Hennes hjärta orkade inte längre. DCM är en fruktansvärd sjukdom

Igår tog vi det tunga beslutet att låta vår bruna prinsessa Savannah (Sutherland´s Hasta La Vista Baby) somna in.

Hon fick för ca en månad sedan diagnosen DCM... JÄVLA sjukdom. Båda hennes föräldrar var scannade och negativa på sjukdomen, men det är färskvara. Du kan få veta på fredagen att Din hund är frisk och på söndagen är den död.

Vi hade en fantastisk veterinär som var med oss hela månaden och i söndags fick Savannah "storsläggan" med hjärtmediciner och hon svarade inte på dess verkan. 

Alla hennes inre organ var tipp-topp förutom hjärtat... och igår mådde sämre än när vi började med medicineringen och vi åkte till djursjukhuset. "Vår veterinär" David, jobbade kväll/natt och tog emot oss när vi kom och han tröstade med att "nu finns inget mer att göra, Ni gör rätt".

Det är vår skyldighet att ta beslutet, även om det gör ont.

Savannah somnade på en mjuk dyna på golvet med T och mig sittandes hos henne och höll om henne tills sista andetaget tömde hennes lungor.

Hon var lite orolig först, men ju mer T och jag pratade desto lugnare blev hon och vi kunde se hur hon försvann från oss... långsamt, lugnt och med blicken långt borta.

 

Tack för att vi fick förtroendet att få ha denna vackra, starka, mjuka, underbara dobermannflicka. Det har varit en ynnest att få ha henne i vår flock.

Bönans dotter och Ingelas mamma... Vår bruna prinsessa Savannah somnade igår och det gör ont.

Hasta La Vista... Baby... 

För varje dag som går, är vi en dag närmare våren

Igår efter jobbet packade vi och åkte till Paradiset. Det spöregnade när vi kom fram och vi satt i bilen och väntade ut ovädret. Efter det satte vi oss i båten och for över sjön till Ön som är mitt Paradis.

Vi hoppades att det tråkiga väder som utlovats idag inte skulle bli... Det BLEV. Så... kl. 08.00 i morse for vi över sjön igen och vi klarade oss hem till stan innan regnet kom. Jisses vad det har regnat idag.

Löven börjar gulna och björken (som även kallas den Viktorianska grindtorparbjörken) min pappa, min syster och jag satte på öns norra udde när jag var liten, håller på att ge upp... och då menar jag helt ge upp. Den har bara några grenar kvar som inte dött... Det är en tidsfråga innan vi måste såga ner den.

Savannah och Julia har i stort sett legat under varsin fleece sedan vi kom hem. Himla varmt och skönt där under.

Savannah behövde uppsöka veterinär igen för sitt DCM...och nu har vi fått mer medicin till vår bruna lilla prinsessa. I torsdags hade hon tungt att andas och hjärtat rusade och hon var aningen vimmelkantig. Förhoppningsvis blir hon bättre nu och vi får ha henne hos oss många år till... Jag håller alla tummar jag har.

 

Det är lite vemodigt när det börjar närma sig stängning av Paradiset... men jag hörde något bra idag.

"För varje dag som går, är vi en dag närmare våren". 

Det ska jag ta med mig när det känns tungt.

Nu dags för lite mat.

Må gott

Är för tung, ilsken och gammal för havsörnen

I fredags, efter jobbet packade vi in flickorna i "mexicanaren" och åkte till Paradiset. Det utlovades regnskurar och sol och så blev det.

Ena stunden satt vi i solen och njöt, för att andra stunden springa in i stugan för att inte bli dyblöta. 

Savannah var den av flickorna som nyttjade "solhyllan" mest. Hon låg där och flämtade och ibland vinglade hon till skuggan en kort stund för att svalka.

Fiskgjusen har till och från varit över våra huvuden...

...och när "regnväggen" kom över sjön var det öronbedövande... Regnet vrålar fram och Paradiset ligger mitt i sjön och igår hade vi regnet på ena sidan stugan och strålande sol och regnfritt på andra sida. Kan tillägga att stugan är modell liten.

När det slutat regna var vi snabbt ute igen...

Vi parkerade oss alla på "norra bryggan".

T och flickorna slumrade och jag satt med näsan åt solen... Då blev det "solförmörkelse" och havsörnen seglade över våra huvuden. Jag är övertygad om att den "mätte in oss" för att se om den skulle orka lyfta med en ilsken rödhårig kvinna i sina bästa dar hängandes i klorna. Tror den insåg att jag är på tok för tung, ilsken och gammal för att lägga krut på och smaka gott.

På kvällarna satt vi inomhus och värmde oss vid kaminen, lyssnade på radio och åt gott. Flickorna gick i skift för att ligga längst fram vid värmen och på land kunde vi se hur partytälten började lysa upp och musiken "slingrade sig fram över sjön".

Nu väntar en strykhög på att bli tillplattad och en maskin med tvätt bli hängd. Jorå, tvättmaskinen kom åter i fredags. Hela trumman var visst bytt.

Må gott

 

En himla fin eftermiddag

En söndag och vi har varit hemma i stan... jättekonstigt, men väderleken har "gått bananas" och ena stunden har det regnat medan i andra stunden har solen förärat oss sina strålar.

Idag har dammvippan åkt fram... det var ett tag sedan ska jag villigt erkänna och det var behövligt.

Så har vi hälsat på Kalu och hans människor... Alltid lika trevligt och tiden bara rusar iväg. En himla fin eftermiddag.

Vi fick lite filmtips... så ikväll blir det en film och en balja chips.

Må gott

 

11 kilo kärlek är helt övertygad om att han är en dobermann

I helgen har 11 kilo kärlek varit med oss till Paradiset och det är alltid lika kul att se honom och Julia. Det är de två... så är det bara.

Hon den stora svarta med "lång näbb" som försiktigt busar och "naggar" honom... Han den lilla trubbnosen som är helt övertygad om att han är en dobermann. Det är bara en tidsfråga innan benen vuxit på honom. Han hänger i Julias strupe och håller inte tillbaka något.

Savannah har tagit helgen med ro. Hon har vilat mycket och när T gick i vattnet stod hon bredvid och ville få sten att bära iland i munnen. Hennes stora uppgift. Gäller att se upp med hennes tänder så inget händer

Det är nu "kastadpelargonierna" är som finast och det grämer mig att vi inte kan njuta av dem varje dag.

Den doftfria luktärten har sina ärtskidor klara... Dessa är chockrosa... har vita som ska planteras i september.

 Nu fortsätter vi måndagen med saker som måste göras... tvätta, stryka och damma.

Må gott