Livet håller på att vända

Det känns som om jag håller på att få livet tillbaka efter nästan fem veckor med "virus från helvetet". Det är nu 1,5 dygn utan mediciner som hjälper mig att få luft och andas bättre. 1,5 dygn utan att jag håller på att hosta mig fördärvad och gråter över att jag "inte orkar längre och att det gör ont i bröst och lungor".

Livet vänder och jag är innerligt tacksam och ödmjuk över att jag slapp läggas in på sjukhus. Jag önskar ingen detta och jag hoppas man förstår hur viktigt det är att HÅLLA SIG FRÅN FOLK ett tag till. 

Vi har spenderat två fina dagar i Paradiset. Visst var det kyligt och blåsigt igår, men idag har vi haft strålande väder och vindstilla.

Vi håller på med sista finliret på nya toa... och nästa gång vi kommer ut kan jag börja måla foder och golvlister och förhoppningsvis dörren som kom på plats idag. Himla bra om det finns en dörr på toa tycker jag.

 

Trallen till uteplatsen är oljad och möblerna på plats och idag satt vi ute och åt lunch.

Havsörnarna seglade förbi, jagade av mås och korp. Jag hann inte få fram kameran i tid, utan fick enbart bild på baken på den ena av örnarna. Jäääääääääklar vad stora de är.

 

 

 

 

 

Nu har vi kommit hem. Flickorna ligger nyduschade i sina bäddar, T och jag har ätit en kvarts pizza var och ska nu bestämma vad vi ska se på tv. En himla skön söndagskväll, lugn och förhoppningsvis utan hosta och feber.

Må gott

Färgstarka herrgårdspullor

Efter jobbet packade vi in flickorna i bilen och åkte för att köpa ägg hos Katja och vidare för att släppa flickorna på den nedlagda fotbollsplanen i skogen.

Neeeeeeeeej... jag rörde aldrig vid min äggleverantör och neeeeeeeeej... jag gick inte nära henne. Vi höll oss på långt avstånd i herrgårdens trädgård. Tittade på fåren som var i hagen bredvid och på hönsen i hönsgården.

Katjas hönor är färgstarka herrgårdspullor och några av dem ser ut som jag i håret... På tok för långt och rufsigt. Jag har fått avboka min frisör tre gånger och man kan lugnt säga att jag numera har karantänsfrisyr...ingen ordning alls. Rufsigt och aningen vildvuxet. Malin, min frisör har lovat att lösa det när jag är frisk och det hoppas jag verkligen för nu är det nära att jag tar till kökssaxen.

Så for vi till fotbollsplanen i skogen och flickorna fick springa sig trötta.

 

Nu ligger flickorna i sina bäddar och väntar på dagens sista måltid, T håller på att fixa mat åt oss och jag ska duka.

Må gott

Jag fick en rufsig orkidé

För några år sedan fick jag av min ena systerdotter en liten orkidéknöl som jag planterade efter alla konstens regler.

Den har stått och tjurat länge men förra året började den få mer knölar och för någon vecka sedan kom en liten knopp.

Jag har gått och kikat på knoppen varje dag och förundrats över hur den "vecklar ut sig" och nu är den lilla knoppen en liten blomma. 

Har aldrig sett något liknande tidigare... En rufsig orkidé. Liten och aningen "uppkäftig". Jag har ingen aning om vad det är för sort, men jag är så himla glad över den lilla rufsiga, uppkäftiga, vulgära blomman. Stort tack J för att jag fick den.

Nu tänker jag landa i fåtöljen och titta lite på tv.

Må gott

Vad gör inte en liten dobermannflicka för en spagetti

Ännu en dag i Paradiset och jag ska villigt erkänna att det går lättare att andas där ute, men jag blir trött. Går mest och lallar runt, sitter ett tag och vilar för att fortsätta lalla runt. Behöver det... röra på mig och andas. Ibland kommer trycket över bröstet och hostan skär i lungorna, men jag lever och jag har inte behövt ligga på sjukhus och det är jag innerligt glad över.

T har skurat både uteplats och "duschtrallen". Nästa gång vi kommer ut ska det oljas in. 

Så var det de där med mat... Vad gör inte en liten dobermannflicka för en spagetti.

 

Det har toppdressats på nygräset. Antingen tog vi död på det eller så får vi klippa till förbannelse i sommar. Jag hoppas på det sistnämnda.

 

Nu är vi hemma och varma mackor står i ugnen. Flickorna är nyduschade och mätta.

Må gott