Snyggingen och Bönan på Möckelns is för 10 år sedan

Sportlov och jag ska villigt erkänna att jag sportar inte värst mycket. Skitväder och efter en promenad med Julia måste i stort sett allt tvättas.

Satt och tittade på gamla fotografier... För 10 år sedan var jag och gick på isen på sjön Möckeln med Snygg-Åke, Bönan, Snyggingens uppfödare och hennes son, min gudson, även kallad "foderungen". Det gör fortfarande ont att se dem... Åke (Snyggingen) vår första dobermann och Tanya (Bönan) som kom till oss på foder och sedan blev vår egen Böna.

Snyggingen som blir mer och mer diffus men som alltid kommer vara den vackraste av vackra. Han som vägde 49,5 kg muskler och som hade de vänligaste ögon någonsin. Bönan, hon som hämtades i Ukraina och som är den minsta tik vi haft... mamma till Savannah och mormor till Ingela. Bönan som ville ligga sked med Snyggingen och som trängde sig ner i hans bädd för att få hans värme.

Det var de två... Snyggingen och Bönan.

 

Nu har vi en annan dobermann... vår Julia... hon som kom in i våra liv som ett yrväder... Den största tik vi haft... hon som visade sig skulle bli den lugnaste av de fem vi haft ynnesten att få ha i våra liv.

Må gott

I´ll be back.