söndag 29 september 2013

När mentalisering inte finns

 
 
 
Det finns saker som inte vi kan styra över och en av dem är hur andra beter sig. Jag kan aldrig få en annan människa att ändra på sig om hon/han själv inte vill det. Jag kan bara berätta hur jag känner mig när denna person gör mig illa, arg eller ledsen, men jag kan aldrig få en förändring utan att viljan finns hos den andre.
Det värsta är när den personen inte förstår när han/hon sårar eller är plump. Det är då hornen kommer fram och jag känner svansen slingra sig upp över ryggen... Det är då jag verbalt skulle kunna döda, fast... ibland går inte det heller, för den andre rycker bara på axlarna och förstår inte något alls. Det kallas att inte kunna mentalisera. Sådant ska jag klara av då det ingår i min utbildning, men idag stötte jag privat på detta fenomen och jag kan inte hantera det. Jag blir sårad, ledsen och arg, men vad hjälper det, när det bara är i mitt hjärta det gör ont.
Tur att T, min son och mina föräldrar förstår och jag kan få berätta om min frustration för dem. För frustrerande är det... när någon är elak och inte förstår.
 
Annars då... jo tack bra.
Idag har det varit en märklig söndag. En söndag och vi inte har varit i Paradiset. Vi har pysslat här hemma och fått massor gjort. Typ... tvättat bilen, städat baksidan på vissna blommor, långkok på spisen, tvättat kläder, duschat vovve, klippt lite på TantKarin och pysslat med blommorna inomhus. Jorå, pyssligt värre.
 
 

 
 




Nu go´vänner ska jag fortsätta söndagen.

Må gott


lördag 28 september 2013

Mer firande - Innebandy - Vem drog ur proppen

 
 
 
Jag är inte riktigt färdigfirad och igår blev jag firad på jobbet. En fantastisk bukett bunden av vår floristlärare som även kan titulera sig mästare då hon har mästarbrev i det där med blommor. Jamen va, hur lyxigt är inte det. En bukett som platsar i en bruds nervösa händer inför ett stundande bröllop. Ni må tro jag var stolt när jag gick genom skolan med buketten i min famn. Det serverades tårtor, bakade av våra bagerilärare och ett presentkort på en spa-upplevelse. Det var med ett STORT leende jag åkte hem igår.
 
- Innerligt tack -

 
 








I morse var jag ner och kikade på sonen som hade match. Tyvärr förlorade de med 8-7. Jag satt där på läktaren och fotograferade och insåg att jag bara tagit bilder på sonen. Innebandy är en lagsport, men det hade jag totalt missat. MÅNGA bilder blev det på ett objekt, sonen. Å jag ska i ärlighetens namn erkänna att det är INTE lätt att fotografera i en sporthall med lysrör i taket och utan blixt. Närå, det är det INTE.







Vi hann också en sväng till Paradiset innan det blev mörkt. Nu har vi tagit hem det mesta och det är bara att dra upp båten. Det är en aning vemodigt, men nu är det höst det är ganska bistert runt vattnet.
 
Så var det det där med vattennivån. DEN ÄR LÅG, på tok för låg. Vi har strand där vi inte ska vara strand och det ligger massor med torkade Tjockskalig målarmussla, där det tidigare var vatten. De har inte hunnit simma... äm... simmar musslor... nä... eller hur i katten förflyttar de sig... äsch... de har i alla fall inte hunnit förflytta sig till vattnet när vattenståndet blivit lägre.
Den Tjockskaliga målarmusslan som finns i vår lilla sjö är fridlyst, lever i ca 70 år. DET är imponerande, en liten mussla ligger och skvalpar i vattnet vid Paradiset i 70 år och flera av dem har legat där sedan min pappa var liten knodd. 70 år och ligga och skvalpa runt Paradiset... undrar vad det gör för att roa sig. Sexuallivet måste ju vara på topp, då de är så attans många, men vad gör de förutom att göra fler Tjockskaliga målarmusslor i 70 år?
Tragiskt att sedan dö av torka... Då ställer jag mig frågan... VEM DROG UR PROPPEN?
 



Nu go´vänner är det dags att gå och göra ingenting.

Må gott


torsdag 26 september 2013

Njutningsfullt i magen

 
 
Jag äter choklad och struntar i hur mjuk i kanterna jag blir. Choklad är gott och jag behöver goda saker.
Förra veckan, när jag fyllde år, fick jag en ask med den moffigaste chokladen man kan tänka sig. En ask fylld med kärlek. Jorå, dessa praliner är mjuka i gommen, lena på tungan och lägger sig som bomull i magen och jag ÄLSKAR det.
Det värsta med sådana här praliner är att det går BARA att äta max två åt gången. Smyger jag in en tredje, blir det på något vis för mycket och det grämer mig. Jag önskar det inte kunde bli för mycket av chokladpraliner.
 
 


 
 
 
Här om dagen när jag var ute med Snyggingen, hade jag med mig lite choklad som jag njöt av efter vägen. Samtidig som jag gick där och rullade med chokladen mellan gomseglet och tungan, studsade det ett rådjur över vägen. De är modig de där små rackarna. Snyggingen, förstod nog inte vad det var utan tittade på det som studsade och tittade på mig, sedan fortsatte han att lalla och snuffa i backen. Jag, jag lät chokladen ringla sig ner i halsen och landa njutningsfullt i magen. Det var en bra promenad.
 





Nu go´vänner, är det dags att ta tag i stryktvätten.

Må som GODIS... Jättegott.

måndag 23 september 2013

Choklad och Bullens Pilsnerkorv

 
Trött, innerligt trött och önskar jag kunde krypa i säng redan nu. Aningen ont i halsen och en huvudvärk som inte är migrän. Jorå, känner jag efter så kanske jag är lite förkyld. Hoppas det håller sig till lite... förkyld. Har försökt bota det halsonda idag med choklad. Läste att det skulle vara bra mot sådant och DET är jag inte sen att nappa på. Choklad är gott OCH nyttigt. Det räcker så. Nyttigt och gott en himla bra kombination.
 
 
 

 
Så var det det där med Bullens Pilsnerkorv. Jorå, man kan äta den utan att dricka öl och det ska vi göra i kväll. Det blev en burk kvar sedan i fredags och det är ju synd om den ska stå orörd. Himla synd. Så kan vi inte ha det. Det får bli kvällsmaten med stark senap.
 
 


Nu go´vänner är det dags att öppna burken.

Må gott

söndag 22 september 2013

När T får tag i kameran

 
 
Igår, när vi röjt kalas, packade vi övernattningsväskorna och kylboxarna och åkte till Paradiset. Där satt vi, trötta och glada och spelade Wordfeud och åt kalasöverblivna chips. Jamen va, hur skönt var inte det. I ljuset av stearinljus och Radio city som spelade gamla godingar så nostalgitripprana avlöste varandra. Jag orkade till och med på en liten fuldans och fick in ett riktigt gung. Himlar i lådan, det var nästan så gunget inte ville sluta.
 
I morse, stod regnet som spön i backen och T drog igång med fönsterfoder. Snyggingen och jag beundrade honom när han jobbade. Vi var aningen trötta och kände att beundra var vad vi orkade med.
 

 
 








Ibland, får T tag i kameran. Det är inte ofta då jag anser att det är mitt jobb att dokumentera, samt att det krävs MINST 72 bilder på mig för att det ska bli EN bra och den måste ändå photoshopas till nästan icke igenkänd. 
Idag fick han tag i den, kameran alltså, och det är lika kul varje gång. Äm... jag förstår inte riktigt vad han skulle fotografera idag då det är halva Snyggingen och inte ens hela min rumpa med på bilden. För det kan ju inte vara oss det var meningen att fotografera... eller. Han säger själv att han "bara fladdrar runt med kameran och knäpper". Jorå, och då blev halva min rumpa med. Det är en konst, för DEN är INTE LITEN.
 
 





Idag packade vi det mesta i Paradiset och tog med hem. Det är höst och snart dags att stänga härligheten. Det är vemodigt, men skönt. Det här dygnet har kaminen fått göra sitt och vi hade modiga 22 grader inomhus. Snyggingen låg med "näbben" mot värmen och snarkade ljudligt och hade ingen lust att gå ut i regnrusket för att åka hem.
 
Nu är vi hemma och ska kika på någon film innan det är dags att ta kväller.
 
Må gott
 
 
 
 
 
 
 

lördag 21 september 2013

Att fira födelsedag

 
Igår var det min dag HELA dagen och det firades från morgon till kväll... Jorå... det var länge sedan jag skrattat så mycket som jag gjorde igår och jag fick som jag ville. Skratta - äta - kramas och Bullens pilsnerkorv. Vi missade fuldansa... men det tar vi igen. Nästa gång jag fyller år ska det fuldansas.
 
 




Nu har vi fixat melodikrysset och jag är en dag äldre och här ska det fixas lördag. Det är en bra dag.
 
Må gott... DET gör jag.
 
 
 

torsdag 19 september 2013

Oväntat uppvaktad

 
 
Idag fick jag en present... Min första födelsedagspresent för detta året. Fast jag fyller inte förrän i morgon och jag fyller jämt... 23... jorå... jag fyller jämt 23 och så är det i år också.
 
När jag kom i morse möttes jag på jobbet av K... som drog med mig in på rummet och räckte över en present given med stor värme. 12 stycken... TOLV STORA ägg, värpta av hennes egna pullor. Aldrig har någon på jobbet fått så många ägg och jag är både glad och hedrad. Dessa ägg är lagda av hönor som får sprätta runt på gården och leva ett bra hönsliv, dock utan tupp. Jamen va... det går ju inte att ha en kille bland pullorna när man bor i befolkade områden. Han skulle väcka hela grannskapet och K skulle INTE vara populär på byn. Därav att flickorna får gå utan galande herrsällskap.
Äggen ska ätas till frukost och varje tugga ska njutas med andakt.
Tack... jättestort och innerligt TACK.
 
 
 




Nu go´vänner ska jag fortsätta fixa. Jag har ett födelsedagskals att rusta för och jag är inte klar.

Må gott


måndag 16 september 2013

TantSimone fick somna in

 
 
Igår tog vi det svåraste beslut man som människa ibland måste ta... Att släcka någons liv. Vi tog ett gemensamt beslut att låta TantSimone somna in.
För ett år sedan startade våra tankar och vi kunde inte längre blunda för att något höll på att hända vår Tant. TantSimone fick diagnosen -  senil. Vissa dagar var hon som en pigg liten nyfiken kattunge, medan andra dagar slogs hon för att döda och vi kunde se att hon inte alltid längre var med oss, utan i en värld där ingen annan än hon fanns.
Idag fick TantSimone, minst 15 år gammal, somna in.
 

 


Hon kom till oss för snart sex år sedan, med magen full av kattungar. Hon skulle bara stanna ett litet tag. Hon födde tre små fantastiskt vackra bäbisar och hon blev kvar. Hon blev en del av vår familj och hon tog oss alla med kärlek och när jag mådde dåligt eller hade ont, tröstade och vårdade hon och skvallrade för T.
Hon fostrade alla dobermann som klev över vår tröskel och det var hon som var drottningen, med TantKarin som sin vapendragare.
 
 

 
 
När veterinären givit henne sprutan i magen, bad jag T öppna dörren ut... (Hos vår veterinär kan man komma direkt utifrån och slippa väntrummen när ett djur ska få somna in)... Jag höll vår lilla drottning i famnen och tog henne ut till friska luften. Där... i min famn fick hon andas de sista andetagen... i den fortfarande ljumma höstluften, ute i det fria. Det sista hon såg var himlen, hennes ögon blev grumliga och hon slutade andas. Stilla - mjukt - försiktigt gick hon över... liggande i min famn... i friska luften.
 



Nu ska jag gråta lite till... sedan ska jag tänka glada tankar.

Må gott


söndag 15 september 2013

När det tjuter i brandvarnaren

 
 
Idag ringde jag till mina föräldrar... och det var min pappa som svarade.
Jag frågade vad de höll på med och fick till svar...
 
- Mamma är i källaren och väver och jag håller på att ta ur batteriet ur brandvarnaren.
- Jaha... varför tar Du ur batteriet?
- För att brandvarnaren tjuter...
- Ok... äm... så... har Du kollat att det inte brinner?
- Näe...
Där brast det för oss båda... och det var svårt att sluta skratta. Jag har själv gjort samma sak och jag misstänker att vi inte är de enda som river ur batteriet ur brandvarnaren för att den tjuter UTAN att titta om det brinner.
Kan tillägga att det INTE brann.

 
 
 


Må gott


lördag 14 september 2013

Jag fick en gång en såg...

 
 
Vi packade bilen och åkte till Paradiset för att jobba. Det vore skönt om lite till blev klart innan stängningen för vintern. Bara liiiiiite till.
 

 
 




Nu har T börjat jobba inne... Fönsterfoder spacklas och slipas... för att spacklas igen och slipas... Det är nu mitt jobb kommer in. Själva målningen, det ska jag fixa. Innan dess är jag hantlangare och sågar lite... när T släpper till sågen.
Den där T köpte en såg åt mig, då jag upplyste honom om att jag inte hade någon och han höll stenhårt i sin... Sågen han köpte, har jag inte sett röken av förrän förra helgen... T... hade den för den var visst rätt bra.
Jorå... Måla är min grej... och hantlanga... Jag är rätt nöjd med det.
 




Nu är det dags att moffa en riktigt "kläggig" pizza. Det är jag också rätt nöjd med.

Må gott


TantSimone har fått diagnos

 
 
 
 
Vår lilla TantSimone har fått sin diagnos. Liten TantSimone misstänks håller på att bli senil och det innebär att vi eventuellt måste ta ett tungt beslut framöver.
Hon kan ligga i ett knä och spinna och vara totalt avslappnad, för att andra sekunden lägga öronen platt bakåt och gå till attack för att döda. Attacken innebär att liten TantSimone använder ALLA medel hon har för att vinna över den som hon beslutat ta livet av. Jorå... både klor och tänder.
Hon har även börjat göra toalett där små tanter INTE ska göra toalett. 
Detta sammantaget med att hon är MINST 15 år. Hon har bott hos oss i fem år och hos Snyggingens uppfödare i två år... och ägaren innan dess hade henne i sju år och när hon kom till henne, var TantSimone ingen kattunge... så... minst 15 år.
Hon har inte ont... det har vi kollat... utan allt sammantaget, ålder, attackerna och toalettbestyren påvisar misstanken om att hon håller på att bli senil.
Vi kan ibland se i hennes blick att hon är förvirrad och inte med oss och igår när vi var och skaffade pass till Snyggingen pratade vi med veterinär Lotten om detta. Vi fick några fina små piller... ett kosttillskott som ska göra TantSimone lite lugnare. Testade detta i morse och hon har ett helt annat lugn nu på morgonen... Ett lugn som hon hade förut... att kunna ligga och nyfiket kika på vad vi gör. Att kunna ligga i knät och spinna utan att lägga öronen bakåt. Att Snygginen kan buffa på henne utan att få sig en klo över näbben... Ett lugn. Nu hoppas jag att detta kan hjälpa henne, även om hon är gammal och börjar bli senil, att fungera lite bättre och med ålderns rätt få slippa sprutan och den dag det är dags, få somna av sig själv i mitt knä.
 

 
 


Nu go´vänner, ska jag gosa med TantSimone, lösa melodikrysset och ta tag i en lördag.

Må gott



tisdag 10 september 2013

Mer lockande än hästskit

 
 
Kan det bli bättre i september... Varmt och skönt. Tog en promenad med Snyggingen när jag kom hem från jobbet och vi gick både vovven och jag och njöt av september-sommar.
Vi hade mycket att titta på när vi gick vår femkilometersrunda... Rådjur, svampar, kossor, löv, högt gräs och hästskit. Jorå... en nylagd hästskit är högvilt och jag tog ett snack med SnyggÅke om detta. Det hjälpte inte så jag beslöt mig för att tränade inkall med hästskit som störning.
I början var hästskiten lockande, men det avtog och till slut kunde han springa ÖVER härligheten med högburet huvud och svans  och komma raka vägen till mig. Så... detta tolkar jag som att jag är betydligt mer lockande än en nylagd hästprutt.
 
 
 



Nu go´vänner är det dags för lite mat... Typ... skräpmat. I´ love it.

Må gott