onsdag 29 februari 2012

Prismedveten son

När sonen var 12, var jag fortfarande BÄST... eller, njääää...han skämdes JÄTTEMYCKET för mig om jag pratade med någon eller om jag deltog för mycket på föräldramöten. Det var vid den här tiden som han började att gå FÖRE mig på stan och helst inte skulle tilltala honom om det inte var för att betala det han ville köpa. Det var tider det.
Då bodde han fortfarande hemma, han fanns i min närhet och jag hade KONTROLL över honom. När vi var ensamma kunde han till och  med hålla mig i handen... OCH JAG TRÄFFADE HONOM VARJE DAG... det var jag som bestämde vilket mjukmedel vi skulle använda och därmed vilken doft han skulle ha.
Idag, har jag inget inflytande där... och sist när jag träffade min snart 22-årige vackre son doftade han inte som han brukar... De har inte den BLÅ flaskan... de har den VITA för den var det extrapris på. Han är prismedveten också. Det var han inte förut. Nu vet han exakt vad ett kg Grevéost kostar och han köper "fulflingor" för de är billigare än "finflingor" som hans J säger och som därmed vägra äta flingorna.
Nu har jag inte träffat honom på MASSOR av dagar och det gör ont i modershjärtat, men han ringde idag och sa att han ÄLSKAR MIG... Ska det vara så här jobbigt när de flyttar hemifrån... Att till och med fel doft är jobbig. Att bli så in i bomben glad när han kommer hem att jag kan krama honom fördärvad.





Han bor inte långt från oss... men saknaden är ändå stor... Korkat va? Huset låter inte lika mycket längre och kylskåpet behöver inte fyllas lika ofta. Bilen har sällan slut på bensin när jag kommer och ska ha den och jag får ALLTID ha datorn när jag vill. Bara massa bra saker... å jag är ändå inte nöjd. Äsch... jag bjuder hit dem i helgen så jag få "snuffa" på dem, ÄVEN om de har det vita sköljmedlet... Kanske ska skicka med dem lite inköpta bra saker... Typ, "finflingor", blått sköljmedel och ett par kg Grevéost.

Må gott

tisdag 28 februari 2012

Det som göms i snö...


 
Så var det de där med att hinna med... Livet alltså... Ni vet dagarna som går och som inte går i repris. Just nu känns det som om det bara ruuuuuuuuuuuuuuuuuusar iväg och på torsdag går vi in i mars månad. JAG GILLAR INTE MARS OCH APRIL... har aldrig gjort... Det luktar pyton av alla multna löv som kommer fram under snön. Alla äckliga katt- och hundskitar som djurägarna "GLÖMMER" plocka upp efter sig, ligger och osar skunk. BLÄ. Så ska man tycka det är trevligt med de där gula blommorna som kommer upp i de skitiga dikena och så ska man göra sig märkvärdig över dem. UUUuuuöööö, vill inte...
SOLEN...ska vi inte tala om... den avslöjar ALLT... och då menar jag verkligen ALLT. Alla dammkorn som ligger likt en matta, FASTÄN jag nyss dammat och den bleka huden som inte sett sol på de senast 6 månaderna avslöjas och vips, så sitter ALLA granner och solar mot en husvägg... DET vägrar jag att göra. Tänker hålla mig i kläderna och smyga i vassen tills när sommaren VERKLIGEN sätter in.

 


Snyggingen ÄLSKAR värmen och struntar i vilken  månad det är. Han livar upp när han slipper täcken och kyla... Han far som ett troll över gräsmattan och glider ner och rullar runt.
I söndags var han ren och fin... NU... en smutsig Snygging i sina bästa år.





Nu ska jag ta och titta på något vänligt tv-program... Orkar inte skriva på uppsatsen i kväll. DET får bli en annan kväll... typ... i morgon.

Må gott

söndag 26 februari 2012

GODIS är ett krav


När godissuget sätter in... vilket det med stort dunder och brak har gjort, då KRÄVS det godis DIREKT. Å det slår aldrig fel... när jag koncentrera mig och försöker få rätsida på "det nedskräpade" i min uppsats... då MÅSTE jag ha godis... Det går inte att sitta vid datorn och vara på topp, om det inte finns något moffigt framför mig.

Igår kväll... fanns det endast en chokladask hemma, så jag river upp asken, modell... finare och på tok för dyr att VRÄKA i sig... Åt en liten godbit och insåg att det krävs MER ändå... Fler sorters godis.


 






Så... jag kastade en jacka över min mumninoutfit, trädde fötterna i mina "promeneramedvovvekängor", smög snabbt som en vessla ut till den grå lilla tyska fyrhjulsdrivna stridsvagnen och körde snabbt (samtidigt som jag på högsta volym lyssnade på den här låten ) ner till en butik någon kilometer härifrån och införskaffade SMÅGODIS. Ja, ja... jag vet... en skitgammal låt men jag sjunger himla bra till den.




I helgen har TantSimone pysslat om oss här hemma. Igår lade sig T och vilade på köksmattan och vips var den hångelsugna tanten där och gosade ner sig. Idag... kom sonens J och behövde lite kärlek. Sonen har varit i Lund (kommer hem ikväll) och J, kom hit och sov i fåtöljen med TantSimone på höften...Å Simone är inte den som är den... Allt som kliver innanför vår dörr är hennes potentiella hångel. Det gäller bara att de antingen sätter sig ner tillräckligt länge för att hon ska hinna hoppa upp i knät och starta kärleksverksamheten.
TantKarin däremot, hon håller lite mer på sig... och henne måste man flirta med en hel dag för att hon överhuvudtaget ska fundera på om man är henne värdig eller inte... OFTAST INTE.






Årets första tennisboll är FUNNEN... Ännu ett säkert vårtecken som Snyggingen levererade på förmiddagen...




... och djupt inne i en buske på framsidan, blommar snödropparna.



Nu go´vänner är det dags att fortsätta livet...

Må gott

lördag 25 februari 2012

Moffar choklad


Så där ja... igår behövde jag inte ta till min egen inbyggda bödel, den uppgiften fixade min handledare HELT SJÄLV! Allt som hon bett mig göra och ändra tills igår hade jag gjort... DET skulle ändras tillbaka eller göras om till den milda grad att ALLT jag gjort i veckan är ogjort. 
Hon hade (troligen) glömt vad hon sagt senast och DET gör ont i mig... då det inte nog med att jag har en egenmäktigt kritisk sida och en inbyggd bödel, och igår när MJ och jag åkte hem flyttade det även in en osäker liten flicka i mitt innersta. En liten osäker rackare som inte tror att hon klarar av något.
Att handleda innebar... läs långsamt... H A N D L E D A... inte att stjälpa och mästra, utan just vad det står... Vi läser en gång till           H   A   N   D   L   E   D   A - tag någon i hand och led. Just nu sitter jag här och vet inte hur jag ska rodda runt alla "fel". Dessa fel som var rätt för några veckor sedan. Äsch... jag moffar lite choklad å surar ett litet tag, så får vi se vad som kommer ur mig. Denna uppsats är MIN show, mitt mästerverk och MIN historia... den ska jag bertätta på MITT vis och med givna ramar... Håller mig till "APAN".

 


 

Idag har vi haft två säkra vårtecken... Tvätten har hängt OCH torkat ute. *Danser marengo framför tangentbordet* OCH....





... båtmotorn har kommit hem från service, och står nu i hallen?!?!? äm... i väntan på att isen ska gå upp...



Så där... Nu har jag tryckt i mig MASSOR av choklad och blev vare sig klokare eller snällare, MEN mjukare i kanterna blev jag nog. Känner redan hur volangerna fick sällskap av en liten "bollfrans" också.
Ska se om det finns något att rädda av det jag skrivit i veckan. *Suckar djupt* MEN, min handledare tyckte i alla fall att C-uppsatsen jag skrev för 17 år sedan är HIMLA SKITBRA... alltid något.

Må gott...

fredag 24 februari 2012

Min egen inbyggda bödel


Sitter just nu och väntar på min tur till "halshuggning". Inser att jag är min egen värsta kritiker och hemskaste bödel. Jag vill att allt jag gör ska vara så himla perfekt att det inte ska finnas något för min handledare att "klanka ner på"... men... DET GÖR DET. Det finns massor. Jag önskar att hon kunde säga... "kära B, det här är PERFEKT"... "GLÖM DET!" skriker min inbyggda bödel, "det kommer aldrig hända".




Känner mig lite som Bönan, när hon sitter i buren i bilen och väntar på sin tur att träna... MEN hon ser fram emot det, och jag bävar. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG! som inte kan njuta av att få guidning i uppsatsskrivandets svåra värld. Handledaren sa tidigare idag, när vi satt flera stycken att... "Berätta er historia, utifrån givna ramar"... *pustar* "Ge mig en bloggsida" tänkte jag, "så ska Du få se på historia".

"HUR SVÅRT KAN DET VARA"... som MJ:s dotter sa, när MJ satt och våndades över några intervjuer som skulle göras... HUR SVÅRT KAN DET VARA!?!?!?
För mig, som lyssnar på min värsta kritiker (jag själv) och bödel (jag själv) är det SKITSVÅRT. Svårt att komma igång (vilket jag äntligen gjort), svårt att inte såga mig själv (vilket jag är expert på), svårt att inte döda mitt eget arbete (vilket jag lyckats med flera ggr).




Så där... nu är det snart min tur... om 12 minuter... Tror jag tar och lägger en "spindelharpa" under tiden jag väntar.

Må gott

torsdag 23 februari 2012

Kossa krossen till sand


Idag har "flitens lampa lyst" och jag har fått MASSOR gjort och MASSOR skrivet... eller kanske, en del skrivet, äm... i alla fall. Å det gäller att fixa till det för imorgon ska jag träffa handledaren.








Solen skiner som en tok där ute... *pekar med hela handen* å halkan är i stort sett BORTA... men hur skitigt och lerig är det inte istället... Jag drar ner gardinerna och flyttar inte på sakerna då syns det inte hur dammigt vi har i vårt hem.








Å är det inte det ena problemet som med halkan och hjälmrekommendationer i vår lilla stad, så är det ÄCKELPROBLEM med det där (ursäkta franskan) JÄVLA STENKROSSEN... som NÅGON idiot tycker är bra... Säger bara en sak KROSSA DET TILL SAND. Som det är nu förstör det både vovvetassar och cykeldäck.
Idag när vi var ute på vår vända, började Snyggingen halta och sökte sig till vägkanterna där gräsgeggan är... Han ville INTE gå på vägen/trottoaren... Han haltade mer och mer och nu tittade han på mig som om han behövde hjälp... Satte mig på en sten och började känna igenom vovvens ben, fortsatte ner mot fötterna och såg till min STORA ILSKA hur en stenkrossflisa grävt sig djupt in i tassen... Så djupt att jag inte fick ut den... Hade en kilometer kvar innan vi var hemma och det var bara att promenera så vovven fick gå i gräs... Hemma platsade jag Snyggingen och började gräva med pincett och fick ut flisan.
Det ska mycket till om en dobermann signalerar att det gör ont...




Nu ligger SnyggÅke i sin bädd och vilar på den onda tassen... han doftar som en tjärad båt av Skillingaryds tjärsalva, mjukt och skönt för torra vovvetassar.

Må gott



I går eftermiddag åkte jag över till MJ för att plugga. Eller rättare sagt vi styrde upp våra arbeten inför handledarträff i morgon.
Hos MJ; zoo - (större än vårt) finns fyra hästar av olika storlek och färg, Tompa (goldenpojken) ett gäng katter varav drottningen SiaKÄRLEKSMESEN är den med störst stämband... Igår... jag lovar... fanns det ljuvligaste av sötaste där... BOSSE SAX. En mopsvalppojke som inte är många veckor. Fortfarande bäbismage UTAN päls, och grymtande som en liten gris. Han for som ett troll (och hur lätt på en skala, är det att plugga då) över golvet och stutsade över Tompa som låg och vilade... Det gick några gånger, sedan mullllllrrrrrade Tompakillen och Bosse Sax tog därefter en vid cirkel vid trollfarandet på köksgolvet.
Kan man bli annat än kär...


 


 
Som sagt... det var plugga vi skulle göra... Sätter mig vid köksbordet, godaste fikat ställs fram, fäller upp datorn och börjar justera det som justeras ska...DÅ kommer gammelkatten med 18 aktningsvärda födelsedagar bakom sig och glor ÖVER skärmen... Nu kom jag av mig IGEN... *Skrattar*... samtidigt som SiaKÄRLEKSMESEN promenerade över tangentbordet. Så himla mycket kärlek runt mig och så himla roligt det är att plugga med MJ... Har nog aldrig skrattat så mycket när jag pluggat tidigare som jag gör med henne. Tillsammans fick vi till och med statistiken att vara SKITKUL... äm... eller ja... vi skrattade himla mycket i alla fall. Tycker det är synd att vi inte får skriva c-uppsats tillsammans med någon, utan det ska enligt Karlstads universitet (på den instutitionen vi är på) vara ett enmansjobb.

 


Nu go´vänner är det dags att kolla över utseendet... muminoutfiten ska på och likaså ansiktet ska det målas på.

Må gott

onsdag 22 februari 2012

Självklart använder vi väl hjälm


 
Idag stod det att läsa i vår tidning - "Kommunen håller koll på halkan. Det är halt på Örebros gator. Under fler dagar har kommunens sand- och saltbilar kört för högtryck".
Att de kört med både sand- och saltbil är något jag missat. Jag går både på bilväg, cykelväg och gångväg och på INGEN av dem är vare sig det ena eller andra utstrött på. Det är SNORHALT.

Artikeln fortsätter med att förklara hur vägarna ser ut och hur MYCKET de lagt ner på att få dem far- och gångbara. Det skrivs även om att ortopeden fått tagit emot många patienter med benbrott pga halkrisken.
Vad som OROAR MIG MEST... är slutet på artikeln... Som sagt... det näms ENBART gator  och problemen med halkan på dessa... och här kommer slutet... HÅLL I HATTEN...
"Broddar, stavar och självklart hjälm om man ska ut på isar är att rekommendera".

Så som vägarna ser ut (sedan i måndags) i vår lilla stad måste jag säga att kommunen totalt har misslyckats, med halkbekämpningen... så till den milda grad att tidningen går ut och uppmanar oss att ha broddar, stavar OCH HJÄLM. För det var väl isarna på gatorna de menade, då andra isar än gatornas INTE är nämnda i artikeln. Å jag lovar... i vår lilla stad behövs ALLT skydd man kan sätta på sig för att inte slå sig fördärvad när man som Fantomen vandrar som vanliga människor på gatorna. Själv ser jag ut som värsta ishockysperaren när jag är ute och vallar vovve.

 


 
Idag... träffade vi ingen liten Hedvig dobermannflicka, men ett fint träningspass fixade vi. Uppsökande av föremål. Det var ett tag sedan vi tränat just detta och JISSES vad kul det är. Hade nästan glömt hur häftigt det är att se och höra när tystnaden infinner sig och det enda som hörs är vinden, vovvens frustande och han drar igång och börjar jobba... I love it. Jag står och njuter och hela jag blir knottrig. Vovven levererar och iväg igen för nästa föremål.

Vill bara påpeka att myrstacken som är på bilden nedan lämnades orörd av oss.

 


Så där ja... Nu återgår jag till något annat... en uppsats kanske.

Må gott

tisdag 21 februari 2012

Cool och nöjd


Håll i Er... TRE inlägg på en och samma dag. DET kommer INTE hända igen, men detta måste jag bara skriva om... Plötsligt händer det. Sitter här hemma och kom på att det är juh FETTISDAGEN idag och jag har inte införskaffat någon SEMLA till kvällen... Vad händer...
Snyggingen markerar att det är någon utanför... och försiktigt hörs ett knackande... Vi har tagit bort ringklockan då den lät BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLL och jag vill ha en som mjukt och lite lågt, låter BIIIIIIING - BÅÅÅÅÅÅÅÅNG.
Jag går och öppnar... DÄR UTE STÅR EN FANTASTISK GRANNE... Lars, han har med sig varsin smarrighet till mig och T... Gissa om jag blev glad. Nu står de här och det doftar kardemumma och mandelmassa i hela huset... Tralllllaaaaaaaaaaa... *gör en chickenwalk* Har vi fantastiska grannar eller har vi FANTASTISKA GRANNAR. Å all heder åt Lars, som INTE ens lyfte på ögonbrynen över min muminoutfit för dagen... SVARTA långkallingar, svart tröja och SVARTA raggsockor. Jäsiken... Nu är jag både cool och nöjd.













Må som GODIS... JÄTTEGOTT

Med immig kameralins


En fantastisk promenad på två timmar, i strålande sol, och värmen som kom på slutet. När vi startade var det lite ruggigt och småblåsigt, men det bättrade sig till toppenväder. Å självklart hade jag inte "den-bra-kameran" med mig utan fick nöja mig med mobilen...i motljus/medljus, luftfuktigheten så hög att håret permanentade sig självt, vilket gjorde att när jag stod där ute MITT på åkern i blötan och soldis IMMADE kameralinsen igen. *Småmuttrar*




När Snyggingen och jag hade roat oss ett tag på åkern... kom det en överraskning... JISSES... HEDVIG, den fantastiska lilla dobermannflickan som vi träffade igår och hennes husse kom ifatt. Himlars vad lyckliga vovvarna var...




Med en immig kameralins och vovvar som rusar runt så vattnet på åkern plaskar, då är det inte så attans lätt att få till någon bra bild.
Så himla härligt att se dem göra det vovvar är bra på... Båda uppvaktar och båda tröttnar... båda leker och båda bryter leken... Båda skittrötta med tungan hängande som en slips.




Å jag vet... vovvar ska inte leka med täcke på (i detta fall vindskyddstäcke då det blåste smågriser när vi gick), men det blev så hipp-happ-snabbt att jag glömde... DET ska inte hända igen.




Nu... ligger SnyggÅke helt utslagen i sin bädd... och jag ska fortsätta jobba.

I morgon hoppas vi att Hedvig den fantastiska lilla pinglan dyker upp igen... För DÅ blir det en bra dag.

Må gott

Gör allt för att slippa...


Kreativiteten flödar och jag har blivit specialist på att hitta på MÅSTEN för att slippa sitta och skriva på min uppsats. HUR moget är det?
Fast, idag har det gått rätt bra. Ingen sovmorgon. Gick 05.40 upp när T stack till jobbet, åt frukost och satte mig vid datorn. Ska erkänna att jag inte skrivit uppsats hela tiden, men jag har fått VÄLDIGT mycket bra skrivet *Skryter lite och känner mig ganska nöjd* Nu gäller det bara att min handledar tycker att det är himla bra och inte vill ändra på ALLT.




Snyggingen och Tanterna sover och har ännu inte visat sig. Misstänker att Snyggingen snart vill ut och göra toalette och idag är det halare än igår, så ISSES vad vi ska halka runt där ute i svängen. Känner att det knorrar lite i magen också... vilken tur, för då kan jag smita ut i köket och äta lite, för det går juh inte att vara kreativ när hungern är så  här stor som den är just nu. *himlar med ögonen*



Jahapp... det får bli lite lunch innan promenaden.

Må gott

måndag 20 februari 2012

Det är TantKarin som bestämmer

Idag... har jag första dagen på sportlovet... Det innebär att jag är ledig från mitt jobb och kan lägga ALL min vakna tid till uppsatsen... OM jag skulle vilja. Det har jag inte velat göra idag. Tog liksom lite sovmorgon - lång frukost - lång HÄRLIG promenad med Snyggingen - långt telefonsamtal med min arbetskamrat M och pluggat två effektiva timmar.
T, har jobbat och fått "ledigt från mig" idag. *Flinar*

Promenaden med Snyggingen gick i halkans tecken... Fiiiii attan vad SNORHALT det var. Både jag och Snyggingen uppförde oss som Bambi på hal is, då det blev inte vår vanliga runda utan en längre och vänligare för höftlederna.
På denna ovanliga promenadvända träffade vi Hedvig och hennes husse... Hedvig 1½ år och dobermannflicka... SÅ HIMLA SÖT och hon blev förälskad i vår Snygging och han är juh inte den som är den när det gäller det motsatta könet. Han var så himla fin och vänlig mot denna lilla ljuva varelse och bjöd in till lek, vilket hon inte var sen att haka på och när han började visa tendenser till att snuffa och kissa, då fick hon igång honom igen... Ena stunden var de ivriga och andra stunden brydde de sig inte om varandra... äm... *tänker* just... PRECIS som på krogen... äm, har jag hört... *ASG*





Vad som hänt med TantKarin vet i attan... Just nu är det hennes regler som gäller bland de fyrbenta och de andra två har bara att finna sig i detta. Snyggingen får vara tacksam när hon kliver åt sidan från hans matskål och då är han snabbt framme och äter INNAN hon ångrar sig och ska fram igen.



Nu... dags för stryktvätten... DEN högen är inte rolig.

Må gott

söndag 19 februari 2012

Fönsterspaning




Tillbaka... två ggr på samma dag, DET är inte illa. Fast, vad gör jag inte för att smita ett ynkapynkalitet tag från uppsatsskrivandet.
Idag när jag var full i huvudet... jag menar, full av ord, information och formuleringar, då smet jag ut i köket. Huset var helt tyst. T var ute och gick med Snyggingen och TantKarin sov fortfarande i Snyggingens bädd och TantSimone låg i köksfönstret och hade SPAN.





Där utanför vid fåglebordet, som förövrigt bojkottas av små söta finkar, titor och sparvar, fanns en kaja kalasandes på diverse godsaker. Den hade TantSimone lagt ögonen på och jag kunde se hur hon i sin fantasi jagade och satte tänderna i godbiten där ute och med högburet huvud och svansföring kommer in för att presentera jagktbytet.












Nu... är det inga fåglar vid vårt fågelbord och alla fyrbentingar ligger på flanken och sover... Jag har suttit vid datorn till och från hela dagen och nu är det dags för mig att lämna över tangentbordet till T.

Må gott

Ännu mer att fira


Igår var vi på kalas och DET VAR JÄTTEKUL... T, kroknade efter ett par timmar och lallade hem med STORT migränkrig, så jag var ensam kvar och representerade vår familj.
Kvällen rusade iväg och hipp-happ-hopp var klockan 01.00 och jag blev hämtad av sonen som tyckte att den väna modern gott kunde ringt tidigare på sonentaxi. Å till Jessica säger jag bara...

himla mycket
JÄTTEGRATTIS
födelsedagen








På morgonen bestämde sig TantKarin för att Snyggingens bädd är den bästa och DÄR placerade hon sig. Det var bara för SnyggÅke att finna sig i det kränkande beslutet och med en djup suck lägga sig på mattan och invänta att Tanten flyttar på sig... Nu har det gått några timmar och hon ligger ännu kvar och Snyggingen sover med ett öga öppet OM det skulle vara så att hon förflyttar sig från HANS plats.

Nu...uppsatsdags...