När mentalisering inte finns

 

 

 

Det finns saker som inte vi kan styra över och en av dem är hur andra beter sig. Jag kan aldrig få en annan människa att ändra på sig om hon/han själv inte vill det. Jag kan bara berätta hur jag känner mig när denna person gör mig illa, arg eller ledsen, men jag kan aldrig få en förändring utan att viljan finns hos den andre.

Det värsta är när den personen inte förstår när han/hon sårar eller är plump. Det är då hornen kommer fram och jag känner svansen slingra sig upp över ryggen... Det är då jag verbalt skulle kunna döda, fast... ibland går inte det heller, för den andre rycker bara på axlarna och förstår inte något alls. Det kallas att inte kunna mentalisera. Sådant ska jag klara av då det ingår i min utbildning, men idag stötte jag privat på detta fenomen och jag kan inte hantera det. Jag blir sårad, ledsen och arg, men vad hjälper det, när det bara är i mitt hjärta det gör ont.

Tur att T, min son och mina föräldrar förstår och jag kan få berätta om min frustration för dem. För frustrerande är det... när någon är elak och inte förstår.

 

Annars då... jo tack bra.

Idag har det varit en märklig söndag. En söndag och vi inte har varit i Paradiset. Vi har pysslat här hemma och fått massor gjort. Typ... tvättat bilen, städat baksidan på vissna blommor, långkok på spisen, tvättat kläder, duschat vovve, klippt lite på TantKarin och pysslat med blommorna inomhus. Jorå, pyssligt värre.

 

 



 

 

Nu go´vänner ska jag fortsätta söndagen.

Må gott