Påskafton 2020 - hostan har tappat i styrka

Jag är bättre idag än jag var igår... Idag är jag på benen och hostar inte lika mycket. Kan dock säga att "glasskärvorna jag har i bröst och lungor" är kvar, men inte med lika mycket styrka som tidigare.

I morse beslöt vi oss för att trotsa att jag är sjuk och ta en tur med bilen för att åka till den nedlagda fotbollsplanen i skogen. "Du behöver andas frisk luft" sa T och spände ögonen i mig.

Ska villigt erkänna att det var skönt... så himla skönt att komma ut och andas där i skogen. Visst killade pollenallergin men mina lungor fick ren luft.

Där gick jag långsamt i soldiset och njöt. Flickorna sprang som tokar och T såg rätt nöjd ut han också. "Det kanske vänder nu" sa han, och det hoppas jag innerligt. 

Som Ni kanske förstår så handlar det om Covid 19. Jag är inte testad, då man inte testar andra än de som är så sjuka att de måste läggas in på sjukhus samt sjukhuspersonal (än så länge), men läkaren sa till mig att jag har alla symtom på Covid 19 och ska därmed utgå från att det är det. 

Jag håller mig inomhus, men jag måste få luft. Jag träffar inga andra än T och flickorna och jag kommer jobba hemifrån så länge jag har någon symtom och fler dagar därtill.

Influensan från helvetet är den värsta i influensa jag haft... Influensa delux, toppat med ännu mer och lägg till de "kalla glasskärvorna i bröst och lungor".

Jag är innerligt tacksam för de mediciner jag fick, för jag vet inte om jag klarat mig utan dem. "Vidgande och slemlösande".

Jag dricker mycket vanligt vatten samt kolsyrat vatten. Det sistnämnda är skönt i halsen och det får mig att hosta rent. Jag vilar och sover mycket, men försöker även röra mig så mycket jag orkar. Brukar kunna hosta bättre efter det. 

Jag vet inte vem som smittat mig eller när jag blev smittad och jag hoppas innerligt att jag inte smittat någon. Jag blev jätteförvånad över att just jag blev sjuk, jag som ALDRIG är sjuk och som inte haft en sjukdag på 10 år.

Må gott...

Jag ska sova lite middag.