lördag 23 maj 2020

Tärnor häckar på piren




Två fantastiska dagar i Paradiset och en dag (idag) i spöregn hos mina föräldrar.
Kristiflygarehelgen brukar vara att plantera ut alla blommor Paradiset och så har det nästan varit även denna "flygarhelg".
Alla plantor har inte kommit över vattnet till ön än och detta på grund av regnväder som drog in i natt.



 
 


På piren har två par tärnor byggt bo och ligger nu och ruvar på sina ägg. T var snabb och stängde av piren med kompostgaller så ingen ska ta sig dit i onödan. De fyrbenta respekterar gallret och tärnorna har nu blivit trygga med oss. De ligger kvar på sina ägg och bryr sig inte nämnvärt när någon går ut på piren.




I torsdags eftermiddag fick vi besök av Bonzo och hans människa. Bonzo är en 13-månaders  dobermannpojke från Serbien. Så himla trevlig och snygg, precis som hans människa. 
Flickorna fostrade och Bonzo retas. När de var trötta på honom gick de och lade sig och ignorerade honom och hans försök att retas. Så himla spännande att se.
Savannah ignorerade mest medan Julia fräste ifrån. Bonzo var happy happy och gjorde det tonårsdobermannpojkar är bra på... retades lite till.




 
 
 
 



Igår började vi "projekt flytta vägg så vi får in en lite bredare säng" och får vi bara några fina helgdagar så är vi snart klara. Mitt jobb är att måla härligheten.


 



Precis som på toa... där har jag gjort andra strykningen på foder och lister. Nästa gång vi kommer ut, gör jag klart.

 



Idag har det regnat hela dagen och vi åkte inte till Paradiset utan vi for norrut till mina föräldrar. Inspekterade växthuset och hjälpte dem att plantera ut tomatplantorna.





Nu är vi hemma. Har ätit middag och det är dags att lägga mig i soffan och se någon film. Vampyrer och varulvar står på listan.

Må gott




tisdag 19 maj 2020

Stannade stunden ett tag



Jag jobbar fortfarande hemma och jag är innerligt tacksam för mina arbetskamrater som ringer upp via teams och tar en fika eller bara pratar om "väder, vind och kastanjer".

På lunchen gick jag en sväng med flickorna i parken och såg hur kastanjerna håller på att ladda för blomning och pollenchock. Jag ställde mig och njöt under den största kastanjen i parken. Stannade stunden ett litet tag. Solen kikade fram mellan bladverken och det blev lite varmt.




Nu håller vi tummarna för att värmen kommer och att vi kan åka till Paradiset.

Må gott




söndag 17 maj 2020

Buffén var ju uppdukad



Himla konstig vecka.
Ena stunden haglar det och spöregnar för att en morgon vakna med snö så här mitt i maj och andra dagar skiner solen som en tok men det blåser "smågrisar" i byarna.
Själv börjar jag räkna mig till de friskas skara och jag hoppas det håller i sig så det inte kommer någon "våg nr 4".


 



Vår lilla svarta dobermannflicka däremot är en riktigt skithund och i veckan fick T åka och köpa medicin och specialkost. Så blir det när man inte kan låta bli att äta fågelskit. Varje år måste vi städa ön från gåsskit under april och maj månad (varje gång vi kommer ut). Vi missade tydligen en riktig smaskig skit som "skitätarJulia" inte kunde motstå. Buffén var ju liksom uppdukad, så varför inte ta för sig ordentligt.
Detta straffade sig då det kom från två håll och nu måste fröken få specialkost och vi måste bli noggrannare i skitstädningen.

Liten Julia har under veckan sökt tröst när hon mått dåligt. Då kommer hon och lägger huvudet i knät eller på en axel...





...eller kryper ner till Savannah. Varför ligga i egen bädd när man kan ligga hos Savannah. Det var väl kanske inte alltid uppskattat, så Savannah gick till annan bädd, men Julia hängde på som ett plåster.





Den här helgen har vi inte kommit till Paradiset. Blåser 14 sekundmeter i byarna och regnar och solen skiner om vartannat och det är bara 10 grader varmt. 
Så... växterna som ska till Paradiset (mer finns hos mamma och pappa) står på balkongen och väntar på båtfärden.


 


Den som väntar på något gott... väntar alltid för länge.

Må gott



söndag 10 maj 2020

Haft "fönstertittare" i Paradiset.




Jag är ännu inte symtomfri och ibland "landar en elefant på mitt bröst" och jag får jobbigt att andas och som ett brev på posten kommer hostan. Det är ingen idé att pressa kroppen vid de tillfällen, det går inte. Jag får stanna upp och låta trycket och hostan få sin tid för att sedan fortsätta med det jag höll på med.

I fredags efter jobbet (jag jobbar fortfarande hemifrån), åkte vi och släppte flickorna på en springtur. Hade det blåst mindre skulle vi åkt till Paradiset och ätit middag i västersol... men jisses vad det blåste. 




Igår åkte vi till Paradiset. Vädret var toppen och det blåste inte så mycket. Dock var den vinden som kom som en "tombola". Ena stunden kom den från öster för att andra stunden komma från väster.

Igår hände något i Paradiset vi aldrig varit med om tidigare och både T och jag upplevde oss oerhört kränkta.
Någon (troligen i sommarstugeområdet vi åkte igenom när vi åker till vår båtplats) är så oerhört nyfiken på hur andra har det så han eller hon har köpt en drönare.
Denna nyfikna person körde sin drönare över sjön och parkerade den så nära oss att den kan liknas vid en fönstertittare. Där flög den över våra huvudet på en höjd som jag inte nådde till. Annars har jag rivit ner skiten och stoppat den i sjön.
Efter någon minut, styrdes drönaren bort från vår ö, vidare över andra öar och mot sommarstugeområdet.
När drönaren försvunnit, stod T och jag länge tysta och mitt hjärta blev sorgset. Vem katten är så nyfiken att han eller hon måste köpa en drönare för att åka och flukta på andra människors liv. Så himla respektlöst och sorgset. Läste på hur man får/inte får köra drönare... och i detta fall kan det liknas vid hemfridsbrott. 

Vi stannade på "torget" i sommarstugeområdet när vi åkte hem. Där stod tre personer som jag frågade om de visste något om någon som kör med drönare där. Ingen av dem visste. Så... jag kommer nästa gång vi kommer dit sätta upp en "SUR (men vänligt) - TANT - LAPP" på anslagstavlan. 
Sedan kommer jag börja träna på att skjuta med slangbella. Jorå... UPPS... råkade visst träffa en drönare när jag tränade. Undrar vad personen som äger drönaren kommer säga.

"Jag åker och fluktar på andra människors liv och begår hemfridsbrott och den ilskan rödhåriga kvinnan på ön längst ut ville inte att jag skulle kolla när hon står i duschen eller titta på vad hon har på tallriken när hon ska äta, så hon tog en slangbella och sänkte min drönare med en sten när den var över hennes ö".



 
 
 



Vi hann ändå njuta... även om vi kände oss kränkta och spionerade på.
Vi målade, planterade några växter och började röja i sovrummet där vi ska flytta en vägg 10 cm så vi får in en säng på 140 cm.
Då kan man fråga sig varför vi inte flyttar väggen 20 cm till, men det drar med sig att flytta bärande delar i huset och det varken orkar eller har kunskap till. Så... att gå från 120 cm till 140 cm är stort.


 
 
 


Nu har vi en söndag hemma i stan och regn som öser ner.
Julia är aningen lös i magen efter att igår ha ätit fågelskit. Hon har redan varit ute två gånger för att göra toalett.

Må gott