Helt klart logiskt

Skärtorsdag och då är det påsk på riktigt. Fast någon häxa är jag inte enligt N. Jag har ju ingen kvast. Så... om det hänger på kvast eller inte, så är jag ingen häxa... typ.

Vi har inte så mycket påskpynt, men det lilla vi har, det har åkt fram och det var jättespännande för N att titta på när hon kom igår för att hjälpa mig fixa middag.

Jag hämtade henne vid lunchtid för att vi skulle göra honungsglass och köttbullar. Detta skulle vi ha till middag när hennes föräldrar och lillebror skulle komma på middag när hennes pappa och tillika min son slutat jobbet.

Hon är en artig, väluppfostrad liten "arbetsmyra" när hon är med mig. Så himla kul att få en stund med henne för mig själv. Kan tillägga att köttbullarna fick lite olika storlek. Enligt N är det för att vi har olika storlekar på munnen. Helt klart logiskt.

Vid 17-tiden hade T kommit hem och N;s föräldrar och lillebror anlänt. Jag misstänker att den lille brodern kommer få blå ögon som sin mamma. 

Tomatodlingen är igång. Nu har jag snart planterat om alla små plantor till lite större krukor och med lite "grövre" jord. N har fullt upp med att titta på hur mycket det vuxit sedan hon var här förra gången.

 Nu fortsätter vi dagen med att T slutade "lunch" och vi har lite mat att äta och Jula att rasta.

Må gott

I´ll be back

Kortison och bordsvatten utan kolsyra ska tanten ha

Igår, efter lunch började påsklovet. Så himla efterlängtat. Om jag ska vara ärligt så är jag aningen trött och behöver få slippa tänka på jobbet i några dagar.

Igår åkte vi till veterinären. Julia har en knöl i halsen som har vuxit och det är inte läge att operera där den sitter, samt att hon är aningen till åren för en lång sövning. I år blir hon 10 år och det är en aktningsvärd ålder för en dobermann. Vi har tidigare aldrig haft en så här gammal dobbis.

Efter en ultraljudskoll på tanten konstaterades att hennes njurar är jättefina och de kunde inte hitta någon tumör i hennes kropp... så... kortison och bordsvatten utan kolsyra ska tanten ha i sju dagar. Bordsvatten för att få i sig salter som hon kommer behöva fylla på med då medicinen gör att hon kissar mer. OM inte knölen minskat till måndag, ska vi inte fortsätta med kortisonet. Idag... är den halva storleken mot vad den var igår... så det går åt rätt håll och det är jag innerligt tacksam för.

Idag har vi börjat plantera om våra tomatplantor. Inte alla... utan bara de som har storlek för en omplantering. 

Så har vi varit och gått en sväng vid Paradisets strand. Nu börjar nedräkningen... OM det är fint väder i påskhelgen kan vi börja slipa och måla båten. DET behövs VEEEERKLIGEN. Om vi kan måla båten under helgen och vädret håller i... åker nog båten i sjön på måndag. Såg att två båtar låg i vattnet vid sommarstugeområdet. Jag är avundsjuk men inte missunnsam. 

Nu är vi hemma och har ätit en jättegod middag med kyckling i senapssås och massor med ost. Hoppas T har sparat receptet.

Nu väntar en film och en skål med ostbågar.

Må gott

I´ll be back.

 

Isfritt runt Paradiset

I fönstret i söderläge har vi "slowtv". Det första jag gör när jag vaknar är att gå och titta hur mycket som kommit upp, det första jag gör när jag kommer hem från jobbet är samma sak... kolla vad som hänt under tiden jag varit hemifrån och det sista jag gör innan jag går och lägger mig är att inspektera odlingen.

Det händer saker där... och de dagar när solen är framme, då är det lite mer fart på "slowtv;n".

Igår, efter att vi varit hos mina föräldrar, for vi till Paradisets strand för att se hur mycket av isen som ligger kvar. Nu är det isfritt runt ön... så... nu är det bara att måla båten och sjösätta den och starta upp vårt Paradis. Får se när det blir så varmt att vi kan måla. 

Såg även årets första tussilago. Det värmde hjärtat.

Julia är alltid lycklig när hon får springa tre-kilometers-rundan. Hela hon strålar av glädje och om hon kunde skratta högt skulle hon göra det. Då märks det inte att hon är en mogen tant som fyller 10 år i år. Hon springer runt och är nästan "valpigt sprallig".

Idag har jag bakat kanelhjärtan. Gjorde ett gäng tidigare i veckan, men de blev för stora, så nu är modellen mindre gjorda. Eller så här... OM man ska ha mycket fika, så var kakorna för stora, så jag gjorde en ny sats med lite mindre. För mycket fika blir det. V ska snart döpas och det ska bli ett redigt fikabord. Jag gillar det.

Så har V fått sin första tand. Han var lite "kinkig" till och från när den sprack fram och nu är det bara resten av garnityret kvar att vara lite kinkig till. Kan också se att han med största sannolikhet blir blåögd. N har bruna precis som sin pappa och mormor... medan F har klarblå ögon.

 

Nu fortsätter vi dagen med att provsmaka kakorna.

Må gott

I´ll be back

Tacofredag och en lördag med stilla start och rask promenad

Vi startade helgen med tacofredag med innerligt goda vänner. Sju personer satt runt bordet och samtalen seglade mellan djupaste djup till höga vrålskratt. Så skulle vi alla behöva starta helgerna på. Jag inbillar mig att världen kanske skulle bli lita bättre. Att få vrida runt svårigheter med vänner för att i andra stunden kikna av skratt. Det gjorde vi igår och jag är djupt tacksam för sådana "sittningar".

Idag startade T och jag dagen med en himla lång frukostsittning och "Ring så spelar vi" på radion för att fortsätta med shopping och en runda vid Paradisets strand. Som jag uppskattar det. En stilla start på morgonen och en rask promenad med Julia.

Bastuklubben vid sommarstugeområdet hade knackat upp isvaken och bastun var på väg att tändas. 

Snön har i veckan nästan helt försvunnit och smultronbladen har börjat titta fram. Himla uppskattat från min sida. Snart kan vi lägga i båten och öppna ön för denna säsong. 

Nu har vi kommit hem. Vi har ätit sen lunch eller tidig middag, beror på hur man ser på tiden för måltiden.

Julia ligger mätt i sin bädd och sover och T landade i soffan. Jag har vilda planer på att se en film.

Må gott

I´ll be back

 

Om vi hade haft isdubbar med oss...

I förmiddags när vi var på ett köpcenter nära oss och handlade, bestämde vi oss för att snabba på och åka hem och hämta Julia för att åka till Paradisets strand för att gå trekilometersrundan. Så blev det och vi ångrar oss inte. Så himla skönt det var och vi frös inte alls.

Julia misstyckte inte. Jisses vad hon sprang.

 

På några ställen utmed rundan har vi svårt att känna igen oss. De har avverkat skog och rundan har på de ställen gått från välkända, djupa, mörka John Bauerskogar till ljusa nya ställen att utforska.

Vi gick ut en bit på isen, en bit som var plogad. Vi ställde oss där och spanade mot vårt Paradis. Hade vi haft isdubbar med oss, skulle vi gått hela vägen. Nu vågade vi inte utan fick stå där och längta. Det grämer mig lite.

Nu har vi kommit hem. Julia får sin söndagsdusch och efter det blir det mat för henne. Hon misstycker inte. Jag är helt övertygad om att hon kommer somna ganska snart och sova sig genom söndagskvällen för att vakna i morgon.

Må gott

I´ll be back