För varje dag som går, är vi en dag närmare våren

Igår efter jobbet packade vi och åkte till Paradiset. Det spöregnade när vi kom fram och vi satt i bilen och väntade ut ovädret. Efter det satte vi oss i båten och for över sjön till Ön som är mitt Paradis.

Vi hoppades att det tråkiga väder som utlovats idag inte skulle bli... Det BLEV. Så... kl. 08.00 i morse for vi över sjön igen och vi klarade oss hem till stan innan regnet kom. Jisses vad det har regnat idag.

Löven börjar gulna och björken (som även kallas den Viktorianska grindtorparbjörken) min pappa, min syster och jag satte på öns norra udde när jag var liten, håller på att ge upp... och då menar jag helt ge upp. Den har bara några grenar kvar som inte dött... Det är en tidsfråga innan vi måste såga ner den.

Savannah och Julia har i stort sett legat under varsin fleece sedan vi kom hem. Himla varmt och skönt där under.

Savannah behövde uppsöka veterinär igen för sitt DCM...och nu har vi fått mer medicin till vår bruna lilla prinsessa. I torsdags hade hon tungt att andas och hjärtat rusade och hon var aningen vimmelkantig. Förhoppningsvis blir hon bättre nu och vi får ha henne hos oss många år till... Jag håller alla tummar jag har.

 

Det är lite vemodigt när det börjar närma sig stängning av Paradiset... men jag hörde något bra idag.

"För varje dag som går, är vi en dag närmare våren". 

Det ska jag ta med mig när det känns tungt.

Nu dags för lite mat.

Må gott