fredag 31 januari 2020

Aningen trött av bältros





Idag har jag fått tre förfrågningar om jag är sjuk då jag inte bloggat på två veckor. Innerligt tack för att Ni bryr Er och frågar. Ni anar inte vad det värmer mitt hjärta.

Så här... Jag har fått bältros. Inte kul ska jag villigt erkänna. Jisses vad ont det gör, men jag har jobbat och JAG SMITTAR INTE. 
Det kan vara så att jag varit aningen grinig (vilket jag aldrig kommer erkänna om någon frågar) och aningen trött efter jobbet vilket resulterat i en 14-dagars vila från bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat.
Blåsorna har lagt sig och jag har "bara stora röda utslag kvar", en helvetes huvudvärk, ont i huden och himla trött, men jag är klart bättre än jag var för en vecka sedan. Jorå... ett par nya skor är jag allt värd, så fort jag orkar åka och prova.

Så... vad har jag roat mig med på kvällarna.
När jag orkat, har jag redigerat lite bilder och Ni anar inte vad mycket roligt jag hittat.



Bilder på min mamma och mig... Mamma 23 år och jag rund (på gränsen till explosiv) och redigt rödhårig.





Bilder på min pappa, också han 23 år, min mormor som var märkt av TBC och som kallades "Livet". Mormor som gjorde de godaste kanelbullar i världen och som älskade oss barnbarn av hela sitt hjärta.




Julaftonen när jag var 12 år och vi bodde i Göteborg. Håret fortfarande väldigt rött... som en välputsad kopparbunke.




Nu, massor med år senare (vilket jag aldrig erkänner)... tonas håret numera väldigt rött, på gränsen till JÄTTEMYCKET FÖR RÖTT och det kommer jag fortsätta med. Det är nog (enligt min frisör Malin) bara jag och Zara Leander som vågar oss på denna färg. 
Det finns dock några saker jag erkänner... En kvinnas bästa vän efter det att hon fyllt "23" (vilket jag numera alltid fyller) är Photoshop, hårtoning och läppstift. 




Nu fortsätter vi fredagen med en varm vetekudde på magen, chips och någon film med vampyrer eller zombies i bästa fall en film med både vampyrer och zombies. Det kan bli bra.


Må gott



söndag 19 januari 2020

Har försiktigt börjat vårda övervintraren




Jag kan inte skryta med att jag har "gröna fingrar", men jag försöker, det ska gudarna veta. I höstas tog vi med två krukor med Mårbacka-pelargonier med hem. Den ena har gått åt pipsvängen men den andra lever ett "skirt liv". Gängliga skira skott har överlevt och jag har försiktigt börjat vattna den lilla överlevaren.
Vi har ju inget riktigt bra ställe för dem att stå och övervintra utan de har fått stå på brudkistan i sovrummet som är det svalaste rummet i våningen.




 
 



Idag gick jag "bananas" när vi var och handlade och några orkidéer fick bli med hem. Ninni på jobbet tycker att jag är aningen "tråkig som bara köper vita". Nu kommer hon med all säkerhet lyfta på ett välplockat ögonbryn över färgvalet. För tråkig kan man ju inte vara.





Nu dags att fixa något att äta. T har redan dragit igång med någon form av kulinarisk utsvävning i form av hemmagjorda kycklingburgare och potatisstrimlor i ugnen. Aningen sitter jag kvar här och låtsats vara väldigt upptagen, eller så går jag och dukar bordet... Lutar åt det sistnämnda.

Må gott





lördag 18 januari 2020

Dadlar pudrade med pepparkakskryddor "funkar som godis".




Julen godsaker (läs choklad) har satt avtryck på min kropp och det måste jag ta tag i så det inte accelererar till oanade volymer. Det är liksom lätt hänt (har jag hört). 
Så, vad gör då en godisråtta som jag för att stilla godisbehovet. Frukt är INTE godis, jag lovar, men dadlar pudrade med pepparkakskryddor har stillat mitt behov och det räcker med en eller två för att inte öppna chokladasken. Det skiljer ca 250 kalorier mellan 100 gram färska dadlar mot 100 gram mörk choklad... så dadlar får det bli för att stilla mitt godisbehov.



 
 


Flickorna gör idag inga stora "rusningar". De ligger mest i sina bäddar och vilar på tassen. T och jag flänger runt i köket och "röjer i skåp". Det är himla lätt att bara ställa in där det finns plats, eller knuffa in för att göra plats och det har vi styrt upp. Nu är det lätt att hitta och två öppnade förpackningar har slagits ihop till en.





Så har vi dagens middag på gång. Fläskfilé och potatis- och broccoligratäng med fetaost. 


 


Dags att duka.


Må gott





söndag 12 januari 2020

Jag ska tänka som en hund.




Idag fick jag en text av Katja som jag verkligen ska försöka anamma. Jag ska bli som en hund. Jojomensan, om jag bara klarar av att hålla mig till några av dem varje dag kommer jag må tipp-topp.

Att ha en hund är jättespännande... Hundar tar livet på ett helt annat vis än vi människor.



1. Vakna varje dag med ett glatt humör.
      (Inte alltid det lättaste men jag ska verkligen försöka.)

2. Bry Dig inte om ålder, ras eller ursprung.
      (Äsch, jag fyller alltid 23 år och har inga problem med små frallor eller stora dobermannflickor           från Ungern.)    

3. Säg aldrig nej till godis.
      (Skulle aldrig komma på tanken.)

4. Var lojal.
      (Mot vem, det är en viktig aspekt.)

5. Tag gärna en tupplur mitt på dagen.
      (Ska fråga chefen om det bara är eleverna som får använda vilorummet.)

6. Var inte långsint.
      (Orkar inte vara långsint.)

7. Se livet som ett äventyr.
      (Vad är det för fel på stillsam romantik?)

8. Älska Dig själv.
      (Vissa dagar kan vara svårt och jag har insett att med makeup och softat ljus fungerar det bättre.)

9. Ät varje måltid som om det vore Din sista.
      (Kan man äta på annat vis?)

10. När Du ser någon Du tycker om, bete Dig som om Du inte sett  
      den på flera år.
      (Alltid.)

11. Lev i nuet.
      (Försöker verkligen.)

12. En puss är alltid en bra idé.
      (NEJ, det är det INTE!)

13. Man blir aldrig för gammal för att leka.
      (Brännboll och "rita gissa spring" kan vara svårt när man blivit väldigt årsrik.)

14. Glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna.
      (Svårt på vintern, men jag ska tänka på det.)

15. Det är inte de stora sakerna man finner glädje i utan de små -  
      ofta räcker det med en boll.
      (Eller en diamant, ett par skor med röd sula eller en orkidé)

16. Vissa saker ska man kissa på och sedan gå vidare.
      (Lättare sagt än gjort, men jag ska försöka.)


_______________________________________________________________________________




Idag har vi njutit av nr 15. Funnit glädje i små saker.
Varje söndag klipper vi klorna på flickorna, duschar av dem och gör rent deras bäddar och idag har vi kunnat hänga deras filtar ute på balkongen för att torka. DET är lyx, vardagslyx som jag finner stor glädje i. Nästan lite smålöjligt och T har lika roligt åt mig varje gång jag "kvittrar om att torka tvätt på balkongen".






Jag har även roat mig med att stryka idag... Kanske inte jätteroligt men jag är glad och känner mig rätt nöjd när det är gjort.




Så har solen visat sig idag och min kropp har fått en redig dos med D-vitaminer. Det behövdes verkligen.



Så fick jag nyss ett sms av sonen och F att de landat och snart är hemma i "huset på höjden". De stack med ett gäng vänner till Bali och har varit borta i två veckor... därav att Bill varit hos oss en vecka, fem dagar hos F;s föräldrar och två dagar hos mina föräldrar. 
11 kilo kärlek har många ställen att sova och få kärlek på, men nu är hans husse och matte hemma och jag kan pusta ut.


Må gott






lördag 11 januari 2020

Att ta det värsta beslutet...





Vi har under några månader sett hur våran lilla TantKarin (Snow Maiden´s Apollonia) blivit gammal. Vi har bävat för den dagen då det oundvikliga skulle komma och i torsdags kom den.
Karin kom till oss i mars 2007 och då var hon fyra år och hade haft några kullar. Nu i vår skulle hon fylla 17 år.

Liten Karin styrde alla våra hundar genom åren. Hon vägde inte "många pannkakor" och hon satt alltid på stolen bredvid och krävde sitt när vi åt.
Hon var pigg in i det sista och T och jag sa att "den dagen vi ser att hon inte mår bra, måste vi ta beslutet". I torsdags mådde hon inte bra och vi tog beslutet och kl. 16.40 somnade hon in. T och jag satt med och vi höll henne in i det sista. Hon led inte, utan somnade stilla.
Det känns konstigt att inte ha henne omkring oss. 



 
 
 
 



Vår TantKarin saknas oss.

måndag 6 januari 2020

Har plockat fram "föreläsningsskorna och glitterkoftan".




Idag for julen ut... hela julen packades ner i sina kartonger och åkte upp på hyllan i garderoben eller in i det röda plåtskåpet. Så... nu var det klart för denna gång.
Så himla mysigt att ta fram allt och så himla skönt att plocka bort det. 






Så har jag jobbat lite idag. Fixat det sista (tror jag ) på en Powerpoint jag ska ha till en föreläsning jag ska hålla på onsdag i en stad ca 20 mil härifrån.
Har plockat fram "föreläsningsskorna" och "glitterkoftan" så jag inte glömmer dem. Känner mig lite som Brasse Brännström i "Fem myror är fler än fyra elefanter" när han plockar fram sin väska med massor av roligheter... 




Nu dags att skära frukt till en fruktsallad.


Må gott




söndag 5 januari 2020

Isen sjöng för oss idag




Vi beslutade oss för att ta det lugnt... inga måsten... vi äter gott och vi tränar en del. Roddmaskinen får verkligen jobba. Ett nytt år... ett nytt sätt att leva för att må bättre.



 
 




Idag for vi till Paradisets strand för att titta på Paradiset. Det låg ett mörker långt där ute över vattnet så det var svårt att se... men jag kunde skymta. Det räckte för mig... räckte för att kunna bli varm i hjärtat.





Vi hade Bill med oss... Dagen till ära hade han täcke på sig och det tog några minuter innan han förstod att det även går att gå i täcke... inte bara stå och se tjurig ut.


 


Mycket vatten är det...

 
 


När vi kom ner till bryggan där vi sommarhalvåret har båten ligger... kunde vi se att viken höll på att bli täckt av is... Svart is... som sjöng för oss... Det är något visst när isen sjunger... vemodigt, kallt och samtidigt så himla mäktigt.


 
 
 


Nu är vi åter hemma... har ätit... rott, duschat både människor och hundar och funderar på att fortsätta att inte göra många knop.


Må gott





torsdag 2 januari 2020

Vår julklapp till oss




Innan jul bestämde T och jag att vi ska köpa en gemensam julklapp till oss från oss och precis som förra året blev det en lampa som jag gått och tittat på under en längre tid.
Vi hade ingen bra belysning vid soffan om man vill sitta och läsa... Nu har vi det och jisses vad jag ska läsa.



 
 
 
 



Idag har vi en trojka hos oss... Flickorna och Bill... 11 kilo ren kärlek. Han har en egen plats i köket men ibland byter han och Julia. Hon "viker ihop sig" i hörnet och Bill lägger upp hela läppen på kanten av henne bädd. Det är kärlek det... att byta bädd.




Nu väntar mat till oss alla.

Må gott