Bill har fått somna

För tio år sedan kom Bill in i våra liv. Han anlände som en liten femmånadersvalp och tog våra hjärtan med storm. Han var övertygad om att han var en dobermann, det var bara en tidsfråga innan benen vuxit klart. 

Nu, tio år senare, fick han i veckan somna in. Hans kropp orkade inte längre... en växande tumör och ont i hela kroppen. Beslutet var tungt men nödvändigt. Ett fruktansvärt beslut att ta, men det är varje djurägares skyldighet att orka ta det beslutet. 

Bill har haft en fantastiskt fin liv med sonen och hans familj och han hade många människor som älskade honom. Vi är många som kommer sakna honom nu när han sitter på ett moln och äter köttbullar med våra tidigare familjemedlemmar.

 

Må gott

I´ll be back

Med en liten kommer det "bra grejer till huset"

Idag blev det fika i Huset på höjden. Det är en ynnest att få vara en del i detta. Att få höra N berätta om viktigheter och få se henne ta hand om sin lillebror. Det gäller dock att ha lite koll, då en fyraåring inte riktigt förstår- och vet hur man ska göra, men allt hon gör är av kärlek för den lille som kommit in i deras liv.

V (lillebror) hade fullt upp med att äta och sova när vi var där. Han vansläktas inte. Sova och äta är viktiga saker.

Billsan har upptäckt att det kommer bra grejer till huset. En golvvagga som "är hans" och som någon har lånat ut till V. OM man tittar länge så kanske hans människor förstår att flytta den lilla till någon annan plats än den som är Bills.

Nu fortsätter vi dagen med att vila inför kommande vecka.

Må gott

ll be back.

 

När AI tolkar mig och Bill fyller 10 år

För några veckor sedan skulle vi i vårt EHT (ElevHälsoTeam) presentera oss på en konferens och vi valde att göra det med hjälp av AI-tolkningar av oss. Mina arbetskamrater beskrev mig för AI och så här blev bilden av mig. Det tar jag som en komplimang. 

Idag är Bill här då hans "riktiga" familj jobbar och idag fyller den lille frallafarbrorn 10 år. 

HIPP HIPP HURRA

Han var 7 månader när han kom till sonen och F och han blev älskad av oss alla från första sekund. Jamen vem smälter inte för detta lilla "valptryne".

Då hade vi Tanya, även kallad Bönan hos oss. Vår Ukrainska drottning. Den till kropp, minsta tik vi haft och Savannahs mamma, Ingelas mormor. Bönan tog hand om Bill och han dyrkade varje steg hon tog. Hon blev hans guide i världen.

När vi sedan fick Julia i vår flock, blev han och Savannah hennes guider. En mogen kille att se upp till, även om hon måste titta neråt. Bill är helt övertygad om att han är en dobermann, det är bara en tidsfråga innan benen vuxit klart. 

Det är en ynnest att få se sina hundar bli äldre... och det är med ödmjukhet vi får möta deras ålderdom. De blir lite långsammare, tröttare och stelare men den villkorslösa kärleken blir konstant.

Må gott

I´ll be back

 

Stora humlor brummar i sälgen

Två dagar på ön så här tidigt på året hör inte till vanligheterna. Vi har dock inte sovit över... aningen för kallt.

Vi hade med oss Bill, då sonen och hans familj är på annat kul där en liten frallafarbror inte kan vara med. Så... han hängde med oss och jag tror inte han misstyckte.

Bill och Julia låg där solen värmde som mest...

T och jag räfsade hela ön. Inte så svårt då den är i runda slängar är aningen liten. Vi har fixat i odlingslådor och mekat gångjärn på båtluckan.

Förra sommaren köpte jag sex jordgubbsplantor Dessa har förökat sig till 15 och alla fick inte plats i odlingslådan. Det innebar förflyttning till andra ställen.

I sälgen brummar det för fullt av stora humlor... och då menar jag stora. Något Julia har svårt att låta bli att titta närmare på. Hennes långa näbb är djupt inne i sälgen och puttar på humlorna.

Bill hittade en lövhög som var väldigt intressant att studera närmare.

Visst är det konstigt... När vi går ner till båten har Bill inga problem att springa efter skottkärran och ibland även före... men när vi ska upp till bilen... har han oerhört svårt att gå.  Han har tusen saker han ska lukta på och massor av träd och grässtrån att välta. Så... farbror får numera åka skottkärra till bilen.

Idag, påskafton har vi inte varit på ön... Det spöregnar och är kallt... Vi har varit hos mina föräldrar och ätit en himla god påsklunch. Stort tack för det.

Nu väntar en kantarellsmörgås att bli gjord.

Må gott

I´ll be back.

Varmt i kalsongen

Nu är jag igång med plantering av tomatfrön. ÄNTLIGEN... De frön jag fick i jorden förra veckan har börjat titta upp och jag vet inte hur många gånger om dagen jag springer och tittar på dem. Jättekorkat då det faktiskt inte går att se dem växa, men jag njuter av att vara igång. Kanske är de det som gör att jag tittar på "slow-växande-frön"

Så har vi haft Bill här sedan i onsdags. Sonen med familj har varit till Sälen och åkt skidor. Enligt sonen var det endast snö i backen, men han misstyckte inte. 

Bill... som är en lite herre som gärna "pinkar revir" får ha skydd på sig när han är här... På ön har han inte samma behov. Himla konstigt... men så är det. Bill misstycker dock inte. Rätt varmt i "kalsongen" skulle jag tro. Bill gillar när det är sol och varmt.

Nu är Billsan återbördad till sin "riktiga familj" som kom hem idag. N var lycklig tjej. Dagen till ära ljusrosa nagellack och hemkommen till fint vårväder och en studsmatta. Kan det bli bättre?!

 Dags att plantera lite mer frön.

Må gott

I´ll be back.

Helgens ö-häng

Det blev Paradiset denna helg också... och vilket väder... strålande sol och vindstilla. Vi har njutit av varje sekund. En lite vemodig njutning. Vi har börjat plocka undan för vintern och idag fick pelargonierna bli med hem för övervintring. Få se om det går. De har inte mått så bra denna sommar... massor av regn och blåst. 

Vi har ätit gott... 

Bill har hängt med oss sedan i fredags, då hans människor skulle på kalas och där fick inte små hundfarbröder bli med. Så... ö-häng blev det för honom.

Så kom det en humla... den största humla vi någonsin sett. Den dök ned i lavendeln och där brummade den runt under en lång stund.

I morse... vaknade vi till strålande sol och dimma. Så himla vackert...

T tog sig ett dopp... typ vinterbad. 16 grader i vattnet är banne mig vinterbad. Bill hänger gärna på bryggan och förväntar sig att den som badar ska skvätta vatten på honom. Sände över bilden till F som uttryckte... "Titta, han kan ju röra på sig". 

Vi har börjat städa undan tomatplantor som är torra och slutat leverera tomater... Har dock några kvar som fortfarande har tomater igång. 

Där solen är... där är Bill.

 

Nu har vi kommit hem... MEN jag ska i ärlighetens namn erkänna... Jag hade vilda planer på att "skolka" och fortsätta vara kvar på ön.

Må gott

I´ll be back