När tiden berör

 

 

Idag hade vi avtackning på jobbet... några går i pension och andra fyller år. Många skratt och fina presenter fick vi att njuta av... men det som berörde mig mest, var en dikt som lästes av kvinna som går i pension och som handlar om "Tiden".

Håll i hatten för här kommer något att tänka på...

 



 

 

Vår tid - eller Vad är klockan egentligen?

"Klockan slog elva.
Ingen brydde sig.
Så den gick.
Klockan alltså.
Den gick. Och tiden.
Tiden gick ut.
Fast den var inne.
När tiden är inne
Kanske den är ute.
Tiden kanske har gått.
Ut.
Så gör den ibland.
Tiden går ut.
Men den går aldrig in igen.
Ändå är tiden inne ibland.
Plötsligt är den bara inne.
Hur kom den in?
Vi förstår inte hur det gick till.
För vi lever under tiden.
Hela tiden.
Kanske ska man låta
tiden vara.
Och låta den gå.
Ut.
Men om tiden har gått ut.
Kanske vi måste gå ut
och leta efter den.
Och leta genom tiderna.
Och då kanske vi hittar
en annan tid.
Som inte är vår.
Eller också så hittar vi
väldigt mycket tid.
Så att vi får tid över.
Då kan vi ta in den
tiden.
Och så kan vi sitta där
och titta på den.
Och säga:
Nu är tiden inne."

(Skriven och framförd av Claes Eriksson i föreställningen C Eriksson Max)



Må gott