Inne på kökssoffan blåser det inte.

Tog ut kompledigt idag och har njutit av varje sekund.

Strålande sol från en nästan klarblå himmel, så där kan jag inte klaga... lite klagar jag nog ändå, även om jag njutit. 

Klagan består i att det varit aningen lite kallt... ca 14 grader och det har blåst som attan. Vi trotsade de låga graderna och blåsten och åkte till Paradiset ändå. Det finns ju alltid lä på någon sida av ön och denna gången var det lä mot öster.

Vi hade med oss färgburkar och nyköpta kryddor att plantera.

 

 

T höll sig mest på östra sidan av ön. Skönast så...

Julia låg mest i solen på bryggan...

Medan Savannah antingen stod och morrade åt skraken eller låg inne på kökssoffan med solen i ryggen.

Där var det vindstilla. Savannah gillar inte när det blåser...vi är himla lika på det. Vi vill ha sol och vindstilla.

Nu är vi hemkomna och ska kolla vad som finns på tv...Mest repriser misstänker jag.

Må gott

Döm inte förrän Du satt Dig in i ämnet.

Jag börjar bli innerligt trött på människor som tar sig friheten att kritisera och döma utan att veta ett skit vad de pratar om, så nu skriver jag om det...

1. "Jaha... en sådan där kamphund".

• Dobermann är ingen kamphund. Den är avlad för skydd och vakt. De är en av de raser med högst toleranströskel för att avvakta och invänta sin hundförares kommando. Dock skillnad om hundföraren "ligger nere", då går skyddet in så det visslar omkring det. Sedan finns det hundar som inte är fostrade och då är det ägaren som är skit och som inte givit hunden info om vad som gäller... Men att slåss... ligger inte för en dobermann. 

2. "Bara sådana människor som tror de är coola skaffar en kuperad dobermann".

• I vissa länder kuperar man fortfarande sina dobermann och vill man ha en hund från en speciell uppfödare i ett sådant land, så får man "ta smällen" med en kuperad hund. Tyvärr kan man inte ställa ut den individen och det är tråkigt om man som vi tycker det är kul med utställning

3. "Dobermann kuperas för att de ska se coola och farliga ut och för att de inte ska vifta sönder 

     svansen".

• Nej... de som har sina dobermann i tjänst (som den från början är avlad för att vara) riskerar inte att någon annan än hundföraren kan stoppa hunden. En dobermann med öron och svans intakt kan bli stoppad med att någon tar tag i de kroppsdelarna. Vissa uppfödare levererar sina hundar till de som ska ha dem i tjänst och då kuperas alla i kullen. En dobermann viftar inte sönder sin svans, den ligger i en krok över ryggen och den sänks inte i svansviftningen

4. "All kupering är djurplågeri".

• När vi fick hem Julia, besiktades hon av veterinär som sade till oss att hennes kupering skett under narkos, annars skulle inte stygnen i öronen vara så perfekt gjorda som de var. Men tyvärr finns det uppfödare som kuperar sina hundar utan varken bedövning eller narkos och det är jag innerligt ledsen över.

5. "En kuperad dobermann kan inte visa uttryck då öronen är stela och står rakt upp. Därav att andra
       hundar inte kan läsa av vad den kuperade hunden vill eller känner"

• JÖSSES säger jag bara... Den personen har aldrig träffat en kuperad dobermann... Julia kan ännu mer tydligt än Savannah visa med sina öron vad hon tycker. Hon kan ha den rakt upp, vinklade och vridna beroende på vad hon vill och behöver lyssna på. Julia kan lägga öronen slätt bakåt och hon kan lägga dem utåt som flygplansvingar... Allt visar vad hon vill. Precis på samma vis som alla hundar med uppåtstående öron...

Sedan är frågan en helt annan om det är OK att kupera eller inte... Jag försvarar inte kupering... jag förklarar den. 

Jag dömer inte någon annan för vad den anser, men jag kan inte förstå varför någon tar sig friheten att vara elak mot andra. Jag är innerligt glad för båda våra hundar, både med och utan svans och öron.

Jag vet bara att vi måste värna om rasen då det kommit in så mycket sjukdomar i den och då måste man gå över landgränser för att få in friska individer i aveln... Då får man ta de olika ländernas regler.

Vi är inne på vår femte dobermann. Tre av dem hade både svans och öron... Bönan hade svanskupering och kom från Ukraina... Julia är helkuperad och kommer från Ungern.

T och jag är inte coola eller uppmuntrar kupering... Vi vill ha friska individer från speciella uppfödare och vi är innerligt glada för att vi fått äran att få ta hand om just dessa individer... med eller utan kupering.

 

 

Så... nu var det sagt...

Annars har det varit en tung vecka. T har legat i migrän sedan söndags kväll... Han åkte till jobbet i måndags morse men fick åka hem nästan direkt och sedan har han haft hela havet stormar i huvudet.

Jag ska villigt erkänna att det har varit oerhört synd om honom. Då jag själv också drabbas av migrän ibland vet jag vad det innebär... men den här nivån som T har haft i veckan har jag aldrig kommit till.

Nu fortsätter vi Kristi himmelsfärdsdagen med att ta tag i sådant som ligger och väntar.

Må gott

Mors dag idag...

Idag är det mors dag... och det känns konstigt att inte ha inplanerat firande. Min mamma bokade upp sig med sin syster och tillika gudmor på roligheter... och sonen och F kommer inte förrän senare. De är på "morsdagsturné" och i år ligger jag sist i schemat. 

Det gör inget... förra året låg jag på "heldag", så det är inte mer än rättvist att F;s mamma får rå om dem.

Att komma till Paradiset idag var inte att tänka på. Vi vaknade till hällande regn och nu blåser det ca 20 sekundmeter i byarna. Inget att åka över sjön om det inte är förenat med liv och död. Så... vi skippade Paradiset idag.

Just nu är T ute med flickorna och går en 18-hålsrunda på den nedlagda golfbanan. Själv har jag så mycket problem med pollen just nu att jag valde att vara hemma och baka. Skönt det med...slippa nysa, snora och rinnande ögon.

Nu fortsätter dagen med lite nybakad mjuk pepparkaka.

Må gott

12 säckar jord och två djupröda hängpelargoner till Paradiset

Jisses vad trött jag är... Igår kväll somnade jag ovaggad kl. 21 så T fick fjärrkontrollen till tv,n och kunde njuta av egenvalda kanaler... Tror inte han saknade mig så värst mycket.

Jag sov i 10 timmar utan att vakna och hade nog fortsatt någon timme till om inte Julia muttrat i sin bädd.

På förmiddagen for vi ut till Paradiset... vindstilla sjö som mot kvällningen krusade sig lite. En fantastiskt fin dag.

Vi hade 12 säckar jord och två djupröda hängpelargoner med oss ut. Säckarna körde vi till bryggan redan i onsdags kväll, men de fick ligga kvar på fastland då vi inte vågade köra över sjön i åskoväder.

 

Rönnen är i full blom och jag har skördat fyra rabarberstjälkar.

 

 

Å nog märks det att flickorna är vakthundar... Skraken är uppenbarligen en farlig fågel då de unisont motar den från att komma nära.

Nu har vi åkt hem och jag är övertygad om att skraken ligger någonstans på ön och gottar sig utan att två dobermannflickor lägger sig i.

Önskar Er en fin kväll... Dags för fåtöljen och en varm vetekudde på magen.

Må gott

Nyskördad sparris gjorde korven lyxigare

Idag gick det snabbt från aningen grå vardag till strimma vardagslyx.

Jag - Vad ska vi äta till middag?

T - Vad sägs om kryddig korv och gräddstuvad potatis?

Jag - Låter toppen (Läs fy katten i hela världen, varför aldrig oxfilé en tisdag).

T - Bra, då fixar jag det.

Jag - Tack snälla, jag ringer när jag åker från jobbet.

Det är nu det händer...

Jag kommer hemswischande och på gården möter jag grannen S som förövrigt är i förskingringen från Norrland... typ Boden.

S som är en strålande vacker ung kvinna har köpt sig en kolonilott i vår stad och där odlas både det ena och det andra... Nu är skörden av sparris i full gång och där stod hon, med det långa håret i en tofs och famnen full av nyskördad sparris.

S berättar att hon är innerligt trött på sparris nu... Kokt, smörstekt, soppa... ALLT har hon gjort och nu orkar hon inte mer sparris... och så räcker hon över dagens knippe som jag innerligt tacksamt tog emot.

Så... till kryddig korv och gräddstuvad potatis blev det nyskördad smörstekt grön sparris, med flingsalt och några droppar citron... Det kändes lite lyxigt och ljuvligt gott.

Nu väntar mer vardag som inte är direkt lyxig... typ hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen.

Må gott

"Riksdag på måshällen"

Idag lovade väderleken att bli mulet i stort sett hela dagen. Vi beslöt ändå att åka till Paradiset, om inte för att köra ut några säckar jord och så gräs.

När vi kom fram låg sjön i ett dis som skar i våra migränhuvuden... Jojo... både T och jag lyckades väl få migrän idag... men vacker var det.

På måshällen var det "riksdag" som farfar brukade säga. Förra årets slakt av måsungar var glömd och nya ungar tufflade runt på hällen. Förra året var minken den stora antagonisten i och på sjön. Vi har ännu inte sett den och jag hoppas slippa se den.

Tidigare hade vi väldigt mycket mossa i Paradiset, men flickorna fungerar som mossrivare och det är inte mycket växtlighet att tala om på marken. Så... vi bestämde oss för att näta in "rutor" och täcka marken med ny jord och så gräs. Lite tåligare gräs än för vanlig gräsmatte. Misstänker att nätet får stå hela sommaren och till hösten blir det en ny ruta som fixas innan vinterstängningen. Så får det bli. För gräs vill jag väldans gärna ha i Paradiset.

Solen kom fram... fastän den INTE skulle det enligt väderleken.

Flickorna har vandrat mellan solställen och ibland har de legat på samma ställe, för att nästa gång legat på varsin sida av ön.

T och jag har byggt... och ätit... och fikat... och byggt...

 

 

 

Vi åkte hem i strålande sol och migränen har vi jobbat bort.

Nu ligger flickorna nyduschade och  mätta i sina bäddar...

Själv ska jag sätta mig vid roddmaskinen och ro några kilometer.

Må gott

Ännu en sommar med havsörn i Paradiset

Nu är ordningen återställd... eller viss ordning i alla fall. Elen är åter till Paradiset. Ser Ni lampan över spisen... DEN LYSER. Jojo, nu behöver vi inte använda pannlampa längre när vi lagar mat, nu är det bara att tända lampan. En lyx må jag säga.

Annan oordning får vi allt dra med ett litet tag till... typ byggnationer och måleriprojekt, men det är en oordning som är OK... det är inte strömlöst.

Jag visste inte i morse om jag skulle åka till Paradiset då regn utlovats. Konsulterade T som åkte dit tidigt i morse och vi beslöt att jag skulle komma och jag ångrar inte en sekund. En bonusdag i Paradiset som vi inte räknat med.

 

 

Vi såg två havsörnar landa på den högra av "trillingöarna". De är stora bumlingar... havsörnarna menar jag, inte öarna. De är pluppöar.

Det är en ynnest att få se de mäktiga fåglarna cirkla över sjön för att landa några hundra meter bort. Allt stannar och vi måste njuta av skådespelet.

Nu är vi åter hemma och har två väldigt trötta flickor ligger i sina bäddar i köket. För oss väntar något gott att äta... typ godis och en sväng i tv-tablån.

Må gott