Det har varit en himla konstig vecka med allt vad som händer i världen. När jag åker till jobbet på morgonen är det nästan inga köer alls, utan jag kan mullra raka spåret med bara några få stopp... Butikerna har hyllor som är helt tomma och folk tror att toapappret ska ta slut i hela världen så att få tag i toapapper var nästa omöjligt... likaså jäst och mjöl.
I morse tog T flickorna på en tidigt långpromenad. Savannah hade fått för sig att ingen och då menar jag INGEN skulle få sova, så klockan 06.00 steg vi upp... då gick hon och lade sig i sin bädd i köket och sov. Inte ofta jag går upp så tidigt en lördag, men jisses vad mycket vi hunnit.
Efter melodikrysset for vi till mina föräldrar för att byta till sommardäck. Ett säkert vårtecken. Det blåste lite kallt så flickorna och jag gick in i ett nästan tomt växthus och värmde oss.
Savannah gillade INTE att vara ifrån sin husse, som var på framsidan av huset och bytte däcken.
T är Savannahs människa och det finns bara en sak som är bättre än T och det är mat enligt henne. Det bästa är när hon får mat i en skål som T håller i... det är himlen på jorden för en lite brun tjej.
Julia däremot, är nöjd bara hon får vara nära någon. Hon finner sig tillrätta och kommer snabbt till ro. Savannah talar om för alla i sin närhet att "hennes människa T, är på tok för långt bort".
Nu har vi kommit hem och jag är lite frusen, så det blir nog en kopp te och något gott att äta.
Må som GODIS... jättegott.
Nej nej jag tog inte ett dugg illa vid mig, just sådant är så bra att det komme fram, för för många köper hundraser de inte ska och så bra att få inblick i allt. Samt spännande att höra storyn kring det hela, trots att man ej är för det som du säger. Hur är dobbermann emot barn? Vi hade två rottweiller då jag bodde hemma och de var väldigt fina med oss vi var ju tonåringar, men de kunde morra och visa tänder om man kom för nära. När en killkompis till mig kom hem en gång och lyfte upp mig och la ner mig i sängen och började kittla mig och låg då över mig, jag sa då alltid som man säger då man blir kittlad att - Sluta då och försökte mota bort honom. Då hoppade ena rottisen upp i sängen och i ögonvrån ser jag att hon skulle hugga honom i armen. Jag hinner ryta i att hon skulle gå ner och så sa jag åt henne att det är ingn fara och klappade henne. Han vart ju såklart rädd. Men tänker man efter så gjorde ju hon rätt, hon trodde ju han gjorde illa mig och i hennes hundhuvud var det någon som låg över lillmatte som säger sluta. Helt underbara båda dem två hundarna. Aileen hette hon som jag pratade om, en stor muskelös tik som var rent ut sagt skitsnygg, hon var vaktig men väldigt snäll. Däremot gick hon inte ihop konstigt nog med just dobbermann. Det var en kille som bodde en bitt bort som hade en snygg dobbermann hanne, men då vi möttes så hade jag full sjå med två skällande rottistikar som reste ragg och visa hela garnityren. Vi skrattade mest han oh jag. Men då dem kom fick jag hitta närmate lyktsolpe och virra kopplen runt där tills han gått förbi för alltså det var hat i ögonen på dem alla 3. När vi sedan gått förbi så var det precis som vanligt och dem var som två fromma lamm. Något jag däremot lessna mycket på var att många kallade dem mördarhundar, flera som sa så när vi var ute och gick. Likaså så gick några på andra sidan gatan osv, för just att dessa raser fått oförtjänat mycket skitprat och dåligt förutfattade meninngar. Aileen och Malin som den handra hette som för den delan var mor och dotter var jättesnälla, gick och gossa hur mycket som helst med dem. Aileen var ju min och alltså hon låg hos mig på nätterna och var som min nallebjörn, älskade den hunden alltså. När jag sedan flytta hemifrån och träffade min sambo så skaffade vi en brun labrador hanne, BELLMAN, så vacker så enormt snäll, saknar honom så det värker i hjärtat. Han vart 11 år vi tog
SvaraRaderabort honom 2015. HAR sådan hundlängtan.
Ja, det är helt sjukt betende som folk håller på med nu, varför hamstra??
SvaraRaderaHoppas allt är väl med dig min vän, länge sedan vi talades vid nu. Sköt om dig ❤