någon av våra flickor... och flickorna skulle för sitt liv inte våga ifrågasätta hennes auktoritet. Julia kan dock hjälpa till att "städa" runt Karins nos om hon skulle råka ha matrester där... något som liten Tant inte uppskattar. 
Ingen av våra tidigare hundar har ifrågasatt någon av våra katter. KattTanterna är fredade varelser som äger oss och det är på nåder vi får bo i deras hem och jag misstänker att de idiotförklara alla andra som bor i samma hem. 
Lyssna gärna på "Kattens dagbok"... helt underbart. Första gången jag hörde den, var när jag körde till jobbet. Jag höll på att skratta mig fördärvad, för så här är det. 



 


Nu dags att fixa mat för kvällen.
Fortfarande lite risig i magen, men klarar av att äta.

Må gott




torsdag 3 januari 2019

Vad är ett konstverk?



Vad är ett konstverk?
På allvar... vad ÄR ett konstverk?

Jag kommer från en familj (läs släkt) som är otroligt kreativ och det visar sig i både det vi äter och det vi omger oss med.

Idag fick jag för mig att "städa" linneskåpet och det händer inte varje dag kan jag säga. Jag måste fortfarande ta det lugnt och äta försiktigt. Inne på femte dagen av vinterkräksjukan. Lite feber, ont i kropp och huvud men får behålla det jag stoppar i mig.

Jo... åter till linneskåpet.

I en hög, längst in, bakom alla hårt strukna linnedukar och örngott ligger det små grytlappar gjorda av min mormor. De är inte större än min handflata och de är som små mjuka färgglada praliner. Ingen är den andra lik, då mormor oftast tog garnrester och virkade av. Inget fick förfaras. Allt hade ett värde.


 
 
 
 
 



Eller min julklapp från mamma och pappa... Linnehanddukar perfekta att torka porslin med. Alla handbroderade av mamma innan de slogs in för att läggas under granen.
När jag öppnade paketet utbrister sonen... "Exakt sådana önskar jag mig till nästa jul".


 



På sängen ligger kuddar broderade av mamma och ett överkast virkat av min syster. Allt gjort för att passa ett liv som ska levas funktionellt och vackert.


 
 



I badrummet ligger en av mattorna mamma vävt. En trasmatta fylld av minnen från tyger som vi av en eller annan anledning slitit ut. Tyger som mamma och pappa suttit och klippt i remsor varma sommardagar under äppelträden. Remsor som noga planeras i vilken ordning de ska slås in i varpen.




Så... vad är ett konstverk?

I min värld är det det vackra... det som är värt att titta på... Det behöver inte vara en dyr tavla, lampa, eller staty. I min värd är vardagskonsten det jag uppskattar mest.
Måste dock bli bättre på att använda det jag har i linneskåpet. Det som ligger längst bak och som någon gjort sig mödan att göra.


Må gott