Att vara på plussidan

 

 

Ibland blir jag förbannad... jajamän heligt förbannad och det är när jag försöker och försöker och försöker göra något och det INTE GÅR. När jag efter bästa förmåga och med ALLA rätta verktyg sliter för att öppna en färgburk och det INTE GÅR. Jamen vad är det för fel... hur svårt kan det vara???

På en skala... jättesvårt.

 

Det måste ju finnas någon form av burk som är lättare att öppna. Vi har färgburkar i plåt, typ omöjlig att öppna efter första målningen och den ska öppnas igen... Vi har färgburkar i plast, med en sådan där liten "flärp" som ska vikas en aning för att man ska få bättre tag i locket. Efter första målningen går den lilla "flärpen" av och burken är inbrottssäker... typ... riksbankens säkerhetsnivå. Jorå... så är det.

 

Idag, när jag skulle öppna färgburken för att måla skrivbordet gång två i ordningen, var det TOTALT omöjligt OCH det med rätt verktyg. Ni vet en sådan där lite grej som går att köpa i färgbutiken och som man ska ha just att öppna färgburkar med. Jag kunde känna värmen i kroppen stiga (skulle kunna bero på hettan från bygglampan som stod och lös upp hela min bakdel) att mitt tålamod höll på att tryta och jag lovar... burken går INTE upp för det. Kan upplysa att den öppnar sig inte av att man (läs jag) vrålade en harang som skulle kunna göra den mest luttrade generad. Inte en chans.

Det var bara att vackert och med burken i handen, storma ner till T och be om hjälp. Ibland är det så att "bra kvinna" inte reder sig själv. Den här gången fick även "bra man" ta till extra verktyg typ stora tången för att få upp burken.

Nu är skrivbordet målat för andra gången... burken är ersatt av en glasburk som det tidigare varit gurka i... och det med skruvlock... jag på burken inte på gurkan.

 

 

 

Nu har jag lugnat ner mig och även fått mat i magen. T... som är en lyhörd och förstående man, insåg att kvinnan han lever ihop med... alltså jag... inte var mottaglig att prata "vad ska vi äta idag". T fixade maten utan att konsultera matval och det uppskattar jag innerligt. Jag har svårt att vara snäll om jag är hungrig och det har han förstått, så medan jag fräste runt på övervåningen och målade, fixade han lunchen. Han är bra... den där T.

 

Nu... fortsätter vi lördag. Har insett att idag får vi vandra i ett mörker, då väderleken beslutat sig för att inte släppa igenom solen. Mulet... snöblask och 0,8 grader ute. Pratade för någon timme sedan med sonen som satt vid poolen och hade runt 30 grader och han tänkte positivt... "jamen mamma, ni är ju i alla fall på plussidan" och det har han rätt i. Det är på plussidan.

Må gott