fredag 31 oktober 2014

Höstlediga

 
 
T och jag tog oss två dagar ledigt från jobben... Det känns lite lyxigt så här mitt i hösten.
Igår åkte vi till mina föräldrar och åt älgpannbiff i gräddsås... och T och jag tog oss en promenad "på stan". Det är inte ofta vi gör det hos föräldrarna... Jag flyttade därifrån till Örebro 1987 och igår var som en promenad i minnen... Gamla posten som idag är inte lika stor som då... Butiker som försvunnit och andra har tillkommit... Min första lägenhet... Strandpromenaden... Kyrkan där jag konfirmerades och det gula huset där jag jobbade... Männikor vi mötte som inte ser lika ut som den dag jag flyttade... Inser att jag inte heller ser lika ut... Inte lika slät och håret är kortare... Jag har inte blivit längre men aningen mjukare...
 
 
 
 
 
 
Så har jag planterat amaryllisen som förhoppningsvis blommar till advent... Röd...djupt röd och storblommig skulle det visst vara.
 
 
 
 

 
 
Nu är T på stan och hämtar skor jag har hos skomakaren... fixar en sladd till utebelysningen som ska pimpa trädgården.
 
Bönan... hon ligger på flanken och suckar ljudligt bakom mig...
Har musik på... HÖGT... det är fredag och solen skiner som en tok... jag har vilda planer på att riva upp Bönan ur sin skönhetssömn och ta en femkilometersvända... Japp... så får det nog bli... Rensa minnen... sortera jobb... planera nästa renoveringsfas... kan bli en givande vända...
 
 




Må gott


tisdag 28 oktober 2014

För att finna luft, behöver vi vila

 
 
 
Vi har kommit av oss... Vi kom inte igång med någon renovering i helgen och det verkar som om luften gått ur oss...  Nu gäller det att hitta luft igen. Fast... vi behöver nog vila också. Så... för att finna luft behöver vi vila.
 
Idag har jag frusit som en tok  på jobbet och en städfirma kommit för att STORSTÄDA våra lokaler och det doftar starkt av rengöringsmedel... Nästan så det blir svårt att andas. Jag beundrar dem... De hade börjat städa i morse innan jag kom till jobbet och höll fortfarande på när jag åkte.
 
 
 
 

 


När vi kommer hem från jobbet är det mörkt ute... Lite vemodigt... Nu tar det ett tag innan vi kan gå kvällspromenaden med Bönan i dagsljus. Det märks på den lilla fyrbenta att hon inte är riktigt nöjd med situationen. Sommarhalvåret händer det mer och hon är i farten HELA tiden... förutom när hon ligger i solen och steker. Nu... går vi alla in i någon form av höst/vinter lunk och det verkar som om våren är det enda som kan få fart på oss.
 
Så... Nu tar jag kväll framför tv:n...
 
Må gott
 
 
 

söndag 26 oktober 2014

Tatuering del 2.

 
 
Vintertid... i alla fall vad gäller uret. Fick en timme extra i morse att sova. Det behövde jag. Ska dock tillägga att piggare blev jag inte... men det är alltid skönt att få sova lite extra.
T gick upp långt innan jag och jag märkte det inte ens... Snusade som bäst när han gick ut med Bönan som var i trängande behov av morgontoalett. Så... när jag vaknade stod frukosten på bordet... Sådant gillar jag... INTE frukost på sängen... HUA... kan liksom inte äta MASSOR då. Ni vet... ALLT som tillhör en bra frukost. Fruktsallad, yoghurt, rostat bröd, latte, juice och MASSOR av gott pålägg. Till det krävs ett dukat bord. Så är det... 
 
 
 
 



Så kom sonen... den högt och innerligt älskade sonen. Han kom för att äta, krama sin väna moder, visa tatueringen, busa med Bönan och rufsa om TantKarin. Jojo... det händer lite när han kommer innanför dörren.

  
 
 
Tatueringen som jag lika innerligt är emot är ännu inte läkt och väl insmord med fet barnrumpssalva.

 
 
 
 
Och här kommer förlagan till tatueringen...
 


Nu har sonen åkt hem till sitt.
T är till ett köpcentra nära oss och fixar en ny telefon... Kan upplysa att den vattentåliga Sonyn INTE tål att bli tvättad i 60 grader bomullstvätt med 1600 varv centrifug... Den håller INTE för det.

Själv lägger jag mig i soffan och lyssnar på musik... högt... JÄTTEHÖGT... drömmer om sommar och värme.

Må gott






lördag 25 oktober 2014

En långsam dag

 
 
Ute är det mulet och regn... och jag misstänker att hela dagen kommer vara " i ett mörker".
 
Känns konstigt att vakna en lördag och inte ha något planerat. Inte packa väskor för att åka till Paradiset. Inte sticka iväg och träna vovve. Inte få något inplanerat besök. INTE veta vad vi ska göra idag. Himla konstig men välkommen känsla.
 
Visst har vi saker här hemma att ta tag i... Som att fixa lilla hallen på övervåningen. Renovera badrummet som i dagsläget ger känslan av att gå in i en aprikos plastpåse... Röja garaget... men... det är inget vi i dagsläget kommer starta med. Idag får det bli en långsam återhämtningsdag, med långkok på spisen och varmt bad till kvällen... jorå... så får det bli.

 
 
 



Nu kör vi melodikrysset.


Må gott



fredag 24 oktober 2014

Sju år går fort

 
 
 
Idag, för sju år sedan, åkte vi och hämtade vår SnyggÅke. Det där med namn var svårt. Skulle ligga bra i munnen... och familjen skulle vara överens.
Många namn kom upp... men Åke var det som vi fastnade för... och så fick det bli.
Smeknamnet Snyggingen... var en utställningsdomare som myntade. En domare som blev helt betagen i vår "svarta best" och som gav honom rosa CK-rosett. SnyggÅkes pappa Valdo har även han gått under smeknamn, men då var det SnyggLars. Jojo... han... vår Snygging hade lite att brås på.
 
Pappa Valdo är "still going strong" och är i dagarna 11 år...  och även om dikena blivit aningen bredare och det är svårt att ta sig över och rådjuren springer MYCKET snabbare nu är för några år sedan... så hänger han med.
 
Snyggingen vilar i Paradiset. Han är på den plats på jorden han trivdes bäst på. Där han kunde springa utan koppel hela dagarna. Bada när han ville och vandra mellan sol och skugga.
 



 
 
 
Känns vemodigt... han saknas oss mycket.
 
Å tänk vad sju år går fort...
 
Må gott

onsdag 22 oktober 2014

Det där med tatueringar

 
 
 
 
När sonen var tre år, såg han för första gången en "riktig tatuering" och blev helt betagen... för en sådan skulle han också ha... och det talade han om högt och tydligt... "när jag blir stor ska jag ha en TATURERING"... han visste vad han ville även om uttalet inte var det rätta.
 
Under hela sin uppväxt har han sagt detta och vi har fått köpt fusk"tatureringar" till honom som han satt på hela sin kropp. Detta slutade han dock med när han var runt 10 år, men drömmen om en tatuering har han inte slutat med.
 
Jag har varit förskräckt över detta... Min son ska märka sin perfekta kropp med en bild... och jag har hotat honom att jag ska lägga mig ner och självdö om han gör det... Jag har lyckats stoppa detta förskräckliga i 21 år... men nu...
 
 
 
 

 
 
... gick det inte att stoppa honom längre. Sonen är idag 24 år och jag misstänker att han anser sig vuxen. Han som var så liten när han var liten.
 
Idag åkte han och F ner till Göteborg för att genomföra tatueringen, eller som sonen sa när han var liten "tatureeeeeeeeringen". Han har noggrant kollat upp var och vem som ska få äran att märka honom för evigt.
 
För ca en timme sedan fick jag en bild av F... och sonen hade just väst fram att "det gör ont". Jojo... bra tycker jag... Ont ska det göra.
 
Bilden han valt är inte någon bild på sin väna moder... utan en bild på Snyggingen. Sonen har många gånger bläddrat bland fotografier på SnyggÅke och till slut hittade ha en som dög.
 
 
 

 
 
Så... vi får väl se om han blev nöjd. Vad jag tycker... DET vet sonen och jag är INTE glad. Men... jag älskar honom innerligt och ovillkorligt ändå.

Må gott


måndag 20 oktober 2014

Gamläge i soffan

 
 
 
Jag tror jag ska jobba lite längre varje dag... Komma hem till rastad vovve, middagen på bordet och efterlängtad...  Bara sätta sig och njuta av maten och massor att prata om... Jojo... så får det bli.
 
Vi är rätt trötta den är årstiden. Igår försökte vi se hela Hypnotisören... DET gick inte. Missade sista 40 minutrarna, så nu måste vi köpa filmen. Vill ju se slutet. Det är liksom poängen. Men då sov vi ovaggade. Det brukar bli många halvsedda filmer under hösten. Vi ligger som två gamar i soffan och sover oss igenom det som visas på tv. 
 
 
 



Vi har fått upp fågelbordet. TantKarin har fullt upp med den flygande buffén och hon sitter och kikar i köksfönstret. Det är massor med småfåglar som rockar loss bland solrosfrön och häromdagen var det full fräs i lavendeln med blåmesar. Måste säga att jag har jätteroligt åt de små pippifåglarna... sonen säger att det är tantvarning på det. Det struntar jag i... fågelskådare ju.
 




Nu dags för soffläge.

Må gott


söndag 19 oktober 2014

Det var tider det...

 
 
Gårdagskvällen blev jättefin - rolig - spännande - full av skratt - allvarligheter och minnen... Så himla roligt att kunna ta upp en vänskap igen... som om åren mellan senast vi sågs tills nu inte funnits... eller... jo... vi kunde konstatera att "dikena är bredare och att kroppens förfall är ett faktum"... men annars var det samma härliga vän som kom hem till oss. 
 
 

 

 
 
När "gamla vänner" dyker upp, efter att varit borta ett tag, hamnar min hjärna i en form av promenad längs "memory lane" och så har det varit idag... Jag startade min promenad på morgonen i det glada 80-talet med smal midja, breda axelvaddar, långt hår, dansa under kristallkronan med en smokingklädd man... Ojoj vad han var stilig...
På den tiden kunde jag fortfarande göra en hyfsad "flick-flack", hjula och dansa jitterbugg... Det var tider det.
 
 




... för att hamna i en kulen höstdag för ett år sedan när Snyggingen och Bönan "rasade av sig" på stranden till Paradiset... Kan tillägga att jag INTE ens klarar en kullerbytta idag och vad "flick-flack" anbelangar, vågar jag inte ens tänka på att över huvud taget göra ett försök.
 
Det här med att "rasa av sig" behöver Bönan och jag kan se att hon har ett behov vi i dagsläget inte kan ge henne... Att få rusa med en stor hane och bli jättetrött.
 
 

 
 
 
I fredags, på en promenad med Bönan, mötte jag granne med hund... Lagom stor pojke tänkte jag. Pojkvovven är i Bönans storlek. Vi pratade ett tag. Bönan låg ner på marken och gjorde inget väsen av sig... medan den andra hunden gjorde utfall och vrålade i kopplet.
Jag frågade grannen lite försiktigt "om vi kunde ta en vovvepromenad någon gång så hundarna får promenera bredvid varandra och lära känna varandra för att sedan låta de leka".
Grannen svarade "vågar jag det, är Din hund snäll"...
JÖSSES - Bönan låg ner och tittade inte ens på vrålet i kopplet medan grannen hund var ute efter att mucka. Jojo... här ha vi koll på vovven. Kanske inte är rätt vovvepojke.
 
 
 
 


Tiden... nu... är trött söndag. Lägger mig under täcket och kollar Play TV. Så får det bli.

Må gott.


lördag 18 oktober 2014

Från självömkansträsket till en bal på slottet

 
 
 
Igår... på jobbet kommer Katja, kvinnan jag köper ägg av, och gav mig... FATTAR NI... gav mig världens finaste älggrytbitar och älgfärs... bara för att hon ville. Hon hade läst min blogg och ansåg att jag idag ska bjuda på älggryta. Jag har ingen älg i frysen, men det har hon och det delade hon med sig av. Så himla fantastisk. Så... nu står älgen på spisen och småputtrar i vitlök, timjan, lök, morötter, tomatpuré och rödvin. Jojo... en hel flaska klunkade jag i.
 
Det här kommer bli bra.
 
 
Sedan...
 
...kom en elev in på mitt rum... vilket i och för sig inte är ovanligt, men det är nu det ovanliga händer... Hon kom in med en jättefin höstbukett blommor... TILL MIG! Jag frågade varför jag förärades med detta och hon bara flinade och sa att jag var värd den. Innerligt tack liten M.
 
 
Sedan...
 
...fick jag ett telefonsamtal från en kvinna på utbildningsdepartimentet, (något som är himla ovanligt) som vill att jag... ska bidra med mitt kunnande i en utredning. Något jag anser att jag inte ensam kan göra, utan hela mitt arbetslag, samt vår förstelärare tillsammans måste göra för att få helheten. Det tyckte hon - kvinnan och min chef var himla bra...
 
 
Sedan...
 
... kom sonen hem på middag som T fixat... vilket i och för sig inte är ovanligt, men det var för mig en perfekt avslutning på en himla fin dag.
 
 
 
Ibland när livet går i 120 och jag anser att jag är kass - stressad - ful - gammal - tjock - ja... Ni vet allt sådant där som  gör att man inte mår tip-topp utan drar ner sig själv i självömkansträsket... Då...då, händer det... och det är det som gör att livet blir en "bal på slottet"
 
Det värmer hela min själ och hjärta.
 
 






Nu fortsätter jag lördagen... I huset doftar det älggryta och jag ska gå och fixa efterrätten.

Må som godis... JÄTTEGOTT.


fredag 17 oktober 2014

Inte alls lik en rundmask

 
 
 
Båten är tvättad och inslagen. Båtmotorn är på service och den skavda propellern är på lagning. Lite vemodigt men ändå skönt. Nu är det på tok för ruggigt för att vara i Paradiset. Hua.
 
 
 



I morse hörde jag på radion att några amerikanska forskare studerat "rundmaskar" och vad som är viktigast för dem om de utsätts för hunger på mat och sex... Rundmaskar ska enligt dessa forskare, vara rätt lika människan... Äm... Är det något att lägga forskning på... undrar jag... och VAD ÄR PROBLEMET? Varför välja om det uppenbarligen fanns både mat och möjlighet till sex? Fast... det kanske finns en frågeställning som förklarar varför det är viktigt att ta reda på detta... eller... ÄSCH... jag tycker INTE att jag är lik en rundmask... den har ju inte rött hår och glasögon. Uppenbart tycker jag.



 
 
 


Nu återgår jag till fredagssysslorna...

Må gott


måndag 13 oktober 2014

Att vänta utan krav

 
 
 
 
Idag fick jag ett sms från en vän jag inte hört av sedan länge... Eller rättare sagt... jag har inte varit så duktig jag heller på att höra av mig.
Ibland försvinner vänner, utan att någon osämja eller annat negativt påverkat... de försvinner ett tag för att komma tillbaka... Så är det nu... ett litet sms och vi tog vid där vi slutade sist och på lördag kommer hon hit för att ta ifatt de år som gått. Det ska bli så himla roligt.
 
För några år sedan dog en av mina närmaste vänner och jag saknar henne fortfarande. Kan inte förstå att hon inte finns längre och jag orkar inte ens besöka hennes grav. Jag lovade mig själv att vårda de vänner jag har... men ibland sätts vänskapen på väntelista för att återtas när livet är i fas... Det är också ett sätt att vårda sin vänskap på... Att när livet inte är i fas... låta det vara så och vänta utan krav.
 
 
 



Nu är mitt största problem... VAD SKA JAG BJUDA PÅ...


Må gott

söndag 12 oktober 2014

Djupt ner i fleecen

 
 
 
Söndag och en betydligt bättre dag vad gäller migrän, fast då har vädergudarna fått spelet och häller ner vatten från HELA himlen. Jorå... blött är det allt.
 
 
 



Bönan gillar regnet lika mycket som jag... med andra ord INTE ALLS. Hon vill INTE gå ut och bli blöt i håret och då går det att hålla sig länge från en toalettvända. Hon ligger mest och tjurar i sin bädd, djup ner i fleecen kan vi hitta henne.


 



Igår ringde sonen och undrade om vi ville se matchen han och hans lag spelar på hemmaplan idag. Det gjorde vi. Vi satt i bänkarna kl. 11.00 och som vanligt är det BARA sonen jag fotograferar men jag lovar det är mer killar i laget min son. Svårt att tro med tanke på bilderna, som förövrigt är "gryniga" då det är himla svårt att fotografera i en stor idrottshall.
Sonens lag vann inte. Får ta ett snack med sonen om det där med att det är viktigt att vinna också. Han kan inte bara springa runt och ha kul. JISSES...
 

 
  


Nu... dags för fisksoppa.

Må gott


lördag 11 oktober 2014

När migränen tar över

 
 
 
Just nu händer inte många knop. T ligger på altanen och sover... Migränen slog till mitt i frukosten och sänkte honom totalt. Bäst att låta honom sova. Han brukar piggna på om han får var ifred ett tag.
 
Tanterna ligger också platta. Bönan "burade sig själv". Hon brukar göra det när hon är riktigt trött och helst vill vara i fred. Då kravlar hon in i Snyggingens gamla utställningsbur som står i arbetsrummet och bäddar ner sig bland filtarna.
När jag satte mig vid datorn, kom TantKarin och hoppade upp i mitt knä och där ligger hon och spinner. Så... här är det lugnt.
 
Så fort T orkar ska vi gå ut och vända båten. Den står fortfarande på trailern och det ska den INTE göra. Den ska ligga upp-och-ner på bockar på gräsmattan.
 
 
 
 



Har vilda planer på att rama in tre akvareller som legat i ritningsskåpet i några år. Där gör de ingen glad. Anledningen till att de legat där är prioritering. De har inte varit högt upp på den listan... men de tar sig uppåt allt eftersom livsnödvändiga saker som måla naglar och sy gardiner bockas av. Jojo... ytligheten får ett ansikte.
 



Så... nu fortsätter lördagen... ännu lugn men vänta bara. Båten ska vändas, tavlor ska ramas in och vi ska nog få till en middag också... allt vad det lider.

Må gott