Kossa krossen till sand

Idag har "flitens lampa lyst" och jag har fått MASSOR gjort och MASSOR skrivet... eller kanske, en del skrivet, äm... i alla fall. Å det gäller att fixa till det för imorgon ska jag träffa handledaren.



Solen skiner som en tok där ute... *pekar med hela handen* å halkan är i stort sett BORTA... men hur skitigt och lerig är det inte istället... Jag drar ner gardinerna och flyttar inte på sakerna då syns det inte hur dammigt vi har i vårt hem.

Å är det inte det ena problemet som med halkan och hjälmrekommendationer i vår lilla stad, så är det ÄCKELPROBLEM med det där (ursäkta franskan) JÄVLA STENKROSSEN... som NÅGON idiot tycker är bra... Säger bara en sak KROSSA DET TILL SAND. Som det är nu förstör det både vovvetassar och cykeldäck.

Idag när vi var ute på vår vända, började Snyggingen halta och sökte sig till vägkanterna där gräsgeggan är... Han ville INTE gå på vägen/trottoaren... Han haltade mer och mer och nu tittade han på mig som om han behövde hjälp... Satte mig på en sten och började känna igenom vovvens ben, fortsatte ner mot fötterna och såg till min STORA ILSKA hur en stenkrossflisa grävt sig djupt in i tassen... Så djupt att jag inte fick ut den... Hade en kilometer kvar innan vi var hemma och det var bara att promenera så vovven fick gå i gräs... Hemma platsade jag Snyggingen och började gräva med pincett och fick ut flisan.

Det ska mycket till om en dobermann signalerar att det gör ont...

Nu ligger SnyggÅke i sin bädd och vilar på den onda tassen... han doftar som en tjärad båt av Skillingaryds tjärsalva, mjukt och skönt för torra vovvetassar.

Må gott