onsdag 22 oktober 2014

Det där med tatueringar

 
 
 
 
När sonen var tre år, såg han för första gången en "riktig tatuering" och blev helt betagen... för en sådan skulle han också ha... och det talade han om högt och tydligt... "när jag blir stor ska jag ha en TATURERING"... han visste vad han ville även om uttalet inte var det rätta.
 
Under hela sin uppväxt har han sagt detta och vi har fått köpt fusk"tatureringar" till honom som han satt på hela sin kropp. Detta slutade han dock med när han var runt 10 år, men drömmen om en tatuering har han inte slutat med.
 
Jag har varit förskräckt över detta... Min son ska märka sin perfekta kropp med en bild... och jag har hotat honom att jag ska lägga mig ner och självdö om han gör det... Jag har lyckats stoppa detta förskräckliga i 21 år... men nu...
 
 
 
 

 
 
... gick det inte att stoppa honom längre. Sonen är idag 24 år och jag misstänker att han anser sig vuxen. Han som var så liten när han var liten.
 
Idag åkte han och F ner till Göteborg för att genomföra tatueringen, eller som sonen sa när han var liten "tatureeeeeeeeringen". Han har noggrant kollat upp var och vem som ska få äran att märka honom för evigt.
 
För ca en timme sedan fick jag en bild av F... och sonen hade just väst fram att "det gör ont". Jojo... bra tycker jag... Ont ska det göra.
 
Bilden han valt är inte någon bild på sin väna moder... utan en bild på Snyggingen. Sonen har många gånger bläddrat bland fotografier på SnyggÅke och till slut hittade ha en som dög.
 
 
 

 
 
Så... vi får väl se om han blev nöjd. Vad jag tycker... DET vet sonen och jag är INTE glad. Men... jag älskar honom innerligt och ovillkorligt ändå.

Må gott


8 kommentarer:

  1. Jag vet hur du känner. Dottern tjatade ideligen och till slut gick jag med på att hon skulle få göra den minimalaste minsta tatuering om jag fick följa med och godkänna. När vi kom dit fick hon inte för hon var inte myndig - trots att mamma var med. Motiveringen var att är man myndig tar man eget ansvar och en tatuering finns alltid kvar. Efter det har det aldrig pratats om tatuering till min stora glädje, nu är hon 30 år och jag tror inte att det blir någon i framtiden heller. Din son är ju myndig och det är hans beslut. En tröst är ju ändå att han valde Snyggingen och inte en makaber bild.
    Ha det fint!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en fin bild han valde också... Får vara nöjd med det.

      Må gott :-)

      *KRAMAR om`na*

      Radera
  2. En bild på den vill jag gärna se :) själv är ja för feg för att tatuera mig men tycker att det är snyggt med en väl planerad tatuering. OM jag en dag vågar ska den betyda något Örebro mig, inte bara att den är snygg... Men somsgt, en bild vill jag se när den är klar! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har en bild på en blodig tatuering... DEN visar jag inte... isch... Får se om han ställer upp för modellande... då kommer den på bloggen... BARA för att det är Snyggingen. :-)

      Må gott

      *KRAMAR om`na*

      Radera
  3. Bonjour,

    Je comprends complètement ce que tu ressens... je l'ai ressenti et vécu avec mes deux filles !
    Cet effet de mode perdure et ni moi ni toi changerons grand chose.
    J'espère que ton fils est heureux avec ce tatouage...

    Gros bisous ♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan :-)

      Sonen är jättenöjd... tror dock inte att han skulle säga något annat.

      Må gott

      *KRAMAR om`na*

      Radera
  4. Hm...han valde det bästa motivet i alla fall!
    OM jag hade vågat så hade jag också velat ha mina vovvs inristade på mig...men huh...är rädd för nålar...plus börjar bli för gammal...
    Hoppas vi får se resultatet, när det har läkt sig...
    Skånekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Resultatet har jag ännu inte sett irl...men det lär jag nog får göra...

      Å jag håller med... av alla motiv tog han det bästa.

      *KRAMAR om`na*

      Radera

Kul att Du har lust att skriva några ord...