Firar blivande studenter

Varje år (när det inte är en pandemi igång) har vi middag för våra elever som tar studenten, och så var det igår. Alltid lika trevligt och gott. Maten, dukning och servering fixade eleverna som går Restaurang- och livsmedelsprogrammet... Nu var det dags för de yngre eleverna att fixa för de äldre... de som lämnar oss om en vecka.

Hade telefonen avstängd, men när jag satte på den hade jag fått ett sms av sonen och N som var ute på promenad med Bill medan F var hemma och sov lite middag. N är himla lycklig att få bli buren i selen av sin pappa. Sonen har berättat att hon pratar och tjoar oavbrutet när de har sådan promenader.

 

Nu är det på tiden att  dyka ner i baljan med ostbågar.

Må gott

I´ll be back.

När solen kikar fram är till och med disken fin

I dessa smittotider ska vi jobba hemifrån när vi kan... Jag är alltid på jobbet på förmiddagarna och jobbar hemifrån efter lunch. Fast ibland blir det hela dagar på jobbet, allt beror på. Vilken sorts möten jag har eller vad som måste göras på plats. Just nu (som alltid på våren) är mycket av mitt jobb att sitta i överlämningar från grundskolor på nya elever... Elever som kommer från hela landet för att gå på vår gymnasieskola som har riksintag. Jättekul och himla spännande att lära känna alla nya och lika tråkigt är det att släppa de som gått hos oss under sin gymnasietid.

Att sitta hemma och jobba är både si och så. Ibland sitter jag i matsalen och andra gånger i köket. Det går inte att sitta i arbetsrummet då mycket av mina möten sker över Teams och då kan jag inte ha ett fönster bakom mig... syns liksom inte då. Fast... ibland kanske det inte gör något. 

Igår satt jag i köket och jobbade... och solen kikade fram. Jag är ärligt talat så himla "solsvulten" att när den sken på disken som stod på diskbänken blev jag jublande glad. DÅ är det illa.

Som alltid när jag är hemma och jobbar, ligger Julia vid mina fötter. Jag gillar det. Det känns inte lika ensamt då. Fast... hon sover mest hela tiden.

Nu väntar en glass och något att titta på tv.

Må gott

I´ll be back

 

Jobbar åter i matsalen

Förra veckan gick luften ur mig och jag ska villigt erkänna att det känns lite motigt.

Någon startade en brand på mitt jobb och hela skolan har fått stänga. En av stadens största gymnasieskolor måste saneras och ny el måste dras, nytt brandlarm måste installeras.

Branddörrarna slog igen, men röken hann sipprade genom på vissa ställen. Elever och personal var snabbt ute och stod på uppsamlingsplatsen när räddningstjänsten gjorde entré med blåljus och siren.

Eleverna har sedan fredag förra veckan fått undervisning på alla möjliga och omöjliga vis och platser och personalen har varit fantastiska med att lösa undervisningen. 

Elevhälsan (EHT) har haft möten i andra skolors konferensrum, vi har besökt eleverna där de varit och vi har haft möten/samtal via teams.

Nästa vecka blir det distansundervisning och elevhälsan jobbar mestadels hemma.

Det här var inte vad jag tänkt mig... Efter att i våras, jobbat hemifrån i tio veckor är det kul att äntligen få "jobba vanligt". Träffa elever och arbetskamrater... vi har självklart varit försiktiga och "spritat händerna" och hållit avstånd... men att någon sjuk person tänder eld inne på en toalett hade jag i min vildaste fantasi inte trott att någon skulle göra på skolan jag jobbar.

Så... nu är min arbetsplats åter i matsalen hemma hos oss. Förhoppningsvis kommer vi snart på plats på skolan igen. 

Vi har även firat sonens F, som fyllde år i onsdags.

En stillsam och himla god kväll bjöd de på. Fisksoppa, bröd och ost... och en fantastisk äppelkompott med topping till efterrätt.

Stort grattis på födelsedagen Du finaste F

Julia och Bonzo har i veckan träffats och sprungit av sig lite energi.

Julia som är en stor tjej och Bonzo som fortfarande är en "liten kille på 1,5 år" var svåra att se skillnad på när de rusade fram... Samma storlek och färg.

Nu tar vi fredagskväll och en film

Må gott

 

När jag blir gammal ska jag bli som Du...

Jag har fyllt år... typ för 1,5 vecka sedan och idag åkte födelsedagsrosorna ut. Det var liksom dags för det. De hade stått som rakryggade soldater i vasen och näst intill torkat. Mörkröda och ingen av dem hade "böjt nacken".

Det där med att fylla år gillar jag... ska inte sticka under stolen med att jag älskar att få presenter och jag hävdar med bestämdhet att jag alltid fyller 23 år. Det är lite motigt när eleverna tittar på mig och utbrister "eller huuuuuuur" samtidigt som de himlar med ögonen.

Fast... för några månader sedan stegade det in en elev på mitt rum..."hörru, specialpedagogen" sa hon och spände ögonen i mig... "är det OK om jag sitter här ett tag".

Jag pekade på stolen och erbjöd henne att sätta sig.

Hon slog sig ned och började prata om "ditten och datten" och så kom vi till det där med ålder och vi konstaterade att jag helt klart är äldre än hennes mamma. "Jorå, så är det" sa hon... men "när jag blir lika gammal som Du" fortsatte hon... 

Där kände jag att pensionsåldern rusade mot mig med åldersnojan i högsta hugg...

"Då, ska jag också bli rynkig och ha attityd" lade hon till... 

Nu hade jag svårt att hålla ögonen tillbaka... Det är den finaste komplimang en ung kvinna runt 18 år kan ge en annan kvinna som är något äldre...

När jag blir gammal ska jag bli som Du. 

Rynkig och ha attityd.

Det kan jag leva på länge. 

 

Nu väntar en chokladbit och något varmt att dricka.

Må gott

Har varit på konferens

Två fina dagar med jobbet.

Igår lastade vi in nästan alla på vår avdelning för att åka till Loka och "konferensa" och det gjorde vi verkligen.

Föreläsningar, fika, föreläsningar, mat, promenader, sova, några som äger badkläder utnyttjade spa-delen., yoga, mat, fika, föreläsningar mer promenader, grupparbeten, skratt, gråt... Jorå... jag grät allt en skvätt.

Det är inte så ofta någon kommer till mig på jobbet och säger att jag är bra eller duktig...men idag kom Emma och sa att jag var duktig... Emma är inte den som säger något sådant om hon inte menar det och det gick rakt in i hjärtat av berömmet och om jag ska vara ärlig, trodde jag först (förlåt Emma) att hon drev med mig, men det gjorde hon inte och när jag insåg det... steg tårarna i ögonen. Jag måste bli bättre på att själv ge beröm. Tack Emma för det Du sade och tack för att Du fick mig att få upp ögonen för att göra samma sak och mena det.

 

Loka är fantastiskt vackert... Nu låter det som om jag gör reklam för bygden och anläggningen och det är inte min mening. 

Alla hus är ännu inte renoverade och vi gick förbi några som sett bättre dagar... riktigt risiga men vackra och i stort behov av att få vård.

 

 

 

Nu är vi hemkomna och även om jag haft bra dagar har jag längtat hem... 

Att äta är väl inte att tänka på inom de närmsta dygnen... eller i alla fall timmarna... För på konferens äter man... ofta, mycket och länge.

Må gott