fredag 30 juni 2017

Batgirl får vänta på sin matta




Det var länge sedan jag bakade matbröd... Förr... (läs ca 10 år sedan) bakade jag allt matbröd... Jamen Ni fattar... en tonåring hemma och det går åt MINST en limpa till frukost... en till mellanmål och en till kvällen... DET kostar det...Ett tag var sonen så trött på hembakt att han bad om att "någon gång få köpebröd, typ LIMPA" och då menade han sådan där söt och lite degig historia som man nästan får skrapa ur gommen när man äter. 
När han flyttade hemifrån kom jag av mig... Blev lite bekväm och började köpa bröd och nu när vi flyttat tillbaka till stan och bor granne med ett "surdegsbageri" är det en lyx vi kostar på oss att handla vårt bröd där...MEN...igår blev det hemmabakade rågsiktskakor.






Har även lyxen att kunna lägga på en (för mig) ny matta. Katja gav den till Julia... som hon ska ha ligga sin bädd... Detta för att liten dobermannflicka är heminredare och förstör ALLA dynor hon har. Hon gör skumgummikonfetti och jag lovar... en dyna blir det JÄTTEMYCKET konfetti av.
Mattan är 1 x 3.65 meter och färgglad. Preciiiiiiiiiiiiiiiis en sådan som vi behövde till vårt kök. Den får Batgirl i sin bädd när den har blivit sliten... för nu är den så himla fin att jag inte har hjärta att låta henne designa om den.

 
 


Nu har jag ett gäng på fyra ben att gå ut med.


Må gott




torsdag 29 juni 2017

Torra fötter




Det där med fötter... Det spelar banna mig ingen roll HUR mycket jag smörjer eller med VAD jag smörjer... mina fötter är fortfarande torra.
Jag filar... och nu finns inget mer att fila... och ändå har jag sprickor. Kanske inte så stora... men de finns där och smörjer jag inte... då utvecklar de sig till Gran Canyon... jag lovar.
Jag har smort med alla sorters salvor jag hittar... fotsalvor...  handkrämer... stjärtsalvor (märk pluralformen på de första tre)...spensalva... tjärsalva... och INGET hjälper. Mina fötter är fortfarande torra och riskerar sprickor. Förövrigt är jag inte speciellt torr... förutom min humor... som är både torr...ironisk...rå... och himla kul... äm... det sistnämnda är enligt mig själv...






Just nu är jag i en fas där jag ännu inte har släppt tanken på jobbet... DUMT...men så här det. T jobbar fortfarande och jag lallar runt här hemma och fixar med sådant som annars ligger långt ner på listan för vad jag måste göra. Städa garderober och annat spännande.

Hundarna sover mest i värmen och de vill helst INTE gå ut förrän kvällningen... annat än att göra toalett.
De ägnar sig åt sidbyten och andra viktigheter...





Se om det går att sova på rygg...






Julia och jag tog dock en promenad runt lunchen i Stadsparken för att träna att sitta still och inte "snuffa" runt överallt.
Det gick jättebra, även om det var varmt...fast... det kanske var värmen som gjorde att det gick bra.






Igår kväll när T kom från jobbet åkte vi för att låta hundarna springa av sig på den nedlagda golfbanan och vi fick sällskap av Katja som ville bli med och "golfa". Jorå... vi gör det utan grönt kort och inte behöver vi släpa på klubbor heller.


 
 
 
 
 
 
 



Nu har jag lite blommor att ta hand om... en tvättmaskin med tvätt att hänga... och tre fyrbenta att gå ut med...

 


Må gott




onsdag 28 juni 2017

Räddad från en snabb död...





Igår när jag gick i parken utanför vårt hus höll de på att klippa gräset... Under en av kastanjerna såg jag ett frö som tagit sig och en liten kastanjplanta hade kommit upp i gräset... Försiktigt drog jag upp den... ville rädda den från en säker död då jag var övertygad om att mannen på gräsklipparen inte skulle se det lilla trädet som letade sig upp i gräsmattan...





Jag tog in den lilla plantan...


 
 



... och tog med den till Paradiset. Hade bokat en träff med T på bryggan efter hans jobb. Ville utnyttja kvällssolen och äta middag på uteplatsen i västerläge.
Den lilla plantan planterades intill kajen och jag misstänker att jag räddade den från en snabb död av gräsklipparens vassa blad mot en långsam tynande död i Paradiset. För isses... det ska Ni veta... vi försöker plantera allt möjligt där ute men det är nästan inget som överlever första vintern... eller sommaren heller för den delen.
Det är för det första en annan växtzon än inne i stan... eller på fastland... För det andra är det väldigt mager jord och för det tredje... det kan blåsa småspik och då gäller det att vara tålig.

Nu får vi se om den lilla kastanjen klarar sig... OM den gör det... kan kanske mina barn-barns-barn sitta i skuggan under den och njuta och tycka att det var ett smart drag att rädda den lilla plantan... ta den över sjön...plantera den och vattna den varje sommar tills dess rötter är så långa att de når ner till vattennivån.


 
 
 
 


Julia och Matilda hade som vanligt en himla fart... Bill tar det mer lugnt och ligger mest och "ljunar i solen"... även om det kan bli fart på honom med ibland, så är det flickorna som har mest spring i benen.

Det ser värre ut än det är... Julia är försiktig med Matilda... Skulle nog tro att det är Matilda som är den tuffaste av dem två... och hon kommer undan med mycket då hon är så attans söt...
Vi fick dock stoppa dem då Julia i triumf bar runt Matilda i nackskinnet.


 



Gör man så... Bär runt sina mindre vänner i nackskinnet (även om det är de som börjar) får man (läs Julia) veta av husse att "om man är stor ska man vara snäll och lugn". Julia lyssnade... men Matilda lyssnade inte... hon är ju inte den stora...så hon fortsatte busa...


 
 
 


Efter att ha vattnat Paradiset åkte vi hem... Det har visserligen regnat men inte lika mycket som i stan och det var kruttorrt i krukorna.
Nu håller vi tummarna för den lilla plantan... och för att vi får fint väder resten av sommaren. Regn... ja tack... men bara på nätterna.


Må gott






tisdag 27 juni 2017

Mer än 18 hål på 45 minuter




Igår kväll gick vi 18 hål på den gamla nedlagda golfbanan... Fick just höra att "det tar ca fyra timmar att gå 18 hål"... AMATÖR... vi fixar det på 45 minuter och då kollar vi BETYDLIGT mer än 18 hål, för Ni anar inte vad hål och gropar det finns som måste undersökas och det gör vi utan klubbor och bollar och inte har vi några välklippta gräsmattor att gå på heller. 




Vi lät hundarna ha koppel på, då man inte får ha våra fyrbenta vänner lösa i skog och mark denna årstid.
Tur att Matilda är vit för vi skulle aldrig sett henne i det höga gräset om hon varit i samma färg som Bill... som förövrigt INTE vek från stigen. Det är ju vid stigen som andra hanhundar kissat och som han måste markera ÖVER...
Flickorna däremot hade inga problem med att ta ut svängarna... då ställde sig Bill och inväntade dem åter till den upptrampade stigen...varför ta ut sig i onödan.

 
 
 
 
 
 
 


Idag väntar nya äventyr...

Må gott