När jag var 17 år köpte jag min första bil... och den har jag kvar. Hon... för det är det... en hon, heter Dolly. Jag har normalt inte namn på mina bilar, förutom Dolly och Mexikanaren. Det blev liksom bara så.
När sonen var liten kunde han inte säga Volvo P-1800, eller som vi andra sa då, P18, han sa, Parton... Jamen Ni fattar. Blond (Californiavit) och stor ratt i backelit... kunde hon heta annat än Dolly?
Alla i vår vänskapskrets vet vem Dolly är.
Så är det Mexikanaren, bilen som tar mig till och från jobbet varje dag... En amerikansk bil, med motorn byggd i Mexiko. Enligt T är det motorn som är det viktiga... Inte om Du frågar mig... jag går enbart på utseende när det gäller bilar. Så... när vi pratar om den bilen (Mexikanaren alltså) säger vi inte bilmärket utan "Mexikanaren". Det var liksom inte meningen, det bara blev så.
I alla fall... nu står hon, den blonda vid namn Dolly, på garageuppfarten och är lyft så högt det går med domkraft. Hon ska tappas på bensin och diverse slangar ska bytas. Ny bensinpump är beställd och ska monteras så fort den anländer vår lilla stad. Kan bli bra det här.
För Er som har lite koll... Det går inte att se från vilket år hon tillverkades, då vissa delar är från mitten av 60-talet och andra är från 70-talet. Några saker på Dolly kom aldrig vidare till årsmodellerna 69 - 70. Jamensåatt för oss "nördar i ämnet"... Dolly är ett "hopaplock" från Torslandaverken". Min Dolly är född 1968, och är en prototyp för 1970. Så på chassinumret står det ett X, för att det är en prototyp och en 8 för den åttonde i ordningen av de prototyper som gjordes.
Nu... ut och andas bensinångor och smeka lacken.
Må gott
Du har en klenod! När jag träffade min man hade han en vit P-1800. Och den sålde han!!!
SvaraRaderaKramar Eva