söndag 28 februari 2016

Dolly har blivit lyft

 
 
 
När jag var 17 år köpte jag min första bil... och den har jag kvar. Hon... för det är det... en hon, heter Dolly. Jag har normalt inte namn på mina bilar, förutom Dolly och Mexikanaren. Det blev liksom bara så.
När sonen var liten kunde han inte säga Volvo P-1800, eller som vi andra sa då, P18, han sa, Parton... Jamen Ni fattar. Blond (Californiavit) och stor ratt i backelit... kunde hon heta annat än Dolly?
Alla i vår vänskapskrets vet vem Dolly är.
Så är det Mexikanaren, bilen som tar mig till och från jobbet varje dag... En amerikansk bil, med motorn byggd i Mexiko. Enligt T är det motorn som är det viktiga... Inte om Du frågar mig... jag går enbart på utseende när det gäller bilar. Så... när vi pratar om den bilen (Mexikanaren alltså) säger vi inte bilmärket utan "Mexikanaren". Det var liksom inte meningen, det bara blev så.
 
I alla fall... nu står hon, den blonda vid namn Dolly, på garageuppfarten och är lyft så högt det går med domkraft. Hon ska tappas på bensin och diverse slangar ska bytas. Ny bensinpump är beställd och ska monteras så fort den anländer vår lilla stad. Kan bli bra det här.
 
 
 
 
 
För Er som har lite koll... Det går inte att se från vilket år hon tillverkades, då vissa delar är från mitten av 60-talet och andra är från 70-talet. Några saker på Dolly kom aldrig vidare till årsmodellerna 69 - 70. Jamensåatt för oss "nördar i ämnet"... Dolly är ett "hopaplock" från Torslandaverken". Min Dolly är född 1968, och är en prototyp för 1970. Så på chassinumret står det ett X, för att det är en prototyp och en 8 för den åttonde i ordningen av de prototyper som gjordes.
 
 
 
 
 
 


 Nu... ut och andas bensinångor och smeka lacken.

Må gott




torsdag 25 februari 2016

Den pumpen är ett minne blott

 
 
 
Ett par dagar ledigt så här på sportlovet har vi unnat oss. Välbehövligt som attan.
Vi försöker tänka bort husförsäljning, migrän och trasig bensinpump och bara gå på C-vitaminchock, Kärleksbomb och solens strålar.
Å det där med trasig bensinpump... Tycker nog att en bensinpump ska hålla längre än 46 år, skitgrejor... Undrar om det går att reklamera den till Bosch?
Pumpen är i alla fall ett minne blott... Död... Trasig... Kaputt... Finito... Bortom all räddning... och en ny ska beställas. Jorå... så måste det bli om det ska gå att starta bilen.
 
 

 
 
 
 


Kärleksbomben kom till oss i morse... och som igår har han legat ömsom på solstrimman och ömsom bredvid Bönan. Ett tag var TantKarin på "hans täcke" och det var jobbigt. Den lilla Bomben visste inte hur han skulle få mig att förstå att det INTE var OK för en Tant att bädda ner sig i HANS täcke. Nämen det är det inte...
 


 
 


 
Så var det de där med att hänga tvätt ute... Idag var det årets första utehängning... Jag lovar, det doftar "ute" i hela huset idag.




Nu en liten lövtunn kladdkakeskiva på det här.

Må gott


onsdag 24 februari 2016

Kärleksbomben är en soldyrkare

 
 
 
Det finns hopp... om en vår och ljusare tider... Idag såg jag årets första snödroppar och det värmde mitt hjärta. Jag kunde till och med le där jag stod i trädgården och såg de små dropparna försiktigt fast ändå uppkäftigt titta upp. Jag ser ljuset i tunneln och det är INTE något tåg.
 
 
 



Idag hade vi till och med sol som letade sig in i köket... Den lille Kärleksbomben Bill visade vilken soldyrkare han är... Det här kommer bli bra i sommar... TantKarin, Bönan och Kärleksbomben ligger på solstrimman så fort den visar sig.
Kärleksbomben flyttade sig efter solens strålar... och till slut lade jag honom på ett täcke som jag kunde dra efter solens förflyttning samtidigt som han sov i värmen. DET är livet på en liten pinne det.


 
 
 


Nu är det dags att börja med middagen.

Må gott



söndag 21 februari 2016

En tredje visning

 
 
Söndag... och livet fortsätter med allt vad en söndag innebär och lite till. Kl. 10 i förmiddags ringde MäklarYvonne och frågade om vi kunde tänka oss att ha ytterligare en visning idag. Det hade mejlat och ringt intresserade som missat visningarna. Jamen det var ju bara att klä på sig och dra igång "huspiffing" igen och då ingår INTE mig i morgonrock och fårskinnstofflor sade MäklarYvonne. Märkligt det där... Undrar om det någonsin varit en visning med husets ägare lallande i morgonrock och fårskinnstofflor i köket...kanske skulle sälja urbra ju. Frågade inte MäklarYvonne om detta utan löd henne... Piffade och fixade snabbt som attan och visning blev det.
 
 
 
 


Kanske skulle bli ett nytt jobb för mig... hjälpa MäklarYvonne med piffing av försäljningsobjekt... Det finns ju firmor som pysslar med sådant... och det kanske vore en bana för mig att glida in på, för jisses vad snabb jag var... Imponerande det där... när jag får fart.


 



Bönan och TantKarin förstod nog inte riktigt vad som hände... De kan se att vi susar runt och fixar och de blir innerligt trötta på oss... Nu ligger de båda och sover djupt och det finns inget annat än mat som skulle kunna få liten Böna att resa på sig... TantKarin struntar högaktningsfullt i både mat och kärlek just nu... hon sover.





Nu väntar en balja fruktsallad att njutas av...



Må gott


lördag 20 februari 2016

Sätter de elaka i kloster

 
 
 
Vi kom lite av oss... En lördag med snö som kommer ner som småspik och en isande vind... Det kan göra att vem som helst kommer av sig.
 
Själv kom jag av mig jättemycket i veckan så till den vida grad att det sänkte mig totalt för ett tag... så nu försöker jag samla ihop mig och sätta elakheterna "i kloster"... Ett jättebra uttryck som jag fick lära mig av en ytterst klok kvinna.
"Förr satte man dem man ville få bort, i kloster" sade hon. "Gör det mentalt, bygg ett kloster i Ditt sinne och sätt in dem som gör Dig illa i det klostret" fortsatte hon. Så det håller jag på med. Grunden är grävd och nu håller jag på att bygga upp murarna... och skulle elakheterna lyckas ta sig ur klostret, då gör jag som man gör med olydiga hundar... Ignorerar dem toooootalt.  Så får det bli... ett kloster och total ignorans. Tror inte personen i fråga lär sig... då människan antingen är totalt inkompetent eller genuint elak. Vet inte vad som är värst.
 

 
 
 


Nu väntar 10 kilo kärlek... och något gott att äta.
Bönan ligger i bädden, TantKarin sitter i fönstret och tittar på den flygande buffén, T fixar saker i garaget och själv tänkte jag baka.

Må gott


onsdag 17 februari 2016

Dags för samtalsterapi

 
 
 
Två husvisningar har vi haft och jag lägger mig snart ner och självdör... TUR att MäklarYvonne har läst en kurs på universitetet i psykologi... för nu banne mig är det dags för mig att gå i samtalsterapi. Det är emotionellt jobbigt att sälja hus...vårt hem... det vi slitit och renoverat i åtta år. Även om vi är enigt överens om att vi INTE orkar två hus och att vi ska sälja och flytta till lägenhet, så är det jobbigt. 
 
 
 
 
 
 


Nu är det dags för mig att hälla upp en stor balja chips och lägga mig framför tv:n. Viktigt det här med tilltugg.
 
Må gott


lördag 13 februari 2016

Fortsatt husvisningsstädning

 
 
Det närmar sig husvisning och jag är inte mindre orolig för det... Tankarna mal i huvudet och det känns som om vi ska ha urpremiär på vårt liv... Fi-katten-va-läskit... Jag har beslutat mig för att, när visningen är... åka till ett köpcenter nära oss och införskaffa himla onödiga prylar. DET ska jag.
 
Annars äter jag Polly och städar kökslådor. Jamen TÄNK om de som kommer på visningen drar ut lådorna och det ser ut som om någon släppt en mindre granat i den och sprungit iväg. Så kan vi INTE ha det... nähädå det kan vi INTE.
 
 
 



Bönan är aningen orolig... Det tillhör inte det normala att hennes människor fixar på detta vis... Drar med lådor och sprayar rengöringsmedel på de mest konstiga ställen. Det är inte alls det hon uppskattar... MEN... nyfiken som en dobermann ska vara är Bönan inget undantag. ALLT ska inspekterad och med nosen, duttas på.

 


Nu kör jag vidare med en låda till för på måndag har vi premiär på vår teater.


Må got


söndag 7 februari 2016

Vi plockar undan livet

 
 
 
 
Vi röjer... eller rättare sagt... vi plockar undan livet. Sådant som är för mycket... typ... för mycket handdukar, för mycket plastlådor, för mycket smågrejor som ligger framme och för mycket som är bra att ha men inte behöver visas på en husvisning. Sådant åker i soporna eller packas ner i lådor som ska ställas undan när vi ska blotta oss för kritiska blickar. Läskigt det där...
 
Vi finns nu på hemnet, eller rättare sagt vårt hus finns där. Allt fotograferat med vidvinkel som gjorde vårt lilla hus gigantiskt och med blixt så vårt hus blev jättevitt... så vitt är det inte... jag lovar... det finns färg också.
 
 
 
 

 
 
Igår var vi runt och fixade en del... Så himla korkat att göra det en lördag. Vi var liksom inte ensamma på köpcentret eller på byggvaruhuset... Humöret var väl inte det jättebästa... blev ju hungrig mitt i allt och det var bara att införskaffa något för den sura att äta... Det blev bättre då...och shoppingen kunde fortsätta.
 
 
 
 
 
Jag behövde godis också... jamen ibland behövs det för att hålla mig på humör... Så... igår kväll blev det en film och sockerchock. Jag är inte den som orkar se melodifestivalen... märk väl... jag förkortar inte namnet heller... så... Igår blev det en film som jag helt klart kan rekommendera. En otäck verklighetsbaserad film
 
AMERICAN SNIPER
med Bradley Cooper och Sienna Miller
producerad av Clint Eastwood.
 

 
 
 




Nu fortsätter operation röjning av livet.
 
Må gott




onsdag 3 februari 2016

Nu är jag naken inför hela världen

 
 
Nu är det verkligen igång det där med husförsäljning.
Igår var fotografen hemma hos oss och det var en märklig känsla som spred sig i maggropen... Vi ska sälja vår hus... på sant... och nu är det någon som ska visa det genom "sina ögon". Jättekonstigt... här jag har visat vår hem i små fragmentariska bilder...sällan hela rum... nu ska det visat in i minsta detalj. "Det är som att gå naken" sa jag när jag kom till jobbet. Naken och oskyddad... andra ska kritiskt bedöma vårt hem... och när jag pratade med Yvonne, mäklaren idag berättade jag detta. Hon skrattade och sa att det blir värre när annonsen på "hemnet" kommer ut i morgon för då börjar folk åka långsamt med bilarna utanför på gatan. Då konstaterade jag raskt att "då blir det slut med fuldansen iklädd endast underkläder när jag är på bottenvåningen. Jag får sätta på mig tofflor". Yvonne som är en sansad mäklare svarade att "sätt på dig solglasögon också". Bra förslag det där... man kommer undan med mycket bara man har solglasögon.
 
 
 
 
 
 
Så... just nu består våra liv av att fixa sådan som fått vänta, jobba och röja inför visningen. Jisses... Nu blev jag ännu mer naken...

 
 
 
 
 

 
 
Sonen har förklarat för oss att vi är rätt korkade som säljer och flyttar till lägenhet, fast han tar det hela med ro och har lovat flytthjälp när det är dags.
 





Sååååå... jag försöker hålla mig lugn och se oberörd ut. Det är inte lätt... när jag springer naken inför hela världen...
 



Må gott