Just nu, pendlar mitt liv mellan heltidsjobb, halvtidsstudier, familjen och att "överleva fram till slutet av maj". Jag har nästan inte haft någon fritid på 2,5 år och nu är jag på upploppet. En uppsats kvar och den håller jag på att skriva med min skrivkompis som sitter i Dalarna. Vi delar ett dokument och ringer varandra för att gemensamt skriva. Så himla effektivt och kul att inte vara ensam om skrivandet och tänkandet.
I onsdags hade vi första mötet med vår handledare och det kändes bra. Himla strukturerad handledare och jag gillar det.
De senaste dagarna har jag och min skrivkompis snurrat runt sociokulturellt perspektiv, Vygotskij och den proximala utvecklingszonen. Bara att lära mig ordet proximal, tog ett tag och jag fick "chunka" ordet flera ggr och ÄNTLIGEN kommer jag ihåg.
Den proximala utvecklingszonen handlar i stora drag om, att människan klarar av att göra vissa saker på egen hand, men om personen får stöd av sin omgivning (som kan vara andra människor och/eller artefakter) klarar hen ännu mer. När människan får utmaningar som den klara av att utföra med "lagom mycket" stöd av sin omgivning, utvecklar det människans kompetens.
Till lunch, kom N med sina föräldrar. En fantastisk möjlighet för mig att studera lärandet, både vad gäller språket, verbalt och icke verbalt. Jisses vad N är tydlig, det är vi som inte alltid förstår vad hon menar när orden inte uttalas med alla stavelser. Hon var tidig att med betoningar förmedla fråga, påstående, surbannad och glad.
Idag kom fröken med "fläskläpp" och blod på tröjan. Så kan det gå ibland och hon berättade för oss att hon hade varit ledsen.
Så har hon kommit på att hon kan ha ljuslyktan till "Lilla Gubbens" plats. Idag fick även Annika vara med. Pippi står i bokhyllan i hallen och Tommy är någonstans i förskingringen. Han har varit borta ett tag. Tror inte han är så långt bort.
I början på veckan skickade jag efter förstoringar på fotografier. Nu har de kommit och är uppsatta. Vi har inte så många väggar att hänga tavlor på, men en "liten slatt" mellan hall och rum fanns plats. Där fick det bli. Ingen bra plats, då det inte går att ta ett steg (eller tre) bakåt för att se på håll, samt att den övre bilden hänger för högt. Du ska inte behöva böja huvudet bakåt för att se en tavla.
Må gott
I´ll be back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...