söndag 30 september 2012

Det är många som bryr sig

 
Tack alla snälla som ringt, mejlat, kommit förbi eller skrivit på bloggen och önskat oss lycka till med Snyggingen. Det värmer i hjärtat att vetat att så många bryr sig. Innerligt tack.
Förhoppningsvis kan han komma hem i morgon och jag vet inte hur konvalecent han är. Vet inte om han får eller kan gå i trappa eller om det är något annat. Det ska i alla fall bli skönt att få hem den lilla älsklingen.
 
 


T har äntligen kommit hem från dopet 20 mil sydväst. Med sig hade han matlådor och bakelse till mig som inte kunde vara med. Det gillar jag. Tack snälla Anders och Christina. Bakelsen är redan ett minne blott och gott var det.
Vad jag dock INTE kan förstå är... om jag äter en liten bakelse, som inte väger många gram... HUR kommer det sig att när den landar i min redan mjuka kropp förvandlas till MINST två kilo. Va... någon som begriper. Det vore något för forskare att lista ut... matens tyngdlag - 150 gr gott blir 2 kilo mjukt på kroppen.
 
 

Nu ska jag gå och göra ingenting. Saknar både sonen och Snyggingen, men sonen kommer hem om en timme.
 
Må gott... det gör jag när Snyggingen är hemma.
 
 

Utskriven från IntensivVårdsAvdelningen (IVA)

 
Status från Strömsholm - Snyggingen är utskriven från IVA och inskriven på vanlig avdelning. Han har charmat sköterskan Anna till den vida grad att han är kvar på IVA hos henne och både ger och får kärlek. Han mår efter omständigheterna bra och får troligen åka hem i morgon eftermiddag. *Hoppar och jublar*
Jag har redan samlat på mig GRANKOTTAR inför träna-på-att-aldrig-mer-titta-åt-ett-sådat-dödligt-ting...NÅGONSIN.
 
Livet känns lite mindre obra än tidigare i dag... lite mindre klump i magen än den STORA klumpen som parkerat i min magsäck och gjorde att jag inte ville äta. Jag mår dock fortfarande obra för Snyggingen är inte hemma.
Jag fick erbjudande av veterinären att komma och hälsa på Åke. Normalt så får man inte göra det, då "det har visat sig att besök av husse eller matte under sjuhusvistelsen leder till att djuren blir upprörda över att lämnas ännu en gång, anpassningen försvåras. Därför bör patienterna inte ta emot besök" (Inskriven på Strömsholm s. 2). Jag avböjde. Snyggingen mår bra där han är och han har Anna. Erbjudandet var för min skull, inte hans. Jag får träffa honom i morgon...
Måste ännu en gång hylla Strömsholm som inte bara tänker på djuren som kommer in, de ser även till oss som djurägare.
 
 
 

Må gott... jag mår lite mindre obra.

Har en O-dag

 
Jag har ingen lust att gå på promenad, jag har ingen lust att göra något alls. Jag vill att veterinären ska ringa och säga att vi kan hämta vår Snygging nu och att allt ska bli bra.
T har åkt på dop, 30 mil sydväst från Strömsholm. Liten prinsessa Lovisa ska döpas idag och vi tog beslutet om att jag skulle vara kvar hemma OM något (Gud förbjude) händer och Strömsholm vill att vi kommer. Är jag hönsmamma... nopp... inte det minsta, men jag är orolig, otrevlig, osammanhängande, ovänlig, osocial och oglad. Visst sade veterinären igår att Snyggingens tillstånd håller på att vända till det bättre... MEN HAN ÄR FORTFARANDE PÅ IVA OCH INTE HEMMA. Det är det som är "pudelns kärna". Han är inte hemma!
 
 

 
Vi tror inte heller att Snyggingen kommer kunna bli med till Paradiset något mer i år. Med ett stort operationssår på magen, får han inte hoppa i och ur båten förrän det är JÄTTELÄKT och det hinner det inte bli förrän det är dags att dra upp båten för vinterförvaring.
Vi har lite kvar att fixa i Paradiset innan vi stänger det för vintern och sonen har lovat att komma hem och gulla med vovven när vi åker dit kommande fina helgdagar.
 
 



Nu har jag en tvätt att hänga... en blomma att vattna en hög med stryktvätt att platta till och matlådor att fixa... vill jag detta... NOPP, inte det minsta.

Må gott... Det gör INTE jag.

lördag 29 september 2012

Uppdatering från Strömsholm

 
 
Snyggingstatus - fortfarande på IVA, men bättre än igår. Nu har han börjat kolla in de andra två vovvarna som också ligger där. Han har ätit lite, men är trött och har ganska ont. Å vem skulle inte ha det med uppsprättad buk. Har själv opererat bort blindtarmsbihanget och den smärtan efteråt var då banna mig inte någon "walk in the park".
När det gäller omvårdnaden och kunnigheten på Strömsholm, så har jag bestämt mig för att... OM jag själv behöver lägga in mig för operation, så får det bli på Strömsholms djursjukhus. Jisses vilka fantastiska människor det jobbar där och VILKEN omvårdnad.
 
Just nu... saknar jag SnyggÅke så det gör ont i hjärtetrakten och jag hoppas att han inte saknar oss för mycket. Förhoppningsvis får vi hem vår grankotteätare på måndag.
 
Annars då... jag gör saker som jag aldrig skulle ta mig för annars... bara för att slippa tänka. Köpte nya lampskärmar till sovrummet och dessa var inte riktigt färdiga. Sååå... därför är jag inne i "bling-svängen".
Skärmarna är grå... japp... färgglatt värre... De är släta och INTE en veckning eller skrynkla. Nu håller jag på att sy på pärlor i nederkant. En skärm är klar och nu ska jag sätta mig och göra den andra.
 

 






Må gott... Det gör jag när Snyggingen kommer hem.

fredag 28 september 2012

Snyggingen är sjuk

 
 
 
Ibland vill det sig inte riktigt bra... eller inte alls... *Suckar uppgivet*
I onsdags kväll... när T tog kvällsvändan med SnyggÅke, hände det som djurägare OCH föräldrar tycker är himla jobbigt... SnyggÅke kräktes skitmycket... och då menar jag HIMLA MYCKET ÄCKLIGT. Tur var att det var ute OCH att det spöregnade.
Vovven var lite lak, men det är juh inte så attans konstigt när magen vänt sig mitt i en vad husse trodde lugn kvällskissvända.
Vi gick och lade oss för att vakna kl. 00.30... då hände det IGEN. Det var bara att gå upp, tvätta av vovven och torka upp det han fått ur sig. Kan tillägga att liten vovve liten spya... stor vovva... ett HAV av spya.
Åke var numer ännu slakare men somnade oroligt. Både T och jag missade att sova den natten.
På morgonen kl. 05.30 var det dags igen och då beslutade vi oss för att T skulle vara hemma för vård av sjuk vovva... V.A.V med andra ord. Det var tur för när lunchtiden kom vände sig magen för SnyggÅke två ggr. Nu var oron större och när jag kom hem från jobbet packade vi in Åke i bilen och åkte till Strömsholms djursjukhus.
 
 


Åke var medtagen när vi kom och fick dropp och in på röntgen.
"Han har ett främmande föremål i buken" sade tantveterinären..."har han ätit majskolv"? Näe, svarade jag nästan förnärmat. Vi har inte ätit sådana hemma på länge och att norpa mat som han hittar ute, skulle han aldrig göra...äm... om det inte är hästskit, fast det kallar jag inte mat.
Vi har lärt honom att INTE äta döda djur eller mat han hittar, man vet juh aldrig vad de dött av eller vad det är för skit som ligger och skräpar.
Vi har även lärt honom att INTE gnaga på pinnar, för de kan spjälka sig och långa stickor kan komma ner i magen, så... dät där med "främmande föremål i buken" kändes... inte som om det var sant.
Det var sant.
 
 


De ville behålla honom över natten... men... Snyggingen som aldrig sedan han kom till oss som 11 veckors valp har sovit utan husse eller matte... HUR skulle det gå?
 
Nu kräktes han IGEN... mitt på det högblanka veterinärsgolvet och saken var klar... Han fick inte bli med hem. T och jag satte oss i bilen och styrde de där 10 milen hem... ensamma utan vår trogna fyrbenting... konstigt.
I morse kl. 07.00 ringde veterinären och berättade att de hade fått akut opererar vår lilla Snygging och när hon öppnade buken på honom hittade hon... en... 10 cm lång GRANKOTTE som hade "fjällen åt fel håll för att kunna komma från tunntarmen ut i tjocktarmen". Så där ja... här har vi lärt honom att inte äta mat han hittar och inte gnaga på pinnar, men GRANKOTTAR trodde vi aldrig att han skulle roa sig med. Åke är inte den där hunden som bär saker i munnen eller äter på grejor eller gnager på pinnar. Han har haft sina tjursnoppar och tuggben...Å om man ratar fläskfilé, varför ska man svälja en grankotte har vi resonerat.
Troligen har han hittat en kotte och trott att det var något att leka med och svalt av misstag... HIMLA DUMT.
 
 


Har för någon timme sedan pratat med Strömsholm och SnyggÅkeGranKotteÄtare ligger kvar på IVA. Trött och medtagen och kroppen full i antibiotika och smärtlindring. De säger att han sköter sig fint och väluppfostrat. Hm...något har vi i alla fall lyckats med. Men det där med kottar... ska jag ta ett snack om när han kommer hem. Han kommer få stanna på Strömsholm några dagar... och det är lika bra så det inte blir något tok. Men jag ska villigt erkänna... JAG SAKNAR HONOM SÅ DET GÖR ONT.
 
Må gott och se upp med GRANKOTTAR.
 
 

onsdag 26 september 2012

Tre minuter sol...

 
Onsdag... jag fattar inte vart dagarna tar vägen.
Igår när jag kom hem från jobbet, kopplade jag Snyggingen och gick på vår femkilometersrunda. Mulet men skönt... Vovven gick i långkoppel och hade "frigång"... han fick röra sig fritt bara kopplet är "slakt".
På ett ställe (där jag ibland lägger spår) är det högt gräs... där... sprack det upp och solen kikade fram... Livet kändes på en gång lite... ljusare... härligare...mindre mulet. Jisses vad lite sol kan göra gott... även om det bara var för några minuter. Kände mig gladare... även om jag inte är ledsen.
 
Inatt... har det regnat småspik mot fönstret och jag undrar om någon sol kan kika fram och ge mig värme och glädje i hjärtetrakten. Det skulle vara himla trevligt, för idag blir det ingen lunch för mig. Det är jag som ska rasta SnyggÅke. 
 
 
 


Häpp... då är det bara att kliva ur muminoutfiten och göra sig presentabel... Dags att fara till jobbet.

Må gott

söndag 23 september 2012

Bönan på besök

 
Igår... blev det ingen vanlig dag. Just som jag lagt in mitt blogginlägg, ringde telefonen och det var Bönan och hennes matte som undrade om de kunde komma förbi.
Några timmar senare stod de på vår trappa och stannade flera timmar, inte på trappen utan inne i huset. Med sig hade de även två av Bönans valpingar som nu är nio veckor. Pojkvalpen skulle hämtas här i vår lilla stad. Hans nya flock hade åkt från Oskarshamn så det var en bit att åka. Flickvalpen, var bara med som sällskap till brorsan.

 
 
 



 
Snyggingen och hans Böna är som ett gammalt gift par även om det inte är Snyggingen som är pappa till de 11 små ljuvligheterna.






Här är hon... Sutherland´s Greta Garbo... Även kallad GRETA... *Flinar* Vacker som en dag och "devine" som få, även om hon har mat på "näbben". Det är inte så lätt att ha bra bordsskick när man bara är 9 veckor.
 
 
 











Sutherland´s Grande Gomez är som sin väna moder... Brun och helt underbar. När han träffade sin nya matte, uppstod ljuv musik och den lille krabaten som fick namnet Douglas, fann sin plats i hennes knä och somnade.
 









Så... vi blev tagan med storm och nu sitter vi här... en söndag... förmiddag... slutet av september och undrar lite bortskämt... vad denna dag ska bjuda på.
Det är kallt, blåsigt och aningen regnigt så Paradsiet får vänta. Jag har några Gravensteineräpplen som jag ska bli till en paj... men förövrigt... inte en susning. DET kan bli spännande.
 
 
 


Må gott

lördag 22 september 2012

Snart kan vi sitta ifred

 
Idag blev det inget Paradis... regnet vräker ner och vi har inte lust att gå utanför dörren allra minst åka öppen båt över sjön.
 
Vad händer idag... vi spacklar... NÄE, vi är inte klara än, men håller på att närma oss att sätta tillbaka toalettdörren där den ska sitta. Just nu... när någon har behov, skriker han/hon att det är upptaget. Det innebär att INGEN... varken människa eller djur, vågar gå ut i hallen. Men snart gott folk... är dörren tillbaka och då får man sitta ifred och göra "finsaker".
 
På spisen står just nu en kastrull med kött... välstekt så det nästan trillar isär. I en kastrull bredvid ligger kålrot, morötter och potatis... Stark senap är inhandlad och då kan ni få gissa vad middagen blir. JAPP... Rotmos och "sönderlagat" kött. HUUUUUR gott som helst.
 
 


Må gott...

torsdag 20 september 2012

Min dag idag...

 
De senaste veckorna har jag jobbat aningen lite för mycket och hjärnan har inte orkat med kvällarna. Därför gav jag mig en födelsedagspresent. Idag är det min dag och jag slutade klockan 13... åkte hem, bytte om till min muminoutfit, kopplade vovven och tog en lång promenad. Stannade en stund hos "grannen-genom-dungen-över-järnvägen" Maria och satt en stund i hennes trädgård och njöt. DET behövde jag och innerligt tack för stunden.
Fortsatte hem och sonen fixade "köpemat från Kinesen" till oss och jag fick blomma och present från honom och T. Mer än så orkar jag inte just nu... Min förkylning håller på att bli seg i näsan, medan T;s förkylning är mer av det ännu rinnande stadiet. Därför firar vi inte födelsedag med HELA familjen idag utan det tar vi när vi inte nyser och snorar längre.
 
 




 
Måste nog erkänna... Jag gillar att få paket... blommor och uppvaktning... jag gör det... utan att skämmas och skulle kunna "stå ut" med det VARJE DAG.
 
Må gott... det gör jag när förkylningen är borta.
 
 

söndag 16 september 2012

Kattliv

 
När T och jag beslutade oss för att ha fyrbentingar i familjen, var vi eniga om att de INTE fick vara i vår säng. Så... hur blev det?
 
I SnyggÅkes värld kliver man INTE upp i flockledarnas säng. Det finns inte på världskartan. Där är det INGA problem... men... i Tanternas värld är det inga hinder att sova i sängen.
Tanterna lyder inte på samma vis som Snyggingen och vipps så har man dem i sängen. Stänger vi dörren till vårt sovrum infaller en öronbedövande dörrattack och de ger sig inte förrän de är inne.
Tanterna har dock insett att om de kryper under täcket riskerar de att få en fotspark, så där har de förstått av ren självbevarelsedrift hålla sig från, men ÖVER täcket hittar vi dem båda när vi vaknar... Så en stilla undran... VAD gör vi?
I detta fall har vi givit upp... och just nu ligger TantKarin på vår säng och där kommer hon snusa och sova HELA dagen. Det kan hända att hon hittar ut till altanen eller en stimma sol i köksfönstret och sover där en liten stund... När kvällen kommer, glider hon ner från övervåningen och intar sin plats i Laminofotöljen på en fleesfilt. När kvällen börjar närma sig så långt att människorna ska gå och lägga sig... då får Tanterna godsaker serverade på fat och när det är uppätet, lägger de sig som liten kanelbulle PÅ människornas täcke och värmer deras fötter.
 
 








Må som GODIS...

lördag 15 september 2012

Muminoutfit i Paradiset

 
Nyss hemkomna från Paradiset... Det biter i kinderna av solen och Snyggingen är himla trött och hungrig.
 
Idag hann vi en hel del. Vi målade lister och tömde några krukor där blommorna inte var krya längre. Vi hann även moffa lunch och fika på en liten bulle.
 
 







 
Det var lite mörkt i stugan, då två fönster är hemtagna och det sitter luckor spikade för gluggarna, så någon färgrinning är det risk för att jag missat där i mörkret. Å ser ni... BÄSTA muminoutfiten har jag på mig.
 
 






Nu... är det himla dags för en kvällsmacka och en hembakad mandelkubb.

Må gott... DET gör jag.

Det flög en Antonov

 
 
 
 
Jag fattar inte HUR i katten ett flygplan KAN flyga. Det ska INTE gå...
När T hade kopplat på Snyggingen för morgontoaletten, ropar han in till mig att jag ska komma med kameran. När T ropar så... då brukar det vara udda saker som händer, så det måsta varit en syn för grannarna när jag stod på trappen, iförd morgonrock (för att det inte ska bli något missförstånd där med syftningfel så vill jag förtydliga att det var JAG och inte trappen som hade morgonrock) och håret kammet med elvispens degkrokar och fotograferade rakt upp i luften... För där... rakt över vårt lilla hus flög en Antonov AN124, även kallad Ruslan. Det är ett SKITSTORT flygplan, inte riktigt lika stor som ANTONOV AN225 som gjorde solförmörkelse över Paradiset för något år sedan... men jisses... detta är också stort och jag är förundrad över HUR de kan lyfta och hålla sig uppe. Är jag flygplansnörd... näe... inte det minsta, men har man sett en Antonov... så kan man inte annat än bli imponerad... jag lovar.
 
 

 
Gårdagen... var nästan som förr. Sonen, J, T och jag, sittande vid matrumsbordet och moffar hemmagjord pizza gjord på hönekakebotten. En kväll med REN SKÄR NJUTNING. Allvarliga samtal, höga skratt och fniss runt matbordet. Som jag saknat detta.
 
 


Nu är det dags att äta frukost.

Må gott... DET gör jag.

onsdag 12 september 2012

Det går inte att smita längre

 
Jamen HIMLARS vad veckorna går fort... och inte får jag något annat gjort än att jobba. På kvällarna är jag så trött att en sten är jämförelsevis med mig, ytterst pigg och rörlig. DÅ är det illa.
 
Så... här sitter jag nu och vill inte göra annat än att sova... och jag har en strykhög som är högre än FN-skrapan och jag lovar, den strykhögen stryker sig inte självt. Hm... kan nog inte smita längre. Får nog dyka ner i terapiarbetet för jag ser snart inte tv:n längre på grund av var det är där HÖGEN är placerad.
 
 





Må gott... det gör jag när högen är borta.


söndag 9 september 2012

Med flaggfönster över sjön

 
Det blev en FANTATSIK söndag... en härlig dag med killarna... Det finaste som finns, kom med oss till Paradiset och hjälpte oss att få hem två fönster för renovering och bära in soffan som stått i gästboden i två år.
Det finaste som finns är sonen och det gäller att boka in honom för att han ska ha tid att bli med till Paradiset. Han har fullt upp med att jobba hela dagarna, träna på kvällarna och göra sådant som 22-åriga killar gör på helgerna...sådant som 22-åriga killars väna mödrar inte har ett skit med att göra *flinar* men ibland berättar han valda delar av kuligheterna och då känner jag mig hedrad.
 
 


Snyggingen blir alltid himla glad när A blir med oss till Paradiset, för då blir det bus. Sådant bus som inte T och jag bjuder på.





 
Idag, åkte två fönster ut. Dessa "flaggfönster" har suttit sedan 1920-1930-talet och nu ska de hem över vintern och renoveras. De ska lagas, kittas med linoljekitt och målas med linoljefärg. Det är en lång torktid på linoljefärg, men det är det värt. Vi har juh en hel vinter på oss att fixa dessa fönster så vi har inte blåslampan i rumpan och måste vara färdiga på en vecka.
 




 
 

























 
 

 
Kökssoffan som stått i gästboden i två år och som blev svartmålad har äntligen hamnat i rätt hus. Den är tung som en elefant och det krävdes lite muskler för att få tillbaka den.
 
 




Flaggfönstrena fraktades med båt över sjön...


 



 
 
De lades på skottkärra och rullades genom skogen...
 
 



Lastades på släpkärra och fraktades hem... Nu ligger de här hemma och på torsdag ska de till en snickare där de ska lagas... Sedan... är det min tur att måla och förhoppningsvis kan vi sätta tillbaka dessa skönheter till våren.



Det blev en BRA söndag

Må som GODIS... JÄTTEGOTT.