Trött söndag

Vi är aningen trötta idag... Igår hade vi både middagsgäster och liten Bill på besök. Bill kom när sonen och F var på bio, för inte kan väl en liten frallapojke vara ensam när hans människor är och roar sig. Det går inte alls... och vi är inte ledsna för det... 11 kg kärlek som värmer i kylan är en ynnest att få i knät.

 

Söndagen blir nog en "tidigt-i-säng-söndag". Känns så just nu. Fast, det kan ju vara något som håller mig kvar uppe, typ en film jag inte sett. Chansen/risken, hur man nu ser det är ju inte så stor då det är mest repriser som går... och det ska mycket till om jag ska hålla mig uppe för en repris, då ska den vara riktigt bra.

Nu middag.


Må gott

Tillökning i skogarderoben

Det där med skor... Jag säger det ännu en gång... Det finns ingen gräns för hur många skor en kvinna får äga. Det låter bortskämt och det är det. MEN... jag älskar skor och jag kan avstå från mycket för ett par skor.

Jag har en dröm att någon gång i framtiden få äga ett par äkta CL med röd sula, men det finns en gräns även för mig för hur mycket en sko får kosta.

Har dock "råkat" köpa två par skor i veckan. Lätt hänt när det bara var ett par "klick" som behövdes. Nu har de kommit och jag är jättenöjd.

T tyckte de är fina men jag hörde honom mumla "undrar när hon ska använda dem"... Det ignorerade jag... för jag behöver inte använda dem alls... de står i skogarderoben och jag njuter av att de står där. Katja på jobbet fnissade och frågade "hur det fungerar att gå i Paradiset och plocka sten med sådana skor på fötterna". OM jag skulle få för mig att sätta dessa på fötterna i Paradiset, då sitter jag still och tittar när andra plockar sten. Så får det bli.

 

 

 

 

¨

Å för att svara på frågan om jag kan gå i sådana här skor... Jajamän... det kan jag. Har legat i hårdträning sedan jag var 14 år. 

Nu dags att börja fixa med maten... Vi får gäster.

Må gott

När skendräktigheten tar över livet

Vår Savannah är skendräktig så det står härliga till och det blir värre och värre efter varje löp. Hon ger svårmodet ett ansikte och hon drar de djupaste suckarna. Hon har bäddat sönder sin ena bädd så T har lagat den med silvertejp. Bra grejer, silvertejp alltså. Hon vill inte röra sig om det inte är T som lockar med henne ut på bus. Hennes mjölkproduktion har nått toppnivå och igår fick vår normalt svältande Savannah för sig att det där med mat, DET är inte hennes melodi.

Det var då jag blev orolig... OM en tik som vanligtvis anser att hon alltid får för lite mat, slutar äta... då är det dags att åka till veterinären och det gjorde vi.

Nu har hon fått medicin och vi har allvarligt börja fundera på en kastrering. Vanligtvis är det inget jag är för... men precis som sin mamma, Bönan blir hennes löp och skendräktighet värre för varje gång och liten Tanya (Bönan) var vi tvungna att kastrera då hon inte gick ur skendräktigheten.

Savannah fyller sex år i år och ska inte ha några fler kullar så det lutar åt att låta henne få lite lugn och ro från det här eländet. Hon lider och det får alla i hennes närhet veta. Hon mår ibland så illa att saliven rinner och hon vill helst inte gå från värmen under filten.

Idag på lunchen var vår lilla stad inbäddad i snö och dimma... Världen var vit, kall och vacker... Inget Savannah uppskattade... hon ville inte gå ut utan drog i kopplet för att snabbt komma in i värmen.

 

Jag hoppas medicinen snabbt hjälper henne att bli glad och sorglös igen...


Må gott

Strumpor att älska

¨

Söndag och vi bestämde att inte stressa... inga måsten... Den enda tid vi hade att passa var när sonen skulle komma förbi innan matchen och äta och lämna Bill. F har ännu inte kommit hem så jag fick rå om sonen två dagar i rad. En lyx.

På förmiddagen blev det att springa för flickorna på den nedlagda golfbanan. Det blev inte så himla mycket spring då skarsnön slet hårt på deras tassar... Men några dobermannvarv blev det allt och det verkligen syns hur de springer och skrattar.

 

Sonen kom... åt...vilade... lämnade Bill och stack på match.

Jag blev så himla lycklig när jag fick se vilka strumpor han satt på sig för att slippa frysa. Min mamma stickar strumpor i alla möjliga färger och dessa föräras vi vid högtidliga tillfällen. Ibland har hon gått bananas och strumpornas färger innehåller hela regnbågens spektra... Sådana strumpor kan jag bara  älska och varje gång jag sätter på mig någon av mina blir jag lika glad... Till sonen (hennes barnbarn) var hon aningen återhållsam med endast turkosblå. Sonen är nöjd och varm om fötterna.

Just nu... doftar våningen av nybakat bröd och både flickorna och Bill ligger i djupaste sömn och sover på maten.

Sonen spelar match och jag håller allt tummar för att de vinner.

 

 

Dags för mig att hänga lite tvätt...


Må gott

Gör min kropp mjukare

Jag jobbar på en skola där eleverna bland annat läser chokladkurser och då är det svårt att låta bli att köpa det eleverna tillverkar. Så igår, innan jag "tog fredag" stack jag ner till skolans lilla butik och köpte mig både det ena och det andra... mest chokladpraliner. Himmelskt goda praliner...

Jag får dock passa mig då de av någon konstig anledning gör att min kropp blir mjukare än den redan är.

 

 

Inte nog med att vi njutit av chokladpraliner, igår kom 11 kilo kärlek... Bill för att sova över och idag kom sonen för att hämta honom. F är och roar sig med sina tjejkompisar så Bill och A lever "gräsänklingsliv". Passade på att bjuda sonen på någon form av lunch/middag (lasagne och rårivna morötter) när han kom för att hämta kärleken, som förövrigt var så trött att han lade ner hela läppen i sonens ena hand och somnade sittandes. Himla jobbigt att vara här.

Nu har de åkt hem för att göra "killgrejor". Misstänker att de ligger och jäser i soffan, äter något gott och somnar tidigt.

Själv har jag en ny mobil att installera... det är viktiga grejor det. Den gamla mobilen håller inte laddningen utan är snart inte mobil längre då den hela tiden måste ligga på laddning.


Må gott

Hopp om våren.

Vi bor i ett hus som är byggt tidigt 1930-tal, men vi delar innergård med en salig blandning av hus. Alla byggda i olika årtionden och fyllda av människor i olika åldrar.

Gården rakt över oss, bor en pappa och hans dotter. Dottern är himla rädd för hundar, men hon jobbar på att lära sig klappa Bill... En harmlös och innerligt kärleksfull frallapojke är bra för små hundrädda flickor.

Pappan och hans dotter utnyttjar gården till max. Fina soliga och varma mornar kan de sitta där och äta frukost och på kvällen efter jobbet hänger de där ute och äter middagen.

Nu har jag sett att den lilla flickan har gjort fågelmatare som hon med hjälp av pappan hängt upp i ett av träden på gården. Kreativt till tusen.

 

 

Idag har det blivit en "mest innedag". Har fixat med tvätt och blommor. Har dock varit ute en gång idag och det var för att åka en vända till ett stort köpcentra för att köpa en ny batteriladdare då den gamla gjort sitt. En batteriladdare är ett måste om man ska ladda batterier.

Ett säkert vårtecken om något... ladda solcellsanläggningens batterier.

Vi kan inte ha batterierna stå kvar i Paradiset under vintern. De får inte utsättas för minusgrader och då huset inte är uppvärmt så är det bara att plocka hem dem.

Nu står de i hallen och blir laddade första gången i år... nästa gång är just innan vi tar med dem till Paradiset. 

 

Det sista på julen står just nu i all sin prakt på köksbordet. En tidsfråga innan amaryllisen vissnar och jag byter ut den mot tulpaner. Även det ett vårtecken. 

 

 

Nu... dags att börja med maten...


Må gott

Idag köpte vi en halv kaffebryggare.

Det är inte så länge sedan jag lärde mig dricka kaffe... eller rättare sagt espresso med varm mjölk, alltså en latte.

Jag har försökt lära mig dricka kaffe enbart svart, det går inte... Finns ingen chans i världen att jag klarar det. Det smakar på tok för mycket kaffe för att jag ska tycka att det är gott.

Hemma har vi en enkel espressobryggare som vi ställer på spisen och en vanlig kaffebryggare. I Paradiset har vi även där en enkel espressobryggare, men där kokar vi kaffet om vi får många gäster.

Att koka kaffe är ett himla passande och kallt vatten ska hällas i så sumpen lägger sig på botten och jag börjar bli innerligt trött på att torka spisen då kaffet kokar över. Skulle väl kunna passa kaffepannan bättre, men när vi har gäster så ligger inte den prioriteten högst på listan.

Så... nu har jag tänkt att vi även ska brygga kaffe i Paradiset. Nu undrar säkert vän av ordning, varför vi inte köper en bryggare och brygger... men har man som vi en solcellsanläggning är elen hårdvaluta och vi försöker att inte använda för mycket... så... jag tänker brygga direkt i en snygg "hällvänlig" och varmhållande termos.

Idag införskaffades en "halv kaffebryggare" till Paradiset, hållaren för kaffefiltret som ska sättas på termosen. Nu ska jag bara hitta en termos som håller måttet.

 

Nu har jag ett gäng Polly som ligger och väntar på att bli uppätna och en bok att läsa några kapitel i.


Må gott.

Efterdyningar som kan ta veckor

Sista dagen på denna julledighet varav jag legat för ankar i en vecka i vinterkräksjukan. Idag trotsade vi allt vad sjukdom heter och for på fika till mina föräldrar. Kan dock upplysa att jag inte är av den smittsamma sorten längre utan drar med efterdyningar och kommer göra så några veckor enligt doktorn.

För massor med år sedan... typ 1986 var jag i ett annat land än vårt och åkte på en redig sväng av matförgiftning vilket resulterade i många vändor till infektionskliniken på sjukhuset och många kilon av mig lättare. Det innebär att mina tarmar kommer alltid vara aningen skörare än vad som är normalt och vid en magsjuka tar det lite längre tid för mig att repa mig. MEN jag är smittfri, fast har ont i magen och svårt att äta.

Som sagt... vi avslutade denna ledighet med gofika hos mina föräldrar. Innerligt gott och med många skratt. Jag behövde det. Tack snälla för att vi fick komma.

 

 

Nu har vi kommit hem och flickorna ligger nyduschade, mätta och nerbäddade i sina rena bäddar och sover ljudligt. Någon form av njutningsfullt mummel hörs långt ner i fleecen och det rycker lätt i öronen.
Vi ska äta kycklinggryta och efter det... inget annat än vila, för nu börjar det nya arbetsåret och det med full kraft.

Må gott

Jag misstänker att vi är idiotförklarade

För snart 12 år sedan fick vi ynnesten att köpa en liten Tant... Snow Maiden´s Apollonia och hon var då redan fyra år och hade några kullar bakom sig. Vi döpte om henne till Karin.

Att köpa en katt innebär inte att Du ÄGER den. 

Att köpa en katt innebär många års ansvar.

I mars fyller vår lilla TantKarin 16 år och det är hon som äger oss, men det är fortfarande vi som har ansvaret för att hon ska må bra.

Vi har fått många frågor hur det går att ta in vuxna hundar där det redan finns en befintlig familjemedlem typ katt... och där finns det inga marginaler.

TantKarin väger inte mycket och hon har inte många tänder kvar... men hon ha vassa klor och blir hon trängd tvekar hon inte att använda dem och då satsar hon mot ögonen på sin antagonist. 

En vuxen dobermann skulle lätt kunna sätta käften över hennes rygg och snabbt knäcka den så här gäller det att visa vem som bestämmer och det är INTE hunden.

Vår lilla Tant är inte rädd för någon av våra flickor... och flickorna skulle för sitt liv inte våga ifrågasätta hennes auktoritet. Julia kan dock hjälpa till att "städa" runt Karins nos om hon skulle råka ha matrester där... något som liten Tant inte uppskattar. 

Ingen av våra tidigare hundar har ifrågasatt någon av våra katter. KattTanterna är fredade varelser som äger oss och det är på nåder vi får bo i deras hem och jag misstänker att de idiotförklara alla andra som bor i samma hem. 

Lyssna gärna på "Kattens dagbok"... helt underbart. Första gången jag hörde den, var när jag körde till jobbet. Jag höll på att skratta mig fördärvad, för så här är det. 

 

Nu dags att fixa mat för kvällen.
Fortfarande lite risig i magen, men klarar av att äta.

Må gott