Mer ljus och färre mygg

Idag for vi till Paradisets strand för att gå vår 3-km-runda. Denna gång vågade vi inte oss ut på isen. Himla korkat att riskera att gå igenom.

I sommarstugeområdet satt folk i stort sett nästan varje trädgård med lite fika och det gör ju inte att jag längtar mindre tills även jag kan sitta och fika i Paradiset. 

Den långa björkallén är ett minne blott. Att äga skog är också att ta beslut att avverka skog. Det ska bli spännande att se hur det blir när träden som är kvar får löv och när allt timmer är bortforslat. Mer ljus och färre mygg.

 

Nu är det dags att äta middag... eller sen lunch... har inte ätit sedan frukost och det knorrar i magen.

Må gott

I´ll be back.

Utsliten lampskärm

Så är det... sidenlampskärmen som satt på fönsterlampan i matsalen "fnösade sönder" och är nu utbytt till en linneskärm. Trodde väl aldrig att en lampskärm kunde bli utsliten. Det är ju liksom inte något man går och har på sig. Den var ca 15 år och inte ens gulnad... men skör och när jag skulle damma av den blev det inte bra så en ny införskaffades.

Idag är den en 2-dag... Jag har i april kört 5-2 dieten i sex år. Inte för att jag ska gå ner i vikt utan för att min kropp mår bra av det. Måndagar och torsdagar 500 kalorier och övriga dagar "no limits". När jag startade rasade jag i vikt och människor omkring mig trodde att jag var sjuk. Därav att jag fem dagar i veckan äter allt jag är sugen på. Ska villigt erkänna att ibland blir det för mycket "jag är sugen på", men då är det bara att hålla igen några dagar.

Alltså... idag 500 kalorier.

 

Nu ska jag fortsätta nåla gardinerna jag håller på att sy. Hissgardiner till mamma och pappas kök. Hissgardiner är det tråkigaste jag vet att sy... Mäta, nåla, mäta igen och allt det sittandes på golvet och jag säger alltid att detta är den sista hissgardinen jag syr... men så blir det inte. Har funderingar på att sy hissgardiner till Paradiset... men då ska jag införskaffa knäskydd.

Må gott

I´ll be back.

Snyggingen och Bönan på Möckelns is för 10 år sedan

Sportlov och jag ska villigt erkänna att jag sportar inte värst mycket. Skitväder och efter en promenad med Julia måste i stort sett allt tvättas.

Satt och tittade på gamla fotografier... För 10 år sedan var jag och gick på isen på sjön Möckeln med Snygg-Åke, Bönan, Snyggingens uppfödare och hennes son, min gudson, även kallad "foderungen". Det gör fortfarande ont att se dem... Åke (Snyggingen) vår första dobermann och Tanya (Bönan) som kom till oss på foder och sedan blev vår egen Böna.

Snyggingen som blir mer och mer diffus men som alltid kommer vara den vackraste av vackra. Han som vägde 49,5 kg muskler och som hade de vänligaste ögon någonsin. Bönan, hon som hämtades i Ukraina och som är den minsta tik vi haft... mamma till Savannah och mormor till Ingela. Bönan som ville ligga sked med Snyggingen och som trängde sig ner i hans bädd för att få hans värme.

Det var de två... Snyggingen och Bönan.

 

Nu har vi en annan dobermann... vår Julia... hon som kom in i våra liv som ett yrväder... Den största tik vi haft... hon som visade sig skulle bli den lugnaste av de fem vi haft ynnesten att få ha i våra liv.

Må gott

I´ll be back.

Han satsar mot strupen

En gråmulen dag och jag har ingen lust att sätta min fot utanför dörren.

Sonen och F kom och hämtade 11 kilo kärlek som bott hos oss sedan onsdag kväll. De kom, de åt, de hämtade Bill och åkte och jag är innerligt glad över dem.

Sedan dag ett, när Julia kom in i våra liv, har det varit hon och Bill. Det är "inte tu tal om annat". Bill satsar mot strupen medan Julia sätter tassen på honom och viftar på den lilla "kotten" hon har. Båda så himla lyckliga och försiktiga med varandra.

Idag tog T och jag tag i stolen som jag fick av mina föräldrar när sonen var ca 1 år. När jag fick stolen var den högblankt knallgrön och då menar jag verkligen himla mycket jättegrön och med ett stormönstrat blommig tyg i alla världens färger.

Jag målade snabbt om stolen och klädde dynan i ett blå- och vitrandigt tyg. Då var det mörkblått och vitt, nu är det någon obestämd blå/lila blekning på tyget och det vita är inte vitt längre.

Tyget bytte vi idag och när jag orkar (läs får lust till) kommer jag ta bort färgen för att se vad som finns under. Jag är helt övertygad om att knallgrönt inte är original och skulle det vara så, kommer jag inte återställa den till originalfärgen. 

 

Nu dags att duscha Julia.

Må gott

I´ll be back.

Huset på höjden iklädd byggnadsställning

En gråmulen dag med duggregn i luften... så blev årets första sportlovsdag. Vi åkte till mina föräldrar men stannade till vid Huset på höjden och tittade på sonens och F;s senaste projekt. Takbyte, större takkupa och inreda vinden. Det kommer bli jättefint. 

Under tiden vi fixade maten hos mamma och pappa gick T med Julia till fotbollsplanen och lät henne springa av sig. Det behövde hon.

 

Nu har vi kommit hem och jag är ruskigt sugen på choklad. Får göra något åt det.

Må gott

I´ll be back.

Alla Hjärtans Dag

Alla Hjärtans Dag idag och vi gjorde en favorit i repris och gick över sjön till Paradiset. Strålande sol och vindstilla. Denna gången hade vi inte äggmackor med oss utan leverpastej med saltgurka och varm choklad. 

Det är massor av folk på isen och alla vi möter är så himla glada och pratar som om vi känt varandra länge. Misstänker att de är glada över att se någon annan än närmaste familjen i dessa tider. Snart ett år med "närmaste familjen". Inget ont som inte har något gott med sig. 

Idag gick vi och hummade över vad vi måste göra och vad vi skulle vilja göra i stugan. Vi har några "måsteprojekt" som vi ska ta tag i så fort vi kan.

Nu är vi hemma och snart kommer 11 kilo kärlek på besök.

Må gott

I´ll be back.