söndag 23 februari 2014

Vi ligger risigt till

 
 
 
 
Ibland behövs inte så mycket för att livet ska kännas lyxigt... Att gå här hemma och skrota och dissa OS är vad jag just nu gör... T kollar på matchen Sverige - Canada och just nu ligger vi risigt till... MYCKET risigt till, så varför ens sätta mig och titta... Är dålig förlorare ju. Så... vad gör jag då om inte lyxar till min tillvaro med en slät kardemummabulle och ett iskallt glas mjölk. Självklart har T en bulle och ett glas mjölk och han moffar nöjt även om vi ligger risigt till.
 
 
 
 
 




Nu fortsätter jag med att göra saker, som att rensa lådor i det nymålade skrivbordet, fixa mat, hänga tvätt och gosa med vovvar. Vi planerar för målning av huset hemma och solceller för Paradiset... jorå... så är det...en typiskt tråkig och ganska vanlig söndag i februari, när vi ligger risigt till i ishockeyn i OS.
 
Må gott
 
 
 
 
 





lördag 22 februari 2014

Efterlängtad - Brun - Grann

 
 
Nu har han varit här... den efterlängtade sonen. Brun och grann och med MASSOR av tvätt. Jomensåatt... visst curlar jag... Jag upplåter tvättmaskin och lite av min tid för att tvätta sommarkläder som varit på semester i Thailand. Kläder som flugit över halva jordklotet och som fortfarande är klibbiga av salt och där sanden gömmer sig i tygväcken. Kläder som luktar unket efter att ha legat i en plastpåse i resväskan. Det gör inget... han är hemma... min son... efterlängtad, brun och grann.
 
Han visade bilder och berättade vad de gjort... han censurerade det han visste att en moder inte vill eller ska höra och han talade om att han älskar mig... sonen... efterlängtad, brun och grann.
 
 
 



 
Nu har sonen och hans F åkt hem och här är det aningen trött idag. T var hemma vid 1-tiden i natt och vi sov inte förrän halv 2... upp med vovvarna i ottan och nu... har både T och vovvarna kroknat. Nu ligger de alla tre på flanken och drar långa stockar... TantKarin snusar lite mer försiktigt... Det är jobbigt det där med att hämta på Arlanda.
 
 




Nu... dags att hänga lite tvätt.

Må gott



fredag 21 februari 2014

Att inte vara fullärd

 
 
 
Jag läser... och läser... och inser mer och mer hur lite jag kan och hur mycket jag skulle vilja kunna. En rätt bra kombination om jag får säga min mening... och det får jag ju här. Värre vore det om jag trodde jag var fullärd, klar, inget mer att lära om ämnet... men si så är det INTE.
 
 

 
 



 
Just nu är det ett attans skitväder ute... snön som kom igår ligger tung och blöt. På vår lilla promenad ville Bönan INTE gå i vattenpölarna och det är ett problem när hela gatan är en stor pöl.
Just nu ligger de under filtarna i sina bäddar i storarummet och gör inge många knop. Själv vandrar jag mellan böcker och småplock. Rätt behaglig situation om det inte vore för hungern som knorrar i magen.
Har ingen lust att äta förrän T kommer hem och dit är det ett par timmar. Ikväll blir det ensamt igen... T ska till Arlanda i detta busväder och hämta sonen som landar 21.45. Jojo... den efterlängtade sonen. ÄNTLIGEN!
"Hej mamma. Sista två dagarna här i Thailand bor vi på lyxhotell, det är trevligt" Jamenva... TREVLIGT... lyxhotell är inte trevligt det är FANTASTISKT. Jag får nog ta och prata med sonen om det här.
 









Nu återgår jag till mina böcker.


Må gott


torsdag 20 februari 2014

Lite att klura på

 
 
Vi trötta, både hundarna och jag. Tog femkilometersvändan och fick pulsa i en decimeter blötsnö och kläderna var blöta när vi kom hem. Det var bara att ställa sig i duschen.
Nu är de ute med T för en liten kissevända. De har fått för sig att äta snö är bra... Har vilda planer på att låta dem äta upp snön på garageuppfarten... slipper skotta då.
 
Nu är jag lite frusen... nästan klar med dagens bok. Mycket att ta in och analysera hur jag själv är och gör. Det är en del att klura på där.
Att vara hemma i dagsljus är skönt. Även om jag läst, så har jag dammat lite... jag ser juh var det ligger damm... det gör jag inte i veckorna då det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem.
 
 
 

 







Nu dags för mat... typ... färsk pasta, pesto och riven parmesan... kanske en lite lövtunn parmaskinka också.

Må gott


När drevet går

 
 
 
I vår lilla stad har vi sportlov... men jag tillhör den personal på skolan som inte har sådant lov... men...idag och i morgon jobbar jag hemma och har för tillfället tagit mig lite rast.
 
Hemmajobbet innebär att jag ska läsa in mig på litteratur som jag kan vara behjälpt av i mitt arbete. Det är för tillfället fyra böcker jag ska igenom och bok nr. 1 anser jag ALLA lärare eller varför inte ALL personal i skolan skulle behöva läsa. En bok som ger ahaupplevelser, slår mig i huvudet och förstärker det jag redan visste...
 
 
 
Ross W Greene 
Vilse i skolan
Hur vi kan hjälpa barn med beteendeproblem att hitta rätt 
 
 
En bok som "beskriver hur man med empati och kognitivt, humanistiskt förhållningssätt kan hjälpa 'explosiva' barn och ungdomar att hantera sitt beteende". Det är ett svårt och många gånger tungt jobb och det trycker Green på vid ett flertal tillfällen i boken...men det går och det är inte OK att säga "Du kan bara Du vill" eller "Du måste skärpa till Dig" eller "Du måste träna på att vara uthållig".
Dessa barn/ungdomar vill... men vet inte hur...och färdigheter som "skärpa till sig och uthållighet" är just vad som många gånger saknas i deras funktionsnedsättning... Det är samma sak som att säga till någon som är döv att "träna på att höra" eller en blind att "träna på att se". Blir de hjälpta av det... inte då. Vi kränker dem...
 
När det saknas färdigheter som gör att man snabbt kan växla mellan olika förhållningssätt, hur ska vi då kunna få dessa elever att förstå att den aktivitet han/hon gjorde på rasten inte är OK att ta med sig in i klassrummet. Hur ska vi få dem att klara av att växla mellan olika aktiviteter, sinnesstämningar och ämnen utan att deras värld rasar och/eller blir förvirrande. Det är en utmaning för alla lärare samtidigt som de ska bedriva en måluppfylld undervisning.

 
 




Har klurat på en annan sak som gör mig innerligt ledsen.
 
Lärare... ska stå ut med både det ena och det andra och i vår tidning (Nerikes Allehanda) på sida för allmänhetens tyckande pågår ett drev på lärare. Det är så illa att jag tycker det snart kan liknas vid hets mot folkgrupp... gruppen är personer som har yrket lärare.
 
Enligt insändare i förra veckan borde de lata och många gånger okunniga lärarna ha 40 timmarsvecka och fem veckors semester plus att de borde gå ut och prova på ett "riktigt jobb" för att veta hur det är att jobba.
När ska detta sluta... lärare jobbar mer än 40 timmar i veckan... De har arbetsplatsförlagd tid med 35 timmar i veckan och förtroendetid med 10 timmar i veckan. Sammantaget blir det en arbetsvecka på minst 45 timmar.
På förtroendetiden ska de planera lektioner, samtala med föräldrar (oftast kvälltid), rätta skrivningar/uppgifter och läsa in sig på ny litteratur.
Att undervisa är INTE "a walk in the park", det är en blandning av briljant kunskap, retoriskt kunnande, människokännedom, pedagogik, metod och stå-upp-artist, samtidigt som Du ska ha koll på målen, var eleven befinner sig, är det elever som är osams, har funktionsnedsättning och i så fall vilken eller vilka. Du ska lägga upp Din undervisning så att den svagaste- kontra den starkaste eleven får stimulans och utvecklas. Du ska skriva omdömen, delta i  utvecklingsgrupper, möten och ALLTID se eleven och detta med ett vänligt och positivt bemötande, HELA dagarna. Du ska fostra och peppa, lyfta och guida, handleda och undervisa, stimulera och utveckla.
Visst finns det som inom alla yrken, rötägg... som inte gör det de ska... men jag lovar... lärare sliter, vänder ut och in på sig för att göra ett bra jobb. De vill alltid elevens bästa och jag anser det kränkande att säga att de inte har ett riktigt jobb.
 
Nu, fortsätter jag att läsa och förhoppningsvis bli ännu bättre och aningen klokare.
 
Må gott
 
 
 

måndag 17 februari 2014

Blek med mörka ringar

 
 
Idag när jag var hem på lunchen formligen BADADE vårt lilla hus i solsken och jag blev varm i både själ och hjärta. Den lilla Mårbackaplantan som klipptes ner igår stod i solen i köksfönstret. Nu får gärna solen stanna så min frusna och mörka tillvaro tinas upp en aning. Jag behöver MER SOL för att bli människa igen. Känns just nu som om jag går runt och är zombie, blek och med mörka ringar runt ögonen... det sistnämnda kan bero på kajalen, men blekheten är helt klart ett solrelaterat tillstånd.
 
 
 
 




TantKarin hade bänkat sig i solen på köksbänken och hennes päls var så där solvarm som bara en kattpäls kan bli... nästan het. Jag önskade just då... på lunchen... i det soldränkta huset att jag kunde fått stanna hemma och även jag ta mig ett solbad. Kanske inte på köksbänken till allas beskådan, utan lite mer diskret... i en stol mot garageporten.
 






Så var det liten Böna... Hon är inte den som missar en stråle sol... Hon förflyttar sig med solen och ju varmare det är... ju mer njuter liten Böna och kan man inte få hela kroppen i strimman... då får man ta huvudet.





Nu fortsätter måndagen i soffläge... lite fruktsallad och en film...

Må gott


söndag 16 februari 2014

Sidensvansar har anlänt

 
 
 
Är det meningen att vi ska duka under av mörker och skitväder eller har det något syfte? Tar gärna emot förklaringar hur förvirrade och långsökta de än må vara... bara det är en förklaring.
I min egotrippade och hypokondriska värld är detta något som BARA drabbar mig. Allt skit från regn och slask till magsjuka och nageltrång, så fort någon nämner detta... kommer även jag i min värld drabbas. Jorå... även om jag inte fåååååååår magsjuka eller nageltrång, så finns ju alltid risken, eller hur och om risken finns... då är faktumet där. Jorå... så är det allt.
 
Hur gör jag då för att fixa tillvaron när allt är så himla överhängande... en bra frukost. Det gäller ju att ladda och då startar jag morgonen med att vara vrålhungrig.
I morse blev det en c-vitaminchock med yoghurt, fettpåslag av en rostad macka med så mycket smör på att min tandläkare lätt skulle kunna göra en tandavgjutning efter att jag bitit en tugga genom pålägg, smör och smörgås... Inte illa det... Till sist toppade jag med en himmelsk latte och detta med T sittandes mitt emot, hummandes och högläsande i sin del av tidningen, som jag förövrigt redan läst. Han är liksom lite rädd att jag missat något och det är inte bra.
Nu kan man tro att jag ska vara mätt och färdig att ta mig an världen... inte då. Det är nu den stora renoveringen börjar... Ni vet... duscha, måla på ansiktet och fixa lockarna. DET tar tid... jag lovar... det tar tid att fixa renoveringar.
Nu världen är jag redo...
 
 
 

 
 
ÄNTLIGEN... har det dykt upp andra fåglar än grå och kajor.
Sidensvansarna anlände i morse straxt efter frukosten... De kom till vår lilla plätt, som en skock skrikiga och stökiga tonårspojkar i flock. De tog över HELA plätten, vilket i och för sig inte är så svårt med tanke på storleken, och de gjorde slut på alla äpplen vi trätt ner i buskarna. Hela jag blev lycklig över tillskottet av ny sort... väntar dock ännu på svanarna som uppenbarligen inte tycker vår plätt duger. Misstänker det beror på bristen på vatten... eller?
 
 
 
 




Nu go´vänner är det dags att kolla om jag fuskmålat skrivbordet.

Må gott


lördag 15 februari 2014

Att vara på plussidan

 
 
Ibland blir jag förbannad... jajamän heligt förbannad och det är när jag försöker och försöker och försöker göra något och det INTE GÅR. När jag efter bästa förmåga och med ALLA rätta verktyg sliter för att öppna en färgburk och det INTE GÅR. Jamen vad är det för fel... hur svårt kan det vara???
På en skala... jättesvårt.
 
Det måste ju finnas någon form av burk som är lättare att öppna. Vi har färgburkar i plåt, typ omöjlig att öppna efter första målningen och den ska öppnas igen... Vi har färgburkar i plast, med en sådan där liten "flärp" som ska vikas en aning för att man ska få bättre tag i locket. Efter första målningen går den lilla "flärpen" av och burken är inbrottssäker... typ... riksbankens säkerhetsnivå. Jorå... så är det.
 
Idag, när jag skulle öppna färgburken för att måla skrivbordet gång två i ordningen, var det TOTALT omöjligt OCH det med rätt verktyg. Ni vet en sådan där lite grej som går att köpa i färgbutiken och som man ska ha just att öppna färgburkar med. Jag kunde känna värmen i kroppen stiga (skulle kunna bero på hettan från bygglampan som stod och lös upp hela min bakdel) att mitt tålamod höll på att tryta och jag lovar... burken går INTE upp för det. Kan upplysa att den öppnar sig inte av att man (läs jag) vrålade en harang som skulle kunna göra den mest luttrade generad. Inte en chans.
Det var bara att vackert och med burken i handen, storma ner till T och be om hjälp. Ibland är det så att "bra kvinna" inte reder sig själv. Den här gången fick även "bra man" ta till extra verktyg typ stora tången för att få upp burken.
Nu är skrivbordet målat för andra gången... burken är ersatt av en glasburk som det tidigare varit gurka i... och det med skruvlock... jag på burken inte på gurkan.
 
 
 






Nu har jag lugnat ner mig och även fått mat i magen. T... som är en lyhörd och förstående man, insåg att kvinnan han lever ihop med... alltså jag... inte var mottaglig att prata "vad ska vi äta idag". T fixade maten utan att konsultera matval och det uppskattar jag innerligt. Jag har svårt att vara snäll om jag är hungrig och det har han förstått, så medan jag fräste runt på övervåningen och målade, fixade han lunchen. Han är bra... den där T.
 






Nu... fortsätter vi lördag. Har insett att idag får vi vandra i ett mörker, då väderleken beslutat sig för att inte släppa igenom solen. Mulet... snöblask och 0,8 grader ute. Pratade för någon timme sedan med sonen som satt vid poolen och hade runt 30 grader och han tänkte positivt... "jamen mamma, ni är ju i alla fall på plussidan" och det har han rätt i. Det är på plussidan.


Må gott



fredag 14 februari 2014

Alltid Valentin och Halloween

 
 
 
 
Alla hjärtans dag och jag har inte uppvaktat min kära... så illa är det. Jorå... ska jag klassas som kass, känslokall eller tråkig... för... när jag kikar runt på lite bloggar eller i tidningar så är det himla rart. Så rart att jag får tvinga mig själv att inte vråla. Så är det bara... Måste vi ha en dag som tvingar oss att köpa små geggiga geléhjärtan eller på tok för dyra chokladkartonger... Inte för att jag är snål... men kilopriset på dessa chokladbomber är FÖR HÖGT för bristen på choklad. Dyrt socker är vad det är. Måste vi ha en dag där ensamma människor som inte blir uppvaktade, blir ännu mer ensamma... och andra (läs jag) som visar min uppskattning och kärlek varje dag ska känna dåligt samvete för att vi (läs jag) inte vräkt på med kärleksbevisen typ chokladkartonger i form av hjärtan eller små kort eller annonser i dagens tidning... uppenbarligen måste vi det för att komma ihåg att visa kärlek.
Detta är en dag som jag bojkottar, lika så halloween... Näe... jag kramas varje dag och jag äter på tok för mycket godis och spökar ut mig efter bästa förmåga.... jag säger varje dag att jag älskar och jag försöker visa dem jag tycker om min uppskattning... Hos oss är det Valentin varje dag... eller... så gott det går... utan att vi behöver ha en speciell dag för det. Så pass er... rätt var det är, dyker det upp ett hjärta utan att jag skyller på Valentin.
 
Å en annan sak... Var tillverkas dammråttor?

 
 




Nu go´vänner... ska jag gå och göra inget alls. Det är jag värd.


Må som godis... jättegott.





söndag 9 februari 2014

Fixar skrivbordet

 
 
 
Ute snöar det handflatestora snöflingor, blöta och helt klart onödiga. Inget väder för någon som vill vara "rak i håret". Räcker med att jag sticker nästippen utanför dörren så ser det ut som om jag kammat mig med degkrokarna. Jag håller mig inne och håller håret rakt. Så får det bli.
 
Vovvarna har heller ingen lust att bli blöta. De ligger i sina bäddar, under filtarna och håller värmen och fisarna där under. De kravlar sig ur det varma när det är dags att dricka lite vatten eller när nyfikenheten tar över hand.
 
TantKarin vandrar mellan köksmattan och den mjuka korgen i rummet. Hon har för tillfället tröttnat på att sitta i fönstret och spana på högviltet där ute vid fågelbordet... och som sagt... inga svanar än även om det är fullt av mumsiga solrosfrön, äpplen och talg. Nänä... dissade av svanarna är vi allt.
 
 

 
 




T har tagit tag i skrivbordet med vänster hand. Höger ska vila efter olyckan... Mina föräldrar har vilda planer på att skaffa stödhjul till T:s cykel. Det är OK säger han, bara de är snabba, stödhjulen alltså... inte föräldrarna.
 
När jag flyttade hemifrån köpte jag ett skrivbord... det är det som T håller på att fixa.
Skrivbordet är litet och nätt och någon har innan mitt införskaffande bytt skinnskivan eller om det var någon form av faner, till galon... "äkta imiterad galon". Skrivbordet har säkert varit vackert ådrat från begynnelsen, men nu är det betsat i mahognyfärg och efter år av flera flyttar, avslagan hörn och färgslitage är skrivbordet en sorglig historia.
Jag skulle kunna ådra det på nytt. För massor med år sedan gick jag en utbildning i att ådra och tycker det är jättekul... men... i ärlighetens namn... det tar tid... och jag vill inte lägga den tiden på skrivbordet. Den dagen jag vill det... då gör jag det. Nu får det bli färgglatt svart.
Hade skrivbordet varit orört vid köpet... skulle det fått fortsätta vara orört trots avslagna hörn och färgslitage. Nu var det inte orört och en uppiffning måste till.








Nu... ska det målas och det är mitt jobb.


Må gott



lördag 8 februari 2014

Söv ner mig...

 
 
 
Jag försöker verkligen... på sant... jag försöker, men det går inte alls något bra. Näe... det gör det inte. Jag försöker se med glädje på att sonen åkt till Thailand... och visst kan jag förstå att han tycker det är härligt, roligt, spännande... men för mig är det en mardröm. Skulle det gå att söva ner mig i fjorton dagar och väcka upp mig när sonen står säker på Moder Sveas feta mylla... go for it.
Jag försöker se med glädje på att snön snart är ett minne blott och vi går in i månaden mars om några veckor... Så... mars och april... årets värsta månader. Skitigt, luktar apa och den bleka solen avslöjar ALLT... och då menar jag AAAAAAAAAAAAALLT.
Jag försöker se med glädje på det mesta... men just nu är det aningen svårt, när oron gnager i min mage och månaderna mars - april står för dörren... men det går inte.
Jag har gått så långt att jag köper pärlhyacinter, choklad, franska ostar och fuldansar i hallen samtidigt som jag sjunger med och trycker i mig choklad... Kan säga att inte ens det hjälper mig att se livet lite ljusare just nu...
 
Näe... söv ner mig och väck mig när sonen är hemma. Då kanske jag blir mitt vanliga jag igen. Då kanske mars och april blir lite mer trevliga och chokladen, franska ostarna och fuldansen är lycka igen.

 
 
 





Undrar om det blir aningen bättre om jag... åker och shoppar?

Må gott... jag väntar på att sonen ska komma hem.


onsdag 5 februari 2014

Guldkant på tisdagen och onödighet på onsdagen

 
 
 
Igår, efter jobbet var jag bjuden på kondis... Jamen va... en förgyllning av tisdagen. Min fantastiska vän M, som jag läste C-kursen i specialpedagogik med var det som kom med den fantastiska idén att kondisfika en tråkvanlig tisdag gör lite guldkant på tisdagsvanligheten. Jorå... en sådan guldkant blev det och MASSOR av godsaker dukades fram. Fick även en liten kartong med hem till T.
Innerligt tack för en finfika med himla många kaloribomber och många skratt.
 
 
 
Fotograferat med mobilen


Fotograferat med mobilen

 
Idag onsdag har det dock inte varit så abbans kul. Halv sju i morse ringer telefonen och T berättar att han cyklat omkull... Gatan var som en spegel och bakdäcket bara försvann. T dundrade i backen och fick åka till sjukhuset för att röntga knä och axel. Axeln hade farit ur led och högerarmen hängde som en sladdlampa utmed kroppen och korsbanden i höger knä var inte riktigt som det borde vara. ONT... gjorde det och T fick en spruta innan axeln skulle dras rätt och när han ringde från sjukhuset var han aningen sluddrig på rösten, men tillbaka till jobbet skulle han. Min hjälte.
Nu har han lovat att han ska införskaffa cykelhjälm. Det hjälper dock inte axeln eller knät men han fick sig en tankeställare så cykelhjälm fixas i helgen.
Om jag ska ha hjälm... inte då... jag vägrar cykla. Min rumpa är INTE gjord för det HUR mycket jag än tränar och varför cykla när jag kan åka bil.
 
 
 
Nu go´vänner ska jag gulla lite med mannen som har armen i mitella och är aningen stel i höger knä. Det är han värd.
 
Må gott
 
 
 
 
 
 

söndag 2 februari 2014

Taket ligger kvar

 
 
I morse beslutade T och jag oss för att vi skulle styra den lilla grå till kanten av Paradiset. Vid 10-tiden beslöt sonen och F att även de ville bli med.
Lite nyfiken var jag allt på om taket skulle ligga kvar. Det gjorde det. Isen bär oss inte över så det var bara att vackert stå på bryggan och sukta och längta efter ljumma vindar och båten i sjön.
 
 






Både T, hundarna och jag tycker det är roligt att ha med sonen och F. Det händer lite mer då. Snökasting och andra "småkillsgrejor" som INTE skulle hända om det bara var jag och T.
 
 




Bönan är den som uppskattar snökastningen mest. Hon har svårt att motstå ett bra snökast.














Nu ligger både Snyggingen, Bönan och T på flanken och det snusas från alla bäddarna. TantKarin har lagt sig i en korg och från henne hörs bara ett försiktigt spinnande. Sonen och F har åkt hem till sig och här sitter jag... Dags att gå och göra något annat... typ putsa en kristallkrona.


Må gott


lördag 1 februari 2014

Ett värmande besök

 
 
 
 
Idag har jag träffat en pojke... Åtta år och nyfiken på världen. Åtta år och älskar brieost, starka korvar, vit choklad, matematik, fruktsallad och spel där han får utmana zombies. Jorå... han kunde fuldansa också och var i klass med Pulp fiction fuldans. Den här grabben kommer gå långt och han platsar klart på vår brygga i sommar... En bit brieost i handen och fuldans. Jamen va... det är ju vad jag pysslade med förra sommaren. Franska ostar och fuldans.
Det som var mest spännande att se var hans förtjusning i djur. Han stod som förstenad när han genom köksfönstret såg fåglarna vid fågelbordet. Han borrade ner sin lilla näsa i TantKarins päls och kliade henne försiktigt under hakan och han klappade Snyggingen och Bönan utan minsta rädsla.
Som vuxen behöver man få se världen genom ett barns ögon... Jag lovar... det gör världen större och ännu mer fantastisk.
 

 
 

 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
Nu är det dags att börja med middagen... eller... något annat kreativt... typ sova lite middag.
 
 
Må gott
 
 
 
 


Med ryggen mot elementet och hakan mot golvvärmen

 
 
 
Igår var det en snökanon över vår lilla stad. När jag gick in i matbutiken för att handla var det lite snö i luften, när jag kom ut var det som om någon vridit på värsta snökanonen. Det tog himla lång tid att åka hem och vipp-vapparna höll inte snön borta från vindrutan. De fick verkligen visa vad de gick för.
 
 
 




Snyggingen och Bönan är inte jätteglada över kylan. De tycker det är ok att gå ut med täcken på så länge de får röra på sig... sedan vill de in till värmen och ligga under sina plädar. Bönans bädd har vi ställt mot elementet i hallen och där ligger hon och trycker ryggen mot värmen och vilar hakan mot golvvärmen. Det är livet det...
 
Annars... lördag... snart fika med en arbetskamrat och hennes son. Det ska bli kul.
Vovvarna är just nu på promenad med T och kommer snart in, hungriga och trötta.







Nu go´vänner... fortsätter en lördag, en snöig sådan. Världen ligger inbäddad i ett vitt mjukt täcke och jag har en stark längtan efter värme... sommar och strålande sol. Jorå... så är det.

Må gott