Att ta det värsta beslutet...

Vi har under några månader sett hur våran lilla TantKarin (Snow Maiden´s Apollonia) blivit gammal. Vi har bävat för den dagen då det oundvikliga skulle komma och i torsdags kom den.

Karin kom till oss i mars 2007 och då var hon fyra år och hade haft några kullar. Nu i vår skulle hon fylla 17 år.

Liten Karin styrde alla våra hundar genom åren. Hon vägde inte "många pannkakor" och hon satt alltid på stolen bredvid och krävde sitt när vi åt.

Hon var pigg in i det sista och T och jag sa att "den dagen vi ser att hon inte mår bra, måste vi ta beslutet". I torsdags mådde hon inte bra och vi tog beslutet och kl. 16.40 somnade hon in. T och jag satt med och vi höll henne in i det sista. Hon led inte, utan somnade stilla.

Det känns konstigt att inte ha henne omkring oss. 

 

 

 

 

Vår TantKarin saknas oss.

När Julia städar

Förkylningen håller mitt liv i ett stadigt grepp och jag kan inte skryta med att jag är på topp. Långt ifrån.

Håller ändå på med att "jula"... Slå in paket och planera maten inför julens stora dag. Det är ju inte så himla många dagar kvar och jag vill inte stressa in i det sista.

T är lagom road av all julmusik jag "tvingar" på honom, både hemma och i bilen. Kan höra honom mumla lite något om att "det är snart över". Han har rätt... men det är ändå några dagar kvar med "bjällror och stjärnor som strålar över vita vinterland".

Flickorna tycker väl si-så-där om vädret... Kom inte och säg att en hund "inte bryr sig". Den personen har inte träffat våra flickor. 

• Regn - Vill inte gå ut.
• Kallt - Går bara ut om jag får täcke på mig.
• Sol - Vill inte gå in så länge det är soligt och varmt.
• Blåst - Kan vi hitta någonstans där det inte blåser?

Julia har förresten kommit på att hon kan smyga lite försiktigt när TantKarin äter. Kan hända att  något kan trilla vid sidan om så hon kan "städa upp". Hon vågar inte peta på TantKarin... det har hon upptäckt gör ont. Katter har ju rätt många klor de använder om det behövs.

 

Nu dags att klippa klor och kamma katt.

Må gott

Jag behöver ljus

Det är mörkt i stort sett dygnet runt och jag mår banne mig inte bra av det. Jag behöver sol och värme. Jag tycker ruskigt illa om denna årstid och jag längtar så det gör ont till maj månad.

I maj kommer jag muttra över pollenallergi, men det är ljust och bara det gör livet lättare. Vi mår inte bra av 30 dagar av nätter. 

Jag försöker pigga upp tillvaron med choklad. Det kommer jag få slita med innan det är dags för bikini 2020. Eller, så gör jag som jag gjort de senaste 10 åren... badar endast när vi är ensamma i Paradiset och då behövs ingen bikini. Himla bra alternativ.

Våran lilla TantKarin blir i mars 17 år.

Hon är tunn och nästan tandlös. Hon äter numera mest blötfoder. Ett blötfoder rekommenderat av veterinär och kostar aningen mer än vanligt blötfoder och innehåller massor av nyttigheter för en liten tunn katt i denna höga ålder. I detta blötfoder lägger vi mjuka puffar av torrfoder. Detta får hon tre gånger om dagen och det gillar hon.

Hon sover mycket... hon vill vara väldigt nära, speciellt på natten. Hon är fortfarande den som bestämmer hemma. Det går snart inte att kamma och borsta henne längre då hon visar att det gör ont... så vi klipper de tovor som uppstår... Hon sitter alltid med vid matbordet när vi äter... Hon blir bortskämd och det är hon värd... 

Nu dags att göra något annat än att sitta här... äta lite choklad är en bra syssla en fredagskväll när T är på årets första julbord.

Må gott

När jag har konkurrens av solen

Idag när jag kom hem på lunchen för att rasta flickorna fick jag aningen ont i magen. Vår lilla katt TantKarin kom inte och mötte i dörren som hon brukar... Hon är 16,5 och nästan tandlös... ibland har hon ont och vill inte bli kammad och nu stod hon inte där med "trubbnosen" lyft och med putande underläpp och jag befarade det värsta.

Det behövde jag inte... för i sovrummets soliga fönster låg hon och "smälte". Uppenbarligen var solen mer attraktiv än jag för hon lämnade inte ens platsen för att komma och kräva mat vid köksbordet.

 

 

Det där med den missade lunchen har hon tagit igen för vid middagen tryckte hon i sig en grillad kycklingfilé utan att blunda. Kan vara så att hon är aningen bortskämd men det kommer jag förneka. T påstår att det är för att hon på äldre dagar får mat vid bordet... ALDRIG att hon får det från mig och skulle det vara så att det råkar slinka ner en kycklingfilé från min tallrik så kommer jag aldrig erkänna.

Nu fortsätter vi en torsdagskväll med något att se på tv.

Må gott

När kaffebryggaren håller på att "smula sönder".

Häromdagen när jag skulle brygga kaffe insåg jag att "nu går det inte längre". Bryggaren köpte jag 1991 och den var sviiiiiiiiiiindyr då.

Jag dricker inte så mycket kaffe så den används mest när vi har gäster. Själv brygger jag i en sådan där liten espressobryggare som man ställer direkt på spisplattan, värmer lite mjölk och njuter av en latte varje morgon...

Nu... kom dyrgripen ut ur skåpet där den står då den inte åldrats med värdighet. Den tidigare kritvita plasten är numera mörkt nikotingul och flammig, men brygger perfekt kaffe. Det är inte kaffesmaken det är fel på... det är plasten.

Plasten håller inte ihop längre. Den håller på att smulas sönder och bli en dammhög. Samma sak gäller vattenkokaren som jag fick av min syster något år senare än jag köpt bryggaren. En läckande och söndervittrande vattenkokare som är minst 20 år gammal har kanske gjort sitt...

Så... idag åkte T och jag till köpcentret nära oss för att införskaffa en ny bryggare och en vattenkokare. 

Hittade en bryggare som jag gillade direkt jag såg den och den tar inte så stor plats så den kan stå framme. Eller... vi får väl se hur länge jag orkar ha den på diskbänken.

Hittade även en vattenkokare som jag tyckte passade rätt bra ihop med bryggaren (i-landsproblem)...tills jag såg vad som hände när jag startade den. "Jäkla discokula" flinade T och jag svarade att "om den övergår till rött när den är klar, åker den ut".

Den gjorde inte det... men himlars vad det lyser om den när den är igång.

Idag har jag gått och mumlat och småfräst över vädret. Jag har längtat till Paradiset i varje andetag och upplever mig aningen snuvad på ledighet på ön.

Hittade dock en nöjd TantKarin i Kurvan... ja...stolen heter så. Det är föregångaren till Lamino... TantKarins stol kan man säga. När hon såg den första gången, beslutade hon sig för att det är hennes och guuuuuuuud nåde den som sitter i den.

Som sagt... jag hittade TantKarin liggande i solen... i Kurvan. Savannah var framme och slickade henne över ryggen och jag trodde att vår bruna prinsessa skulle åka på däng av Karins klor... men icke. TantKarin tittade lite, lade ner huvudet och fortsatte sova... i solen... i Kurvan.

 

 

 

 

Nu är det dags att plocka ur diskmaskinen och efter det botanisera lite i kylskåpet.

Må gott

När räkorna skalas

Idag tillagades färsk pasta med räkor i vitt vin och vitvinsvinäger... och när dessa räkor ska skalas håller sig tanterna i närheten. 

Den ivrigaste är TantKarin. Hon väger mellan 2 - 3 kilo och har två tänder kvar. Hon är 16,5 år och den som bestämmer.

Julia och Savannah vågar vara nära, men det ska mycket till om de rör vid TantKarin. Ibland kan man se att Julia har päls från Karin på "näbben" då hon tycker den lilla grå pälsbollen är för rasande fin och hon måste snuffa nära. Något TantKarin inte uppskattar utan daskar till med klotass.

 

 

 

 

 

 

 

Nu ligger alla tre (fyra om man räknar in T) utslagna och sover i rummet och tv;s står på. Godisskålen är påfylld så jag tror jag ska ta och göra en rajd dit.

Må gott

En regnig måndag mitt i sommaren

Det duggregnar inte... det vräker ner och så har det hållit på i flera timmar. Att gå ut med hundarna är inte trevligt. De gillar inte att göra toalett när regnet piskar runt dem och det blåser så det skvätter in under paraplyet.

Så vad gör vi en sådan dag...

Såg att vi har fönstertittare. Inte nog med att vi har en tant i höghuset rakt över gatan som plockar fram kikaren så fort jag drar upp persiennerna i storarummet, vi har en duva som är oerhört intresserad av vad som händer inne hos oss. 

T har åkt iväg för att hjälpa Jacksons människa som köpt en litet hus och det behövs alltid ett par extra händer då.

Jag har på förmiddagen tagit mig an en hög med stryktvätt.

Har tröttnat på strykjärnet vi inhandlade för ca 3 år sedan. 

Det var dåligt redan när vi köpte det... Jag vill ha en spetsig front och inte en rundad... Jag vill ha ett tungt strykjärn och jag vill INTE att det läcker.

Det här läcker hela tiden och det blir plaskblött på strykbrädan... så...ett nytt måste införskaffas. 

 

Passar även på att gå in skor... Vill inte få skavsår när det är dags att använda skönheterna. TantKarin har fullt upp med att jaga klackarna.

 

Det var min förmiddag i en oerhört regnig del av Sverige.

Må gott

En rättighet man inte tummar på

Det är fortfarande liten TantKarin som bestämmer i detta hus.

Idag fick hon lite (läs en näve) nötfärs och flickorna höll sig på behörigt avstånd, men ändå så nära de vågade utan att riskera en klo i "näbben".

TantKarin förväntar sig att få allt, och då menar jag ALLT serverat till sig. Det är hennes rättighet och den tummar man liksom inte på.

Flickorna är nu ute och springer på den nedlagda golfbanan. Jag kan tyvärr inte bli med dit då jag på fullaste allvar skulle dö av allt gräspollen... så... jag och TantKarin är kvar hemma. Karin äter på en skinkskiva och jag har gått loss på choklad.

Må gott...må som GODIS.

En lugn dag

Idag har vi tagit en stillsam och lugn dag. Inväntat regnet som just i skrivandets stund kom och det med full kraft. Vattnet står som en kvast ur stuprörens utkast och gatorna är ser ut som åar. Tors hammare far över himlavalvet med buller och blixtrar och jag hörde just på radion att ca 3000 hushåll är strömlösa i västra delen av länet. 

 

TantKarin blir bara tunnare och tunnare. Hon är 16 år och får mat för hennes ålder och status. Vi (läs T) har klippt ner hennes päls då vi inte kan kamma henne längre. Hon protesterar högt när vi försöker reda pälsen med kammen eller kardan, så vi klipper och då mumlar hon mest lite kränkt och blänger på oss. Men annars mår hon bra. Det är fortfarande hon som styr och bestämmer i detta hem som vi andra förövrigt bor i på nåder. Dobermannflickorna viker undan blicken när hon skrider förbi och ibland kan inte Julia låta bli att borra in sin långa "näbb" i TantKarins päls, men det får hon lida för... En kattklo på "näbben" gör ont.

Vissa nätter sover TantKarin ovanför min huvudkudde, medan andra nätter nere vid T;s fotända. Ibland dissar hon oss totalt och lägger sig i någon fåtölj och visar sig inte förrän frukosten står på bordet. Då kommer hon skridande över golvet och med ljudlig stämma manar hon oss att servera henne något gott... typ... ost, skinka, smör eller yoghurt.

 

Hemmagjord laktosfri vaniljglass är enligt liten TantKarin något som varje katt ska få när det är sommar och varmt... eller varför inte så ofta det går...

Nu säger säkert vän av ordning att man inte ska ge katter sådant att äta... Denna dam får med ålderns rätt det hon vill ha så länge hon inte mår dåligt av det... 

Nu lite förberedelser inför morgondagen...

Må gott