söndag 26 februari 2017

Behöver fyra stycken tass-skor




Vi har tagit en långsam söndag... T var ute med Savannah i natt som hade trängande behov då vi bytt torrfoder.
Även om vi blandade upp det nya med det gamla fodret så blev det aningen för mycket för fröken så idag har hon fått torrfoder blandat med blötfoder och ett pulver vi fått av uppfödaren för att stabilisera magen vid byten av foder. Jorå... det kommer bli ordning på det är också... och vi visste att det kunde bli nattlig toalettvända och det blev det.






Igår fick vi även äran att ha 13 kg kärlek hos oss... Hans "mamma och pappa" skulle ut och äta så liten kärleksbomb fick värma min mage framför tv:n igår kväll... Han gjorde det på fullaste allvar... men när det blev för varmt hoppade han ner och lade sig på golvet... för att komma åter och sprida kärlek...och gaser som skulle kunna sänka en ko. Så kan det bli när liten vovve får smaka ost... har jag hört och numera även fått känna. ISCH...

Så... till frukosten idag satt han med... han tigger inte... han bara sitter med. Ska väl erkänna att det kanske slank ner en och annan godbit som hans "mamma och pappa" få känna av idag. Fast jag skulle aldrig erkänna att jag matar någon hund vid bordet... Noväj... Bill satt på stolen ju.



 



Vi har även hunnit söndagsfikat... Semlor med den mest fantastiska mandelmassa. Len och fin... med bitar av hyvlade mandlar i... massor av kardemumma i bullarna och lagom med grädde... joråsåatt... det slank väl ner och landade mjukt på rumpan...


 
 


Savannah får/kan vi inte låta springa bredvid cykeln på några dagar eller någon vecka. Gruset och asfalten har gjort att hennes ena baktass har en trampdyna som gör aningen ont. Vi håller rent och låter det vara öppet och luftigt inomhus och när vi går ut med henne får hon en sko på tassen. I början lyfter hon tassen högt... men efter några meter har hon glömt att den sitter där och går som vanligt.

Nu håller jag på att leta efter sådana där skor jägare har på sina hundar och som de som har draghundar har till sina vovvar.
Hittar inga som verkar bra... någon som har tips, så mottages det tacksamt.



 


Nu dags att fortsätta söndagen med att ta tag i strykhögen som inte stryker sig själv.

Må gott



lördag 25 februari 2017

SurTant igen




Idag doftar det "ute" i hela våningen och jag går och försöker "doftpeppa" mig så mycket jag kan... Idag har jag liksom varit "surTant" igen... jojomänsan... så blev det... så nu försöker jag tänka positivt och vänligt, för det var jag inte tidigare idag.
HERREMINJE... vad händer... jag går igång på fulheter och elakheter och jag vågar ÄNTLIGEN säga ifrån.


 
 



Det här hände...
T och jag bestämde oss för att åka och köpa torrfoder till Savannah och TantKarin. Det där med torrfoder är inte det lättaste till en dobermann.
När vi hade Snyggingen, provade vi oss fram i flera år innan vi hittade det som fungerade bäst på honom och det fodret visade sig fungera jättebra på Bönan och Savannah också.
Det är inte det dyraste fodret men det är svensktillverkat och finns i en butik nära oss som slutar på "gården".
Jomensåatt... vi  åkte dit och den lila 15-kilospåsen som vi köpt i flera år fanns inte...så jag stegar iväg till kvinnan i kassan och ber om att få hjälp.
Hon var väl inte världens piggaste på att gå från kassan (även om det fanns en till öppen och ingen kö) men hon gick med i alla fall.
Jag pekade på hyllan där "vårt foder" brukar ligga och frågade vänligt var det fanns nu.
- Här, svarade kvinnan och pekade på en påse med 3 kg mindre foder i, fast lika dyr som den vi normalt brukar köpa.
- Men var är 15 kg påsen, frågade jag.
- Den är bytt till denna, svara kvinnan.
- Och höjt priset med ca 20 %, svara jag.
- Ja, det är inget vi kan göra något åt, säger hon näbbigt...och där gick jag igång...
- Så Du menar att ett företag som är så stort som detta och som finns i hela landet inte har något att säga om den saken, säger jag med ganska skarp röst...
- Det får Du ta med min chef, näbbar hon tillbaka.
- Bra... då vet jag säger jag... Ni missade just en kund som spenderar i runda slängar mellan 10 000 och 15 000 kronor här per år... väser jag och går med näsan i vädret ut ur butiken som slutar på "gården"... 
Moget... inte det minsta... SurTant... JAJAMÄN.

Hade kvinnan i butiken bemött min upprördhet med... "jag ska ta det med min chef nästa gång jag träffar hen och se om vi på något vis kan påverka detta"... då skulle jag köpt den smyghöjda förminskade påsen och känt att jag var vänligt bemött...

Vi åkte till en annan butik och provade ett nytt foder...Där blev jag vänligt bemött trotts mina konstiga frågor.



 


Nu väntar något jag behöver för att bli snäll och mjuk i kanterna.


Må gott




fredag 24 februari 2017

Spår i snön




I förmiddags runt lunch packade vi in hundar, T, min pappa och mig i bilen och åkte till Paradisets strand. 
Strålande sol och inte ett moln på himlen.
Vi vågar inte släppa hundarna lösa, då vi vet att det kryllar av vildsvin och varg i trakterna... Framför allt vildsvin... Jajajaaaaaaaa... jag vet... vildsvin är rädda för människor och försvinner när de hör människor komma... men... hamnar Du mellan suggan och kulting så är inte suggan den som springer åt andra hållet... noväj alls.
Så... långlina på Savannah och långkoppel på liten Bill.





Idag såg vi spår i snön vi aldrig tidigare sett... Lite större än min handflata och Bill som är en lite kärleksbomb började sprätta med bakbenen som värsta dominanta dobermannkillen... Jorå... han talade om att han var banne mig större än den som hade gjort det där spåret.



 
 
 
 



Där ute ligger Paradiset... Sjön har fortfarande lite vatten och vi kan se grund vi normalt inte ser... Isen är för svag för att vi ska kunna gå ut så vi får stå på bryggan och längta.


 


Det finns dock tillflöde till sjön och det är jag innerligt glad för. Det saknas liksom i runda slängar 90 cm vatten i vår lilla sjö för att det ska vara normalt.






Fika gjorde vi. Det är ett måste.

 
 


Nu ligger hundarna nyduschade i sina bäddar och sover... Även T har lags sig på rygg och jag hör att också han drar tung andning.
Sonen och F kommer om en timme för att äta middag så det är dags för mig att dra igång spisen.

Må gott




torsdag 23 februari 2017

En "surTant" kan förändra världen




Tog ut lite kompledigt och har varit hemma idag... Jag har gått här och skrotat... Ni vet... plockat undan, dammat sådan som bara syns när solen skiner in genom JÄTTESKITIGT fönster.
Jag har en 2-dag... så jag är lättretad och tänker på mat hela tiden... precis som Savannah... hon går och duttar på tunnan med mat så fort hon kan.
Så har jag varit "SurTant" idag... jajamän och det står jag för...


 



Det här hände... 
Vi har en fin liten innergård med en ytterst liten gräsplätt. På den gräsplätten tar "vaktmästareRoger" och pyntar beroende på vilken årstid det är... Till jul en julgran med hysteriskt blå lampor och till våren/sommaren ställer "vaktmästareRoger" dit utemöbler så vi i husen runt om har möjlighet att sitta där.
Nu är vi i en mellanfas och det som finns där är ingenting annat än naturen och i detta fall snö.
I huset mitt emot bor en ung kille med sin dotter. De brukar utnyttja denna gräsplätt så fort de kan och när snön föll försökte de leka där... men det var så äckligt så pappan och flickan fick gå därifrån...
Äckelheterna beror på att ett ungt par har köpt hund (i somras) och de har gräsplätten som rastyta för sin labrador. Så det är ingen liten hund vi pratar om utan en som kissar mängder...och detta sedan i somras. När solen ligger på luktar det inte pepparkaka från gräsmattan och i dagsläget är snön gul.
Jag har lite fint försökt säga till paret med hunden att det är en liten flicka som brukar leka här på gräset... men uppenbarligen har de pragmatiska svårigheter och kan inte läsa mellan raderna... Så... idag bad jag "vaktmästareRoger" att sätta upp en skylt med "rastning förbjuden". Det ville inte "vaktmästareRoger"... han skulle gå upp och säga till paret, då även han försökt att säga till lite snyggt... Nu skulle "vaktmästareRoger" tala i klartext.

Varför bryr jag mig om sådant... För att jag kan... och för att när jag var i den unga pappans ålder, skulle jag inte vågat säga till och jag skulle vara innerligt glad om någon gjorde det.
Idag bryr jag mig inte om någon uppfattar mig som "surTant"... för vet Ni... en "surTant" kan förändra världen om hon är tillräckligt sur. Jag kanske inte kan förändra världen (även om jag inser att USA:s president syftade på mig i fredags förra veckan när han orerade om vad som hänt i Sverige... för så är det väl... allt ljus på mig... världen kretsar väl runt mig... eller...) men... åter till "surTant"... jag kanske kan förändra vår lilla gräsplätt från en urinstinkande innergård till en innergård vi kan sitta på och som den unga pappan med sin lilla prinsessa kan vara på utan att behöva kliva i urinvattnat gräs, även om det är bra gödning.



 


Nu... dags att fixa mat... har 300 kalorier kvar att njuta av idag.

Må gott





söndag 19 februari 2017

När livet är "50 nyanser av grått"




Igår var min dag svart... eller svart-vit... eller som Katja skrev på sms... "50 nyanser av grått". TantKarin vek inte från min sida... eller rättare sagt, hon och Bill (som kom på besök) körde växelverkan med kärlek och omvårdnad. 
Savannah hade fullt upp med att vara svårmodig och lägga beslag på T. Själv höll jag mig i loveseaten och försökte hitta en bra sitt/ligg-ställning med nackkrage på... OCH varm vetekudde där det var som värst. 


 




Idag har livet lättat lite... efter preparering av värktabletter, värme och att röra mig långsamt, har jag återfått färgen och kunnat skratta.
Lyckades även bjuda mina föräldrar, sonen och F på sen lunch. Jag behövde det... få skratta och slippa tänka på nacken. Men jag håller den varm... nacken alltså... 




Nu har de åkt... och liten Bill följde med... Han kom... han busade...han åt... han sov... Livet på en pinne för en liten frallapojke i sina bästa år... typ snart två.


 
 
 
 
 



Nähä... en Alvedon eller två och stödkrage på det här... så håller jag nog kvällen ut för i morgon är det jobbdag.

Må gott