När jag blir gammal ska jag bli som Du...

Jag har fyllt år... typ för 1,5 vecka sedan och idag åkte födelsedagsrosorna ut. Det var liksom dags för det. De hade stått som rakryggade soldater i vasen och näst intill torkat. Mörkröda och ingen av dem hade "böjt nacken".

Det där med att fylla år gillar jag... ska inte sticka under stolen med att jag älskar att få presenter och jag hävdar med bestämdhet att jag alltid fyller 23 år. Det är lite motigt när eleverna tittar på mig och utbrister "eller huuuuuuur" samtidigt som de himlar med ögonen.

Fast... för några månader sedan stegade det in en elev på mitt rum..."hörru, specialpedagogen" sa hon och spände ögonen i mig... "är det OK om jag sitter här ett tag".

Jag pekade på stolen och erbjöd henne att sätta sig.

Hon slog sig ned och började prata om "ditten och datten" och så kom vi till det där med ålder och vi konstaterade att jag helt klart är äldre än hennes mamma. "Jorå, så är det" sa hon... men "när jag blir lika gammal som Du" fortsatte hon... 

Där kände jag att pensionsåldern rusade mot mig med åldersnojan i högsta hugg...

"Då, ska jag också bli rynkig och ha attityd" lade hon till... 

Nu hade jag svårt att hålla ögonen tillbaka... Det är den finaste komplimang en ung kvinna runt 18 år kan ge en annan kvinna som är något äldre...

När jag blir gammal ska jag bli som Du. 

Rynkig och ha attityd.

Det kan jag leva på länge. 

 

Nu väntar en chokladbit och något varmt att dricka.

Må gott

Idag har molnen gått hela vägen ner i marken.

Idag har det varit grått och fuktigt hela dagen. Det blev inte som "Klart" utlovat. Där skulle det blir massor av sol vid 12-tiden. Kan säga att den uteblev. Idag har molnen gått hela vägen ner i marken och vi har blivit blöta som om vi gått i ösregn fastän det inte regnat.

Idag blev det en vända (väldigt snabb) till Paradiset med nytvättade mattor och annat som hör till ön. Sådant som vi tog hem förra helgen för att tvätta och som nu är åter på plats.

Nästa helg tar vi upp båten och kör in den för vinterförvaring så efter det kan "kung Bore" få ta över världen till i vår.

 Det var aningen rått och kallt... Inget väder att sitta ute och fika.

Nu väntar en kardemummabulle och lite varm choklad.

Må gott

Äntligen har jag fått en Blyblomma

För några veckor sedan köpte T en liten stickling åt mig på Tradera. Jag har länge letat efter en Blyblomma och inte hittat någon, men på Tradera såldes en liten stickling.

T var lite oroad över hur den lilla sticklingen skulle klara sig i postens hantering. Säljaren hade packat väl och ett dygn efter betalningen anlände den vårt hem.

Jag planterade efter alla konstens regler och nu står den i söderläge och växer så det knakar. Om jag kan få den att överleva till våren återstår att se. Den ska liksom stå svalt under vinterhalvåret och det är svårt att erbjuda hos oss.

 

Nu fortsätter vi en regnig lördag med lite fika.

Må gott

När salladen blommar

Igår fick jag en bukett av mina föräldrar med blommor från trädgården. på en liten blomstängel var en radda med små knoppar.

- Gissa vad det är för blomma, sa min mamma.

Det gick inte... Jag hade aldrig sett något liknande tidigare.

- Det är salladen som gått i blom, svarade hon.

Så nu vet jag hur en blomstängel på salladen ser ut.

Liten (läs 34 kg) Julia aktiveras. Hon är lite låg ibland och lägger sig där Savannah brukar ligga, men för det mesta är hon sprudlande glad och villig att hänga med på allt möjligt. En runda på 18-hålsbanan säger hon inte nej till... Kan tillägga att den är nedlagd och gräset "växer kämpa högt".

Fick "pepp" av några av mina arbetskamrater förra vecka. En skål full med ljuvlig choklad. Den skulle jag dyka i om det inte vore så att måndag (och torsdag) är mina 500 kaloridagar. Men i morgon blir det en "dubbel mollbergare" ner i skålen. Behöver det... pepp.

Må gott

 

Ett Paradis stängt

I fredags efter jobbet for vi till Paradiset. Vi hade beslutat oss för att ha årets sista övernattning mellan fredag och lördag och så blev det. I lördags gick turen med båten två gånger över sjön och skottkärran mellan bryggan och bilarna (både min och T;s bil var med för att få hem allt) gick fem tur och retur. Förhoppningsvis är vädret så fint nästa helg att vi kan ta dagsturer, men sova är för kallt och rått.

Igår när vi "höststädade" var vädret det mest fantastiska höstväder som går att få. Strålande sol och vindstilla.

Julia sprang först runt och letade efter sin "vapendragare" Savannah men efter ett tag började hon med sorgsen blick hänga oss i hälarna. Det sägs att "hundar lever i nuet", så är det... men de är inte glömska och de känner sorg och glädje. Hon saknas oss... den bruna Prinsessan.

Fredagskvällen gick långsamt. Vi lagade mat, plockade undan pelargoner och somnade ovaggade tidigt.

Lördagen (igår) var fantastisk.

Vi vaknade tidigt... vindstilla och lite mulet men ändå varmt. Vemodigt att stänga Paradiset, men nu kan det gå fort. En frostnatt så tränger kylan in i ben och märg och vi går och huttrar.

Efter frukost sprack det upp och himlen blev i stort sett molnfri.
 

Så kom den... Havsörnen... och som vanligt slutar jag att fungera... Hann få fram kameran och ser att den har en gädda i klorna.

Havsörnen är i mina ögon det mäktigaste man kan se. Någon gång kommer jag få den perfekta bilden på den.

Julia har koll på annat... typ fiskare.

Utemöblerna är undanställda och uteplatsen ser numera ut som en dansbana modell mindre.

Idag är det en helt annan dag... Idag är det min dag och vi äter äppelkaka med knäcktäcke och biskvier.

Må gott

Hennes hjärta orkade inte längre. DCM är en fruktansvärd sjukdom

Igår tog vi det tunga beslutet att låta vår bruna prinsessa Savannah (Sutherland´s Hasta La Vista Baby) somna in.

Hon fick för ca en månad sedan diagnosen DCM... JÄVLA sjukdom. Båda hennes föräldrar var scannade och negativa på sjukdomen, men det är färskvara. Du kan få veta på fredagen att Din hund är frisk och på söndagen är den död.

Vi hade en fantastisk veterinär som var med oss hela månaden och i söndags fick Savannah "storsläggan" med hjärtmediciner och hon svarade inte på dess verkan. 

Alla hennes inre organ var tipp-topp förutom hjärtat... och igår mådde sämre än när vi började med medicineringen och vi åkte till djursjukhuset. "Vår veterinär" David, jobbade kväll/natt och tog emot oss när vi kom och han tröstade med att "nu finns inget mer att göra, Ni gör rätt".

Det är vår skyldighet att ta beslutet, även om det gör ont.

Savannah somnade på en mjuk dyna på golvet med T och mig sittandes hos henne och höll om henne tills sista andetaget tömde hennes lungor.

Hon var lite orolig först, men ju mer T och jag pratade desto lugnare blev hon och vi kunde se hur hon försvann från oss... långsamt, lugnt och med blicken långt borta.

 

Tack för att vi fick förtroendet att få ha denna vackra, starka, mjuka, underbara dobermannflicka. Det har varit en ynnest att få ha henne i vår flock.

Bönans dotter och Ingelas mamma... Vår bruna prinsessa Savannah somnade igår och det gör ont.

Hasta La Vista... Baby...