Spökåldern

Här regnar det... det slår hårt mot rutorna och vi håller oss inne.

T har sin sista arbetsvecka innan semestern och jag har gått in i min andra ledighetsvecka. 

Savannah är fortfarande hos sin ägare och jag fick meddelande om att hon sover mycket nu... första tecknet på att hon är dräktig. Vi håller tummarna.

Bill ska vara hos oss denna vecka då hans husse och matte roar sig med annat. Liten Matilda ska vara hos oss tills Savannah kommer tillbaka... och Julia är i spökåldern med ALLT vad det innebär. I morse låg det en pinne i parken som ALDRIG varit där förut (enligt Julia) och den var hon tvungen att morra lite åt... Bäst att göra det för det kan ju vara så att den är farlig...OM och UTI FALL ATT...

Det där med spökåldern är bara att ta sig igenom... Saker de sett 1000 gånger kan helt plötsligt bli något jätteläskigt som de aldrig och då menar jag ALDRIG sett tidigare.

Vi låter Julia "rida ut" varje spöke... Vi stannar upp... står tysta och låter henne övervinna det läskiga och till slut går hon fram och "duttar" på läskigheten, vi berömmer och Julia blir mäkta stolt.

Dagens första "spöke" var min vinterjacka som hör till Rättviksdräkten. Den hade hon uppenbarligen tidigare missat och den var oerhört läskig. När hon kom in i gästrummet, som är på sex hela kvadratmeter... fick hon igång stora mullret och raggen restes. Läskiga grejor det där.

Nu har hon övervunnit detta spöke... men vem vet... hon kanske måste övervinna det en gång till innan det är utplånat.

Nu har jag en dag att ta tag i och den fixar sig inte självt.

Må gott