söndag 12 november 2017

Fars dag - Jackson - Huset på höjden



En helg med massor att göra och slipdamm över hela tillvaron.
Vi har firat fars dag med paket och en riktigt moffig frukost... Vi är bra på frukostar... Fruktsallad, nybakt bröd, latte, massor av pålägg och himla många samtalsämnen...



 



Flickorna har fått springa i grusgrop med Jackson... En kille från Jennas senaste kull... En kille från vår uppfödare och som bor i samma stad som oss.
Savannah var väl så där imponerad av ynglingen... han är ju bara året gammal/ung... men fröken Julia var desto mer aktiv och ÄNTLIGEN en kompis i hennes ålder och i hennes storlek. 





Så har vi varit i "Huset på höjden" för att slipa... spackla... måla... och skruva gips... F:s föräldrar är också där och jisses vad det går när man är några stycken... Mycket skratt... mycket fika... mycket av allt... Jobbigt men himla kul...





Takrosetten i sovrummet är på plats och i morgon ska taket målas sista vändan... och denna gång ska det sprutmålas.




Färgprover som dissats...



Stuckaturen är på plats i sovrummet och även den ska sprutas i morgon...





Huset på höjden kommer bli jättefint... Det är lite (läs massor) kvar att göra... och jag är så himla stolt över sonen och F... De är modiga... kloka... och duktiga.


 


Nu ligger flickorna nyduschade i sina bäddar... jag är också ren och lallar runt i morgonrocken... T hänger tvätt...

Lite att äta så är jag nöjd.

Må gott.




onsdag 8 november 2017

Jag bugar för uppfinningen gipshiss



I helgen lade vi all vår tid på renoveringen av "Huset på höjden". Nu har matsalen fått gips i tak och på väggar och i storarummet är taket klart men inte väggarna. Jag bugar för uppfinningen "gipshiss".
Det går framåt... och jag är mäkta stolt över sonen och F som vågar kasta sig in i renoveringslivet. De jobbar/pluggar heltid och mer därtill, samtidigt som all deras ledig tid går åt att till långt in på kvällarna vara i huset för att fixa innan flyttlasset går.


 
 



Idag är inte T och jag i Huset på höjden... T var där igår till sent in på kvällen... Idag har vi vilokväll... men inte sonen och F... 

Må gott



lördag 4 november 2017

Blocketfynd... Tevagn - Groggkärra - Sinnesrovagn





Häromdagen när jag satt och snurrade runt på Blocket hittade jag en liten tevagn... eller som T säger "groggkärra"... ELLER som Katja säger "sinnesrovagn" som jag bara var tvungen att lägga vantarna på... Lös serveringsbricka upptill och perfekt i storleken... Såg att den fanns till bra pris... 250 riksdaler och i samma stad som mina föräldrar bor i... Så... jag ringde mamma och gav henne och pappa uppdraget att KÖPA.

Nu står den här... Lite att fixa med... dra skruvar så den inte är så vinglig och göra rent så den blir fräsch... Har erbjudit sonen och F att de kan få ta den... men... men det verkar inte som om de är intresserade... TUR för mig, för jag tar den gärna själv... eller för min mamma som blev sig till överförtjust i "sinnesrovagnen". Vi får väl se var den hamnar... det nya tillskottet i möblemanget.





Annars spenderar vi ledigheten med diverse saker som måste göras... typ byta till vinterdäck... och skura golv efter löptik, som TACK OCH LOV slutat blöda nu. Inser även att fönstren måste tvättas... det syns himla bra när solen ligger på... obarmhärtigt men välkommet solljus visar det mesta.


 


Vi är också hos sonen och F och slipar murstock...lister...och väggar... Drar nubb i taket och skruvar gipsskivor... massor att göra som måste göras innan det går att gå på med färg. 

Så... nu fortsätter vi lördagen med massor av roligheter.


Må gott




onsdag 1 november 2017

Det där med Halloween



Jamen igår var det visst Halloween och det närmaste vi kom ett sådant firande var när 13 kilo kärlek förra helgen provade sin Bat-utstyrsel. Jag är inte någon fan av Halloweenfirandet. Godis äter jag när jag är sugen... typ jämt... och skräck och spöken ser jag varje morgon när jag ser mig själv i spegeln... så... här kan man väl säga att det är Halloween varje dag utan att vi behöver göra kommers av det.






Idag är jag kompledig... och det behövdes verkligen. Har varit aningen lite för mycket jobb ett tag och jag behöver få vila längre än en helg... så... onsdag, torsdag och fredag tog jag kompledigt. På morgonen har flickorna vandrat mellan sol och skugga för att till sist landa i sina bäddar i köket. Nu är väl solen mest frånvarande även om den glimtar till ibland.





Startade även dagen med migrän... och det jag just nu klarar av att få i mig är banan, coola och Alvedon, så det får det bli... Min migrän är lite udda på det vis att jag kan gå länge utan huvudvärk... men har "hela havet stormar" när jag rör mig... Den kan också vara enbart huvudvärk eller prickar för ögonen... ELLER när det är som värst allt sammantaget OCH illamående. Idag är har jag tryck i vänster sida av huvudet och det känns som om vänster öga ska ploppa ur... Inga problem att lyssna på radio eller sitta vid datorn... men ett himla tryck... 





Går nog och sover lite lunch på det.

Må gott



söndag 29 oktober 2017

Bullfest i huset på höjden




Igår var det bullfest i huset på höjden. Katja och hennes man som även går under det kärleksfulla namnet "Mjukishalvfinnen" kom till sonen och F för att inspektera och presentera bullar "modell aningen större än Bill", Hugo och Agnes.
Bill blev kär i Agnes... dock ej besvarat. Hugo behöll lugnet och gick med värdig min och kroppshållning genom huset på höjden för att landa på köksgolvet med en suck. Jorå... Bullfest kostar på.



 



Idag kom jag med matleverans vid 14-tiden och rivning av tretex var i full gång. Svårt att andas och sikten blir aningen dimmig av att glasögonen blir dammiga. 
Måste säga att jag beundrar sonen och F som med till synes outtröttlig energi fixar varje kväll och alla helger. T och jag kan ju liksom välja när vi kan/orkar/vill... men de "lever med det varje dag".
Jag är innerligt glad över F:s fantastiska föräldrar och över sonen och F;s vänner som kommer och hjälper till, för detta är ett jätteprojekt. Jag är glad över sonens pappa som drar elen och jag är oerhört tacksam över T;s engagemang i sonen och F;s hus på höjden. 

Att renovera ett hus är banne mig inte lätt... många val... många önskningar... många drömmar... många svåra beslut... många kvällar man håller på att ge upp... många mornar man tar tag i jobbet igen... många skratt... många ilskna svordomar och frustrationer... många fantastiska tillfällen att utmana sig själv och lära sig nya saker.


 
 
 
 
 
 
 


Nu har T kommit hem och duschat av sig allt damm... Han är trött men glad...

Så... nu tar vi tag i resten av söndagen... Glass på det.


Må gott






lördag 28 oktober 2017

Om det brister... då är det mig det beror på...




Det där med att ha hund kräver en del... Det där med att ha en dobermann kräver många gånger lite mer än det "vanliga". Jaja... jag vet... alla raser kräver sitt och det får man ha i beaktning när man väljer sin fyrbenta kamrat...

Dobermann kallas för "hundarnas Ferrari"... SNYGGA - SNABBA och SVÅRKÖRDA... och det stämmer banna mig.

De är otroligt vackra...Stora... muskulösa... blanka i pälsen och med ögon vänliga som få.
De är smarta... och det måste de vara... de ska ju tänka steget före hela tiden för att kunna skydda och vakta.
De är snabba...både i tanke och i fysik.
De kräver massor... både fysisk aktivitet, tankeaktivitet och vila. Att lära dem vila är ett måste för att de inte ska kräva ännu mer.
De är innerligt vänliga...ovillkorlig kärlek till sin flock och de ha inga problem att utvidga flocken om det skulle uppstå.
De är lojala.
De är envisa.
De ifrågasätter.
De är starka.
De är mjuka.
De är nyfikna.
De kräver tålamod.
De behöver någon som är fyrkantig och samtidigt tänker utanför boxen.
De behöver någon som med vänlighet... envishet... mjukhet...fasthet och med massor av humor fostrar dem till individer som fungerar i den vardag de ska vara.

Allt det jag vill att mina fyrbenta vänner ska ha... har Savannah och Julia. De är fantastiska följeslagare... och om det brister, då är det mig det beror på. Då är det jag som inte läst av situationen rätt... Då är det jag som inte haft tillräckligt tålamod eller varit tillräckligt tydlig, vänlig eller tänkt utanför boxen... Kan även vara så att jag inte varit tillräckligt fyrkantig eller att jag varit för trött och inte kunnat skratta åt deras upptåg. 
Vi försöker fostra dem så gott vi kan... mat...kärlek...tydliga ramar... motion och massor av humor... Vissa dagar (för det mesta) går det jättebra, medan andra är mindre bra...och som sagt... det är ALDRIG flickornas fel... Det finns sällan elaka hundar... utan oftast beror det på den som är i andra änden av kopplet som brustit. 





Nu dags att fixa mat till sonen, F och T... som är i huset och skruvar gips.
Vi får ju vara kvar hemma då Julia är i höglöp och agera cateringfirma.


Må gott





fredag 27 oktober 2017

Himla trevlig fredag



Jamen så var det freeeeeeeeeeeedag... och jag vill börja med att be om ursäkt för kvalitén på bilderna. 
Efter jobbet for vi till grusgropen för att släppa flickorna och det var ganska mörkt... men jag kunde inte låta bli att fotografera... därav de aningen gryniga resultatet. 






Fröken Julia som gått över till höglöp behöver få rusa av sig och Savannah är inte sen att haka på. Fortfarande är det Savannah som är den fysiskt starkare och hon springer verkligen "röven av Batgirl". Till slut lägger sig Julia i sanden och inväntar Savannah när hon springer upp för backen, men inte ens då orkar hon med tempot.


 
 
 
 
 

Nu är vi hemkomna och ätit middag... Flickorna är duschade, mätta och ligger i sina bäddar och mumlar. Himla trevlig fredag...

Må gott