Guldkant på tisdagen och onödighet på onsdagen

 

 

 

Igår, efter jobbet var jag bjuden på kondis... Jamen va... en förgyllning av tisdagen. Min fantastiska vän M, som jag läste C-kursen i specialpedagogik med var det som kom med den fantastiska idén att kondisfika en tråkvanlig tisdag gör lite guldkant på tisdagsvanligheten. Jorå... en sådan guldkant blev det och MASSOR av godsaker dukades fram. Fick även en liten kartong med hem till T.

Innerligt tack för en finfika med himla många kaloribomber och många skratt.

 

 

 

Fotograferat med mobilen



Fotograferat med mobilen

 

Idag onsdag har det dock inte varit så abbans kul. Halv sju i morse ringer telefonen och T berättar att han cyklat omkull... Gatan var som en spegel och bakdäcket bara försvann. T dundrade i backen och fick åka till sjukhuset för att röntga knä och axel. Axeln hade farit ur led och högerarmen hängde som en sladdlampa utmed kroppen och korsbanden i höger knä var inte riktigt som det borde vara. ONT... gjorde det och T fick en spruta innan axeln skulle dras rätt och när han ringde från sjukhuset var han aningen sluddrig på rösten, men tillbaka till jobbet skulle han. Min hjälte.

Nu har han lovat att han ska införskaffa cykelhjälm. Det hjälper dock inte axeln eller knät men han fick sig en tankeställare så cykelhjälm fixas i helgen.

Om jag ska ha hjälm... inte då... jag vägrar cykla. Min rumpa är INTE gjord för det HUR mycket jag än tränar och varför cykla när jag kan åka bil.

 

 

 

Nu go´vänner ska jag gulla lite med mannen som har armen i mitella och är aningen stel i höger knä. Det är han värd.

 

Må gott