Oktober 1993 var sonen nästan 3,5 år. Jag var ensamstående mamma och hade sagt upp mig från jobbet för att plugga. Sonen såg att jag satt och hängde över mina böcker och så ville han också göra. Jag kan inte förstå hur fort tiden gått. Nu har han ett egen familj och ett litet barn som jag älskar lika innerligt.
Idag var vi och hälsade på i Huset på höjden. N hade fått en ny tröja i födelsedagspresent och den provades. Hon hade haft en jobbig natt med att hålla sin pappa vaken men humöret var det inget fel på. Det seglade snabbt mellan surbannad till strålande glad. Märkligt att hennes pappa inte kan hålla sig vaken utan att hon ska behöva väcka honom på natten.
På vägen hem stannade vi och köpte ett par orkidéer. Behövde tydligen få lite blommor i mitt liv och en orkidé eller fler är ju aldrig fel.
Nu har vi ätit... Julia är nyduschad och jag ska klippa hennes klor. Det är dags för det.
Må gott
I´ll be back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...