Jobbat hemifrån idag

T är fortfarande sjuk och har nu även fått ögonfluss och det finns ingen receptfri medicin att uppbringa, så han får spola ögonen med vatten och jag lyckades igår få tag i servetter för ögonen som han ska torka med. Han mår inte tipp-topp.

Själv vet jag inte längre om jag har pollenallergi delux eller om det är pollenallergi blandat med förkylning. 

Steg upp som vanligt idag och satte mig vid jobbdatorn som jag ställde upp på matsalsbordet vid 7-tiden och började jobba. Glömde att jag skulle ha videokonferens kl. 08.00 och det blev aningen bråttom vid 07.50 då jag insåg att tiden var nära och inte ville uppenbara mig i morgonrocken. 

Jag hann och ingen såg att jag satt i muminoutfiten och fårskinnstofflor. 

Det gäller att vara strukturerad. Hålla tider för små korta raster och även lunchen. Tiden rusade iväg men jag ska villigt erkänna att det var himla tråkigt att inte vara på jobbet.

Anledningen till att jag inte ställde upp datorn i arbetsrummet/gästrummet är att T höll sig i köket eller sov på gästsängen. Allt för att jag skulle kunna jobba ostört från honom och flickorna.

När solen kikade fram... då kom även flickorna smygande och lade sig på strimman. Inte ett ljud och inte störde de det minsta.

Nu lite varm gröt och lägga mig en stund på soffan.


Må gott... det gör inte vi (just nu)

Vi är förkylda

Jag har satt oss själva i karantän. T är genomförkyld och har legat sedan i tisdags, och jag har fått mer än pollenallergi, så på måndag blir det att jobba hemifrån.

I vanliga fall skulle jag gått till jobbet, för en liten förkylning klarar man, men i dessa tider stannar jag hemma.

Idag, när T gick och hostade och snörvlade som värst, sa jag till honom att vi skulle ta en promenad vid Paradisets strand. Han var inte jätte-pepp kan jag säga... men han blev med och lunkade långsamt bakom. Tror att det är bra att komma ut och få lite frisk luft. T har legat hemma sedan i tisdags och han kan i ärlighetens namn inte sälla sig till de friska, krya och piggas skara, men en liten promenad klarade han... med nöd och näppe.

Vi tittade ut mot Paradiset och hummade (läs snörvlade) att snart åker båten i sjön och vi kan njuta av att sitta där ute.

Blåsipporna blommar...

 

Det var full aktivitet efter vägen till vår båtplats.

 

Snart öppnas portarna och vi kan hämta båten...

Lite is låg kvar i bäcken. Det är dock en tidsfråga innan den har smält och värmen tar över.

Flickorna är lite trötta efter promenad och mat... så nu ligger de och vilar inför nattens sömn.

 

Nu blir det lite chips, en film och något gott att dricka.

Må gott... vi jobbar på det.

"Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena"

Idag träffade vi Jackson och hans människa. Det var meningen att det skulle vara på den nedlagda fotbollsplanen i skogen, men det blev istället hemma hos Jackson. Himla bra beslut, mossrivning i form av tre dobbisar som springer runt, trädklippning och fika i solen. En jättefin förmiddag typ runt lunch.

Tyvärr håller min kamera på att totalt ge upp, så en ny ska införskaffas så fort jag bestämt vad jag vill ha. För så är det... det är nästan alltid jag som håller i kameran, T kan göra det någon gång ibland, men då viftar han mest runt och man vet aldrig var skärpan läggs. Oftast inte på det som det är ämnat att fotografera. Så... det handlar om den kamera jag vill ha.

Kan tyckas som ett onödigt måste i tider som dessa... men jag måste få annat att tänka på än den pandemi som sprider sig över jordens yta.

Uttrycket "håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena" är vad jag försöker förhålla mig till. 

 

 

 

 

 

 

 

Må gott... så gott det går...

T, är Savannahs människa

Det har varit en himla konstig vecka med allt vad som händer i världen. När jag åker till jobbet på morgonen är det nästan inga köer alls, utan jag kan mullra raka spåret med bara några få stopp... Butikerna har hyllor som är helt tomma och folk tror att toapappret ska ta slut i hela världen så att få tag i toapapper var nästa omöjligt... likaså jäst och mjöl. 

I morse tog T flickorna på en tidigt långpromenad. Savannah hade fått för sig att ingen och då menar jag INGEN skulle få sova, så klockan 06.00 steg vi upp... då gick hon och lade sig i sin bädd i köket och sov. Inte ofta jag går upp så tidigt en lördag, men jisses vad mycket vi hunnit.

 

Efter melodikrysset for vi till mina föräldrar för att byta till sommardäck. Ett säkert vårtecken. Det blåste lite kallt så flickorna och jag gick in i ett nästan tomt växthus och värmde oss. 

Savannah gillade INTE att vara ifrån sin husse, som var på framsidan av huset och bytte däcken.

T är Savannahs människa och det finns bara en sak som är bättre än T och det är mat enligt henne. Det bästa är när hon får mat i en skål som T håller i... det är himlen på jorden för en lite brun tjej.

Julia däremot, är nöjd bara hon får vara nära någon. Hon finner sig tillrätta och kommer snabbt till ro. Savannah talar om för alla i sin närhet att "hennes människa T, är på tok för långt bort".

 

Nu har vi kommit hem och jag är lite frusen, så det blir nog en kopp te och något gott att äta.

Må som GODIS... jättegott.

För 10 år sedan

För precis 10 år sedan var det bitande kallt, strålande sol, massor av snö och vi hade Snyggingen och Bönan i vårt liv.

Som de lekte och sprang i snön vid Paradisets strand och så himla trötta de var när de låg i buren när vi åkte hem.

Idag är det varken bitande kallt, strålande sol och snö. Vi har två andra fantastiska följeslagare i vårt liv... Savannah, Bönans dotter och Julia den ungerska prinsessan.

Dagens glädje var när T tog ut dem en och en i parken här utanför och lät dem roa sig med att springa i långlina och hämta det han kastade ut... Som de springer och vad innerligt lyckliga de är... När T var ute med Savannah, låg Julia i kapprummet och väntade. Hon flyttade sig INTE... Kapprummet mynnar ut i en större hall (ca 27 kvadrat) men si där gick inte att ligga... hon kunde ju missa T och Savannah när de var åter... för efter Savannah är det liksom hennes tur att roa sig i parken med husse.

Själv har jag roat mig med små ting... en av de tingen är att tvätta och hänga påsarna min mamma sytt för att använda när vi åker och handlar. Så himla fina påsar utan reklam på... och de tvättas med den övriga tvätten efter varje gång de använts. 

Nu dags att äta... Idag blir det fläskfilé med ädelostsås och hasselbackspotatis och massor av sallad. Himlars vad jag ska äta.


Må gott

Vi kan försöka göra något bra varje dag

Vi lever i en skakig värld just nu och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt. Jag "stänger ner" och tänker inte på elakheter, fulheter, virus, miljöförstöring och mars/april med illaluktande parker. "Så kan man göra" var det en på jobbet som sa, och fortsatte att "vi måste börja tänka på andra människor. Förr tog man hand om hela byn men det gör vi inte idag, idag tänker vi bara på oss själva".

Jag har tänkt på det som sades på jobbet... Förr kände man bara de i byn, man visste knappt var andra länder låg och man hade aldrig varit i huvudstaden för den låg himla långt bort. Idag är vi himla beresta och vi är endast ett knapptryck bort från andra världsdelar och vi får reda på vad som händer i andra länder bara några minuter efter det att det hänt och ibland får vi det direkt i livesändning och i stort sett alla har varit i huvudstaden.

Vi orkar inte tänka på- och hjälpa alla människor vi möter men vi kan i alla fall försöka göra något bra varje dag.

Idag var det meningen att sonen och F skulle komma på middag. Det blev inte så, men jag fixade lite mat åt dem och bakade rågsiktskakor som T åker över med... På samma vis som min mamma och pappa gjorde när vi höll på och renoverade som mest i "plupphuset" och det är jag fortfarande innerligt tacksam för.

Idag vaknade vi till strålande sol och det behövde vi. Jag börjar bli lite orolig för att våren kommer regna bort.

Flickorna har fått springa på den nedlagda fotbollsplanen och vår ungerska prinsessa Julia har en ytterst udda egenhet som  hon praktiserar när hon inte har koppel på.

När någon (i detta fall Savannah) ska göra toalett smyger hon och så fort den som "lättat på trycket" är klar, springer hon till attack... 

Savannah lyckas alltid dribbla bort henne, men när det gäller Jackson får han sina tacklingar.

Medan T och flickorna sprang på fotbollplanen var jag hemma och dammade, tvättade, fixade med blommorna, lagade mat och bakade rågsiktskakor... lite snorig av pollenallergi blandat med förkylning. 

Nu fortsätter vi lördagen med att äta godis.

Må gott