Just nu är jag rik på frukt och ost

Just nu... känner jag mig rik i fruktskålen och kylskåpet. Det är påfyllt och jag är nöjd. T och jag har satt en sport i att inte höja vårt matkonto, fastän priserna stiger. Det har vi klarat. Vi har haft samma summa de senaste tio åren. Lite marigt är det allt... jag älskar fruktsallad och har aldrig tidigare tänkt att frukt är dyrt, men inte katten köper jag äpplen och päron för 30 - 40 kronor kilot, det gör jag INTE. Så... det blir den frukten som just nu har nedsatt pris. Denna gång var det äpplen, klementiner, citroner och banan. Citronerna hamnar dock inte i fruktsalladen. Ost är också en favorit hos mig... och när det är extrapris på ost jag gillar, då kan det slinka med några kilo hem i matpåsen. Är även rik på ost just nu. 

Läste för länge sedan ett blogginlägg, att hänga tvätt på elementen "gör man inte längre". Hemma hos oss gör vi det. Speciellt vintertid, då elementen är varma och vi har massor med tvätt att torka. Torktumlaren kör jag bara med frottéhanddukar, aldrig kläder. Så... nu när det är många maskiner att tvätta och hänga, får elementen fungera som torkställning för strumpor.

Så kom prinsessan N av Huset på höjden idag för att äta lunch. Hon hade med sig båda sina föräldrar och Bill. Dagen till ära, hade hon på sig en tröja som hennes pappa hade för 32 år sedan. Aningen trött var hon, då de kom från badhuset. Jobbigt att simma.

Så skulle kökslådorna undersökas. En limepress är jättespännande och hon är helt övertygad om att den är till för att skopa glass.

Nu har prinsessan N och hennes familj åkt hem till Huset på höjden. Jag har torra strumpor att lägga in i skåpen och en ny maskin att hänga. T ligger på hela ryggen i soffan och Julia under en fleece och sover.

Må gott

I´ll be back

 

Den proximala utvecklingszonen

Just nu, pendlar mitt liv mellan heltidsjobb, halvtidsstudier, familjen och att "överleva fram till slutet av maj". Jag har nästan inte haft någon fritid på 2,5 år och nu är jag på upploppet. En uppsats kvar och den håller jag på att skriva med min skrivkompis som sitter i Dalarna. Vi delar ett dokument och ringer varandra för att gemensamt skriva. Så himla effektivt och kul att inte vara ensam om skrivandet och tänkandet. 

I onsdags hade vi första mötet med vår handledare och det kändes bra. Himla strukturerad handledare och jag gillar det.

De senaste dagarna har jag och min skrivkompis snurrat runt sociokulturellt perspektiv, Vygotskij och den proximala utvecklingszonen. Bara att lära mig ordet proximal, tog ett tag och jag fick "chunka" ordet flera ggr och ÄNTLIGEN kommer jag ihåg. 

Den proximala utvecklingszonen handlar i stora drag om, att människan klarar av att göra vissa saker på egen hand, men om personen får stöd av sin omgivning (som kan vara andra människor och/eller artefakter) klarar hen ännu mer. När människan får utmaningar som den klara av att utföra med "lagom mycket" stöd av sin omgivning, utvecklar det människans kompetens.

Till lunch, kom N med sina föräldrar. En fantastisk möjlighet för mig att studera lärandet, både vad gäller språket, verbalt och icke verbalt. Jisses vad N är tydlig, det är vi som inte alltid förstår vad hon menar när orden inte uttalas med alla stavelser. Hon var tidig att med betoningar förmedla fråga, påstående, surbannad och glad. 

Idag kom fröken med "fläskläpp" och blod på tröjan. Så kan det gå ibland och hon berättade för oss att hon hade varit ledsen.

Så har hon kommit på att hon kan ha ljuslyktan till "Lilla Gubbens" plats. Idag fick även Annika vara med. Pippi står i bokhyllan i hallen och Tommy är någonstans i förskingringen. Han har varit borta ett tag. Tror inte han är så långt bort.

I början på veckan skickade jag efter förstoringar på fotografier. Nu har de kommit och är uppsatta. Vi har inte så många väggar att hänga tavlor på, men en "liten slatt" mellan hall och rum fanns plats. Där fick det bli. Ingen bra plats, då det inte går att ta ett steg (eller tre) bakåt för att se på håll, samt att den övre bilden hänger för högt. Du ska inte behöva böja huvudet bakåt för att se en tavla.

Nu fortsätter min dag med att glida över till Fenomenologi. Jorå... Så får det bli.

Må gott

I´ll be back

 

Hur ser kriteriet för en pyjamas ut?

Just nu händer inte så himla mycket i huset. Vi har inte träffat sonen och hans familj sedan i söndags och då satt de i soffan hos mina föräldrar när vi kom dit. Det var en glad överraskning. N hade dagen till ära sin ena pyjamaströja på sig som hon fick i julklapp av T och mig. Byxorna som är lite för långa får vänta tills hon blivit längre. Men tröjan, som är lite för stor ville hon ha som klänning och så fick det bli. Ska jag vara ärlig... den är jättefin som klänning. 

Det där med pyjamas håller på att suddas ut i gränserna... har folk på jobbet som springer i silkiga kläder med samma mönster både i blus och byxa... ska jag vara ärlig... så ser mina pyjamasar ut och jag misstänker att T skulle bryta ihop om jag gick till jobbet i någon av dem. En stilla undran... hur ser kriteriet för pyjamas ut?

Hemma... på matsalsbordet ligger tvätt. Kanske är dags att vika ihop och lägga undan...

På matsalsbordet står även jobbdatorn och som jag har när jag pluggar. Idag har jag sänt in en examinationsuppgift. Det är alltid lite pirrigt... Jag vänder och vrider på ord och meningar... letar synonymer för att inte min text ska "fastna i urkund"... MEN oron finns alltid... efter några vändor med texten kanske det är så att jag ändå hamnar för nära så det blir nedslag. Äsch... spöken.

Nu fortsätter vi lördagen med middag och någon bra film.

Må gott

I´ll be back

 

7,5 år och i spökåldern

Nytt år... och inga nyårslöften och jag vill passa på att önska er alla en god fortsättning på det nya året. 2024, hoppas det blir ett fint år, med fred på jorden, bättre väder än förra året (innebär mindre blåst och mer sol) och billigare mat. Hur svårt ska det vara.

Så var det de där med hundar och spökålder. Julia var aldrig i den som valp eller unghund, men nu attan har hon gått in i den... 7,5 år och ska vara en mogen tant i sina bästa år. Nu banne mig har hon äntrat spökåldern med råge. Snögubbar är farliga grejer...dem "ställer hon". Snöhögar är nästa lika farligt. Dem blänger hon på och mullrar lite i strupen. Dra-maten-vagnar är tydligen en egen kategori av spöken... där blänger hon... hukar sig och reser lite ragg. Säger inget...utan tittar ut dem efter bästa förmåga och det är inte lätt då hennes matte... typ jag... försöker bryta hennes blängande. Våra tidigare dobbisar, lät vi utmana spöken... låta dem mullra för att gå fram och "dutta på dem". Helt ok med snögubbar och snöhögar... men "dra-maten-vagn" är lite svårare... den dras av en person som verkligen inte uppskattar en 39 kg muskler och himla stor dobermanntik, kommer fram och duttar på vagnen. Jag förstår dem. Det är spöken hon inte får utmana, de får verka ut.

 

I kväll väntas gäster... Det ska bli jättekul. Just nu håller jag på att baka en liten mjuk pepparkaka med frosting. Frostingen ska spritsas i fördjupningen i jämna (hur det nu ska gå till) toppar. 

Nu fortsätter dagen. Julia ligger fortfarande i sin bädd. Himla trött efter spökjakten. Jag har ett bord att duka.

Må gott

I´ll be back.