Klockrankan blommar och vi lever kartongliv

I fredags hade vi vilda planer på att åka till Paradiset... så... efter jobbet fixade vi med lite här hemma för att vänta ut regnet. T och jag kollade alla väderapparna OCH Regnradar och vid 17.30 skulle det enligt apparna sluta regna och Regnradar visade att det INTE skulle regna mer. Vi packade in allt i bilen och styrde bilen några mil söderut... Jisses vad det regnade... och när vi kom fram till platsen där vi har vår brygga, vräkte det ned så mycket att vi inte såg handen framför oss. MEN apparna visade sol och Regnradar visade inget regn alls. Det stämde inte. Vi satt i bilen i nästan en timme och väntade men gav upp och åkte hem. Det är himla olustigt att åka över sjön när det vräker ner och blåser småspik. Allt blir blött och jag blir sur. Så... vi åkte hem och åt varna mackor och tittade på regnet som vräkte ner utanför fönstret... MEN apparna visade fin och Regnradar visade att det inte skulle regna.

Igår, lördag förtidsröstade vi och sedan åkte vi till Paradiset... Strålande sol och just när vi satte oss i båten öppnade sig himlen. Jisses vad det regnade och himlars vad blöta vi var när vi äntrade bryggan på ön. Sedan kom solen igen... cirkus i väderleken.

Klockrankan blommar och jag som trodde att den inte skulle överleva blåsten på ön. Det gjorde den och ingen är gladare än jag. Stora fina blommor  och mer kommer det.

Vi har ätit gott... 

Vi har plockat tomater och snacksgurka. Aningen stor för att vara snacksgurka men det gör inget. Mer att äta.

 

Nu har vi kommit hem till kaos. Vi lever kartongliv. För några månader sedan bestämde vi oss för att flytta till ett radhus i vår stad. Ett radhus utan trädgård och med garage bredvid vårt lilla hus. Just ett sådant hus som vi pratat om dök upp och vi slog till, så om en månad får vi nyckeln. Det är en del att göra med huset (invändigt) innan det blir som vi vill ha det, men det löser vi med tiden. Vi kommer bo in oss innan vi börjar fixa.

Dags att packa en kartong.

Må gott

I´ll be back

När det "klånkar" i bilen måste man ringa bärgare

I fredags vid lunch, skulle T åka hem och rasta Julia... Min telefon ringer och i andra änden hör jag T säg... "min bil låter konstigt, den klånkar och jag får se om jag tar mig hem". Så... jag reser mig från stolen på jobbet och åker hem för att rasta Julia. T kom hem med den "klånkande" bilen som senare på eftermiddagen fick hämtas av bärgare. Himla "träligt" men nödvändigt när den är aningen trasig. Får se vad de på verkstan kommer fram till... vad det är som är ohelt.

Efter att bärgaren hämtat bilen, for vi i min bil till Paradiset, vilket vi alltid gör då den är större och har hundbur. Vid ett tillfälle har Julia fått åka i T;s bil. Då fick hon sitta i baksätet, fastspänd med bälte... Ni må tro hon var kränkt. Hon som gillar sin bur bak i bilen fick nu sitta i ett trångt baksäte.

När vi kom ut till Paradiset, möttes vi av fiskgjusens bäbis som flög över sjön och "ropade" efter sina föräldrar. De har uppenbarligen glömt att meddela avkomman att de dragit till Afrika... så nu glider den över sjön och piper efter dem. 

Igår fick T för sig att det var dags att skrubba båten... och det var det VERKLIGEN. Nu är den fin, så fin den gamla båten kan bli.

Under tiden han pysslade med det, diskade jag...

Så fick jag se att Klockrankan har fått knopp. Klockrankan jag planterade frön av tidigt i våras och som jag trodde skulle avlida i Paradiset. MEN där fick jag fel... nu har den knopp och jag hoppas de inte blåser sönder i veckan. 

Så kom havsörnen med en fisk i klorna...

Det visade sig vara tre havsörnar, men jag hann bara fotografera två av dem. Snabba rackare det där...

Nu, i slutet av augusti är det så mörkt på kvällarna att vi får tända ljus. 

Julia har förresten blivit en riktigt "bäddare" på äldre dar och hon flyttar sin bädd vida omkring i stugan. och i torsdags fyllde tanten 10 år... en aktningsvärd ålder för en dobermann. 

Så upptäckte jag att ljungen är tillbaka på ön. Den försvann för några år sedan för att nu dyka upp på ett helt nytt ställe.

Nu har vi kommit hem... tvättmaskinen snurrar och det står en lasagne i ungen som ska plockas ut.

Må gott

I´ll be back

Toppen av ett stenberg och mink i sjön

Efter jobbet i fredags for vi till Paradiset. Vi kom dit efter hällregnet och båten fick ösas. Det gjorde inget... vi behöver regn nu, allt är så torrt att det knastrar i gräs och mossa.

I går vaknade vi till strålande som och dimma. Det var vindstilla så alla ljud var dunkla men skarpa. Himla konstig känsla.

Klockan 10.00 kom min systerson med familj och då blev det full fart. Allt är himla spännande och i går kväll sa minsta flickan R att "det hade varit en jättebra dag". Det uppskattar jag... Ön är inte stor, men det räcker för en liten fyraåring. Storasyster I var även hon nöjd med dagen.

T och systersonen försökte få bort en sten som jag titt som tätt snubblar på. Den ligger himla tokigt till. Det gick inte... den är himla stor... det vi ser är toppen av ett stenberg. Så... nästa gång vi har borrmaskinen på plats... den där vi borrar i sten med, ska toppen på stenberget få ett hål som vi ska fylla med snigeldynamit. Kan bli bra.

I morse, efter frukosten körde T dem till fastland och vi fixade för hemfärd. Det är ju en del att ta tag i så här en söndagseftermiddag.

När vi for över sjön kom en mink simmandes. DET gillar inte jag. För några år sedan hade vi mink i sjön och då försvann väldigt mycket sjöfågel. Läste att minken är en invasiv liten rackare som får jagas året runt. 

 

Nu fortsätter söndagen med lite mat. Gillar det.

Må gott

I´ll be back

Med nappen i munnen, äter han inget olämpligt.

I torsdags eftermiddag for vi till mina föräldrar och firade pappa. 86 år är en aktningsvärd ålder. Sonen och hans familj kom och min systerson och nästan hela hans familj kom. Det var fint väder så det fungerade bra att sitta ute och äta. Korv med bröd, olika röror och på det gofika. Vi sjöng så hela kvarteret hörde och pappa tyckte det var väldigt pinsamt... 

V hade fullt upp med att undersöka deras trädgård. Det går undan när den lille mannen kryper.

Han gillade dock inte när storasyster och sysslingen R ville hålla honom. Han blir som en ål och slingrar sig beslutsamt ur deras famnar.

Att plocka 1000-tomater är en av R;s bästa göra...samt att äta dem.

I fredags kväll, kom sonen och hans familj till Paradiset. Sista metrarna måste vi ro. Himla stenigt och nu är det väldigt lågt vatten. 

V som helst vill ta sig fram för egen maskin, kryper gärna både på gräs och grus... Här gäller det att han får ha nappen i munnen. Det minimerar risken att han äter sten eller andra olämnpliga saker.

Efter frukosten, åkte de hem. Fler nöjen väntade... typ sonens pappas födelsedagskalas.

Nu har vi städat undan mycket av sommarens "tillställningar". I morgon börjar jag jobba och där är jag aningen ambivalent... Skönt att återgår till rutiner och ett roligt jobb... men jag är ju inte klar med sommaren än och skulle behöva vara ledigt minst nio veckor till... typ.

 

Nu väntar en pizza att ätas och tvätt att hängas... Tar det i den ordningen.

Må gott

I´ll be back