Vi kan höra hur löven tar mark.

Nu har vi ställt klockorna på vintertid. Jag förstår fortfarande inte varför vi ska hålla på och fjanta med att ställa fram och åter klockan beroende på sommartid eller vintertid. Aningen jobbigt, då Julia inte förstår detta och vid 03.30 började tala om att det var dags att göra toalett, för det gör hon alla mornar i veckan. Det kommer ta några veckor innan hennes "toa-klocka" ställt in sig på vintertid. 

Själv har jag gått och tyckt väldigt mycket synd om mig. Min rygg och nacke gör ont och jag går med TENS-apparaten hela dagarna. MEN... vi har i detta eviga oktobermörker ändå fått några snabba ljusglimtar av sol idag. Kan tillägga att ljusglimtarna var himla snabba.

Rosmarinen jag tog hem från Paradiset står i söderfönster och behöver sol för att må bra. Den visar inga tendenser till att må obra, men den skjuter långa rangliga revor istället för knubbiga fasta skott. Tror det tyder på att det är lite för mörkt.

Idag har Julia fått springa på den nedlagda golfbanan. Jisses vad hon sprang och ögonen glittrade av glädje. Det gäller att passa på innan snöovädret (som det varnats för) kommer.

Nu behövs det inte längre någon blåst för att löven ska falla. De rasar formligen ned och vi kan höra hur de tar mark. Vemodigt och långt kvar till vi kan lägga i båten igen. 

Nu fortsätter vi söndagen med att duscha Julia och äta en pizza. Vi hade vilda planer på kalops, men det orkar vi inte införliva. Så, pizza får det bli.

Må gott

I´ll be back.

 

Oktober 1993 och oktober idag

Oktober 1993 var sonen nästan 3,5 år. Jag var ensamstående mamma och hade sagt upp mig från jobbet för att plugga. Sonen såg att jag satt och hängde över mina böcker och så ville han också göra. Jag kan inte förstå hur fort tiden gått. Nu har han ett egen familj och ett litet barn som jag älskar lika innerligt.

Idag var vi  och hälsade på i Huset på höjden. N hade fått en ny tröja i födelsedagspresent och den provades. Hon hade haft en jobbig natt med att hålla sin pappa vaken men humöret var det inget fel på. Det seglade snabbt mellan surbannad till strålande glad. Märkligt att hennes pappa inte kan hålla sig vaken utan att hon ska behöva väcka honom på natten.

På vägen hem stannade vi och köpte ett par orkidéer. Behövde tydligen få lite blommor i mitt liv och en orkidé eller fler är ju aldrig fel.

Nu har vi ätit... Julia är nyduschad och jag ska klippa hennes klor. Det är dags för det.

Må gott

I´ll be back.

N har fyllt två år

I parken är det fullt av svampar och jag kan inte låta bli att förundras över hur fantastiska underverk de är. De kommer upp i kluster och ser ut som en liten egen värld där mitt i gräsmattan.

Igår firade vi N som fyllde två år. Massor av gott att äta och många som var med och firade. Jag laddade batteriet i kamera och vad gör jag... glömmer den på bänken i köket så de bilder som togs var med mobilen.

STORT GRATTIS

på

FÖDELSEDAGEN

Idag efter jobbet for vi till Paradisets strand och lät Julia springa av sig. Vindstilla och så himla fint. Ställde mig på bryggan och fotograferade ut mot ön. Jag ska villigt erkänna att jag var lite orolig över hur ön skulle klarat höststormarna som var uppe i 24 sekundmeter. Vad jag kan se, verkar det lugnt.

 

Nu fortsätter vi onsdagen mitt i veckan med att stryka tvätt och se ett avsnitt på en fransk serie. 

Må gott

I´ll be back

Hon kom med en röd ballong

Idag fick vi glädjen att ha N hos oss när hennes föräldrar var på viktigheter, typ fylla på kylskåpet. Aningen snorig men himla nöjd över för dagen bästa leksaken, en röd ballong. Ballongen var både högt och lågt och N strålade av glädje och skrattet högt. Farmorshjärtat fylldes med värme och jag kunde inte låta bli att skratta med henne.

Nu är hon hämtad och deras kylskåp är fyllt. En himla fin lördagseftermiddag fick vi.

Må gott

I´ll be back

 

Oktober för tio år sedan.

Oktober för tio år sedan var det varmt och skönt och vi hade ännu inte stängt Paradiset och vi bodde fortfarande i det lilla huset. Snyggingen, Bönan och Karin levde och förgyllde våra liv. Snyggingen 49 kilo muskler, stor, snäll och innerligt fin. Bönan vår ukrainska lilla flicka. Den till storleken minsta av våra vuxna tikar och så himla fin. Ingen böna man lekte hur som helst med då hon var en vass liten prinsessa.

Så var det Karin... vår fina silverperser. Hon som ägde oss och som var den som bestämde över både Snyggningen och Bönan. De vågade INTE äta om hon stod vid någon matskål. De vågade inte lägga sig i sin bädd om Karin låg där. När T sov middag, parkerade hon sina nästan tre kilo på honom och låg där tills han vaknade.

 

Nu fortsätter vår lördag med rotmos och fläskstek. 

Må gott

I´ll be back.

En resa i tiden...

Söndag... hela dagen och vi har haft fullt upp. Likaså hela veckan har det varit massor att fixa med. Så kan det bli ibland.

Idag åkte vi till mina föräldrar, åt lunch, fikade, fixade lite med sådant som 83-åringar inte ska göra. Typ... klättra på stegar och andra höjdaktiviteter. Alltid lika trevligt och denna gången hann jag även fotografera av gamla bilder.

Här är min pappa inte gammal och jag misstänker att kaninen var blivande mat.

Pappa fick en liten hundvalp, Peggy. Hon gillade fisk. Det var väl kanske inte meningen att hon skulle få en abborre. Den skulle nog ligga på pallen för fotografering. Peggy var snabb och uppenbarligen jättehungrig.

 1947 är Peggy vuxen flicka och är i Paradiset och vattennivån är låg. Misstänker att hon hade lika fina stunder där som våra hundar.

Nu är vi åter hemma och har lite att fixa med. En ny arbetsvecka är i antågande och vi har matlådor att fixa.

Må gott

I´ll be back

Nu åkte zinkbaljan ner från vinden.

Första helgen vi sovit hemma sedan i april... det kändes konstigt och jag vaknade av ljud jag inte är van vid. Någon idiot fick exempelvis för sig att det är OK att skjuta raketer mitt i stan på natten. Jag var helt övertygad om att det var någon som avfyrade en pistol... flera gånger. Men... denna helg har varit helt fantastisk.

Slutade sent i fredags. Så kan det bli ibland. 

Igår, lördag... drog vi upp båten. Det gick jättebra, trots att det blåste 18 sekundmeter. Himla tur att vi höll till i en vik med uppdragningen. Nu är det gjort, båten står på en loge och motorn ska in på service.

Sedan kom sonen med familj. Vi skulle passa N och hon sov mellan mig och T i natt. Det gick himla bra. T fick dock inte så mycket sömn. Han väcktes av N som kravlade runt. Sonen och F kom hem straxt efter midnatt och fick sova i gästrummet. Klockan 08.00 serverades frukost. Det är en ynnest att få ha dem hos oss och att vi får egentid med N.

Morgonen flöt med att prova glasögon...

Undersöka klädnypor.

Och bada. 

Den stora zinkbaljan har fått komma ner från vinden. N badade två gånger. En gång i går kväll och en gång nu på morgonen. Nu är hon rätt ren och väl insmord. För så gör man. Har man badat eller duschat så ska man smörja.

Vid 10-tiden åkte familjen i huset på höjden hem till sig och jag satte mig med studierna. Nu är det bara nio månader kvar... sedan går jag och min skrivkompis upp med vår uppsats... ambitionen är så i alla fall. Då vi pluggat halvfart i tre år samtidigt som jag jobbat heltid. Jag är så innerligt tacksam för min skrivkompis. När någon av oss håller på att tappa fart... peppar den andra och vi pratar aldrig om vad vi skriver när vi skriver enskilt utan stöttar med att lyfta var i litteraturen vi kan finna det vi undrar över. Mitt enskilda skrivande är mitt tills vi lagt ut det i forumet för diskussion och så tänker min skrivkompis också, men att ta riktning och peppa... det är vi bra på att göra tillsammans.

Så tvättar jag och hänger på balkongen. Förra helgen tog vi med fårskinnen från Paradiset och de hänger nu och torkar bredvid sängkläderna.

 

Nu... dags för studier.

Må gott

I´ll be back.