lördag 29 juni 2013

Jag blir snäll av mat




Idag trotsade vi vädergudarna och åkte till Paradiset. Det hällregnade när vi kom så vi valde att sitta kvar ett tag i bilen för att vänta ut Tor som for som en vilde över himlen. Han lugnade ner sig och solen kom fram. Då passade vi på att fara över vattnet till den lilla ön. Med oss hade vi en fönsterram till ett flaggfönster som ska målas, dagens lunch/middag och nya vinglas.

Jag gick runt och kände mig aningen irriterad och aningen skitgrinig. Jamen HUR svårt kan det vara att förstå att OM jag inte får mat med si-så-där ett intervall på varannan timme så blir det så. Detta är något jag ännu inte förstått och blir lika förvånad varje gång när jag sätter mig vid matbordet och börjar äta (läs VRÄKA i mig) blir jag glad i magen och det irriterade och aningen skitsura försvinner. Jag kan liksom känna hur vänligheten, glädjen och livslusten återvänder i varje tugga jag tar. Jajamän, så är det nog.




Under snart 13 år har vi i Paradiset haft vinglas som kostat 2 kronor styck. Dessa har fungerat bra, men i ärlighetens namn inte så vidare goda att dricka ur. De har varit lite för grunda och runda. Eller... jo... visst det fungerar. Har man mycket folk och är i behov av många glas är dessa ett bättre alternativ än pappersmuggar när vinet ska inmundigas. Nu ville jag ha nya, så det fick det bli. På väg till Paradiset passerar vi ett köpcentra med MASSOR av butiker. Där stegade jag in i finaste muminoufiten med vidhållande neonaprikosa tofflor medan T satt kvar i bilen med fönsterramen på taket och vovven i hundburen.
Halva priset tyckte jag var ett bra pris för vinglas. Det är en silverspiral som löper en bit upp på själva kupan och den är olika bred och lång... spiralen alltså, på alla glas. Jag slog till och köpte åtta stycken. Expediten lyfte inte ens på ögonbrynet över min klädsel, DET är proffsigt







Nu go´vänner regnar det småspik och jag funderar på att kika på någon film. T sa att han skulle "gå och vila lite". Han och Snyggingen traskade iväg och lade sig tillrätta... Jag vet dock bättre... de vilar inte lite...de sovar djupt. Snyggingen var aningen stökig i natt... han har ätit något som INTE är bra och är inte så fast i sitt stora A som han borde vara, utan var tvungen att gå ut två gånger i natt. Idag har han endast fått ris och kokt fisk i sin matskål. Det är han si-så-där glad över.

Må gott...





fredag 28 juni 2013

Njutningsfull och djuplodande trappsittning

 
 
Min hjärna fungerar ibland som ett barns hjärna... Det kanske är så att alla människor har det så, men jag är av naturen nyfiken och vill veta VARFÖR och ställer också den frågan... VARFÖR?
Ibland, kanske men inte ska ställa frågan utan bara låta det vara, för alla människor är inte bekväma med... VARFÖR... eller HUR kommer det sig och då är jag tyst... men i mitt huvud snurrar det... VARFÖR.
 
Jag har några goda vänner där jag inte behöver vara tyst med VARFÖR eller HUR kommer det sig, då dessa har samma nyfikenhet på hur omvärlden fungerar. Vi kan snurra runt i massor av olika och ytterst vetenskapliga studier av både det ena och det andra utan att ens blinka över vad samtalsämnet handlar om och inte är vi "kräsmagade" heller.
Igår hade jag en sådan njutningsfull och djuplodande "trappsittning" med Maria. Maria lärde jag känna när vi gick på gymnasiet. Efter studenten tappade vi bort varandra, men när sonen var ett år fann vi varandra igen... för att tappa bort. Nu... för snart två år sedan hittade vi varandra igen och denna gång bor vi bara några kilometer från varandra. Hon bor i "vår femkilometersrunda" och jag brukar ringa och fråga om hon är hemma och kan bjuda Snyggingen på vatten.
Innan jag visste att Maria och hennes familj bodde i "vår runda" fick jag under varma sommardagar släpa på en vattenflaska för att inte utsätta Snyggingen för värmeslag.
 
Som sagt... igår... på halva vägen stannade vi hos Maria och i skuggan på hennes yttertrapp satt vi... Snyggingen hade fått sitt vatten och vandrade mellan skugga och sol och Marias och mina samtalsämnen var skiftande. Vi hann på denna lilla stund djuploda om "myrors dygnsrytm - den perfekta avföringen - livet efter döden - hur stort är universum - makeup - bra filmer och till sist barnuppfostran". Jorå... detta avhandlades på ca 25 minuter. 
 
 
 



 
 
Idag... blir det ingen sittning med "Snillen spekulerar" på Marias yttertrapp. Idag ska jag köra ett träningspass med Snyggingen på baksidan av vårt hus. Misstänker att det är för varmt för att utsätta Snyggingen för en femkilometersrunda i gassande sol och på vår baksida är det en skogsdunge med en liten öppning där jag kan träna ett tag. Snyggingen får vänta tills ikväll för att ta en längre runda med T. Det blir bra.
 
Må gott
 
 
 
 
 
 
 
 


torsdag 27 juni 2013

DCM-testade

 
 
För två veckor sedan gjorde Bönan och hennes "på-riktigt-matte" en DCM-test på Bönan och igår var det SnyggÅkes tur. Både har jättefina hjärtan.
 
DCM - betyder, Dilaterad CardioMyopati och är en hjärtmuskelsvaghet som är vanligast bland mellanstora - stora hundraser och en av raserna som är hårt drabbad är Dobermann. De hundar som är drabbade och där man inte upptäcker detta i tid, får hjärtsvikt och dör. Så illa är det.
 
Veterinär Lennart Nilsfors gjorde ultraljudsundersökningen på både Snyggingen och Bönan och han rekommenderar att på individer man avlar på/med bör (läs ska) man göra en DCM-undersökning varje år, helst före VARJE avel.  
 
Så... Ni som är i tagen att köpa en vovve av den ras där DCM förekommer... Kolla att mamman och pappan är testade. Hör efter om mor- och farföräldrar är/blev gamla. Hör efter om tidigare kullar och om de är testade. DCM brukar enligt Lennart generellt drabba individer mellan 3-6 år. Kan komma tidigare och senare, men generellt är det runt de åldrarna.
 
Vi gjorde DCM-undersökningen på Jourkliniken Hund & Katt . Det tar ca 20-25 minuter och Du får svaret direkt.
Vovvarna får hoppa upp på ett bord som höjs till "matbordshöjd". Där ska de stå alldeles stilla, bli rakad där ultraljudet ska göras. Allt genomförs med vovven stående och utan lugnande medel. Både Snyggingen och Bönan fixade detta galant.
 
Nu kommer jag till skrytet... Igår fick beröm av Lennart Nilsfors för att vi har en Snygg och Stilig - Lugn - Trevlig - Stor - Dobermannpojke. Jamen va... hur stolt är inte jag.
 
 
 








Nu go´vänner... dags att möta dagen.

Må som godis... JÄTTEGOTT


onsdag 26 juni 2013

Mamma mia... hundar kan prata

 
 
 
Igår beslöt jag mig för att kika på REA:n. Jorå... så här tänkte jag... lönen har inte kommit än så jag blir nog ensam. JISSES... tänkte inte på att det finns skatteåterbäring. Jag var INTE ensam. Hittade dock MASSOR som jag ville ha, men hejdade mig och köpte det jag ansåg mest nödvändigt just nu... i klädväg menar jag då. För påslakanet i denim och tavelramarna med syrafria passepartouter var ju andra nödvändigheter... *puffar lite på lockarna*
I alla fall... rea var det och jag anser inte att det är rea förrän det är MINST 50% nedsättning. Är det sedan HALVA rea-priset, då är det en riktigt bra rea. 
Nu var det rea och en riktigt bra rea är det nog inte förrän om ett par veckor. Ska nog ut en sväng då med... och köpa nödvändigheter.
 
 
 



Efter nödvändighetsraiden åkte jag hem och kopplade upp SnyggÅke med långkoppel för att ta min vanliga runda. Det visade sig att det skulle bli en längre runda och vi var borta i ca tre timmar. Efter halva vägen stannade vi hos Maria för att "tigga" lite vatten och vips hade vi fler med på vår promenad. Det var dags för Maria, hennes dotter I och barnbarn att gå till en nyanlagd lekplats. Vi hängde på. Det blir en lite längre tur men ändå på väg hem mot oss. Så istället för vår vanliga femkilometersrunda blev det 7,5 kilometer, med platsläggande vid lekplats med vidhållande fika. DET hade vi inte räknat med.
 
Marias barnbarn, D... en fantastisk liten prinsessa som just fyllt fyra, petade på mig med sitt lilla pekfinger och frågade om hon fick klappa Åke. Kan tillägga att Snyggingen och D är lika höga. Självklart fick hon klappa och efter det, så fort hon gick förbi den stora svarta vovven, sträckte hon ut sin hand och strök honom över den silkeslena pälsen. Det värmde mitt hjärta att se den lilla prinsessan och den stora svarta hunden tillsammans. Hennes lilla hand strykande över hans lena varma päls och han, kärleksfull och försiktig med den lilla.
 
När vi kom hem... gick han raka vägen mot "SIN" bordsfläkt som står på golvet. Han buffade på den för att tala om att den ska sättas på och sprida svalka, drösade ner på golvet och där låga han... länge och njöt av svalkan på golvet. Jag inser mer och mer att han pratar med mig... eller... han visar vad han vill och det är också ett sätt att prata. Fast... han har även ljud för sig när han vill något och jag lär mig mer och mer vad ljuden betyder.
Liten D sa flera gånger att "Åke pratar med mig" och jag tror henne, för han pratar även med mig.
 
 
 


Nu go´vänner är det dags att möta dagen... Regnet står som spön i backen och jag har massor att fixa med...
 
Må som godis... jättegott.
 
 
 

tisdag 25 juni 2013

Varför är inte jordgubbarna röda?

 
 
En kompis till mig satt häromdagen och kikade på bloggar. Bredvid sig hade hon sin dotter, 11 år gammal/ung. Beror på hur man ser det.
De var ute och kikade på många olika bloggar och under tiden de satt där, var dottern, vi kan kalla henne lilla M, alldeles tyst. Efter ett tag beslöt de sig för att åka och njuta lite extra av dagen och cyklade till en hamburgerrestaurang i närheten.
När de sitter där och äter... min kompis och hennes dotter lilla M, säger flickan plötsligt - Mamma, vad tråkigt för de som bloggar och har en trasig kamera".
- Vad menar Du då? svarar hennes mamma.
- Ja, några som bloggade hade så ljusa bilder att det nästa inte gick att se vad det var på dem och några hade så konstiga färger. Jordgubbarna var ju inte röda utan blekgrå-röda, fortsatte lilla M.
Lilla M:s mamma försökte förklara för dottern, men då hon inte kan sådant beslöt hon att ta hjälp av mig. Jag inte världsbäst på sådant men har arbetat inom reklam- och informationsbranschen i många år innan jag fortsatte min bana som medielärare.
Sagt och gjort... Lilla M och hennes mamma kom förbi och vi satte oss på gräsmattan med SnyggÅke bredvid.
Jag förklarade att - några människor överexponerar sina bilder direkt i kameran medan andra gör om bilden i ett bildbehandlingsprogram så att den blir blek och färglös. Några gör det medvetet och vill ha bilderna bleka.
Lilla M tittade storögt på mig och med höjd röst svarade - VAD DUMT! Färger som är så fina, varför förstöra bilderna då?
 
-Detta är en smaksak, svarade jag men jag är benägen att hålla med lilla M.
 
 


Nu... go´vänner ska jag gå ut i min färgglade värld och njuta av morgonen i solen. SnyggÅke och Tanterna ligger och sover och jag ska njuta min latte bland kuddarna i trädgårdssoffan.

Må gott

måndag 24 juni 2013

Dags att "bunkra solsken"

 
 
24 grader varmt och solen skiner som en tok. Det doftar ljuvligt från snåren... äm... där INTE hundarna gjort stora A och det surrar i blommorna. Det är nu vi ska "bunkra" solsken till den kalla och mörka årstiden.
 
Idag när jag var ute och gick med Snyggingen kunde jag inte låta bli att fotografera efter vägkanten. Tyvärr hade jag inte "STOR-kameran" med mig utan fick nöja mig med mobilkameran. Rätt bra är den, men det märks skillnad.
 
Snyggingen var lite flämtig och vi fick välja mellan myggor och sol. Jag valde gassande sol av ren självbevarelsedrift då myggorna i skuggan höll på att äta upp oss. Det var varmt... för att inte säga HETT. Jag klarar det rätt bra, men Snyggingen som är svart, hade det lite jobbigare. Tungan hängde som en slips och han försökte dra sig mot skuggan.
 
 
Fotograferat med mobilen

Fotograferat med mobilen


När jag stannade och fotograferade den "vilda" rosenbusken, var han snabb att krypa in i höga gräset och leta lite svalka. Genast kom det en drös med myggor och hackade ner sina snablar i hans varma kropp och nu är han "knöcklig" på hela kroppen och det kliar... Har sprayat honom med Aloe vera för att lindra och jag tror det hjälper. Det är inga vanliga myggor... stora som gråsparvar och hugger direkt och det är INGEN överdrift.
 
  


Fotograferat med mobilen

Nu ligger Snyggingen framför en bordsfläkt som vi ställt på golvet. Han suckade ljudligt och somnade. Fem kilometer i denna värme var jobbigt, men vi stannade och drack vatten efter vägen. Tur att det finns snälla människor som bjuder.
 
 
Ha en fin fortsatt måndagkväll...
 
Må som godis... JÄTTEGOTT.
 
 
 

söndag 23 juni 2013

En ny stol till Paradiset

 
 
Förra veckan stod jag och fingrade på en stol i ett möbelvaruhus, inte långt från oss. Har fingrat på denna stol i över ett års tid nu, men tyckt den varit aningen för dyr. Eller... inte för dyr, men det har varit mycket pengar för att lägga på en stol som ska stå i Paradiset. Det gäller att tänka ekonomiskt när man (läs vi) renoverar två hus och inte har miljoner att ösa från.
Denna stol höll jag på att köpa förra veckan, men hejdade mig i sista sekund. TUR... för i morse såg jag i tidningen att den var med på REA och nedsatt med 400 riksdaler. Jajamän... lite tur ska man ha.
 
Där, med håret kammat med elvispens degkrokar, drickandes min latte och med den rostade smörgåsen, drypande av lenaste aprikosmarmelad, spände jag ögonen i T och väste att möbelvaruhuset öppnar om 30 minuter och Du är mer presentabel än jag är.
Han förstod vinken... även om den var "fin". Han åt färdigt sin frukost och åkte. Vi har inte så långt dit, fem minuter med bil... och han var på plats tidigt och hem kom han med härligheten.
Nu får den stå här hemma tills fönstren är färdigmålade och uppsatta... först då... ska den ut... äm... stolen alltså, till Paradiset.
 
 
 


Nu... dags för något litet att äta... typ en smörgås och sedan Wallander.

Må som GODIS... jättegott.







lördag 22 juni 2013

I Paradiset finns inga myggor

 
 
Vi åkte hem idag från Paradiset. Väderleken blåste småspik och ibland duggade regnet hårt, så vi åkte hem.
Sonen kom och åt middag med oss, så jag fick möjlighet att rå om honom i flera timmar. Nu sitter jag och njutingsglor på bilder från i torsdags, när sjön låg som en spegel och solen sken som en tok. När vi gick och njöt över att vara lediga och att ha ett Paradis att gå och skrota i... Äm... skrota kanske inte är riktigt rätt... vi jobbar och sliter och njuter av varje sekund.
 

 

 
 
Passade på att tvätta upp Snyggingens täcke och påslakan. Det luktade inte pepparkaka kan jag upplysa och det funkar att vräka ner allt i sjön och röra runt. Någon centrifug var det inte tillgänglig så vi vred och det fick dropptorka. Ljuvligt och nu doftade det betydligt bättre.
 

 





Så var det de där med mygg. I Paradiset har vi inga myggor... jag lovar. Det kan komma någon ynka stackare irrande över vattnet när det är kavlugnt, men aldrig annars.  Det är när vi är på land som SnyggÅke blir sönderbiten... TOTALT sönderbiten. Hans blod måste vara jättepoppis och han har kli i myggbetten. Vet snart inte längre vad jag ska göra. Hela hans lår och huvud är "puppliga" av alla bett.
 





Att plocka sten med husse är nog det bästa och roligaste som finns för en liten dobermannkille.
SnyggÅke kikar på varje sten vi plockar upp och när det går för långsamt, början han rulla dem själv under vattnet.
 









Nu go´vänner ska jag lägga mig på altanen och läsa en bok.

Må gott


Midsommarafton i Paradiset


Igår styrde vi båten mot Paradiset och där blåste det vill jag lova. Det blåste från ett konstigt håll... jag menar ett håll det "inte brukar blåsa från". När dörren var öppen, som den alltid är när vi är i Paradiset, blåste det rakt in med en kraft så kökshandukarna fladdrade i vinden och det gick vågor i diskbaljan. Ska dock tillägga att det inte gjorde något, för det var varma vindar och någon värmande tröja användes inte under hela dagen.






Denna midsommar kom mina föräldrar och tillbringade för- och eftermiddag med oss. Det var länge sedan de var med här ute och de fick den STORA guidade renoveringsturen. Vi tycker alla att det är fantastiskt att T, som endast har en 2:a i trä- och metallslöjd kan bygga så fint. Vi har en uppdelning när det gäller renoveringarna. T, mäter, sågar, slipar, borrar, skruvar. Jag kommer med idéerna och skulle T ha en egen idé är det ok, men vi brukar tycka lika. Vi är ganska förvånade över det,  och får T frågan om han inte har någon egen idé på hur det ska vara... "Det har jag" svarar T, "men B är snabbare på att uttrycka idéerna och varför ändra på något som jag tycker lika". Han är bra den där T.
Jag är inte bara snabbast att uttrycka idéerna, jag håller även i det som ska sågas, borras, spikas. Jag spacklar och målar, så länge jag inte behöver använda färgsprutan. Den tycker jag är lite "bängling" att hålla på med, så den överlåger jag gärna till T. Det tycker jag är en bra fördelning.












Som vanligt när vi är i Paradiset kan vi inte bara sitta och glo ut i vattnet. T, drog igång stenborren. Vi ska bygga upp kajen där isen raserat och på vissa ställen måste vi driva ner armeringjärn i stenarna för att få de överliggande att ligga kvar. Det är lite pyssel med det där.
Min pappa byggde en stentrapp... himla bra blev det.





Sonen... stort saknad denna midsommar. Han har fullt upp med sina vänner och att leva 23-årsliv. Förhoppningsvis får jag rå om honom senare i helgen.

Nu go´vänner... är melodikrysset löst och jag har fönster att måla. Snyggingen ligger i sin bädd och gör inte många knop, T, har borrat i sten hela förmiddagen och sitter nu och bläddrar i en biltidning. Det gäller att hålla sina drömmar i liv. Just nu ligger T:s STORDRÖM i en Charger med 426 HEMI. Så... min dröm är 18 hanterbara miljoner.


Må gott





tisdag 18 juni 2013

Att vara beroende av vädret

 
Igår hämtade jag T när han slutade jobbet och vi styrde den lilla grå mot Paradiset. Det skulle visst blåsa hade spåtanterna på väderleken spått, så vi var beredda på guppig färd. På bilden (nedan) tagen förra sommaren blåste det 12 sekundmeter. Då är det aningen vågigt och blött när man går över sjön och vi får ha ombyten med oss. Jag hade packat för detta. Som vanligt hade spåtanterna på väderleken fel och så guppigt som på bilden var det INTE. Tror jag ska skita i att kolla väderleken från och med nu och bara gå på att det är FINT VÄDER och inte så blåsigt.
 
Ja, ja... jag tjatar om vädret och hur-om det blåser. Normalt struntar jag i hur vädret blir/är, men har man en stuga, som vi, på en liten ö, är man himla beroende av hur det blåser, om det blåser och hur mycket det blåser. Vi är även beroende på om det regnar, från vilket håll det regnar och OM det är åska-blixt och dunder. Detta för att veta vad vi ska packa med oss, hur många ombyten, hur vi ska gå med båten över sjön och om vi över huvud taget kan lägga till vid bryggan. Det har hänt en gång att allt gick bra, tills vi kom till den sidan där vi kan gå in med båten. Då blåste det så in i vassen att det inte gick att komma in till ön.
 

 
 
Fotografi taget med mobil


På fastland, där vi har båten ligger, träffade Snyggingen en liten valpflicka, 4½ månad gammal. Doris var det namn hon ibland lystrade till. Husse och matte ska på onsdag gå på "inkallningskurs" med den lilla ljuvliga fröken. Hon var inte det minsta rädd för SnyggÅke, sexårig hane, utan bjöd in till lek och visade med hela sitt väsen att hon var undergiven men modig. Snyggingen lät henne springa runt och visade även han att det var ok att leka, lite. Liten Doris blev så betagen i den stora hanen att hon hängde på när vi skulle gå ner till båten. Matte fick komma och hämta den lilla med koppel.
 


Fotografi taget med mobil



Fotografi taget med mobil


I Paradiset, målades fönster...



 
 
 
Det mättes in fönsterfoder... Det är inte bara att skruva upp i ett gammalt hus. Lite skevt är det och det gäller att passa in så det inte blir några glipor.
 

 
 


Vi hann även med en fika i kvällssolen innan vi styrde hemåt...
 




Nu... har jag ett fönster att kitta och grundmåla. Vi har två av Paraidsets fönster hemma i stan då vi inte har plats att måla alla i Paradiset.
 
Må gott.
 
 
 

söndag 16 juni 2013

Jag önskar av hela mitt hjärta...

 
 
Häromdagen fick jag ett sms. "Jag läser din blogg", stod det.
Detta sms kom från en ung kvinna, med hy som honung, hår som ebenholts, en vilja av stål och ett skratt som gör att näktergalen stannar upp ur sitt drillande.
 
Denna kvinna vill jag ge den vackraste bukett med prästkragar... Gula som solen och vita som snö. Dessa prästkragar tar sig upp ur den kargaste mark, långt ut på södra udden i vårt Paradis och de överlever allt... När vintern kommer ligger de långt ner i dvala för att resa sig starka och trotsa starka vindar, stekande sol och piskande regnskurar. Precis som kvinnan som sände sms:et... står de där, stolta, starka och skira.
 
Alldeles för ung för att drabbas av sjukdom, kvinnan, inte fyllda 25, med hy som honung och hår som ebenholts, och alltid ett gott och vänligt ord att säga.
 
Jag vill bara säga... till Dig som läser min blogg... Du med hy som honung, hår som ebenholts och ett skratt som får näktergalens drillande att hamna i skuggan... Jag tänker på Dig varje dag och önskar av hela mitt hjärta att Du snart är frisk.
 
 
 


Jag tänker på Dig...


lördag 15 juni 2013

Spåtanter, Nya grannar och Glasberget

 
Så var det de där med VÄDERLEKEN och spåtanterna som sitter och siar om hur den, väderleken alltså, kommer bli. Idag skulle det blåsa 14 sekundmeter och på vår lilla sjö är det ganska redigt mycket för att vara där. Då går det vita gäss på vågorna och det går inte att måla utomhus för färgen blåser av penseln.
- Vi skiter i blåsten, sa T och började packa för en resa till Paradiset.
Det var väl tur att vi struntade i spåtanterna och åkte ändå, för inte blåste det några 14 sekundmeter på vår lilla sjö. Båtresan över var knappt guppig och vinden avtog mer och mer och till slut var det riktigt lungt på sjön.
 
 
 









SnyggÅke hade fullt upp med att titta på allt som hände. Jag målade fönster och T höll på med fönsterfoder till det fönster vi målade förra sommaren.








Så har vi fått nya grannar... Det är livat i den holken vill jag lova. Föräldrarna har fullt upp med att fixa mat och ungarna vrålar rakt ut.




 
 




 
 
Börjar tro att vårt Paradis ligger på ett glasberg... Ibland när vi går ner i vattnet och hittar glas... lägger vi det vi hittar i en burk. Det har blivit en del. Var det kommer från... INTE från oss. En del av det glas vi hittar är från gamla flaskor... medan andra är aningen nyare. Någon... INTE vi... plumsar en flaska, som med moder Naturs hjälp flyter, guppar, landar i vårt Paradis. Jag gillar det inte.
 
 




Nu... dags för en balja popcorn, en bra film och soffläge.

Må gott

fredag 14 juni 2013

Nästan "jobbklar"

 
 
Nu... NU... har jag gått på sommarledighet. Eller i alla fall... nästan på sommarledighet. Är inte riktigt klar på jobbet än och måste tillbaka en dag nästa vecka och så har jag en liten hög, ligger på mitt skrivbord här hemma och det tar jag tag i en regnig dag. Äm... för det blir det ju. En svensk sommar utan regn finns väl inte?!? Bra att få ihop några kompdagar. Man vet aldrig när det behövs.
 

 
 
 



Så... vad ska jag fylla min sommarledighet med, nu när jag går här hemma ensam och skrotar. T har ju inte semester än, så honom ser jag inte så mycket av på dagarna. Tja... kanske ska fylla dem med njutning, typ långa promenader, bra böcker, hundträning, godis, sova i solstolen, måla ett fönster... eller kanske... INGENTING. Det sistnämnda låter just nu mest lockande. Är ganska trött och har huvudet fullt av jobb... Jag vet av erfarenhet att det kan ta någon vecka innan huvudet lugnat ner sig, och som sagt... jag är ju inte riktigt "jobbklar" än.
 







Nu go´vänner... är det dags att ta tag i denna dag. Klockan är ju bara morgon än och jag har massor att fixa med.

Må gott


tisdag 11 juni 2013

Vår bästa tid är nu...

 
"vem minns den snö som kanske föll i fjol, vår bästa tiiiiiiiiid är nu, vem vet om morgondan har sol, har sol, har sol. Håll fast en kort sekund..."... *sjunger för full hals*
 
Jamen va... solen skiner när jag kommer hem från jobbet och det är så varmt att jag kan lalla runt barfota i gräset. För några månader sedan var det mörkt, så mörkt att det var SVART vid den här tiden och isande kallt. I april gick vi på isen till Paradiset och nu är det bara en tidsfråga innan jag badar... äm... kanske inte... men det är tanken som räknas. Badar inte förrän det är MINST 25 grader i vattnet.
 
 






Nu... ska jag ta Snyggingen och gå ut på baksidan och ha kul... typ apportera och belöna.

Må som GODIS... jättegott


måndag 10 juni 2013

När tiden berör

 
 
Idag hade vi avtackning på jobbet... några går i pension och andra fyller år. Många skratt och fina presenter fick vi att njuta av... men det som berörde mig mest, var en dikt som lästes av kvinna som går i pension och som handlar om "Tiden".
Håll i hatten för här kommer något att tänka på...
 

 
 


Vår tid - eller Vad är klockan egentligen?

"Klockan slog elva.
Ingen brydde sig.
Så den gick.
Klockan alltså.
Den gick. Och tiden.
Tiden gick ut.
Fast den var inne.
När tiden är inne
Kanske den är ute.
Tiden kanske har gått.
Ut.
Så gör den ibland.
Tiden går ut.
Men den går aldrig in igen.
Ändå är tiden inne ibland.
Plötsligt är den bara inne.
Hur kom den in?
Vi förstår inte hur det gick till.
För vi lever under tiden.
Hela tiden.
Kanske ska man låta
tiden vara.
Och låta den gå.
Ut.
Men om tiden har gått ut.
Kanske vi måste gå ut
och leta efter den.
Och leta genom tiderna.
Och då kanske vi hittar
en annan tid.
Som inte är vår.
Eller också så hittar vi
väldigt mycket tid.
Så att vi får tid över.
Då kan vi ta in den
tiden.
Och så kan vi sitta där
och titta på den.
Och säga:
Nu är tiden inne."

(Skriven och framförd av Claes Eriksson i föreställningen C Eriksson Max)



Må gott