Idag har vi tagit en stillsam och lugn dag. Inväntat regnet som just i skrivandets stund kom och det med full kraft. Vattnet står som en kvast ur stuprörens utkast och gatorna är ser ut som åar. Tors hammare far över himlavalvet med buller och blixtrar och jag hörde just på radion att ca 3000 hushåll är strömlösa i västra delen av länet.
TantKarin blir bara tunnare och tunnare. Hon är 16 år och får mat för hennes ålder och status. Vi (läs T) har klippt ner hennes päls då vi inte kan kamma henne längre. Hon protesterar högt när vi försöker reda pälsen med kammen eller kardan, så vi klipper och då mumlar hon mest lite kränkt och blänger på oss. Men annars mår hon bra. Det är fortfarande hon som styr och bestämmer i detta hem som vi andra förövrigt bor i på nåder. Dobermannflickorna viker undan blicken när hon skrider förbi och ibland kan inte Julia låta bli att borra in sin långa "näbb" i TantKarins päls, men det får hon lida för... En kattklo på "näbben" gör ont.
Vissa nätter sover TantKarin ovanför min huvudkudde, medan andra nätter nere vid T;s fotända. Ibland dissar hon oss totalt och lägger sig i någon fåtölj och visar sig inte förrän frukosten står på bordet. Då kommer hon skridande över golvet och med ljudlig stämma manar hon oss att servera henne något gott... typ... ost, skinka, smör eller yoghurt.
Hemmagjord laktosfri vaniljglass är enligt liten TantKarin något som varje katt ska få när det är sommar och varmt... eller varför inte så ofta det går...
Nu säger säkert vän av ordning att man inte ska ge katter sådant att äta... Denna dam får med ålderns rätt det hon vill ha så länge hon inte mår dåligt av det...
Nu lite förberedelser inför morgondagen...
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...