Från självömkansträsket till en bal på slottet

 

 

 

Igår... på jobbet kommer Katja, kvinnan jag köper ägg av, och gav mig... FATTAR NI... gav mig världens finaste älggrytbitar och älgfärs... bara för att hon ville. Hon hade läst min blogg och ansåg att jag idag ska bjuda på älggryta. Jag har ingen älg i frysen, men det har hon och det delade hon med sig av. Så himla fantastisk. Så... nu står älgen på spisen och småputtrar i vitlök, timjan, lök, morötter, tomatpuré och rödvin. Jojo... en hel flaska klunkade jag i.

 

Det här kommer bli bra.

 

 

Sedan...

 

...kom en elev in på mitt rum... vilket i och för sig inte är ovanligt, men det är nu det ovanliga händer... Hon kom in med en jättefin höstbukett blommor... TILL MIG! Jag frågade varför jag förärades med detta och hon bara flinade och sa att jag var värd den. Innerligt tack liten M.

 

 

Sedan...

 

...fick jag ett telefonsamtal från en kvinna på utbildningsdepartimentet, (något som är himla ovanligt) som vill att jag... ska bidra med mitt kunnande i en utredning. Något jag anser att jag inte ensam kan göra, utan hela mitt arbetslag, samt vår förstelärare tillsammans måste göra för att få helheten. Det tyckte hon - kvinnan och min chef var himla bra...

 

 

Sedan...

 

... kom sonen hem på middag som T fixat... vilket i och för sig inte är ovanligt, men det var för mig en perfekt avslutning på en himla fin dag.

 

 

 

Ibland när livet går i 120 och jag anser att jag är kass - stressad - ful - gammal - tjock - ja... Ni vet allt sådant där som  gör att man inte mår tip-topp utan drar ner sig själv i självömkansträsket... Då...då, händer det... och det är det som gör att livet blir en "bal på slottet"

 

Det värmer hela min själ och hjärta.

 

 

Nu fortsätter jag lördagen... I huset doftar det älggryta och jag ska gå och fixa efterrätten.

Må som godis... JÄTTEGOTT.