När T får tag i kameran

 

 

Igår, när vi röjt kalas, packade vi övernattningsväskorna och kylboxarna och åkte till Paradiset. Där satt vi, trötta och glada och spelade Wordfeud och åt kalasöverblivna chips. Jamen va, hur skönt var inte det. I ljuset av stearinljus och Radio city som spelade gamla godingar så nostalgitripprana avlöste varandra. Jag orkade till och med på en liten fuldans och fick in ett riktigt gung. Himlar i lådan, det var nästan så gunget inte ville sluta.

 

I morse, stod regnet som spön i backen och T drog igång med fönsterfoder. Snyggingen och jag beundrade honom när han jobbade. Vi var aningen trötta och kände att beundra var vad vi orkade med.

 



 

 

Ibland, får T tag i kameran. Det är inte ofta då jag anser att det är mitt jobb att dokumentera, samt att det krävs MINST 72 bilder på mig för att det ska bli EN bra och den måste ändå photoshopas till nästan icke igenkänd. 

Idag fick han tag i den, kameran alltså, och det är lika kul varje gång. Äm... jag förstår inte riktigt vad han skulle fotografera idag då det är halva Snyggingen och inte ens hela min rumpa med på bilden. För det kan ju inte vara oss det var meningen att fotografera... eller. Han säger själv att han "bara fladdrar runt med kameran och knäpper". Jorå, och då blev halva min rumpa med. Det är en konst, för DEN är INTE LITEN.

 

 



Idag packade vi det mesta i Paradiset och tog med hem. Det är höst och snart dags att stänga härligheten. Det är vemodigt, men skönt. Det här dygnet har kaminen fått göra sitt och vi hade modiga 22 grader inomhus. Snyggingen låg med "näbben" mot värmen och snarkade ljudligt och hade ingen lust att gå ut i regnrusket för att åka hem.

 

Nu är vi hemma och ska kika på någon film innan det är dags att ta kväller.

 

Må gott