söndag 20 september 2020

Ett Paradis stängt




I fredags efter jobbet for vi till Paradiset. Vi hade beslutat oss för att ha årets sista övernattning mellan fredag och lördag och så blev det. I lördags gick turen med båten två gånger över sjön och skottkärran mellan bryggan och bilarna (både min och T;s bil var med för att få hem allt) gick fem tur och retur. Förhoppningsvis är vädret så fint nästa helg att vi kan ta dagsturer, men sova är för kallt och rått.

Igår när vi "höststädade" var vädret det mest fantastiska höstväder som går att få. Strålande sol och vindstilla.
Julia sprang först runt och letade efter sin "vapendragare" Savannah men efter ett tag började hon med sorgsen blick hänga oss i hälarna. Det sägs att "hundar lever i nuet", så är det... men de är inte glömska och de känner sorg och glädje. Hon saknas oss... den bruna Prinsessan.

Fredagskvällen gick långsamt. Vi lagade mat, plockade undan pelargoner och somnade ovaggade tidigt.




Lördagen (igår) var fantastisk.
Vi vaknade tidigt... vindstilla och lite mulet men ändå varmt. Vemodigt att stänga Paradiset, men nu kan det gå fort. En frostnatt så tränger kylan in i ben och märg och vi går och huttrar.

Efter frukost sprack det upp och himlen blev i stort sett molnfri.
 




Så kom den... Havsörnen... och som vanligt slutar jag att fungera... Hann få fram kameran och ser att den har en gädda i klorna.
Havsörnen är i mina ögon det mäktigaste man kan se. Någon gång kommer jag få den perfekta bilden på den.




Julia har koll på annat... typ fiskare.



Utemöblerna är undanställda och uteplatsen ser numera ut som en dansbana modell mindre.




Idag är det en helt annan dag... Idag är det min dag och vi äter äppelkaka med knäcktäcke och biskvier.


Må gott







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att Du har lust att skriva några ord...