SurTant igen

Idag doftar det "ute" i hela våningen och jag går och försöker "doftpeppa" mig så mycket jag kan... Idag har jag liksom varit "surTant" igen... jojomänsan... så blev det... så nu försöker jag tänka positivt och vänligt, för det var jag inte tidigare idag.

HERREMINJE... vad händer... jag går igång på fulheter och elakheter och jag vågar ÄNTLIGEN säga ifrån.

 

 

Det här hände...

T och jag bestämde oss för att åka och köpa torrfoder till Savannah och TantKarin. Det där med torrfoder är inte det lättaste till en dobermann.

När vi hade Snyggingen, provade vi oss fram i flera år innan vi hittade det som fungerade bäst på honom och det fodret visade sig fungera jättebra på Bönan och Savannah också.

Det är inte det dyraste fodret men det är svensktillverkat och finns i en butik nära oss som slutar på "gården".

Jomensåatt... vi  åkte dit och den lila 15-kilospåsen som vi köpt i flera år fanns inte...så jag stegar iväg till kvinnan i kassan och ber om att få hjälp.

Hon var väl inte världens piggaste på att gå från kassan (även om det fanns en till öppen och ingen kö) men hon gick med i alla fall.

Jag pekade på hyllan där "vårt foder" brukar ligga och frågade vänligt var det fanns nu.

- Här, svarade kvinnan och pekade på en påse med 3 kg mindre foder i, fast lika dyr som den vi normalt brukar köpa.

- Men var är 15 kg påsen, frågade jag.

- Den är bytt till denna, svara kvinnan.

- Och höjt priset med ca 20 %, svara jag.

- Ja, det är inget vi kan göra något åt, säger hon näbbigt...och där gick jag igång...

- Så Du menar att ett företag som är så stort som detta och som finns i hela landet inte har något att säga om den saken, säger jag med ganska skarp röst...

- Det får Du ta med min chef, näbbar hon tillbaka.

- Bra... då vet jag säger jag... Ni missade just en kund som spenderar i runda slängar mellan 10 000 och 15 000 kronor här per år... väser jag och går med näsan i vädret ut ur butiken som slutar på "gården"... 

Moget... inte det minsta... SurTant... JAJAMÄN.

Hade kvinnan i butiken bemött min upprördhet med... "jag ska ta det med min chef nästa gång jag träffar hen och se om vi på något vis kan påverka detta"... då skulle jag köpt den smyghöjda förminskade påsen och känt att jag var vänligt bemött...

Vi åkte till en annan butik och provade ett nytt foder...Där blev jag vänligt bemött trotts mina konstiga frågor.

 

Nu väntar något jag behöver för att bli snäll och mjuk i kanterna.


Må gott